Webbhistoriska vingslag på ”15 år med internet i Sverige” #ind09

…och en hel del spaningar kring framtiden

Gjorde nyss ett nerslag på Internetdagarna. Eller okej, inte riktigt, men var i alla fall på (delar) av ett seminarium som hölls på Norra Latin i anslutning till det större eventet: ”15 år med internet i Sverige”.

Seminariet var anordnat av Johan Groth, ”analytiker, entreprenör och Internetentusiast med lång erfarenhet av att arbeta med Internet som förändringsverktyg och fascinerad av den sociala webben och hur den påverkar våra liv”, med stöd av .se, Stiftelsen för Internetinfrastruktur, som “verkar för en positiv utveckling av internet i Sverige”.

Om jag säger att jag var yngst i publiken så överdriver jag inte. Till och med Joakim Jardenberg, en av de två talare jag hann med att se innan kaffepaus och återvändande till kontoret, hörde till de yngre förmågorna (därmed inte sagt att @jocke är så värst gammal, utan helt enkelt att jag är yngre än honom…).

Men en äldre publik gjorde inte seminariet torrt och tråkigt – tvärtom. Ett litet internethistoriskt vingslag så här på tisdagseftermiddagen var på riktigt antecknarstoff för intresseklubben!

Tanken bakom hela seminariet var att, med fokus snarare på användning och tillämpning än ren teknik, belysa internets utveckling i Sverige från 1994, ”ett symbolår för internets utveckling i Sverige”, fram till idag, året då Internetdagarna firar 15-årsjubileum.

Eller som programförklaringen också löd: “Mot framtiden med ett öga i backspegeln.

Joakim Jardenberg inledde med ett att spela upp ett skönt antikt modemuppkopplingsljud, och visa delar ur det underbara SouthParkavsnitt då ”internet försvinner” och tv-nyheterna inte längre har något att visa eftersom de inte får någon information. Sedan tog han oss vidare på en liten tidsresa ur eget perspektiv – ett som handlar mycket om mediebranschen.

Han pratade bland annat om hur valet-94 var det som definierade internet ute på det stora tidningsredaktionerna. Han pratade om ”internet tool box” som han reste land och rike runt och ”webbifierade” redaktioner med, om krånglande redaktionsmail levererade via UUCP och om Aftonbladets fantastiska resa från papper till nät -94/95 (då texttv-nyheter manuellt matades in i en dator, tog ett par kabelvarv runt Europa och sedan rullades upp som dygnet-runt-nyheter på nätet…).

Jardenberg visade även roliga exempel som Aftonbladets ”datamaskinskurs med Kurt Olsson” och nämnde sitt ”Crack a Mac”, projektet som väckte internationell uppmärksamhet 1997.

Från lättsammare inslag gick han också över till att prata om de tyngre sakerna – de problem som dagstidningarna, delvis ”på grund av” internet, har idag; om den sedan 90-talet alltmer svikande publiken, om förlorade annonspengar då webbtjänster som Craigslist helt tagit över eftertextmarknaden, om tidningsredaktionernas frustration över att allmänheten blivit publicister och stjäl deras innehåll.

En slide bestod i meningen “An industry too big to bend is bound to break”, och det är någonstans där Joakim Jardenberg tror att vi är idag. Eller som han också uttryckte det: “internet är en bråkig ungdom som trängt sig in mediebranschen” – en för mediebranschen kanske obekväm men oundviklig sak att tvingas förhålla sig till.

Den främsta fråga Jardenberg tror medieföretag måste ställa sig idag är “Hur ska vi på riktigt bli en del av internet?” och den roll han ser att medierna kommer att spela i framtiden är att hjälpa till att plocka fram och sprida bra berättelser som förtjänar det, snarare än att vara dem som ansvarar för att filtrera ut ”rätt information”.

Det filtret tror han istället kommer att flytta allt närmare användaren och gränsen mellan konsument och producent kommer helt att suddas ut. Tröskeln för att bli publicist håller helt enkelt på att bli avsågad och internet kommer att vara lika vardagligt som el i väggen och vatten i kranen.

Den alltför korta halvtimmen avslutade Jardenberg med det klassiska citatet “Teknik blir intressant först när den är tråkig” och att han ”definitivt tror att internet är på väg någonstans åt det hållet”.

Därefter klev Pär Lannerö (@plannero) från Metamatrix på scen för att under sitt tema ”från internet via twitter till, ja, vadå?” ta oss igenom de 15 åren och dess olika typer av dialoger, bland annat genom skärmdumpar från de olika ”epokerna” (jo, för mig är bannemig ett år på internet motsvarande en hel epok…).

Att återge bilderna i ord gör ingen någon rättvisa (uppdaterat: spana då hellre själv in Lannerös Prezi), men de ord jag i alla fall fastnade för under hans genomgång var bland annat dem i följande mening: “Förr i tiden kommunicerade man i stora bitar och ganska sällan, numer kommunicerar man i små bitar och ofta”. Simpelt formulerat, men som mikrosammanfattning av konversationsutvecklingen online – briljant!

Pär tog också upp sina funderingar kring att ”internet förut sades vara en motorväg man åkte på medan det idag snarare är en flod som forsar med en”, en reflektion jag till fullo kan känna igen mig i. Liksom hans avslutande, mer komiska konstaterande att vi ”gått från e,d,v till å,ä,ö”.

Vad efter-kaffet-talarna (Per-Olof Josefsson och Greg FitzPatrick) hade att tillföra kan jag tyvärr inte återberätta eftersom jag inte var där, men undrar ni kan säkert @johan_groth berätta

Inspirerad av Jardenberg och med vörnad för nätet och dess historia, bjuder jag avslutningsvis på det här: