Pirathatten på!

Jag måste erkänna att jag tvivlat. Inte på om jag ska göra det, utan om jag ska göra det. Tänkt på konsekvenserna, funderat på om det till exempel påverkar mina möjligheter att få jobb, om det påverkar människors uppfattning av mig, om det registreras någonstans “bara för att”. Det stör mig, mer än en aning, att jag ens behövt tänka så – att jag ska behöva frukta konsekvenserna av mina åsikter. Men det stärker mig samtidigt bara än mer i mitt beslut.

Jag har ganska länge varit ganska övertygad om vilka jag tänker rösta på, och är det så att någon, någon gång nu eller i framtiden inte tycker jag passar in någonstans på grund av detta, så är nog denna någon och denna någonstans en person och ett ställe, ja rentav ett samhälle som jag inte vill ha så mycket att göra med.

ThePirateJennieVarför Piratpartiet? Därför att de värnar om det som jag vill värna om – ett samhälle som bygger på öppenhet, deltagande och kunskapsdelning, men där medborgarna klarar sig bra utan storebröder och där ingen lag kan trampa ner på individens integritet.

Simple as that. Jag vill leva och bo i en piratstat, och jag tänker kämpa för att få göra det.

Viral rekrytering II: MrJet söker resglada digitalister

Virala rekryteringar verkar vara en ny trend. Som jag redan bloggat om förut har Svenska turistföreningen letat efter en digital resenär som ska få lön för att resa runt i Sverige och dokumentera sina strapatser (vinnaren presenteras på deras sajt den 6:e juni). Och nu hakar nätresebyrån Mr Jet på med en väldigt likartad grej.

Hittade precis deras annons på platsbanken där de efterlyser en person som kan agera resereporter på en jorden-runt-resa i sommar. MrJet står för alla rese- och boendekostnader, men det är upp till reportern att själv ta sig runt och, givetvis, “rapportera via olika digitala kanaler på ett underhållande sätt”.

MrJet rekryterar

Söka kanske?

Ansökan ska (precis som hos STF) göras i form av ett egeninspelat filmklipp och sedan laddas upp på aroundtheworld.nu där man också kan läsa mer om hela grejen. Intresserad? Du har till den 15:e juni på dig att söka. Och – let me know if you do! =)

Analogt, digitalt och disruptivt

- om manifest och social picnic

Har du läst Björn Mellstrands analoga manifest på JMW? Om inte så föreslår jag att du gör det! Enkelt men briljant får det i alla fall mig att förstå hur digital min vardag verkligen är, hur mycket jag självklart gör utan att reflektera över det. Och framförallt – hur märkligt om inte otänkbart det känns att gå tillbaka till den analoga tillvaro som JMW “manifesterar”.

analogt_manifest_JMW

"Jag ska stänga av hela internet. Jag är analog" (från JMW:s blogg)

Som jag nämnt här förut tror jag dock på analoga pauser, analoga dagar rentav. Själv behöver jag dem sinsemellan. Få fysisk input, sådan som smakar, doftar och känns. Eller helt enkelt att inte få någon särskild input allsatt koppla bort det där konstanta flödet av information, göra mig lite “oemottaglig” – det behöver jag för att hålla min digitala lusta, glädje och hunger vid liv.

Men en total tillvaro, en hel radda vardagar  utan åtminstone delar av det som Björn räknar upp, det bara går inte. Och med det måste jag samtidigt konstatera hur märkligt snabbt man (jag) adapterar nya beteenden (och vad verkligt glad jag är över att det är så!). Med det menar jag inte främst adaptionen av nya tekniker, informationskällor och sociala rum, utan adaptionen av ett…tja, faktiskt nytt syre. För det är nog det som internet gör, det syresätter mitt liv och utan detta digitala syre har jag idag svårt att se hur jag i längre perioder skulle kunna andas helt normalt (kan låta överdrivet, men ta det inte med en nypa salt). Precis liksom jag utan de där pauserna också skulle kvävas rätt duktigt…

Dagens  semi-analoga paus (vilket med tanke på tillställningen kanske är väl ironisk att benämna analog…) ägde rum i Humlegården under Stockholm Social Media Lunch som idag var en picnic. Precis som förra gången var det väldigt trevligt, soligt och inspirerande och frågan som idag i ordets rätta bemärkelse luftades var “Hur kommer nya disruptiva digitala affärsmodeller förändra ditt företags/organisations verksamhet?”. Ta del av de spontana kommentarerna i Annika Lidnes bambusning nedan (eller se det från andra bambuser-vinklar via Björn Falkevik och Mattias Östmar):

Twitter-tv och retweet-retreat

“Mikrobloggen blir huvudaktör i en ny realityserie”.

Läser det i kanal5-bloggen, som jag lite ironiskt nog (?) hittar till via ett tweet:

kanal5_twittertweet

Alexander Dunerfors skriver att “hur exakt det ska se ut är oklart, men det verkar röra sig om ett tävlingsupplägg där vanliga människor får följa i kändisarnas spår” .

