Sociala Medieakuten (a la JMW/Joakim Jardenberg)

Where’s the Sociala Mediaakuten when you need it?

Ja, hade det funnits en aktiv Sociala Mediakut nu (kan i och för sig, rent generellt och även bortom Almedalar, se ett behov av den för jämnan…) hade jag checkat in direkt.

Det har nämligen varit en riktigt sjukdomstät start på den här hösten (har det inte gällt mig så har det gällt någon annan som står mig nära…) och är nu, igen, egentligen för sjuk för att både blogga, twittra och vara social i någon form.

Men, för att inte tystna tvärt vill jag posta ett låttips som matchar min ofrivilliga pausfågel nästan löjligt bra: ” Broken Wings”, nedan i en tolkning av det nystartade och fantastiska bandet Indigo Bay som hade sin första publika spelning på frilanskollektivet Undret i Gamla Stan i fredags.

Bandet består av min vän Joakim Trolle, Louise Ringheim Foss, Allan Mark Ringheim Foss och Ruben Rulle Labbé samt ”medverkande musiker” (aka grym violinist!) Gregory Hayden Tanne och fler låtar – både egna och tolkningar av andra – hittar ni på Indigo Bays Youtubekanal.

Och, utan att avslöja allt för många detaljer (det får bandet själva förse dig med, i den mån de vill) vill jag bara än en gång poängtera vikten av sociala nätverk, i vilken form de än må uppstå. Historien om hur Indigo Bay blev ett band, hur det kom sig att de spelade där de spelade i fredags, hur det kom sig att han som filmade filmade och att många av oss som var där och lyssnade hittade dit är nämligen – som det ju så ofta är –  ett enda långt virrvarr av sammanträffanden och lyckosamma utnyttjanden av gemsamma kontaktnät.

Och. Med lite nät att klamra sig fast och falla i, klarar även jag, med mina brutna vingar, mig förhoppningsvis en stund till…

Om någon undrar varför @TheJennie är så tyst så  har ni delar av svaret här.

”Just sayin’ ” , som det populärt brukar heta…

Via en nytillkommen Twitterfollower hittade jag länken till ett inlägg på Klaus-Peter Beiersdorfs Kingmakerblogg (som jag av nån märklig anledning missat att lägga till i bevakningsflödet), rubricerat ”Tio frågor att ställa till en socialmediaexpert”.

Nu är jag inte den som brukar gå runt och kalla mig själv social mediaexpert – framförallt för att det är kort sagt omöjligt att vara expert på alla de kanaler, tjänster och verktyg som sociala medier som begrepp och i mina ögon omfattar. Däremot finns det andra som ibland velat knuffa över ordet i mitt knä, och i vilket fall går ju mycket av min vakna tid ut på att vara rådgivande inom området sociala medier. Så, med detta som bakgrund och med tanke på att frågorna känns relevanta tänkte jag att jag lika gärna kunde svara på dem (trots att Klaus i sina kommentarer redan hintat om vad som skiljer skojjarna från expertisen).

Vore ju dessutom förbannat synd att döda myten om den självgode jäveln som gärna pratar om sitt eget jobb (…).

1. Har du nån blogg eller ett twitterkonto?
   Svar: Ja. Twittrar privat som @TheJennie och professionellt under @disruptivemedia (samt för tillfället @disruptivecode).

   Driver aktivt tre privata bloggar (thejennie.se, banalt.se och subtilt.se) inom tre vitt skilda områden och där jag tagit tre helt olika ”kommunikativa grepp”. Bloggar regelbundet på disruptivemedia.se (och just nu disruptivecode.com), ingår i Mindparks bloggteam och hjälper löpande andra företag med sin bloggkommunikation.

   Och, *gubbe i lådan*,  jag kommunicerar även på andra sätt. Varje dag både träffar, pratar och rör jag vid människor fysiskt. IRL. Och jag brukar i allmänhet förstå vad människor säger till mig. Och människor brukar i allmänhet förstå vad jag säger till dem.

2. Hur länge har du varit aktiv i sociala medier?
   Svar: Begreppet sociala medier är förstås en definitionsfråga (som jag kommer tvingas svara på nedan…), men i min mening existerade sociala medier långt innan de fick sitt nuvarande samlingsnamn.

   I vilket fall startade jag min första blogg och öppnade Twitter- och Facebookkonto (samt joinade ett uppsjö andra sociala webbtjänster) 2007 (sent, men —>), har ”hängt på nätet” så länge jag kan minnas. Är uppvuxen med webbutvecklar-pappa och hemdator sedan födseln (1982) och minns bland annat tydligt lanseringen av AOL där jag nyfiket provade mig fram på en tjock och stationär Macintosh i en källare i Chicago. Var i Sverige en ung och aktiv besökare/chattare på till exempel mIrc, Spray, Skunk, Torget och Aftonbladet, besökte 1995 vad som i alla fall då kallades ”Sveriges första internetmässa” (hölls i Sollentuna och kände då som ett framtidsseminarium utan guds like…) och försökte begripa mig på det mesta av innehållet i till exempel Pawlos Prudentliga (trots att jag knappast var i branschen då…).

   Exakt var, när och hur nätaktiviteterna tagit plats har som sagt varierat, men intresse och engagemang har jag i alla fall aldrig lidit brist på.

3. Har du några exempel på lyckade insatser ni gjort i sociala medier?
   Svar: Disruptive Media, företaget jag jobbar åt, och inte minst min arbetsgivare Annika Lidne har en rad lyckade exempel bakom sig. Under det senaste året (så länge som jag jobbat där) har vi bland andra haft uppdrag åt Fiskars Group, Svensk Mjölk, Jordbruksverket, Jägarförbundet, Riksteatern, Bambino Mam och VisitSweden och vi har nu flera stora, spännande både kunduppdrag och samarbeten på G.
   
   Dessutom försöker vi konstant dela med oss av och förmedla vår expertis genom utbildningar, workshops och stora konferenser inom webb och sociala medier. Vi har under våren, tillsammans med .SE, varit med och producerat internetkunskap.se –  en hel serie utbildningsfilmer om internet, riktade mot framför allt skolungdomar och lärare – och vi kommer under hösten hålla två stora konferenser, Disruptive Code och Disruptive Change.
4. Kan experten svara på den till synes enkla frågan ”vad är sociala medier”?
   Svar: Begreppet ”sociala medier” (enligt min definition) innefattar alla de digitala kanaler och tjänster där ett oftast obegränsat antal individer kan bidra med innehåll, kommunicera och interagera med varandra, gärna i realtid men samtidigt oberoende av tid och rum, och där kommunikationen kan gå från en till en, från en till flera eller från flera till flera simultant.

   Exempel på sociala medier är sociala nätverk såsom Facebook och Twitter, film- och bildsajter såsom Youtube och Flickr, geosociala tjänster såsom Gowalla, Foursquare och Tripit, recensions/rekommendations- och åsiksforum såsom Reco och Get Satisfaction, bloggar och podcasts med kommentarsfunktion och wikis (typ Wikipedia).

   I många fall tycker jag att det är användningen av olika sociala verktyg som avgör om en kanal, tjänst eller ett medie är socialt. En nyhetsartikel som lätt går att sprida och kommentera tycker jag till exempel kan klassas som ”social media”.
   
   Nyckelord när det handlar om sociala medier är alltså kommunikation (som går i två eller flera riktningar!), interaktion och användargenererat innehåll.

5. Kan du hjälpa till att bevaka sociala medier åt oss? Hur lyssnar vi?
   Svar: Jag kan till exempel hjälpa till att göra en analys och ta fram en strategi för var, vem och vad du bör bevaka. Ofta handlar det om att kartlägga målgrupper, kunder, konkurrenter och opinionsbildare, ta reda på i vilka kanaler de rör sig, vilken slags kommunikation de sänder ut, tar in och reagerar på etcetera. Vilka bloggar ska du läsa, kommentera och kanske länka till, vilka twittrare ska du hålla koll på, vilka nyckelord bör du bevaka, hur delar du intressant ”externinformation” internt med kollegor och vilka verktyg och metoder hjälper dig att effektivt göra allt detta? Sådana frågor kan jag svara på och hjälpa till med, ja.
   

6. Hur gör ni för att samla ihop (och nå) vår publik?
   Svar: För det första tycker jag att vi kallar ”publiken” något annat. Målgruppen (ofta inte en utan flera olika), oavsett vem den är, är idag, i synnerhet i sociala medier, ingen som sitter still, tittar på och bara sväljer vad den blir serverad. Tvärtom bör du se din mottagare i sociala medier som någon du för en dialog, kommunicerar och interagerar med, på en arena som ni båda ömsesidigt ”äger” och har ansvar för.
   

   Jag kan hjälpa till att identifiera var någonstans de du vill ingå samtal med finns och hur de helst kommunicerar. Däremot är det inte säkert att vi bör ”samla ihop dem” och flytta dem till din hemarena. Tvärtom kan det var du som behöver packa lådorna och framförallt tänka utanför dem…

7. Kan ni låtsas att ni är jag online?
   Svar: Nej. Men jag kan hjälpa dig att formulera vem du vill vara, vad du vill säga, hur du ska säga det och hur du ska nå fram till den du vill prata med – om du vill. Jag kan inte vara du, varken online eller IRL, men jag kan hjälpa dig att skapa en tydlig onlineprofil som också stämmer överens med vem du är och vill uppfattas som utanför webben.
   
   
8. Hur blev du expert på sociala medier?
   Svar: Som sagt, jag kallar mig inte gärna ”expert”, däremot är jag både aktiv och kunnig i sociala medier, och vägen dit har varit en blandning av utbildning, intresse, envishet och engagemang (samt många sena nätter…).

   Jag har en bakgrund inom kommunikation (pluggat journalistik på JMK och Kommunikation Nya Medier på Medieinstitutet) och haft många framförallt frilansjobb baserade på att bevaka och skriva om webb och sociala medier (tidigare jobbat åt bland andra Internetworld, Urban Lifestyle och Curious Mind). Framförallt har jag privat varit extremt intresserad av och engagerad i sociala medier och ”webbkultur”. Utöver eget bloggandet följer jag idag aktivt cirka 400 andra bloggar (varav flera är ”blänkare” som i sin tur bevakar och leder mig vidare till många fler bloggar som jag inte själv aktivt följer), prenumererar på galet många nyhetsbrev och försöker alltid hålla minst ett getöga på både Twitter- och Facebookflödet.

   Jag ser också till att gå på alla branschrelaterade konferenser, events och mingel jag hinner med och försöker ha koll på de som har koll på mig (alltifrån vänner och branschkollegor till kunder och konkurrenter).

   Så fort jag får nys om en ny tjänst eller ett nytt verktyg signar jag upp mig för att se hur det funkar och om det är något att ha och jag försöker hålla mig hyfsat uppdaterad på den senaste tekniken.

   Och nej. Jag sover aldrig åtta timmar per natt.
   

9. Vilka verktyg finns det och vad kostar det?
   Svar: Det finns idag en mängd verktyg och tjänster som kan hjälpa till att göra insatser i sociala medier både givande, effektiva, och roliga, och framförallt – sådant som om inte annat brukar intressera en marknadschef  - mindre resurskrävande och i längden lönsamma. Det fina är att många tjänster är helt gratis och blixtsnabba att komma igång med. Beroende på vad du vill göra och uppnå så kan jag garanterat föreslå ett antal bra verktyg som hjälper dig på vägen.

10. Hur kan ni hjälpa oss att mäta ROI?
    Svar: Till att börja med kan du ju spana in allt filmat material från Social Cash - Disruptive Medias senaste konferens som hade stor fokus på just ROI i sociala medier! Personligen jobbar jag inte särskilt mycket praktiskt med att mäta insats och ROI åt kunder (även om det har hänt). Däremot har jag god kontakt med många andra företag och personer som är extremt duktiga på just det (till exempel flera av talarna jag var med och bjöd in till Social Cash) och jag kan hjälpa till att förmedla rätt kontakter och tjänster.

    Det vi på Disruptive Media också kan göra är att genom en grundanalys av din webbnärvaro och dess respons i sociala medier, ge dig en utgångspunkt att mäta dina framtida insatser mot.

Sådär ja! Vill nog fortfarande hålla mig borta från experttiteln, men hoppas ändå att jag ”i korthet” lyckats förmedla vad jag gör och vad jag kan och varför jag gör det och varför jag kan det (eftersom det är sådant vi oförstådda sociala medieanhängare gör helst och bäst?).

Har du några tankar kring när man får kalla sig expert eller vad du själv förväntar dig av någon som ”jobbar med sociala medier” – please Disqus below! Lovar dyrt och heligt att både läsa det, gilla det och ReTweeta det. För det ju också sådant vi gör. Vi…

Jag har precis påbörjat vad som kommer att bli en lång och arbetskrävande (men rolig!) renoveringshöst och har nu därför hyfsat stor tankefokus på hemmaliv och inredning. Inte helt otippat (svensk som man är…) kommer en del nya lägenhetsprylar att inhandlas hos herr Kamprad, och påpassligt nog finns det just nu även i webbsammanhang ett och annat att skriva om Ikea.

För ett par dagar sedan lanserade Ikea nämligen ”Livet Hemma”, en betasajt som i helgens nyhetsbrev såldes in med följande ord:

”Älskar du precis som vi allting som har med heminredning, design och hemmaliv att göra? Då ska du inte missa LIVET HEMMA – höstens mest hemkära sajt. Här kan du följa vår blogg, frossa i inredningsreportage, trendspaningar och dela med dig av dina bästa heminredningsidéer”.

Personligen gillar jag den bloggbetonade sajten skarpt – alltifrån design, kategorier och val av widgets till redaktionellt innehåll och Facebookintegration (Facebook Connect).

Tar du någon minut på att registrera en profil får du även tillgång till en egen sida/blogg där du enkelt kan skapa inlägg med fokus på inredning och design (denna fokus kommer ”naturligt” eftersom du utifrån en dropdownmeny, i samband med publicering av inlägget, måste kategorisera det utifrån ”rum” och ”stil”, men sedan också får tagga det med egna nyckelord).

