Det är mycket jobb och webb just nu, men mindre blogg och Twitter (och till och med mindre IRL, om man nu kan kalla det fysiskt reella livet för en ”aktivitet”??… väldigt påtagliga saker IRL).

Ikväll ska jag i alla fall ta mig (offline)tid att sluta upp med (uppdaterat: var tvungen att ställa in ) ett hundratal andra She Creatives-medlemmar till kvällens specialvisning av Doug Prays belönade film ”Art&Copy” som äger rum på Berghs.

Eftersom jag missade de tre (enda vad jag vet) tidigare tillfällena då den visats i Sverige och stördes en del över det, är var jag extra glad åt att ha lyckats få en (billig!) biljett till kvällens VIP-visning . Tror att den är något både för öga och hjärna och jag sticker inte under stol med att ”reklamporr” (som många kallat den) är en beskrivning som lockar….

She Creatives är förövrigt en konstellation jag tänkt tipsa om förr, men bara inte kommit till skott med. Det är i alla fall ett kvinnligt nätverk för kreatörer inom reklam, webb och film som ”tillsammans vill skapa möjligheter för skarpare, starkare och mer synliga kvinnliga kreatörer”.

Själv har jag bara varit medlem i ett par månader och inte haft möjlighet att faktiskt aktivt nätverka, men bara genom att vara med på den gemensamma mail-listan har jag förstått att det ryms många, duktiga kvinnor här i. Dagligen kommer det ett flertal mail från kreatörer som behöver förstärkning i olika projekt, som själva söker jobb, som erbjuder eller letar frilansplatser eller tipsar om utställningar, föreläsningar med mera.

För att bli medlem måste man göra en ansökan med en kort motivering varför man platsar in. Men kan du styrka att du har ett jobb inom kreatörsbranschen bör du inte ha några som helst problem att bli ”godkänd”.

Ni som redan är medlemmar och ska ”artcopa” ikväll – ser fram emot att ses hade varit kul att ses, men hoppas det uppstår fler tillfällen och att ni får en toppenkväll!

Relaterat: Tycka vad man vill om ”könssegmenterade föreningar” – själv har jag en lite kluven inställning till dem – men för den som ser avanserna med dem finns fler nätverk som satsar enbart på kvinnor. Ett exempel är Driftig.nu – ”Sveriges största affärsnätverk för kvinnor som driver eller vill starta företag” – som med  en aktiv webbsida fokuserar stort på entreprenör- och ledarskap. Andra exempel på och tankar kring kvinnliga nätverk hittar du i denna DN-artikel från 2008.

Personligen ser jag, näst efter kvällens ”she-meet”, riktigt mycket fram emot Geek Girl Meetup som av det inte ens helt färdiga programmet att döma kommer bli (excuse my french) helt jävla fantastiskt!

Eftermiddagspasset drog i gång med ännu mer girlpower.

Katja Janford och Johan Ronnestam

Som vän av poesi var det extra roligt att se Berghsstudenten Katja Janford inta talarpodiet med en pall och en vacker text för att dela med sig av sitt perspektiv på kommunikation. På sin blogg lyckas hon alldeles strålande kommunicera känslor, och även på scenen gav hon kommunikationen en vackert poetiskt udd.

För Katja är internet berättelser och det hon bland annat uppskattar är hur internet öppnar upp möjligheten för människor att kommunicera över gränserna – att till exempel företagsledare kan prata med ungdomar och vice versa och att de med öppna sinnen på så sätt också kan dela och insupa kunskaper över gränserna. Samt att du inte längre behöver skriva i ett cv att ”jag tycker om att skriva” utan att det ”bara är att skriva”. Tankar jag delar och dito gläds åt!

Näst upp på scenpallen var Lotta Lundgren, den prisade copywritern som blev trött på livet som ”reklamare” och istället började blogga om mat, som förstås ville förklara varför hon valt som hon gjort och med glimten i ögat fick oss att fundera kring vad bloggandet egentligen spelar för roll.

Lotta Lundgren

Lotta har funderat mycket över vad det var som var så bra med att jobba med reklam och har kommit fram till att det var lusten i att ryckas med (i den kreativa processen) som var den största glädjen. Det mindre glädjefulla med reklambranschen upptäckte hon när hon blev med barn (önskar att jag kunde återge Lottas subtila humor här, men ni får hålla till godo med att veta att den är riktigt skön) – att hon ”stoppades in i en burk, ruvandes med sin mage” och inte längre fick några intressanta uppdrag.

Under sin stressade mammaledighet kom det sig, för att göra en bra mycket längre och roligare historia kort och grå, att hon startade bloggen ”Om jag var din hemmafru” – något som givit henne mycket mer än hennes bokpubliceringar någonsin gjort (citat: ”en bok umgås inte med dig” och ”att skriva blogg är som att prata på scen”) och som tids nog ledde till att hon resolut ringde upp sin byrå och deklarerade att det var tack och hej för att hon blivit matskribent.

Och idag är Lotta verkligen matskribent. Hon skriver för alla de största mattidningarna i Sverige och kommer till hösten vara med i en SVT-produktion om mat och matkultur. Enligt Lotta är bloggen hennes mest lyckade kampanj någonsin – härligt för en bloggare att höra

Entreprenören Stefan Hyttfors klev också upp på scen med en Prezi-presentation för att prata om hur internet penetrerat vårt mediasamhälle på alla plan och hur det slukat upp allt det vi tidigare definierat som media (print, kamera, telefon och tv). Människor interagerar, kommunicerar, nyhetsrapporterar och producerar på helt nya sätt, och så gott som alla har framförallt möjligheten att göra det, vilket kastar omkull affärsmodeller och strategitänk kring allt det som vi tidigare definierat som ”media”.

Stefan visade många exempel som verkligen visar att mycket för alltid har förändrats, och att även aktiviteterna på internet genomgått en smått revolutionerande utveckling. Tidigare handlade det om att driva trafik till sin sajt – idag handlar det mycket mer om att interagera på relevanta platser, oavsett vem som ”äger dem” eller var de ligger. Precis som Judith Wolst tidigare påpekade har e-handlare börjat flytta in sina butiker i de sociala nätverken. Eller som Stefan Hyttfors kallar det: ”Man har helt enkelt börjat flytta ut sin verksamhet på torget där människorna finns” (och de som ännu inte gjort det står ensamma på sin bakgata)…

I skrivande stund har precis Johan Ronnestam avrundat en grymt inspirerande dag med att prata om vad han ser som framtidstrender inom kommunikation, varumärken och innovation. Det innefattar bland annat ökad demokratisering, mer open source som allt mer kommer spilla över på produktutveckling (ett exempel: en av Canons senaste kameror har ett kamerahus som är open source!) och interaktiva teknikprodukter som kommer få företag att i ännu högre utsträckning tappa kontrollen över sitt varumärke. Dessutom undrade han vad det i förlängningen kommer att göra för företag som Ikea när det (redan idag!) finns produkter som kan skriva ut tredimensionella ting…

Till vackra toner och stora fiskar på duken framför oss svävar dagens seminarium nu ut i mingel här på Södra Teatern.

Hoppas ni som inte hade möjlighet att vara här fått er beskärda del via bloggar och tweets. Själv planerar jag att mycket snart byta mitt oranga klistermärke mot ett glas i baren och sedan smyga över till Bokhoras releasefest av sin boktidskrift, publicerad som Album.

Men först – ett stort tack till Wednesday Relation, Johan Ronnestam och alla fantastiska talare som verkligen gjorde detta seminarium!

Efter en riktigt givande förmiddag och wraplunch på stående fot intog Andreas Lübeck scenen med en spektakulär ljudupplevelse och bland annat detta Youtubeklipp rullande på vita duken. En fantastiskt  sinneskittlare och effektiv gränstänjare när det gäller våra föreställningar kring vad mobiltelefoni är…

Andreas Lübecks preso

Näste (av mig personligen efterlängtade) talare/copywriter/CD/Fuck Logic-författare Per Robert Öhlin intog scen med att visa ett berömt klipp från Britain’s got Talent (den fattiga mobiltelefonsäljaren Paul Potts som bländade talentjuryn och vars operasonett sedan spreds som en löpeld över nätet).  Efter ett antal mer eller mindre retoriska publikfrågor kom Per fram till att Paul Potts framgång inte haft något med varken utseende, sångröst eller bra sändningstid att göra utan att det är så enkelt att han är en underdog och därmed representerar en viktig arketyp – ett fenomen vi kan finna i alla sammanhang och som funnits  i alla tider.

Därifrån guidade Per oss vidare genom olika former av myter och arketyper, de olika element som förutsätter arketypernas respektive existens och vilken roll de spelar i dagens varumärkeskommunikation (en hjälte är till exempel betydligt enklare att identifiera sig med än en bil. Eller för att använda Per Roberts ord – ”jag idenifierar mig mer med Dirty Harry än en Opel”).

Vidare fick vi veta  att ”vi är alla oförlösta hjältar”, att ”hjälten är äldre än du tror” och att ”hjälten är en arketypisk grundritning” (det vill säga att arketyperna går igen i många berättelser; Lejonkungen och Hamlet är till exempel egentligen samma historia och Hamlet i sin tur härstammar från en dansk gammal folksaga där huvudpersonen hette ”Amlet”, ett namn som i sin tur kan härledas till Afrika och ytterligare ett gäng år bakåt i tiden…).

Några för mig minnesvärda budskap i Per Robert Öhlins föredrag var att ”bra berättelser behöver arketyper och att bra berättelser säljer” (något som vore synd att glömma bort i varumärkeskommunikation), liksom att ”vi behöver något med verklig kraft för att lyckas kommunicera bra och en uppsättning starka känslor för att aktivera folk”.

Avslutningsvis frågade Per Robert Öhlin: ”Hur ska vi nå dem som inte vill bli nådda?” (Pers svar: känslor spelar stor roll) och ”Hur ska vi kontrollera våra varumärken?” (enligt Per, det kan vi inte). Och jag kan bara hålla med.

Björn Alberts – som jobbar med bland annat leadsgenerering och digital affärsutveckling hakade på varumärkestemat med att prata strategier för hur du lyfter fram varumärken på webben och kommunicerar dem till rätt publik. Han inledde med att prata om betydelsen av Facebook (sett till antal användare -  världens fjärde största land!), bloggar, Youtube och Google, visade upp Brian Solis kända Conversation Prism och gick igenom en modell för varumärkesidentitet i en digitaliserad värld.

Björn Alberts

I korthet gick den ut på att visa hur köpta kanaler och reklam drastiskt minskar i betydelse alltmedan anställdas agerande, kundbemötanden, produktkvalitet med mera utgör det viktiga. Och förstås -  hur betydelsen av sociala medier och de personer som konverserar där blir allt viktigare.

Björn Alberts menar att varumärkeskommunikation idag handlar om att göra saker tillsammans, med och för människor. Och för att kunna göra detta är det bland annat viktigt för företag att inte glömma bort att jobba med sökord och att välja sökord efter sina kunders behov.

Ett av de avslutande råden i Björns föredrag var att företag som ännu inte gjort det måste lägga om sina budgetar idag och satsa digitalt eftersom den digitala arenan är den som spelar störst roll när du vill nå ut med ditt varumärke!

Judith Wolst, dagens första kvinnliga talare (och enligt Veckans Affärer en supertalang!) klev därefter leende upp på scen för att med stöd av en Prezi-preso (älska Prezi!) hjälpa oss förstå hur e-handel och sociala medier hör ihop. Hon lånade bland annat citat av sin vän Christian Rudolf för att lyfta fram att det är vi användare och konsumenter som bestämmer vad som blir framgångsrikt och inte på internet – något som är essentiellt för e-handlare att tänka på.

