Det sker många (IRL) meetups i den sociala mediesfären just nu. Ikväll var det dags igen: betalanseringen av Debate on – ”en verbal debattkamp mellan två vältaliga debattörer som har helt olika åsikter inom ett givet ämne” – ägde rum på Eken Bar (Hilton Slussen).

Initiativtagare till denna underbara debattklubb (till formatet att likna vid en intellektuell stand-up) är Christina Jeurling, Henrik Ahlén och Tomas Seo, vars gemensamma tanke helt enkelt varit att skapa ”ett inspirerande och energigivande efter-jobbet-event”. Ledorden är ”kort men intensivt” och i fokus ska alltså alltid stå två helt oense men vältaliga debattörer som påhejas av en engagerad publik.

Efter ett första debattgig kan jag bara ge eventet alla tummar upp, och har du möjlighet framöver bör du definitivt ansluta dig till den entusiastiska klunga man kallar ”livepublik”!

I kvällens första rond battlade kommunikationspinglan Brit Stakston och seofantasten Nikke Lindqvist om huruvida företag bör Twittra eller ej –   en retorisk duell som bjöd på mycket humor. Segrande ur det hela gick Brit med sina skarpa argument om varför det faktiskt är helt rätt för företag att Twittra, och som av en händelse råkar Ulrika Rudqvist på Good Old väldigt nyligen ha skrivit en inlägg om hur företag bör göra en strategi för sitt Twittrande. Vältajmat får man lov att säga!

I rond 2 på Debate On handlade det mycket lite om internetkommunikation men desto mer om diger död och långbesökta toaletter. Debattfrågan löd rätt och slätt ”Pest eller Kolera?” och bäddade för affärsutvecklaren Gottfried Gemzell att försvara pest mot juristen Ia Modins hängivna kolerakamp. Så vitt jag vet har det inte flödat några bloggposter kring företagsstrategiska sjukdomspreferenser (…), men att debatten på Eken höll grymt underhållande höjd, så mycket kan jag i alla fall säga (samt att jo, the woman won!).

Och eftersom jag själv tror att Sverige mår bra både av fler  hetsiga debatter och fler underhållande forum i smarta format, hoppas jag verkligen också att Debate On nu verkligen goes on!

Här kommer en sista bloggpost om Disruptive Media-konferensen, för att inte lämna någon onämnd eller glömd.

Chris Heuer, grundare av Social Media Club, är ännu en talare vars hela uppenbarelse på något sätt ”stannar kvar hos mig”. På efterminglet pratade vi bland annat om Mystery Boxes och han tipsade mig om detta Ted Talk. Under konferensen handlade det dock om Social Media Management – ett föredrag som gick i rafflande fart och inte bör missas. Se det här (hans slides hittar du här ).

"Crew view" - Steve Rubel på scen, TheJennie i teknikrummet

Steve Rubel, bland annat ”Director of Insights” för Edelman Digital, inledde dagen med att prata om fem viktiga trender att implementera för maximerat genomslag i sociala medier. Som del av ”the crew” missade jag tyvärr en del på plats, men har tagit igen det här. Gör’t du med!)

Pia de Gysser: Jobbade tidigare för Agria och var riktigt tidig på (CIO)bloggfronten. Under konferensen tog hon upp tio saker att tänka på när man som företag implementerar sociala medier. Hela föredraget ser du här och hennes slides hittar du här. Jag hade också nöjet att dela bord och diskussioner med henne på efterminglet och kan bara säga att 1. där det finns mod och glädje finns det mycket bra saker att hämta, 2. Agria borde sakna henne och 3. behöver ni en färgstark kvinna att snacka hästhoppning, företagskultur eller egentligen vad som helst med, snacka med Pia.

