Kan man bli för social på webben?

Imorgon är det åter dags för Social Media Lunch Club Stockholm, årets näst sista. Som ”Disruptive Medianska” fick jag ansvaret att hitta ett schysst, centralt lunchställe som serverar buffé, helst inte asiatisk (been there, done that, kul att hitta på nåt nytt…), där man kan boka in typ 70-80 personer (”kan bli färre, kan bli fler”) och gärna sitta lite avskilt…

Inte det allra lättaste, men med lite vilja så går det! :P Så, imorgon intar vi som kan 2 grabbar på Sveavägen – nytt hak för mig, men hoppas och tror det ska smaka

Dock är det ju framför allt inte för matens utan för människornas och samtalens skull som dessa socialmediala lunchsammankomster äger rum, och imorgon rymmer samtalsmenyn en lite ovanlig men intressant fråga: ”Kan man bli för social på nätet?”.

Spaningen är tänkt att handla om ”avvägningar mellan tid, insats och utfall” och jag tycker som vanligt det ska bli kul att höra vad lunchtwittrare och andra har att bidra med.

Personligen vill jag nog både svara ja och nej. För mig handlar det först och främst om relevans.  Syns och hörs du mycket men säger saker som intresserar, roar och väcker min nyfikenhet får du för min del vara precis hur social du vill. Dessutom tror jag att den som pratar mycket också kan ”komma undan” med fler irrelevanta saker eftersom det vägs upp av allt det där relevanta som sipprar ut.

Dessutom har jag ju i sociala mediekanaler (nästan) alltid själv valet att ignorera personer och budskap som stör eller helt enkelt inte berör mig.

Vad jag själv ofta brottas med är dock en rädsla för att inte vara tillräckligt relevant – för att bidra med för lite, för sällan och för att rymmas lite för väl inom ramen för #babbel.  Jag är till exempel fullt medveten om att jag är en extremt ojämn Twittrare, Facebookare, Youtubare, Flickrare med mera…

I perioder kör jag ”all in”; twittar massivt en hel dag, hoppar in i diskussioner, reply:ar, delar länkar och tankar och händelser runt omkring mig. Och ibland, på sista tiden desto mer, följer jag bara flödet på distans (det gör jag förvisso nästan jämnt, från otta till sen natt – läser och noterar men gör inte själv så mycket aktivt) och bloggar även betydligt mindre.

Ofta har det med tid och prioriteringar att göra. Det tar tid att vara väldigt aktiv (köper inga motargument här), och har du ett jobb där du är väldigt aktiv i sociala medier, men inte alltid i ditt eget namn, kan det vara svårt att få ihop det. Trots att kanalerna är många har man ju fortfarande bara ett huvud och två händer…

En sak jag själv reflekterat över är att ju längre  jag i egenskap av ”TheJennie” pausat min aktiva närvaro, ju svårarare blir det att ”bara träda in” och bidra med något. Som att förväntningarna på det jag har att säga blir högre när jag inte sagt så mycket på ett tag. När jag dessutom fått fler och fler ”followers”, ”vänner” och läsare som jag på olika sätt ser upp till och är ”namn i branschen”, har den lilla prestationsångesten om än bara blivit värre…

Vart vill jag komma? Tja, tror väl mer att det handlar om ett personligt resonemang än någon verklig poäng här. Att den sociala webbnärvaron inte alltid behöver vara självklar. Att det nätverk du ingår i förmodligen (i alla fall för vissa som jag), sätter ramar för ditt beteende;  vad du säger och hur du säger det.  Precis som IRL med andra ord.

Kan man bli för social IRL?? En närliggande men helt annan fråga att fundera på, och inget jag kommer djupdyka i här och nu.

Men som svar på frågan ”Kan man bli för social på nätet”, tror jag mitt generella svar tillslut ändå lutar mest åt nej (i alla fall så länge andra människor har den fria viljan att ta avstånd från den person eller det företag det handlar om).

Handlar det däremot om att vissa kanske blir så socialt aktiva att det går ut över annat (kan ju lätt se hur det kan ske – busenkelt att slukas upp av den sociala webben…) – då går mitt svar mer mot ja.

Med detta sagt ska jag kuta upp till Thaistället här på Gärdet och hämta mat (#babbelbabbelbabbel), och hoppas på att träffa så många som möjligt av er vid nästa besticktillfälle (aka morgondagens lunch)!

Full fräs på speedskibloggen

Fredagen till ära flikar jag in med en högst personlig humörhöjare som förhoppningsvis ändå har lite relevans i ”sfären”.
Igårkväll damp följande lilla meddelande in i smskorgen:

IMG_0307

Välkommen Blogg-PR...

Linda är en sedan-länge-kompis som jag lärde känna under mina aktivaste ”alpinår” (träningar och tävlingar så gott som dagligen under vintersäsongerna i sju års tid…), men som jag idag mest träffar off skiis och online eftersom hon numer är bosatt i Norge.

Till skillnad från mig, som dels övergivit skidorna för snowboard och dels tävlingsfrenesin mot i bästa fall någon vintervecka per år, har Linda skaffat längre skidor som bränner längre backar och går i bra mycket högre hastigheter.

Hon är med i något så coolt som Svenska Speedskilandslaget (jojominsann, finns med bland världsrekordtopparna) och utövar alltså den halvt galna sport som går ut på i princip två saker:

  1. Åka rakt ner för en backe i så hög hastighet som möjligt.
  2. Inte ramla (aka ”överleva”…).

Själv har jag aldrig kopplat vare sig Linda eller Speedskilandslaget till någon särskild social medienärvaro (besökte faktiskt Svenska Skidförbundets sida första gången igår…), men eftersom mitt hjärta bultar för den digitala världen blev jag glad att läsa att deras blogg (som sedan sin allra första och fram tills nu enda uppdatering den 30 augusti i år verkar varit rätt dåligt vallad…) nu, lagom till säsongsstarten, kickat igång!

Det första riktig blogginlägget skriver min vän Linda själv, och hon inleder sitt inträde i bloggosfären med:

lindabloggar

Det roliga är att sedan läsa inläggen som följer. Trots att vi känt varandra i massor av år har jag aldrig fått ta del av ”den skrivande Linda”. Fantastiskt kul att lära känna en helt ny sida av en gammal vän och (joo!) upptäcka dagboksskrivarfiness.

Med detta vill jag bara hälsa Linda och Speedskilandslaget välkomna in i bloggosfären samt addera en liten kommentar: Trist att det krävs inloggning för att kunna kommentera och ännu tråkigare att registreringen, de gånger jag försökt skapa ett konto, inte fungerar…gör tyvärr bloggen rätt stängd i ett socialt perspektiv :/

Men i övrigt – keep it coming!
Och när ni ändå håller på -  tweets i +200 km/h är helt klart något som borde övervägas! ;)

Twitter ändrar status!

Twitter

Twitter har tänkt till...

Bland de officiella ”webbtjänstbloggar” jag följer finns Twitter Blog, där jag titt som tätt och i formuleringar som faktiskt överstiger 140 tecken, kan läsa om vad som händer på Twitters utvecklingsfront. Brukar tycka innehållet är kul och hyfsat intressant och värt att återge i ett RT då och då, men inte så mycket mer.

Men. Ikväll fastnade jag lite extra för (går)dagens bloggpost eftersom den både innehåller ett stycke Twitterhistoria och dessutom insiktsfullt berättar vad som kan hända när man lämnar en tjänst (åtminstone delvis) i händerna på sina användare.

Så vad är det som händer? Ja (förutom att det fått rubriksätta dagens Twitterbloggpost) – det som i alla fall hänt Twitter är att tjänsten muterat och växt till något som är snarlikt sin ursprungliga karaktär men till sin storlek och form ändå helt annorlunda.

Har du det minsta lilla intresse för Twitter rekommenderar jag att läsa det korta inlägg som kan sägas vara både ett  insiktsfullt statement, ett ”erkännande” av sina användare och en stor liten sak i Twitters drygt treåriga historia.

Nedan finner du inlägget fritt översatt till svenska (något jag valt att göra eftersom jag, trots att innehållet kan verka banalt, tycker att det är alldeles för fint och för Twitterviktigt för att någon Google translate-fientlig svensktwittrare ska gå miste om essensen):

Vad händer?
(fritt översatt från Twitter Blog: ”What’s Happening?”):

”Ursprungligen var Twitter tänkt som en mobil  statusuppdateringstjänst  -  en tjänst som skulle göra det enkelt att hålla kontakten med vänner och familj genom att skicka och ta emot korta, frekventa svar på frågan ‘Vad gör du?’.

När vi lanserade tjänsten valde vi dock att utelämna något. För att behålla sin enkelhet ställde Twitter inga krav på att användare skulle bekräfta sina relationer till varandra . Istället lämnade vi saker och ting öppet.

Människor, organisationer och företag började snabbt utnyttja tjänstens öppna nätverk för att dela med sig av precis vad som helst, och ignorerade därmed helt den ursprungliga frågan, till synes som en strävan mot att både ställa och besvara en annan, mer omedelbar fråga: ‘Vad händer?’.

Ett enkelt textinmatningsfält begränsat till 140 tecken var allt som behövdes för kreativitet och påhittighet att frodas.

Visst, någon i San Francisco kan ju mycket väl i just det här ögonblicket besvara frågan ‘Vad gör du?’ med uppdateringen ‘Njuter av en utmärkt kopp kaffe’. Sett ur fågelperspektiv blir det dock tydligt att Twitter inte enbart handlar om dessa personliga funderingar.

Mellan dessa koppar kaffe bevittnar människor olyckor, organiserar evenemang, delar länkar och nyheter, rapporterar saker deras pappa säger och mycket, mycket mer.

Den grundläggande, öppna Twittermodellen skapade en ny typ av informationsnätverk och tjänsten har för längesedan vuxit ur sin karaktär av att vara en ”personlig statusuppdaterare”.

Twitter hjälper dig att dela och upptäcka det som händer nu bland alla de saker, människor och händelser du bryr dig om. ‘Vad gör du?’ är inte längre den rätta frågan, så från och med idag har vi förkortat frasen.  Det Twitter frågar nu är: ‘Vad händer?’

Vi förväntar oss inte att det här förändrar hur folk använder Twitter, men det kanske kommer att göra det hela lättare att förklara för din pappa.”

PS. Till skillnad från Twitters bloggpost så går den här att kommentera….

Uppdaterat: Det sociala PR-geniet Brian Solis har förstås också uppmärksammat Twitter omformulering och skrivit ett intressant inlägg kring ämnet.

Social pressbank signerad SEB

Jag har tidigare bloggat om banker och webb men har, vilket jag också tydliggjorde i det inlägget, inte varit särskilt imponerad av hur finanshusen lyckats förvalta sina verksamheter och kunder på nätet.

Med bakgrund av det (och som långtgången kund hos SEB) började det därför direkt att spritta i klickfingret när följande lilla inlägg flimrade förbi i Twitterflödet:

sebnews

...så sant som det var twagt...

Skandinaviska Enskilda Banken AB har alltså blivit med socialt pressrum och Oscar Carlstens recension är en att stämma in i: det är verkligen välgjort.

De har integrerat alla ”förväntade sociala kanaler” där SEB idag har material och är närvarande;  Youtube, FlickrSlideshare och Twitter (där chefstrateg @Mitelman och företagarekonom @IngelaHemming gör sig hörda, något jag tidigare missat).

De presenterar pressreleaser i bloggformat,  jobbar med en Googlifierad nyhetskarta (visar geografiskt var olika nyheter inom koncernen hör hemma), de listar söketiketter i ett taggmoln och har tydliga delafunktioner.

Sidan är överlag stilren och lättnavigerad och innehåller, i alla fall efter eget tycke, precis bara den information och de länkar som är relevanta. Man hittar helt enkelt det man vill ha utan att för den sakens skull känna sig fångad i webbestetisk tråkzon.

sebprint

SEB - Social Media News Room

En av länkarna leder mig in till The Benche – ett SEB-supportat ”Trade-community” (vilket jag inte heller tidigare kände till…) som enligt den engelska sidans beskrivning är ”a free service to trade finance professionals or other members active in international trade. The purpose is to encourage sharing of knowledge and experience, open discussions and networking between such professionals.”
En socialfunkig avstickare värd att spana in för den det intresserar!

thebenche

The Benche Community - powered by SEB

Vad som skulle intressera mig desto mer är att se det här webbseb-innovativa greppet också gripa tag i andra delar av bankens webbplats. Önskar till exempel att jag som inloggad själv kunde styra mer över hur min förstasida såg ut (gärna drag-and-drop-funktionalitet!), att mina vanligaste aktioner sparades och blev mer lätthittade (det vill säga rakt på sak med minsta möjliga antal klick), att jag kunde få externa notifieringar, till exempel via mail, på de händelser jag vill bli notifierade om (till exempel; ”skicka mig ett mail varje gång jag får en insättning av företag X”) och jag skulle älska en smidig iPhoneapp

Och nej, jag köper inte att en nätbank bara för att det ska vara säker måste brista i sin funktionalitet. Och nej, det är inte det att SEB:s nätbank inte fungerar (det gör den), det är bara det att den 2009 borde kunna erbjuda sina webbkunder så mycket mer.

Så, SEB, Tumme-upp för Social Media Newsroom, och Hålla-Tumme för fortsatt utveckling!

Här har ni Sveriges ”top notch web” 2009 #IWtopp100

Jo, ikväll har det delats ut priser minsann!

Internetworlds topp100-event, där jag naturligtvis själv deltog, var det fullt hus, bra ös och härlig stämning när Sveriges hundra bästa sajter 2009 presenterades.

Omvård.se

Omvård.se - Sveriges bästa sajt

Bäst i klassen detta år (vilket jag äntligen får yppa…) är Omvård.se, en rätt annorlunda startup som vill hjälpa svenska folket få rätsida på vårdstatistiken, göra jämförelser mellan olika vårdinrättningar och lätt hitta rätt till en vettig klinik i sitt närområde.

Vinnarmotiveringen hittar du här, men glöm heller inte bort att titta på vilka de 99 andra topp100-sajterna är! Och vill du se mingelbilder från kvällens event så håll utkik på Internetworld.se under morgondagen.

För egen del väntas nu lite skrivarbete, kanske en nattlig utflykt och sen ett par timmars sömn inför ännu en inspirerande SIME-dag.

Ses imorgon?

Ikväll utses Sveriges bästa sajt #IWtopp100

Japp, ikväll händer det. I anslutning till Stockholms årliga SIME-konferens (som jag bloggade om igår) bjuder Internetworld in till en prisfest som heter duga.

Under ett par glittrande Stureplanstimmar kommer deltagande gäster få Sveriges hundra bästa sajter 2009 presenterade för sig i den utnämning som nu är inne på sitt 12:e år – Internetworld topp100.

internetworldtopp100

Som en av årets jurymedlemmar kan jag förstås varken spekulera eller analysera kring kandidaterna. Det jag däremot kan säga är att det är en spännande lista som rymmer såväl ”förmodligen förväntade” som ”skrällar”.

Att sitta i juryn har förövrigt varit lika kul och intressant som tidskrävande och svårt. Aktörerna på webben blir bara fler och fler och det är fler och fler svenskar som dessutom börjar bli riktigt skarpa på det de gör.

När kandidaterna i Topp100 2009 gått under Internetworld-luppen har det, liksom tidigare år, varit entreprenörsdrivna sajter som granskats och följande fem punkter som bedömts:

» Utvecklingskraft (vad har hänt sedan förra året?)
» Nyskapande (utnyttjar man internet på ett nyskapande sätt?)
» Redaktionell kvalitet
» Struktur och navigering
» Funktionell design (fyller formen sitt syfte?)

Ytterligare ett kvalkrav har varit att sajten är svensk i den bemärkelse att den verkar i den svenska webbvärlden/branschen.

Ja, många synade och hundra utvalda. 17.30 ikväll börjar insläppet och 18.15 väntas topp100-programmet dra igång. Är du inte med på Sturecompagniet så håll dig uppdaterad via webben! Går allt som planerat livesänds hela eventet via Bambuser här.

Och nöjer du dig inte med mitt mingeltwitter, så är ett hett tips att följa Internetworlds tweet via @digitalaaffarer. Eller håll helt enkelt koll på alla twuppdatering taggade #IWtopp100.

Mina bloggläppar är förstås förseglade, men är grymt nyfiken på vem du tror kammar hem ”webbsveriges viktigaste och mest prestigefulla pris” och vem du mest tycker förtjänar det?

Ni laddar väl för #sime09?

Imorgon är det dags för ännu ett efterlängtat ”internet-goes-IRL-event”: SIME Stockholm’09.

ScreenShot_SimeStockholm09

Har faktiskt gått och smygtrånat ända sedan förra årets konferens ebbade ut… (råkar ju också vara sambo med SIME:s webmaster, vilket gör eventet smått svårt att ignorera…). Får passa på att pitcha in att det hänt rätt mycket på SIME:s webb sen sist. Och om jag får säga det själv – ”iz nice”! På riktigt.

Agendan för SIME Stockholm (dag 1 och dag 2) ser inte sämre ut. De två dagarna  innehåller runt 65 programpunkter och 60 talare och temat för i år är “Knowledge is the key differentiator”, med andra ord – kunskap är makt.

På schemat finns ett stort utbud av workshops (vilket är en nytt för i år), paneldebatter och åtminstone en efterfest, tänkt att dra många  klackar i taket till sig.