För att bli framgångsrik handlar det om att engagera sina kunder genom att engagera sig i dem och i de kanaler där de finns närvarande (sociala medier som Twitter och Facebook) samt att framförallt bjuda in dem att tycka till och vara interaktiva. Judiths framtidsspaning, som hon delar med fler, är att nya ekonomiska system kommer uppstå direkt i de sociala medierna (titta bara på Facebook credits, Stardollvalutan etc) och att inflytelserika personer kommer generera allt mer försäljning åt företag. Och hon undrade med förväntansfull röst ”när kommer du att köpa din mikrovågsugn via Facebook eller Twitter?”, något jag personligen svarar ”snart!” på.

Enligt Forrester kommer vi i alla fall att ha nått en sådan  ”social commerce” (alltså där e-handel sker direkt i de sociala medierna) omkring år 2011. Med andra ord – inte särskilt långt bort Judiths fina presentation hittar du på hennes blogg Internetionalisering.

Själv ska jag nu leta efter paus-smoothie och chokladtryffel . *brb*

The Next Event - opening

Ni som följt uppdateringarna via Twitter har nog redan ett hum om vad som skett innanför Södra Teaterns väggar denna förmiddag.

Först ut var Mats Gustavsson, grundaren av Wednesday Relations (och designare av Absolut Vodkaflaskan!) att hälsa alla välkomna,  följd av ”eventregissören”  Johan Ronnestam som invigde oss i hela tanken bakom The Next Event. För  Johans del handlar det om att fömedla sin passion: kommunikation, innovation och att få människor att tänka nytt, och hans vision med detta seminarium är att i ett väldigt brett spektrum belysa vad som håller på att hända i mediebranschen och i samhället i stort.

Det handlar bland annat om nya krav (underhållning, innovation, kreativitet, interaktivitet), nya mötesplatser (internet och allt vad det innebär) och nya sätt att kommunicera vilket i sin tur kräver sin förändring hos oss alla. Allt, från reklam till affärsutveckling, kommer att flyta ihop allt mer och gör att vi måste tänka i helt nya banor.

Förste talare ut på scen var Peter Lilliehöök, historikern/estradören som står bakom Stockholmiana.se och som sin yrkesvana trogen tog med med oss på en (halvt långdragen…) resa bakåt i tiden. Genom att peka på stora historiska personer och händelser försökte han dra paralleller till dagens reklamsamhälle (till exempel att Olaus Petri var en stor copywriter av sin tid, missionsmunken Ansgar en sin tids varumärkesstrateg och Carl XII någon som verkligen förstod vikten av skapa ett varumärke kring sin egen person). Kul med ett annorlunda perspektiv, men tror personligen att det finns andra och annat som vi har mer att lära oss av idag…

Kommunikatören/copywritern Per Torberger, som bloggar på persvarld.se, vände istället blickarna framåt för att prata om hur det nya medielandskapet ser ut och vilka fallgropar vi kan behöva se upp för där. Han tog bland annat upp det som de flesta tar upp just nu – journalistik, affärsmodeller och hur vi ska få ekvationen att gå ihop och drev ett väldigt utförligt och intressant resonemang kring intressen och behov och hur vi ska få dessa två motsatsförhållanden att mötas (får återkomma med detaljer i ett senare skede). Han pratade också om troliga och otroliga skeenden och om hur olika tekniker, semantisk webb, Googles ekonomi, bortfallet av traditionella medier etcetera kommer att påverka framtiden på olika sätt. Per avslutade med att oavsett vad framtiden kommer att innehålla, handlar det om att tänka om och tänka nytt på alla plan (och så bad han om ursäkt för att ha alldeles för mycket att säga på alldeles för kort tid…).

Efter en mingelvänlig men lååång kaffekö-paus klev unge Leo Razzak, projektledaren för ”Elektra/Sharaf Hjältar” på Fryshuset, in på scen för att ge oss insikter i hur man kan få människor att bryta invanda mönster och ändra perspektiv, om hur delar av samhället funkar IRL och om vikten av att satsa på förebyggande insatser. Med underbar närvaro, lysande engagemang och härlig humor belös han bland annat hur viktigt det är att ha relationer till de människor du vill hjälpa eftersom det annars är extremt svårt att skapa en förändring.