Aftonbladets communitychef Andreas Aspegren pratade också han under temat ”Social Media Management” och om hur hans redaktionsteam dagligdags integrerar läsare och den sociala mediesfären i sitt arbete. En intressant presentation gjord med en god portion självdistans. Se det hela högupplöst här (och slides till presentationen här)

Mattias Miksche, VD på Stardoll, var också han på plats för att prata om ”Brand building to Digital Natives”. Som vanligt när Stardoll gör ett appearance och ska berätta om sin vinnande verksamhet (Stardoll har i dagsläget över 30 miljoner medlemmar) börjar diskussionerna kring de ”moraliska aspekterna” gå heta. Är det försvarbart att göra barn till köphungriga konsumenter? Bygger man verkligen upp tjejers självförtoenden genom att låta dem bli vem de vill i en värld där ”alla avatarer är vackra”? Jag har själv mina etiska tvivel (och Mattias Miksche borde nog slipa lite på några av sina formuleringar, särskilt när det finns kvinnor i hans publik…) men likväl är Stardoll en fantastisk succésaga. Om ett företag lyckas kapitalisera på en affärsidé som är – precis som Mattias Miksche själv uttrycker det – så ”galen” som att sälja virtuella saker för riktiga pengar, då finns det något där som är riktigt bra att lära sig av.

Danskan Henrietta Weber från Toothless Tiger var sist ut för att ge sina ”make your business-rock”-tips. Även om presentationen inte höll de rockigast av mått (kan förstås ha att göra med att hon just var sist ut och att sinnena var trötta) stolpade hon upp saker med bra relevans:
* Why are social tools going to change business? Because they’re extremely close to our peers!
* Do well by doing good instead of doing well by talking good.
* Brands need to act where people are.

Resten hittar du här i  den filmade presentationen.

Det finns många ämnen och frågor att spinna vidare på här, men jag ska avrunda min Disruptive Media-trilogi genom att bara säga följande: det mest fantasiska med sociala medier kanske faktiskt är att de just är ”disruptive”. De tvingar företag (herregud, människor) att tänka om och bli mer medvetna i sin kommunikation. De tydliggör dessutom kommunikationsprocessens fundamentalitet -  att den är levande. Och i sociala medier är det väldigt svårt att vara statisk. Jag gillar’t.

Nu när fredagens konferens fått sjunka in ordentligt och man hunnit få lite analysvänlig distans till det hela blir det med ens tydligt vilka talare som gjorde störst intryck, som sa saker som stannar kvar (i alla fall hos mig).

Brian Solis känns fortfarande enastående och hans tankar har fått fäste också i mitt huvud (”the difference between PR 1.0 and PR 2.0 is you. It all comes down to you and what you represent”). Honom bloggade jag om igår.

Saltå Kvarn-bloggen. "Av det naturen ger. Och inget annat".

En annan fredagsförgyllande talare var Johan Ununger, VD tillika bloggare på Saltå Kvarn. Har du inte redan lagt till deras blogg i din reader, gör det! Inte för att det är en blogg som handlar om sociala medier (det gör den inte), men för att den är ett lysande exempel på ett företag som verkligen förstått hur man kan använda dem utan att rycka fram sin megafon.

Under sitt framträdande på Disruptive Media sa Johan Ununger (vars sympatiska charm förövrigt är omöjlig att inte falla för) saker som visar att Saltå Kvarn tagit klivet in i de sociala medierna med helt rätt incitament.

Saltå Kvarn vill förändra världen (jo, precis de orden), och för att nå dit – eller åtminstone kunna gå mot det målet – har de förstått att man måste ha konsumenterna med sig. Konsumenternas delaktighet kräver i sin tur ett varumärke som vågar öppna upp och lämna plats för nya idéer och utvecklingskraft. Och att Johan Ununger har tilltro till Saltå Kvarns kunder råder inga tvivel om:  ”Våra kreativa konsumenter är vårt starkaste media” .