Två av scennamnen jag speciellt ser fram emot är FN:s PR-chef  Claudia Gonzalez (som verkar duktigt insatt i sociala nätverk och marknadsföring) och såklart Amazons teknikchef  Werner Vogels (som investerat många hjärnceller i  cloud computing).

Men tycker även det ska bli kul med ”mindre webbkändisar” som Eniros vd Jesper Kärrbrink (som jag, och fler med mig, tycker gjort ett par hedervärda webbavtryck under hösten).

Likaså tror jag att isländskan Elísabet Grétarsdóttir, som jobbar med ”Global Strategy and Tactical implementation”EVE Online, kan ha ett och ett annat intressant att bjuda på (dessutom är hon ju kvinna, vilket 2009 känns trist att behöva lyfta som något speciellt i sig, men… liksom många andra branschkonferenser är också SIME lite väl gubbtung…).

Hur som helst är SIME-teamet sin tradition trogen och öser (som de sig väl  bör) på stort med orden: ”när vi drar igång förvandlas Ambassadeur och Rigoletto till SIME-land, en värld utan mentala begränsningar”.

Osvenskt och kaxigt, men jag gillar´t!  Och jag hoppas att konferensen innefattar precis det den utlovar -  två dagar fyllda av inspiration, kunskap, affärer och underhållning.

Ska du dit så hoppas jag vi ses. Om inte annat möts vi kanske upp i den Simetaggade twittosfären?

Vad är ett ”samtal”?

Avslutade just ett telefonsamtal med min älskade mamma där hon undrade en sak jag känner att jag måste dela med mig av.

Min mamma jobbar sedan ett antal år tillbaka som lärare för elever årskurs 4-6 (ett yrke som hon, efter 15 år i en helt annan bransch, återvände till eftersom hon saknade den kunskapsdelande atmosfären och framförallt – att på riktigt jobba med människor, den anspelande klyschan till trots).

Och hon brinner verkligen för sitt yrkebrinner för att öppna sinnen, föra diskussioner, lära och lära sig av sina elever och för att utveckla hela skolan som verksamhet. Sedan augusti har hon även börjat resa Sverige runt och föreläsa om lärande och etik, en del i Läraförbundets och Lärarnas Riksförbunds ambition att göra skolan till en riktig profession med yrkesetiska principer.

Ska inte bli långrandig kring min mamma som person (även om hon är en människa jag lätt skulle kunna bli det kring), utan bara kort sammanfatta de ”oviljor” och ”oförmågor” som hon dagligen möter i sin vardag;

det är oviljor till förändring och till att tänka utanför sekelgamla skolbänkar. Det är oförmågor att ”ifrågasätta sitt eget bygge” och att våga riva de gamla takstammar som ändå inte riktigt bär. Det handlar om ett märkligt motstånd till att, som en av samhällets första instanser (den medborgare i allmänhet väldigt tidigt i livet kommer i kontakt med), inte vara mer av en drivande kraft i dess utveckling. Eller ett motstånd till att ens riktigt vilja delta i den samhällsutveckling som redan sker.

Kort sagt. Att vara visionär i skolans värld är inte någon enkel match, men det hindrar inte min mor från att idogt vara den där ”motvallskärringen” som inte räds en diskussion kring nya idéer och en kamp för liiiite lite mer utanför-skolbänks-tänk.

En av alla diskussioner hon konstant lyckas hamna i tog plats idag och den banala men ändå viktiga diskussionsfrågan löd; ”Vad definierar ett samtal?”.

Enligt kollegorna hon diskuterade med är konversationen tvungen att vara muntlig för att den ska räknas som ett samtal, och sedan var det punkt slut med det. När min mamma protesterade med att en teckenspråkskonversation mellan döva eller en chatt på webben väl också måste kunna klassas som ett samtal, fick hon inget gehör. Teckenspråkskonversationen möttes förvisso av ett ”hmmmmjoooo”, men en chatt, nej där gick gränsen. I överhuvudtaget hade kollegorna svårt att tänka sig att någon konversation på webben, såtillvida den inte innefattade ljud, skulle vara ett samtal.

Så. Min mamma ringde och bad mig (utan att först ge mig bakgrunden ovan) definiera vad ett samtal är. Jag kom fram till att ett samtal är ett gemesamt utbyte av tankar mellan minst två parter där båda aktivt deltar genom att både lyssna och bidra med input. Och självklart hävdade/hävdar jag att ett samtal kan ske lika mycket på nätet som det kan över telefon eller mellan människor som fysiskt.