Han pratade också om hur man jobbar med utbildningar på Fryshuset – att man försöker tänka utanför den klassiska skolboxen genom att bland annat integrera olika ämnen i projekt. Inte minst poängterade han att det faktiskt finns en värld utanför social media (…) och att det är en rätt läskig värld, inte alls så vacker som presentationerna om den digitala världen målar upp. En aspekt nog så viktig att komma ihåg!

Att sammanfatta Leo i ett blogginlägg ger honom egentligen ingen som helst rättvisa – han är en person som på alla sätt ska upplevas (och något som publikens varma applåder bekräftade på alla sätt). Men får du inte möjligheten att uppleva honom live, kan du i alla fall så länge bära med dig hans tes att ”nyckeln till framgång är en identitetsfråga”….

Elia Mörling - Tribaling

Sist ut innan lunchpasset gjorde Elia Mörling, grundaren av Tribaling (och ägare av eventets coolaste yrkestitlar -  ”social designer” och ”klanstrateg”!) entré. Även Elia pratade om identitet, om än med en något annan inriktning. Inte helt oväntat var temat i hans framträdande ”tribes” och han gav oss en försmak på  framtidens målgruppsdefinition.

Enligt Elia konsumerar vi för att existera, bygga identitet och få tillhörighet. Han klargjorde även att identitet inte är någonting som ges till oss i ett färdigt paket utan något vi utformar tillsammans med andra, Han menar att identiteten byggs upp genom berättelser och ritualer och att även  konsumtion kan betraktas som en ritual.

Elia ställde frågan på vilket sätt varumärken hjälper till att utveckla kunders identitet och bland hans tips (eller snarae ”beordringar”) kan nämnas: ”tänk på ditt vaumärke som ett socialt klister” och ”slå dig fri från traditionellt målgruppstänk”. Mer tribestänk och större ”verktygslådor” är en väldigt banal sammanfattning av hans framträdande, men får vara mina sista ord här innan lunchen på Södra Bar.

Återkommer i eftermiddag!

Med en rad nya arbetsuppgifter, system och rutiner att sätta sig in i har min nätnärvaro denna vecka fått bli lite lidande. Men lider är knappast något jag själv gör! Att få vara en del av Disruptive Media känns fantastiskt roligt och nu är planeringen inför nästa stora konferens – Really Real time Disruptive Media -  i full gång. Kan ju inte låta bli att ”vurma för egen sak” och säga att har du inte anmält dig så fundera på att göra det. Tror det blir en Twitterkonferens att minnas!

Men, som tidigare nämnt,  finns det fler spännande webbevents att se fram emot denna höst. Först ut är ”The Next Event”, ”ett seminarium om framtidens kommunikation”, som hålls på södra teatern imorgon och som jag ärofullt nog fått ett blogger-pass till!

The Next Event - presenterad av Wednesday Relations och Johan Ronnestam

Programmet hittar du här och kommer du inte fysiskt vara på plats så delta via webben – vågar nog lova att du kommer ha alla molnets möjligheter att aktivt följa vad som händer här!

Jag kommer förstås kontinuerligt uppdatera via Twitter (@TheJennie) samt sammanfatta och analysera här på bloggen. Fler inbjudna bloggare att följa under dagen är Jerry Silwer, Nina Åkerstam, Emil Ovemar, Mattias Åkerberg, Safar Yacoub, Therese Mannheimer, Hanna Fröcklin, Daniel Erkstam och Anders Sporring.

(Att adda på Twitter: @DoktorSpinn, @ninakanin, @eovemar, @pleasecopyme, @SafarYacoub, @Teddschen, @hannahannahanna, @erkstam och @cityrat59).