Några punkter som Johan Ununger delade med sig av (varav många han i sin tur fått med sig från JMW och deras bloggskola):

* Tänk konversation – inte skrika i en megafon
* Tänk delaktighet istället för manipulation (nytt marknadstänk i grunden)
* Spela matchen – sitt inte på läktaren

Idag köpet Saltå Kvarn inget mediautrymme, men det innebär inte att företaget har någon övertro till de sociala medierna. Konversationen IRL är för dem minst lika viktig, och de gör sitt bästa att hålla den levande (till exempel genom sina ”surdegskurser med Manfred – kungen av surdeg” och andra utbildningar och en mycket aktiv reklamationshantering). Sitt förhållande till sociala medier (och nyttan med dem) beskriver Johan Ununger så här:

”Sociala medier är lämpliga men inte nödvändiga. De är lämpliga för konversation och det är här som man verkligen kan spela matchen (glöm kampanjer och manipulation!). De skapar delaktighet och möjlighet till dialog under en längre tid och de ger konsumenten möjlighet att skapa, dela med sig och  påverka- det är grundläggande. Och så får man förstås inte glömma att det också är rikigt KUL.”

Med den inställningen tror jag att Saltå Kvarn kan komma ganska långt med det som företaget också eftersträvar -  att sälja till människor (och inte centrala kategoriorganisationer).

Se hela Johan Unungers Disruptive Media-framförande här!

Gårdagens Disruptive Media, vilken konferens!

Talare, moderator (Beta Wickbom, toppklass), publik och backchannel (DM:s Twitter sköt i höjden på trendtoppen!) – för att inte tala om arrangör (all credd åt Annika Lidne) – bättre får man leta efter. Var du inte fysiskt på plats hoppas jag i alla fall att du hade möjlighet att följa eventet live på distans (det konstanta tittarantalet ska ha legat på runt 190 personer vilket säger en del om konferensens popularitet…).

Att summera allt utan att bli långrandig är svårt. Anders Sporring gör bra sammanfattningar och likaså skriver Fredrik Stenbeck precis lagom djuplodande och långt på Next Generation Internet.

Precis som Fredrik tycker jag att Brian Solis från Silicon Valley-PR-byrån Future Works levererade bäst (även om jag drar mig för att favorisera i en så knivskarp line-up av talare). Därför tänkte jag i denna min första ”post disruptive post” fokusera på några kärnpunkter från hans föredrag.

Brian Solis på scen

Brian pratade mycket om Public Relations och Sociala Medier. Hur viktigt det är att alla avdelningar på ett företag är med och socialiserar och bidrar till nätkonversationen (alltså inte bara lyssnar på den).

Han underströk också att även om det finns företag som gör det finns det alltför många som gör det på fel sätt. Som exempel tog han upp Obamas annars så hyllade kampanj som en ”big offender of social media”. Brians poäng är att bara för att du har en Twitter-profil och en Facebook-grupp betyder det inte att du är delaktig i en konversation.

Med andra ord, Brian påminde oss om det som flera andra också ständigt gör (men som många företag likförbannat inte verkar fatta) – det måste bli ett slut på megafonkommunikationen. Sociala Medier är inget ”shout out medium” lika lite som ”ego-casting” (aka ”inlägg by @VD-Pelle:* äter köttbullar till middag*”) är intressant.

Viktigast enligt Brian Solis är att lyssna och observera eftersom ”it’s the listening that separates Social Media experts from Social Media theorists”. Han betonade även att den sociala världen är bra mycket större än vi tror (allt handlar till exempel inte om Twitter) och att ”the biggest failure is that we are looking at Social Media as a broadcasting tool”.

Gräv ner dig mer i Brian Solis och hans idéer på hans blogg PR 2.0. Har du inte tid eller ork att läsa allt, börja då med två inlägg som Brian själv rekommenderade under konferensen: ”Conversation Index” (om mätverktyg för företag i sociala medier) och ”The ties that bound us”(om relationer – dess dynamik och betydelse -  på sociala nätverk som Twitter).

Se hela Brian Solis Disruptive-framförande här! Och (uppdaterat!), läs hans egna blogginlägg om konferensen här.

*Efterfest-kuriosa: Under efterminglet som hölls på Elverket, hamnade jag runt en askkopp med Chris Heuer och Brian Solis (som btw inte röker, längre) och mitt i ett prat om Star trek (…) ursäktar Brian sitt hysteriskt snabba iPhone-messande med ”Sorry for multi-tasking as always, I’m just right  in the middle of launching a company here”.