På Wikipedia inleds förvisso definitionen av ett samtal med meningen Samtal är ett muntligt utbyte av information mellan två eller flera människor”, men jag har svårt att hålla med.

För mig bygger inte ett samtal på att det strömmar ljud ur minst två munnar som kommunicerar med varandra, utan på att det just handlar om en gemensam kommunikation där de inblandade interagerar.

Jag lovade med min mamma att posta frågan på Twitter, vilket jag också ska, men är förstås lika intresserad av kommentarer här. Så nu undrar jag alltså; vad är ett ”samtal” för dig?

Uppdaterat: Nu ringde min mamma igen. Och sa att hon för första gången skulle försöka sig på att gå in och redigera en Wikipedia-artikel. Först var hon dock intresserad av att höra vad Twittosfären tycker. :)

Uppdaterat #2: Uppmärksammade just att Johan Groth också skrivit en bloggpost på Mindpark om ”samtal” idag : ”Disjunkta och konjunkta samtal”, mycket intressant läsning!

Uppdaterat #3: Också på Twitter och Facebook har kommentarerna på detta inlägg gått varma (ja, jag vet, dags att implementera Disqus…), och de flesta håller tveklöst med – ett samtal behöver inte innehålla muntligheter. Även min mamma (som tyvärr inte kommenterat här) gjorde ytterligare tillägg efter att ha tagit del av folks input: ”Läste kommentarer till dig och tänkte på det här med kroppsspråk och gester som ngn tog upp, eftersom det inte fungerar via nätet. Men hur ter sig då ett fysiskt samtal mellan två människor med burka? Är det inte ett samtal?”.

Och tack vare en viss Patrik har nu Wikipedia ”lagats” :)


Webbhistoriska vingslag på ”15 år med internet i Sverige” #ind09

…och en hel del spaningar kring framtiden

Gjorde nyss ett nerslag på Internetdagarna. Eller okej, inte riktigt, men var i alla fall på (delar) av ett seminarium som hölls på Norra Latin i anslutning till det större eventet: ”15 år med internet i Sverige”.

Seminariet var anordnat av  Johan Groth, ”analytiker, entreprenör och Internetentusiast med lång erfarenhet av att arbeta med Internet som förändringsverktyg och fascinerad av den sociala webben och hur den påverkar våra liv”,  med stöd av .se, Stiftelsen för Internetinfrastruktur, som “verkar för en positiv utveckling av internet i Sverige”.

Om jag säger att jag var yngst i publiken så överdriver jag inte. Till och med Joakim Jardenberg, en av de två talare jag hann med att se innan kaffepaus och återvändande till kontoret, hörde till de yngre förmågorna (därmed inte sagt att @jocke är så värst gammal, utan helt enkelt att jag är yngre än honom…).

Men en äldre publik gjorde inte seminariet torrt och tråkigt – tvärtom. Ett litet internethistoriskt vingslag så här på tisdagseftermiddagen var på riktigt antecknarstoff för intresseklubben! :)

Tanken bakom hela seminariet var att, med fokus snarare på användning och tillämpning än ren teknik, belysa internets utveckling i Sverige från 1994, ”ett symbolår för internets utveckling i Sverige”, fram till idag, året då Internetdagarna firar 15-årsjubileum.

Eller som programförklaringen också löd: “Mot framtiden med ett öga i backspegeln.

Joakim Jardenberg inledde med ett att spela upp ett skönt antikt modemuppkopplingsljud, och visa delar ur det underbara SouthParkavsnitt då ”internet försvinner” och tv-nyheterna inte längre har något att visa eftersom de inte får någon information. Sedan tog han oss vidare på en liten tidsresa ur eget perspektiv – ett som handlar mycket om mediebranschen.

Han pratade bland annat om hur valet-94 var det som definierade internet ute på det stora tidningsredaktionerna. Han pratade om ”internet tool box” som han reste land och rike runt och ”webbifierade” redaktioner med, om krånglande redaktionsmail levererade via UUCP och om Aftonbladets fantastiska resa från papper till nät -94/95 (då texttv-nyheter manuellt matades in i en dator, tog ett par kabelvarv runt Europa och sedan rullades upp som dygnet-runt-nyheter på nätet…).

Jardenberg visade även roliga exempel som Aftonbladets ”datamaskinskurs med Kurt Olsson och nämnde sitt ”Crack a Mac”, projektet som väckte internationell uppmärksamhet 1997.