Talarlistan är ett enda långt superlativ och jag ser med lite extra stor nyfikenhet fram emot att se Per Robert Öhlin och Katja Janford kliva upp på scen.  Klockan 9.00 slår jag mig ned i teaternbänken och kopplar upp, hoppas ni är med!

Ps. Behöver ni mer saker att se fram emot? Idag gick Tomas Wennström på What’s Next ut med datumen för Sweden Social Webcamp 2010! Underbart. Och om jag av erfarenhet får föreslå något – get a room! (nej, jag är ingen vidare värst tältnissa).

Idag är första dagen på nya jobbet.

Nu väntar hundraprocentiga insatser (fortsatt) inom de områden jag älskar och brinner för.

Fattas bara att klippa sig då.

Av alla speciella datumdagar tror jag att dagens kan vara den allra märkligaste (även om det finns flera inom samma kategori). Kanelbullens dag – snacka om att känna sig på kanelen när man ser ordet helt seriöst inbakat i almenackor.

Men bullar i ugnen är ju populärt (…) så varför inte? ”Traditionen” instiftades av Hembakningsrådet 1999 för att fira deras 40-årsjubileum (samt sockra på vetebrödskonsumtionen får man förmoda) och sen dess är den 4:e oktober årligen tänkt att vara svenne banans gemensamma baka-bulle-dag.

På den formmässigt verkligen hembakta sajten Kanelbullensdag.se kan du läsa mer om hela kanelbulledagsfenomenet och få gott om annan bullrelaterad fakta och inspiration. Och behöver du kanelbullefiera en utlandsvän är kanelbulle.tv ett annat…ja, inte tips kanske, men ett annat…”något annat” helt enkelt.

En kanelbulle jag dagen till ära tänkte uppmärksamma är den här: @ (oftast omnämnd ”at-tecken” och ”snabel-a” men enligt Wikipedia även kallad ”alfaslang” och ”alfakrull”, benämningar som dock gått mig helt förbi).

Historien bakom @-tecknet går bra mycket längre tillbaka i tiden än både webb, tangentbord och till och med skrivmaskiner. Exakt hur långt tillbaka och till vad tvistar de lärda om, men det finns i alla fall skriftliga bevis från så tidigt som 1600-talet då tecknet använts för att markera ”pris per styck” (à-pris).

Att det började @:as i e-postadresser för att skilja mottagarens namn från domänens, har vi  Ray Tomlinson att tacka för. Söker du lite lättsam nördläsning denna bullsöndag ska du verkligen läsa hans historia om hur han skickade världens (förmodligen) första email och varför han valde just at-tecknet. Missa heller inte sidan där han tydliggör att det inte var han som uppfann @ i sig – en bland många misstagna bedrifter som människor verkar ha tillskrivit honom.

Trots att Rays hemsida litegranna känns som en övervintrad hippie, kvar i det glada 70-tal då den första eposten skrevs, är sidan rätt rolig att länka sig runt och vidare i. Till exempel leder en länkkedja mig rakt in i artikeln ”@ – A Sign of Times” – en text som visar sig vara ursprungligen publicerad på svenska i Svenska Dagbladet, 3:e oktober1994, och skriven av svenske journalisten Karl-Erik Tallmo (bland annat grundaren av den tidiga webbkulturskriften The Art Bin). Artikeln må vara lite av en surdeg, men ”den-lilla-världen-symptomet” gör åtminstone mig glad

Men, men. Tillbaka från 3:e oktober till 4:e oktober, från bin till bun och från @ till riktig kanelbulle.
Tänkte du kavla upp ärmarna och börja baka idag – varför inte göra det till skönt beat från Hugg and Pepp? Låten, såklart, KANELBULLE!

Igår gick beta-versionen av Twingly Channels live, vilket merparten av den digitala mediesfären redan varit duktiga på att rapportera (min Reader var lika full av Twinglyrubriker som AW-krogarna förmodligen lär bli med folk denna eftermiddag…).