”On your iPhone”,  konstaterar jag  (i ett tonfall som antyder att det, i alla fall i min värld, inte är det mest naturliga i världen…). Brian nickar, gör en ‘thumbs up’ och screen-touchar vidare. Chris skrattar, bullrigt men varmt, vänder sig mot mig och utbrister ironiskt: ”Whaaat, you’ve never launched a company on your iPhone?? Girl, look and learn”.

Jag sa det inte då men tänkte det: I am. My god I am.

(återkommer snart med fler ”post conference poster”)

The place to be today

Ett kort hej från en riktigt rafflande Disruptive Media Conference som hålls i  Stockholm idag.

Är här i egenskap av ”crew” och hinner inte blogga så mycket själv, men följ hela härligheten live här.

Här hittar du för övrigt listan över de bloggare som vunnit varsitt blogger-pass till konferensen och således (möjligtvis) kommer hålla sina briljanta bloggar bättre uppdaterade under dagen!

Följ också flödet på Twitter, där tweeten duggar tätt!

Har precis suttit och läst Google’s ”2008 Founders’ letter” (postad av Sergey Brin på ”The Official Google Blog”, förstås). Det är ganska långt, men jag rekommenderar det varmt.

Sagan om Google (vilket i sig är en saga om internets utveckling) är fascinerande. Läs bara det här lilla inledande stycket i Googles årsbrev…

"Based on a true story"

…så vill du läsa fortsättningen!

Man må tycka vad man vill om Google (en aktör som ensam dominerar allt mer av en viss marknad – vilken alla dessutom är hänvisade till – bäddar alltid för befogad skepsis). Men man (ja, jag skriver man) kan inte låta bli att bli imponerad.

Google kan, och deras konstanta utveckling är en att hylla.

Avslutar med Sergeys Brins egna avslutande ord (retoriska, visst, men likväl optimistiskt vackra):

”When I was a child, researching anything involved a long trip to the local library and good deal of luck that one of the books there would be about the subject of interest. I could not have imagined that today anyone would be able to research any topic in seconds. The dark clouds currently looming over the world economy are a hardship for us all, but by the time today’s children grow up, this recession will be a footnote in history. Yet the technologies that we create between now and then will define their way of life”.

En långpost om nutid, framtid och jobb för oss som tror på och kan (!) sociala medier…

Framtiden – den där ”delen av tidslinjen som ännu inte inträffat” (Wikipedia). Det pratas och spekuleras en hel del kring den. Inte minst bland min snart studieklara umgängeskrets är den het på tapeten. Om knappt en månad ska cirkus 30 elever (inte en cirkus, även om tolkningen förstås är fri…) ut på grönbetet. När vi för två år sedan påbörjade den var konjunkturen en helt annan. Guldet glimrade i grönskogen och vårt institut log mot oss med uppmuntrande copy: ”Branschen behöver dig!”.

Är det så?

Nu, typ 730 dagar senare, vet vi nog fortfarande att vi behövs (institutet säger fortfarande att det är så), men frågan är om de företag som ”branschen” jobbar mot och med vet det.

Min klasskompis Mona skriver idag på Cara Vitae om teatervärldens stapplande försök in i bloggosfären och om hur man kan råda bot på kulturelitens teknikfientlighet. Dramaten är inte de första att visa att de förstått att de måste markera sin närvaro på internet och i sociala medier, men att de samtidigt famlar och inte riktigt förstår hur det ska gå till.

Den här trenden att företag/organisationer/myndigheter/you-name-it 1. förstår att de måste var aktiva och närvarande på nätet men 2. inte har en aning om hur de ska närvara och 3. framförallt inte verkar förstå varför tycker jag växer sig allt starkare.

På Social Media Lunchclub häromveckan presenterade Judith Wolst sin framtidsspaning om att det här kommer vara företagens största akilleshäl om tre år. Jag tror att hon har rätt, förutom att vi möjligtvis redan är där.