Från lättsammare inslag gick han också över till att prata om de tyngre sakerna – de problem som dagstidningarna, delvis ”på grund av” internet, har idag; om den sedan 90-talet alltmer svikande publiken, om förlorade annonspengar då webbtjänster som Craigslist helt tagit över eftertextmarknaden, om tidningsredaktionernas frustration över att allmänheten blivit publicister och stjäl deras innehåll.

En slide bestod i meningen “An industry too big to bend is bound to break”, och det är någonstans där Joakim Jardenberg tror att vi är idag. Eller som han också uttryckte det: internet är en bråkig ungdom som trängt sig in mediebranschen” – en för mediebranschen kanske obekväm men oundviklig sak att tvingas förhålla sig till.

Den främsta fråga Jardenberg tror medieföretag måste ställa sig idag är “Hur ska vi på riktigt bli en del av internet?” och den roll han ser att medierna kommer att spela i framtiden är att hjälpa till att plocka fram och sprida bra berättelser som förtjänar det, snarare än att vara dem som ansvarar för att filtrera ut ”rätt information”.

Det filtret tror han istället kommer att flytta allt närmare användaren och gränsen mellan konsument och producent kommer helt att suddas ut. Tröskeln för att bli publicist håller helt enkelt på att bli avsågad och internet kommer att vara lika vardagligt som el i väggen och vatten i kranen.

Den alltför korta halvtimmen avslutade Jardenberg med det klassiska citatet “Teknik blir intressant först när den är tråkig” och att handefinitivt tror att internet är på väg någonstans åt det hållet”.

Därefter klev Pär Lannerö (@plannero) från Metamatrix på scen för att under sitt tema ”från internet via twitter till, ja, vadå?” ta oss igenom de 15 åren och dess olika typer av dialoger, bland annat genom skärmdumpar från de olika ”epokerna” (jo, för mig är bannemig ett år på internet motsvarande en hel epok…).

Att återge bilderna i ord gör ingen någon rättvisa (uppdaterat: spana då hellre själv in Lannerös Prezi), men de ord jag i alla fall fastnade för under hans genomgång var bland annat dem i följande mening: “Förr i tiden kommunicerade man i stora bitar och ganska sällan, numer kommunicerar man i små bitar och ofta”. Simpelt formulerat, men som mikrosammanfattning av  konversationsutvecklingen online – briljant!

Pär tog också upp sina funderingar kring att ”internet förut sades vara en motorväg man åkte på medan det idag snarare är en flod som forsar med en”, en reflektion jag till fullo kan känna igen mig i. Liksom hans avslutande, mer komiska konstaterande att vi ”gått från e,d,v till å,ä,ö”. :)

Vad efter-kaffet-talarna (Per-Olof Josefsson och Greg FitzPatrick) hade att tillföra kan jag tyvärr inte återberätta eftersom jag inte var där, men undrar ni kan säkert @johan_groth berätta :)

Inspirerad av Jardenberg och med vörnad för nätet och dess historia, bjuder jag avslutningsvis på det här:

Här lägger jag min röst – topp 5 #24hbc

rostat

Okej. Jag har hittat mina favoriter och lagt min röst:

  • BrantingsgatanSuperlokal.se : Blir glad av att entreprenören Jonas Lejon, hjärnan och drivkraften bakom bland annat Bloggy, fortsätter förse oss med grymma webbtjänster. Hyperlokalt är ett tänk helt rätt i tiden. Eller i alla tider egentligen. Det som står oss närmast är oftast det som berör oss mest och ju närmare geografiskt en händelse, nyhet, ett erbjudande eller liknande ligger oss, ju intressantare och relevantare har det en förmåga att bli. På Superlokalt får du veta vad som händer på gatunivå och informationen samlas in från över 300 000 olika källor såsom nyhetssajter, Polisen.se, Booli, Blocket, fastighetsförsäljningar och bloggar. Gaturesultatet presenteras tillsammans med karta, förslag på närliggande gator samt info om vilket postnummer gatan går under,  vilken församling den tillhör och ungefär hur många personer som bor i närområdet. Alla gatuadressen går även att dela och mata in i sitt RSS-flöde. Kul, användbart och snyggt gränssnitt (inget plotter, me like) – den här tjänsten kommer jag garanterat ha nytta av! Fattas bara en iPhone-app…
  • doneratSharity.org: , och har slagit skallarna ihop och utvecklat något jag verkligen tror på – en social söktjänst som ska hjälpa människor att hitta rätt insamlingsorganisation för välgörenhet och bistånd . Genom att koppla ihop tjänsten med Facebook och Twitter är det lätt att uppmärksamma andra på sitt engagemang och på så sätt förhoppninsvis få fler att bidra (såsom man också tänkte med Plans välgörenhetskampanj). Namnet är också en sammanslagning av orden Charity (välgörenhet) och Share (dela) för att belysa det centrala i tjänsten.  Här kan du se Peter Alvarsson själv berätta om Charity.Uppfriskande med en tjänst som faktiskt har lite djupare syften, och snyggt utformad är den också!
  • lokalikerLokaliker.com Det här är en tjänst jag fakiskt titt som tätt saknat, senast i förra veckan när jag var och åt musslor här och önskade att jag med ett enkelt ”slide-and-push”på min iphone kunnat delge omvärlden att jag verkligen gillade platsen där och då. Med Lokaliker är det tänkt att jag ska kunna det! Geobaserade realtidsappar tror jag vi kommer att se mer och mer av (i veckan har ju till exempel hela sociala mediabubblan gått bazookas över den här). För androidägare ska det bara vara att tuta och köra, vi med iPhone måste tyvärr invänta Lokalikers tumme-upp från Apple. Längtar och tackar utvecklarna Alfred Gunnarsson, Alexander Liljengård, Niklas Silfverström, Måns Adler, Jacob Lönroth, Magnus Johansson and Anna Oscarsson.
  • smsgruppSmsgrupp.seKul att se några som också vågar rikta sig mot ”pöbeln” (om man får säga så…).  Alla äger inte en iPhone eller har det i sig i att kommunicera med många människor samtidigt i mikrokanaler och sociala nätverk på webben. Alla kan inte räkna med att ett budskap automatiskt sprids för att man postar det på Facebook. Med smsgrupp.se är det busenkelt att skicka sms till större grupper av människor utan att något behöver laddas ner eller installeras – och framförallt utan att man behöver äga en ”modern” telefon. Exempel på grupper som grundarna tror kan ha nytta av tjänsten är skolklasser, vänskapsgäng, familjer, kursdeltagare, avdelningar på företag osv. Jag tror de tänker helt rätt!
  • mipibigMipi.se - Går du direkt till sidan förstår du förmodligen ingenting (eller i allafall inte hela härligheten), så jag rekommenderar att först läsa Anton Lindqvists beskrivning av ”den moderna mentomentern” Mipi. Tillsammans med Morris Packer och i samarbete med Appcorn, Qvister och Mobilab vill han ”släppa frågan fri” i tv-debatter genom att låta människor med iPhone, iPod Touch eller ”vanlig mobiltelefon” med internetuppkoppling bli sin egen mentometerägare och delta i frågor och omröstningar. Gott initiativ, kul och spännande projekt, snyggt utformat och en tjänst som borde kunna utnyttjas i fler sammanhang än enbart tv-studion (tänker teatrar, konferenser, kontorsmöten, hemmafester…).

Andra tjänster som jag också ger en liten wapplåd:

  • Bjud.in - bevisar att man inte behöver krångla till det för att det ska bli bra. Ser dock fram emot kommande funktioner.
  • Anledningattfira.nu – jag håller med Lindköpingpojkarna, ”Världen är fantastisk, vi lever i den bästa av tider och det finns många anledningar att fira”.
  • Pantamycketmera.net – jag är generellt ingen burkkonsument, men efter nästa fest taggar jag kartan!
  • Folksomvet.se - om den här tjänsten får många användare kan den bli riktigt grym!
  • Goldfish CRMdels diggar jag den speciella nischen ”the customer relationship system for salespeople with the memory of a goldfish”, dels tror jag Bonner R&D vet vad de pratar om (Goldfish CRM vann deras stora 24hbc-tävling), den här tjänsten är good shit!
  • Buzzometer - omvärldsbevakning direkt i Iphonen, mycket intressant!
  • Sminkad.sevi får se hur mycket jag kommer hänga här framöver, men har i alla fall reggat mig och blivit vän med andra up-makade medlemmar. Gillar i alla fall initiativet, ett ”smink-community” klingar bra i min uppsminkade värld!

Vilka är dina favoriter? Glöm inte att gå in och rösta på 24hbc.com innan den 6:e november.

Förövrigt har jag bestämt mig -  nästa gång vill jag vara med!! Hör gärna av dig om du har nåt spännande på g :)

the customer relationship system for salespeople with the memory of a goldfish