Ja, vad ska man tycka? Twitter som tv. Känns inte överraskande att ett produktionsbolag hoppar på en het trend och vill kapitalisera på den, men tycker personligen att idén har en bak-och-framvänd klang.
(och så var det det där, att jag inte har någon tv…).

Jag kan förstås ha fel. Och det kan förstås bli världens succé. Och “följa i kändisarnas spår” är förstås alltid en bra mening att stoppa in i en programidé. Och det är inte särskilt svårt att se den virala potentialen i en tv-serie som bygger på Twitter.

Däremot undrar jag hur många varv ett Tweet kan ta innan det står en upp i halsen? Funderade en sekund på att också retweeta Kanal5:s tweet om att Twitter ska bli tv-serie, men det kändes lite väl tautologiskt. Liksom Tweet-ologiskt (om det nu finns en Tweet-logik). Om diskussionen engagerar dig, så kan du  här läsa mer om “the art and science of retweeting”.

Själv har jag tagit mig en liten Tweet-retreat och varken twittrar eller retweetar särskilt mycket alls för tillfället. Däremot småälskar jag DestroTwitter (überbra realtidsnyhetsflöde) och jag följer med skarpt intresse hur andra Twittrare – i synnerhet företag – använder sig av och i vissa fall utvecklas i sitt twittrande (japp, jag är  “Spanarn” ) . Kul att se hur till exempel ICA, som jag skrivit om tidigare, rätt snabbt fattat vinken och gått från att bara posta “dagens middagstips” till att  faktiskt interagera:

icatweet

Ica och Saltåkvarn i en tweskussion =)

Och avslutningsvis, helt “off topic”: För dig som varken diggar Twitter eller tv rekommenderar jag just nu det här - “The 90′s, ett försvarstal” med Henrik Schyffert i sitt absoluta esse. Nästan förvånande begåvat i ett sanslöst bra möte mellan humor och allvar. Tillgängligt på svtplay till och med den 23:e juni!

Uppdaterat: Techcrunch skriver mer ingående om Twitter-tv-grejen (eller icke-grejen…).

BlogReTweet: Samåk socialt med Skjutsgruppen

skjutsgruppen

Av alla “undrar-vem-det-här-är??-followers” som adderat mig på Twitter på sistone, är det här är en av dem som gjort mig glatt överraskad.

Skjutsgruppen (som igår fick sin tretusende medlem!) är helt enkelt en grupp som genom sociala medier vill underlätta samåkning i vårt avlånga land: “Ska du åka någonstans och har plats i bilen? Eller har du en resa men ingen skjuts? Lägg ut din önskan här och gör din resa roligare, billigare och miljövänligare genom att åka tillsammans!”.

Knappar du in skjutsgruppen.nu i browsern kommer dig rakt in på deras Facebook-grupp där man kan efterlysa och hitta samåkare, och på Twitter funkar det så här:

twitter_samak

Tweet & Travel!

Enkel tjänst, smart initiativ och klockrent sätt att använda sociala medier på!

Ta sjövägen med Eniro (och trimma segel för framtiden)

Jag vet att det är “old news” (lanserades 6:e maj har jag fått förstå), men som gammal seglare* tycker jag att den här min “dagens sena upptäckt” är riktigt cool och något jag faktiskt gått och väntat på:

eniro_sjokort

En parantes: Någonstans måste det sitta en utvecklare och le, sjökortsannonsen ovanför "guppar" som en boj på vågor. Detaljer. Jag gillar't.

Eniros sjökort omfattar hela Sveriges kust och de större sjöarna och märker ut det mesta av det som klassiska sjökort gör; djup, sjömärken, landmärken och grund, gäst- och naturhamnar samt förstås GPS-koordinater. På Eniro är man noga med att säga att de inte ska användas för navigering, men gärna för planering, och de lär funka utmärkt för att mäta distansminuter.

Enirobloggen (jepp, de har en) kan man även (idag faktiskt) läsa mer om Eniros nya, uppdaterade iPhone-app som just har stöd för de sjökorten. Blir till att testa funktionalitet och Telia-täckning (…) på “myboysPhone” när det i helgen bär iväg hit:
off_to_Lådna
*Apropå segling så postade framtidsspanarna Kairos Future idag ut maj månads Global Watching-rapport, bland annat innehållande Mats Lindgrens artikel “Trim the sail and beat the wind – how to turn from future faker to future maker”. Intressant, inspirerande och kanske rent av viktig läsning i dessa minst sagt blåsiga tider…

Sveriges mest virala rekrytering?

Jag har haft ett par internettrötta dygn (de kommer då och då, men passerar ofta snabbt) och det jag ibland gör dessa dagar är att bläddra i papperstidningen. Igår (en sådan dag) fick jag för mig ögna igenom Metro och snubblade då över den här artikeln. Tvärt kändes internet (och min andra downer – jobbsökande…) roligt igen.