Twingly Channels

Jag tänker inte ge mig in på att beskriva eller recensera, utan bara konstatera att Twingly Channels är den typ av ”fenomen” jag tror vi kommer att se mer av i framtiden. Mashup-tjänster, vilket i alla fall jag på sätt och vis betraktar Twingly Channels som, är förvisso i sig inget nytt. Att samla både platser, människor och konversationer under ett och samma tak blir,  i samma takt som de digitala platserna, invånarna, konversationerna och tjänsterna ökar, allt viktigare.

Nästan dagligen dyker det upp större och mindre tjänster som hjälper till att koppla samman och integrera flöden och kanaler med varandra liksom verktyg som ”pingar dig” när någon, någonstans sagt något till eller om dig eller kommenterat något du någonstans skrivit.

Det behövs! Även om jag är vän av stort utbud och friheten att välja, tycker jag fortfarande att det konverserande ”hoppa-runtandet” på nätet (och i mobilen) ibland  kan bli schizofrent. Twitter, Facebook, mail (flera olika), sms, telefon, iPhone Ping (ny! grym!), msn messenger (eh, gammal, trött, lagt ner…), Skype, mina egna och andras bloggar och kommentarsfälten där, diskussionsforum också vidare, också vidare….

Personligen löser jag det så gott jag kan genom automatiserade flöden (inte överallt, men till exempel uppdateras min Bloggystatus nästan uteslutande via Twitter, vilket förstås kan kritiseras, och jag samlar alla mina bloggprenumerationer i Google Reader och läser dem direkt där).

Ett tag körde jag stenhårt på notifications via mail, men det funkar bara så länge ingen säger för mycket till dig på för många platser, om du vill hålla någon slags clean look i inboxen… Och allt fler använder Disqus för att knyta samman kommentarer till en mer ”komplex webbkonversation”. Enda anledningen att jag inte implementerat den här på bloggen än är att den rätt brutalt förfulade hela dess grafiska form , så innan jag har tid att få det hela stylish kör jag på som det är (Design före teknik? Jag må vara geek girl, men JO, varje gång!).

Likaså blir det genom tjänster som Facebook connect och Google Friend connect (läs mer här) lättare att både logga in och synka nätverk och konversationer på den växande skara sajter som använder dem.

Fortfarande tycker jag dock att det stundtals är svårt att veta vilken kommunikationskanal jag ska använda. Vilken kanal är effektivast i vilka sammanhang? Hur vet jag säkrast att jag snabbast får svar (om jag inte kan ringa)?

Självklart blir det lättare ju bättre man känner personerna i sitt nätverk och hur deras nätnärvaro- och beteenden ser ut (jag vet till exempel att min pojkvän svarar ungefär lika snabbt i alla kanaler utom Facebook och att min mamma är hetast på sms). Dock tycker jag att konversationer som, oftast i efterhand, helt uppenbart hade platsat bättre i IM-format fortfarande sker via mail. Och det gäller för samtal med alla olika typer av personer i mitt nätverk – från ”internet-rookies” till de som lever sina liv genom nya, smarta tjänster och förespråkar dem titt som tätt. Jag kritiserar ingen för jag är inte bättre själv. Men däremot kommer jag allt oftare på mig själv med att tänka att alla fram-och-tillbaka-mail känns som forummässigt malplacerade samtal (och det är väl här Google Waves, som jag dessvärre saknar invite till, kommer bli min bundsförvant?!).

Vet inte riktigt var jag vill ta min egen diskussion och är medveten om det grovhuggna sidospåret från Twingly Channels här (…). Egentligen vill jag nog bara belysa den peppande utveckling mot ett mer konversativt, helintegrerat internet som till min glädje går i allt raskare takt.

För att åtminstone någorlunda hålla röd(grön) tråd kan jag säga att Twingly channels har en hel del kvar att göra på utvecklingsfronten. Men jag tror absolut att den, efter ett par rejäla varv i utvecklarnas finslip, kommer vara en av de tjänster med potential att både effektivisera och höja värdet av de nätkonversationer jag följer och/eller aktivt deltar i.