Jag har berört ämnet förr, spammare i bloggosfären. Vad man definierar som spam, var gränserna går. Tyvärr är det ett ämne som ständigt verkar aktualiseras.

Ett som är säkert är i alla fall att det för bloggare och mikrobloggare – i synnerhet om du representerar ett företag – är rejält viktigt att du har fingertoppskänsla i din kommunikation. Att bulldozra fram och köra megafontricket (skrika i folks öron och tro att de lyssnar) – nej, mikrosfären betackar sig, det fungerar inte.

Senast igår deltog jag i en Bloggytråd som engagerade spammotståndare. Där blev det mer än tydligt att mikrobloggande fulspel inte accepteras.
Och idag kan man på Deepedition läsa om ett synonymt fenomen, då Niclas Strandh skriver om fejkade bloggar med konstiga uppsåt.

Rätt använt tror jag verkligen på Twitter och Bloggy (liksom vanliga långbloggar) som både marknadsförings- och informationskanaler. Och sedan jag i januari skrev den här artikeln för Internetworld om företagstwittrande har det hunnit hända rätt mycket på marknaden. Många företag har anslutit sig, och flera har också förstått grejen.  Ola Eriksson på Dagens Media-bloggen Digmar listar idag till exempel Dagslivs som ett företag som greppat formatet.

Jag vet att det finns fler exempel. Men det börjar bli dags att fler lär av dem.

Plusläsning: Den här mikrotråden från i vintras berör ett närliggande ämne – vem ett företag får kalla för sin ”vän”. Intressant!

Uppdaterat: JNystrom har skrivit ett långt och lysande inlägg om mikrobloggar och netikett. Läs!

No related posts.

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.