Vad handlade den om? Jo, att Svenska Turistföreningen, STF, slår stort på den nymediala trumman och har skapat en i mitt tycke galet genial rekryteringskampanj“Sveriges svenskaste jobb”.

Tanken är att hitta någon “tjej eller kille som älskar äventyr, älskar framsidan och baksidan av en kamera och älskar internet, som har säkert minst 300 vänner på Facebook och är nyfiken på Sveriges mer obskyra avkrokar”.

Det utlysta jobbet går ut på att resa land och rike runt under två sommarmånader med “sidekicken Filip” som filmar, fotar, tröstar och äter glass med den som lyckas bli Sveriges svenskaste knegare. Jobbet är betalt, boendet gratis och i packningen ingår självklara hjälpmedel som videokamera, laptop, iPhone och trådlöst internet. Det enda som saknas är det som förmodligen förväntas ge spinn på äventyret -  färdmedel.

Mest fantastiskt av allt av allt är ändå det som gör STF till en riktig viralfena: för att ansöka ombeds sökande 1. spela in en ansökningsfilm och lägga upp den på Youtube och 2. pitcha sig själv på Twitter med videolänk.

Sista ansökningsdag är 27/5 men redan nu kan man spana in folks ansökningsvideor på STF:s egna Youtube-kanal (de har en, bara en sån sak!).
Själv sällar jag mig till massan och diggar  “Jon, TheSupercargo”:

Vem är din favorit? Eller är det rent av du?

Upp till social camp!

Jag, liksom i skrivande stund cirka 240 andra webbentusiaster med mig, är uppsignad för sommarens kanske mest intressanta “sociala happening” – Sweden Social Web Camp 2009.

sweden_social_web_camp_2009

På härligt initiativ av What’s Nexts Tomas Wennström kommer hela den anmälda hopen att samlas på Tjärö (Blekinges skärgård, har jag fått lära mig) mellan den 21-23 augusti, och så vitt jag vet finns det fortfarande all möjlighet i världen att delta! Själv ska jag ta mig ner i en “Twittering bus” från Stockholm,vilket bara i sig är något att se fram emot.

Och när vi ändå talar om camp kanske vi lika väl kan tala om kamp. Såg nämligen det senaste avsnittet av det samhällsintellektuella kulturprogrammet Kobra i SVT Play igår, och det handlade om just kampsånger – om vilken funktion de fyller, hur de bör vara uppbyggda och varför de behövs (samt aktualiserade det här gamla guldkornet med Friggebo som försöker sjunga bort uppståndelse i Rinkeby…).

Kanske skulle Sweden Social Web Camp också må bra av en kampsång (vem blir först att komponera den?) och när jag tänker på saken – i en tid när vår fri- och tillgänglighet på nätet är hotad – kanske skulle rent av internet behöva sin egen kampsång?!

En enkel Google-sökning ger mig följande trallvänliga resultat…

… samt den här FRA-ironiska versionen av Sveriges Nationalsång.
Har du egna förslag, lämna gärna en kommentar!

(Och se för sjutton till att boka in Tjärö om du inte har annat för dig. Och lockas av ordet geek-meet)

Hur webben har förändrat oss

Somliga kom, somliga såg och somliga – får jag hoppas – segrade.

Hur som helst är Medieeventet till ända, och mina klasskompisar Mario och Joakim ska ha världens credd för ett enormt bra jobb!

Bland filmvisningar, utställare och vinsippande minglare arrangerades också ett försök att sätta  “bloggvärldsrekord” – det vill säga ett försök att ha flest antal skribenter någonsin i ett och samma blogginlägg.

Huruvida resultatet kvalar in i Guiness Rekordbok  återstår att se. Men jag kan i alla fall stoltsera med att (med någon minuts varsel) ha kommit upp med bloggpostens ämne – “hur har webben förändrat dig?.

Här kan ni läsa vad folk har svarat. Somligt är mest underhållande, somligt på djupet  intressant.

Hur webben förändrat mig skulle kunna bli en lång historia, men i en enda mening nöjer jag mig med att säga att den gjort mig rikare. Hittills inte så mycket på pengar, men desto mer på det som betyder något – kunskaper, insikter, människor och liv.

(och jo, en gnutta sömnbrist)

Today is the day…

Nu har det har bloggats och bloggyats, twittrats och retweetats, Facebookats och basunerats ut så många gånger att jag tänker mig att budskapet inte kan ha undgått någon… Men (med risk för att megafonen sticker upp ur bakfickan…) -  jag ska sälla mig till min skolskara och påminna en sista gång:

medieevent_09

Idag är det dags: Medieevent-09 , kl. 15-22 på Chinateatern i Stockholm.

Jag och rätt många människor till har snart en examen i vår hand, och på detta event (aka “slututställning”) får du en glimt av vilka vi är, vad vi gjort, vad vi kan och kanske framförallt – vad vi vill göra med den där examen under armen.

Jag vet vad jag vill, så hoppas att vi ses så jag får lov att berätta!

medieevent_09