Min vän Mario hakade under samma träff på med sin framtidstes att det om tre år, på varje företag, kommer finnas minst en anställd  som har ”ansvar för sociala medier” – det vill säga har hand om och bevakar företagets närvaro i sociala medier och på internet i stort.

Som en som ser sin framtid inom detta område hoppas jag verkligen att Mario har rätt. Tidningen Metro listade för ett tag sen ”Twitterspökskrivare” som ett av framtidens jobb och det vore väl en utopi (samtidigt som ”Twitterspökskrivare” egentligen väl bara är en modern anpassning till och omskrivning av de gamla hederliga yrkesrollerna ”presstalesman” och ”pr-ansvarig”?).

På socialmediajobs.com listas en hel radda med (i realtid!) lediga jobb inom området sociala medier .  Tyvärr verkar de hittills bara finnas i det förlovade landet USA (prova att välja ”Sweden” i drop down-menyn så förstår du vad jag menar). När blir detta en kategori också på exempelvis Arbetsförmedlingen?

Bloggjobb

Oavsett utsikterna så ska jobb ändå sökas, och nya tider öppnar förstås också upp för nya sätt att söka jobben på. Finns det inte plats att jobba med nya medier, så finns det i alla fall möjlighet att söka jobben i de nya medierna. Klasskompis Lotta har till exempel tipsat om hur man twittar sig till jobb.

Och själv har jag 1. lyckats blogga mig till ett jobb och 2. blivit uppmärksammad för det genom att jag mikrobloggade om det (journalisten fann mig genom att googla ordet ”bli headhuntad” vilket ledde till mitt mikroblogginlägg…). Något som i sig visar att sociala medier fyller funktioner och är användbart på många plan…

Avslutar denna spretiga jobb-och-framtidspost med en blygsam förhoppning om att branschen därute vill ha oss, att företag vill ha branschen och att det finns möjlighet för alla parter att träffa oss jobbhungriga studenter på Medievent-09 om knappa veckan.

Hoppas vi ses (och att ni vill ha oss)!

Igår spenderade jag Saturday prime time på Södra Teatern med den något märkliga duon Emil Jensen och Sanna Persson på scen. Måste understryka att det var två timmars riktigt rekommenderbar underhållning (rolig, underfundig, tänkvärd, vacker och tidvis bisarr) som förenade spoken word, humor och musik på ett mäkta lyckat sätt.

Men det jag framförallt vill ägna några bloggrader åt nu är  Emil Jensens sköna inställning till delbarhet. På hans hemsida kan man läsa följande:

Någon som fattat att "sharing is caring"...

Som ett barn på julafton klickade jag igår hem allt som Emil Persson någonsin gjort , och just för att han bara ger mig det, blir inte bara min donationsvilja utan även min ”sprida-goda-ord-om-Emil-Jensen-vilja” total.

Nya tider innebär nya premisser. Utveckling av vissa saker innebär avveckling av andra. Beteenden, krav och attityder förändras och det bästa sättet att bemöta dem (om man av någon anledning inte redan är del av dem) är genom adaption.  Emil har fattat den grejen, med full rulle och fullt ut.

När får han med sig resten av musikindustrin?

Vi är många som älskar internet. De senaste veckorna har det haglat kärleksförklaringar i bloggosfären och idag kom en till som nästan rör mig till tårar. Christian Rudolfs inlägg på Disruptive är en bloggpost väl värd att läsa från a till ö, men hans avslutande rader förpackar så väl det som också jag  känner att internet är:

”Internet är inte Googles index, CSS, HTML PHP kod, PPC eller banners. Internet är Tillsammans. Internet är vårt kollektiva medvetande som sträcker sig mellan människorna och mellan generationerna. För mig är detta sant även om jag är en outlier på normalfördelningskurvan. Därför älskar jag internet.”

Sanna, vackra ord. Och jag ha inget mer än lite länkkärlek att tillägga där.