Bland många andra privatfenomen är jag smått fanatisk när det kommer till nyhetsbrev. Jag prenumererar på en kort sagt hälsovådlig uppsjö, men är rätt duktig på att skumma igenom de flesta (inga Bacn* här inte).
Somliga läser jag dock med stört stor glädje från ”pärm till pärm” (förslag på en webbterm som kan motsvara det begreppet – alltså när man läser något, exempelvis ett mail eller en blogg, från början till slut – välkomnas förövrigt varmt).
Ett sådant pupillfix till nyhetsbrev är Computer Swedens ”Språksamt – för dig som jobbar med ord”**. Det utkommer cirka en gång i veckan och behandlar i snyggt språknördiga formuleringar områden som lingvistik, terminologi, trender, framtidsspån, aktuella seminarier med mera. Kärnan är i vilket fall alltid språk och har oftast en stark anknytning till webben.
Så, ska du endast fylla mailboxen med ett enda nyhetsbrev till, kittla textnerverna och välj ”Språksamt”.
Skynda till CS hemsida och signa upp er här!
*Jo, jag är pro-IDG idag. Och ja, jag är aningen partisk.
** Som nyhetsbrevsprenumerant får man även CS i PDF-format. Kan betraktas som en feature. Obeservera ordet kan.
För ett par dagar sedan blev jag tipsad om en sida som utan underdrifter är pornografi för en textfetischist av min rang. Ordmeckat heter Internet Anagram Server och erbjuder förutom en skön anagramgenerator ett underbart ”anagram hall of fame”. Gör ett besök, scrolla ner en bit, och du förstår snart att det finns folk som lagt ner både mer själ och tid än vad som förmodligen är mentalt försvarbart på att skapa anagram utom denna värld.
Anagram är ord eller meningar vars bokstäver kan kastas om så att de bildar ett annat ord (för latin-grek-historiken, spana in Wikipedia). När det är snyggt gjort knyter anagrammet an till det ursprungliga ordet på något vis. Till exempel ”Clint Eastwood” = ”Old West Action”, eller min favorit ”Mother-in-law” = ”Woman Hitler”.
Av TheJennie går det inte att göra vidare värst mycket alls.
Däremot fick jag fram fantastiska saker av att stoppa in aktuella Pirate Bay i generatorn (det fina är inte att just generera anagrammen, utan att sålla ut de bästa och lyckas klura ut en röd tråd som gör dem relevanta till sitt ursprungsord).
Mitt bästa fynd är Pirate Bay – Bait Payer, vilket på svenska blir ungefär ”den som får betala för betet”. Anagrammet får otrolig relevans med tanke på att
Pirate Bay lägger ut beten (och, för att ta ställning, är det väl just det enda de faktiskt gör) och…
…Pirate Bay har precis varit inför rätta för att potentiellt tvingas betala för punkt 1.
Att Pirate Bay också kan förvandlas till anagrammet Yap Tribe, fritt översatt ”snack-klan” får rätt bra komikvärde med tanke på killarnas ömsom älskade, ömsom hatade rättsretorik (om nu ”retorik” är rätt ord i sammanhanget).
Men nog med yappande för min del. Ta nu och ge mig ditt favanagram!
Vad kommer du vilja lägga $350 på inom en snar* framtid?
En iPhone kanske lockar, den är het på min egen lista. Men, här är något som till och med skrottifierar Apple’s innovation.
Sixth Sense beskrivs kortfattat som ”en teknisk manick med inbyggd projektor, som du helt enkelt ‘klär på dig’ och som på ett djupgående plan hjälper dig att interagera med din omgivning”. I sin enklaste form lyder beskrivningen ”imagine Minority Report, and then some more”.
Sixth Sense är utvecklat av MIT-studenten Pranav Mistry, aka ”the genious” (ett rättvist smeknamn, tro mig). Han brinner för att skapa interaktioner mellan den fysiska världen och den virtuella och att ge människor fysiska, användbara upplevelser baserade på digital information. Läs TED:s** intervju med geniet här.
Men framförallt, titta på klippet!
*snarär som alltid ett relativt begrepp. Men med tanke på de galna futurismvibbarna som det här ger mig, att tekniken redan finns och att jag kan ha den i min hand inom min livstid, känns ordet ”snar” på sin plats att använda.
**TED står för Technology, Entertainment, Design. Det är ett globalt och växande community med missionen att sprida idéer och uppmuntra människor att förena sig kring utveckling och innovation. TED startade med världsomspännande konferenser 1984 och bedriver idag en rad verksamheter. Mest omtalat är ”TED talks”, event där idéskapande personer inom många olika områden kliver upp på scen och berättar om ”sin grej” inför inbjuden publik. Väl värda att spana in!
Igår kommenterade en ”Emma” ett inlägg jag gjorde:
Eftersom det finns flera ”Emma” i min bekantskapskrets klickade jag på namnlänken, bara för att snabbt inse att jag gått bet på dålig mask.
Titt-in-Emma är ingen jag känner. Men hon har en blogg som hon – precis som de flesta bloggare – vill driva trafik till. Och hon försöker bland annat göra det genom att planlöst infiltrera kommentarsfält med en intellektlös fras (fann senare samma ”Emma-kommentar” i andra kommentarsfält , till exempel på JMW:s blogg som jag länkade till igår).
Frågan jag ställer mig, och dig, är om det här ett okej sätt att marknadsföra sin blogg på? Var går gränsen för att betrakta kommentatörer som spammare? Måste kommentaren alltid relatera till det blogginlägg den postas under för att ”förtjäna sin plats i fältet”?
Personligen har jag redan dömt ut ”Emma”. För mig är hon spammerska. Och av principiell upprördhet ska jag göra vad jag kan för att inte återbesöka hennes blogg.
Men hur hanterar man fulkommentatörer (förutom att svartlista de hos sig själv)? Hur sprider man förståelsen för netikett – de oskrivna förhållningsreglerna på nätet? Är det viktigt att göra det och är min åsikt vettig?
Behöver du lite klockan-tre-stimulans till eftermiddagskaffet?
Då är mitt tips JMW Talkshowsom idag tar upp ämnet ”Mikrobloggande”. Klockan 15 kör de igång (men du kan förstås kolla på klippet i efterhand) och gästar gör Jonas Lejon, grundare av Bloggy (som jag intervjuat för Internetworld här) och journalisten Mikael Zackrisson, webbchef på Veckans affärer.
Så här påar JMW dagens show: ”Med den mikrobloggshysteri som råder är ämnet dagsaktuellt och det blir en fullspäckad show med frågor och svar om varför detta fokus på mikrobloggandet nu, nyttan med det och hur både Jonas och Mikael ser på sitt eget och andras mikrobloggande”.
Jag gillar Jonas. Och Micke. Och JMW. Och mikrobloggar.
Så ja, jag kommer kolla!
Jag kan bli fullkomligt begeistrad över klyschiga uttryck och riktigt ”cheezy copy”. Det är ungefär som vilket avsnitt som helst av ”våra värsta år” – när det är tillräckligt dåligt (vilket är ofta nog för att kallas alltid) är det så sjukt underhållande att det nästan kan betraktas riktigt, riktigt bra.
Det här får mig till exempel att smila stort varje gång jag kommer till sidan:
(och jo, jag loggar in på Brightkite* rätt ofta…).
Cheezy copy della grande, me löööve!
Vilken är din fulsnygga ordfavorit?
*Har du inte bekantat dig med Brightkite än? Gör’t idag! Tjänsten har rätt många fler fördelar än nördigt bra login-copy. Brightkite är ett ett geobaserat socialt nätverk där du kan se var dina vänner håller hus geografiskt och vad de har för sig. Kör du med ”transparenta inställningar” (the way to go!) kan du också se vilka andra Brightkitare som är i närheten av dig och knyta nya kontakter. Min profil hittar du här.
Plötsligt känns ordet ”mikrofinne” (per egen definition: person av finländsk härkomst som fattat grejen med att utveckla mikrobloggtjänster) åter hett att ta i sin mun. Ännu är det lite tidigt att sia kring tjänsten, men Qaiku erbjuder flera funktioner som gör den intressant. Till exempel att du kan skriva inlägg på vilket språk du vill, men välja att filtrera ut så att du själv endast ser inlägg på det språk du förstår, eller som det så fint uttrycks av Qaikukreatörerna ”vill lära dig”.
Ordet Qaiku uttlas förövrigt ‘Kaiku’ och betyder ”eko” (därav välkomstfrasen ”welcome to the echo chamber”…). Lek runt med ordet bäst du vill i egen mun men missa för allt i världen inte Qaikuarnas”pronounciation sound clip” längst ner på första sidan. Väl värt ett lång-scroll om du är ute efter fashionabelt banal humor.
Jo, för att kalla mig vän av text och sociala medier har jag varit ovanligt tyst ovanligt länge. Digitala fotspår har jag förvisso lämnat, men jag har knappast satt ner klacken och plöjt någon väg. Det är sådant som kan hända när man halkar snett i url:ernas och webbhotellens limboland…
Livet som blogglös har dock inte satt mig helt i diket. Som digital dagdrivare finns det många husrum att stanna upp en stund i, många bloggar att mätta ordhunger och kunskapstörst med. Och det är precis vad jag har gjort: drivit runt, stannat upp, gått vidare, kommit tillbaka. Ätit, druckit, reflekterat och diskret diskuterat. Men ingenting har jag paketerat, ingenting har jag burit med mig till ett eget hem.
Nu är det slut med det. Inte för att jag är mätt, och belåten vill jag aldrig bli. Men egna väggar är trevligt ibland. Lite egen föda, lite egna ord. Eller åtminstone ett kök för att laga till det man plockat med sig på vägen. Lägga upp, portionera ut, låta gästerna ta för sig av. Så. Nu har jag äntligen åter byggt bo i bloggosfären, med ny inredning och helt ny design.
För somliga är jag en hemvändare, en re:blogger, en gammal bekant på ny adress. För andra är jag rätt och slätt ”new kid on the block”. Oavsett vilket hälsar jag alla välkomna till mitt nya webbhem. Hemmet där man förövrigt alltid bör klaga på maten, berömma kockan, gå in med skorna och gärna lämna mycket spår.
Sist men inte minst (jag kan bara inte låta bli) – I hope you digg my blog, you might just find it delicious. Or am I pushing it?