Du rubricerar, skriver och bifogar smidigt bilder och/eller Youtube- och Vimeoklipp, och även om du inte kan gå bazookas i någon HTML-kod (det vill säga, möjligheten att formge texten i dina inlägg är obefintlig…något man i framtiden kanske kunde utveckla åtminstone litegrann), så tycker jag att det enkla upplägget fungerar, inte minst mot den breda målgrupp jag uppfattar att sajten riktar sig mot.

Inläggen på Livet Hemma går i alla fall i sin tur enkelt att dela på Facebook, Twitter eller via mail, kommentera samt via ”tummen-für-alles” (…) gilla på Facebook. Som inloggad besökare kan du också bokmärka och därmed lätt hitta tillbaka till både egna och andras särskilt intressanta inlägg. Dessutom har Ikea varit smarta nog att koppla på en Twinglytjänst, vilket gör att det automatiskt visas om och när någon bloggare i den Ikea-externa bloggosfären valt att länka till ett Livet Hemma-inlägg.

En annan del av Livet Hemma, också en rätt kul nyhet, är avdelningen Köp & Sälj, som är ett unikt samarbete mellan Ikea och Blocket. Och tanken bakom detta förklarar Ikea vidare i sitt nyhetsbrev så här: 

”Här kommer massor av begagnad heminredning från IKEA att byta ägare och förhoppningsvis få långa och lyckliga liv i sina nya hem. Russinet i kakan får du som är IKEA FAMILY medlem eftersom du annonserar gratis på sajten!

Också här tycker jag att Ikea levererar en riktigt rolig idé (även om den inte är helt ny…dock med den viktiga skillnaden att Ikea nu, efter vissa tvister, tar saken i egna händer), och jag tycker det känns klart mer inspirerande att läsa annonser på Livet Hemma än på Blocket (been there and seen that look far, far too long…).

Men. Gjorde igår av en slump en lite fadäsartad upptäckt gällande kopplingen Blocket – Ikea, det vill säga vad som styr vilka Blocketannonser som automatiskt också hamnar på Ikeas ”Köp & Sälj”-sajt. Inför renoveringen av min lägenhet måste jag nämligen tömma den på prylar, och i det ingår bland annat att bli av med en soffa. Jag lade upp den på Blocket igårkväll och fick bara någon timme senare respons via mail av en intresserad köpare. I hennes mail kom också automatiskt länken till min annons med – och jag upptäckte då att den gick till Livet Hemma (där var alltså där och inte på Blocket som hon upptäckt den).

Det ”fadäsroliga” är bara att min skinnsoffa inte är en Ikeasoffa. Faktum är att den är så lite en Ikeasoffa man kan komma (specialdesignad och en gång i tiden dyr som attan och bla, bla, bla) att jag ville få med det i rubriken på min Blocketannons (citat inredningstokiga mamman: ”ha med det i rubben, det är ett plus!”).

Följaktligen blev min Blocketrubbe: ”Skinnsoffa med unik form (Obs! Ej Ikea/Mio)”. Och vips har annonsen hamnat på sajten där du ”kan sälja och köpa begagnade IKEA möbler”.

Nej, jag kan inte låta bli att tycka att det är lite komiskt. Men ur ett Ikeaperspektiv kanske man borde sätta någon på att utveckla sökkriterierna för annonsurvalet en aning…

I övrigt – en stor *gilla* från mig på Ikeas nya aktiviteter! Och ett PS till alla det kan tänkas intressera: i skrivande stund är soffan fortfarande till salu…

Uppdatering: Soffan är såld. Till någon som hittat den på Blocket. Allt i sån ordning alltså.

Har nästan stupat undan (men uppenbarligen överlevt…) i någon besynnerligt elak akutsjukdom som uppstod från ingenstans igår och senare svimmade av mig hemma i hallen…

Därav tänkte jag idag hålla mig hyfsat still och bara mata kroppen med vitaminer och rörlig media. Vill du haka på mitt lördagsnöje (botemedlet men inte bacillen) kan jag föreslå att börja med en trio i (fler) SSWC-klipp.

Jörgen Bröms, webbchef på Eskilstunakuriren, har tagit ett fantastiskt retrogrepp och låtit SSWC möta 50-talet(?) på ett tvärlyckat sätt. På Ekurirsbloggen Digitala Tankebanor kan du läsa mer om hur Jörgen gjorde sin ”lilla film”. Och både där och här nedan kan (och bör) du se den!

Men, som om det inte vore nog, så gjorde Jörgen sedan en till film som snyggt förmedlar Tjärös partyatmosfär (och i några klipp, hoppdans a la moi…):

Och, eftersom alla goda ting sägs vara tre, vill jag avsluta med ett oremixat men likväl SSWC-relaterat och framförallt kärleksfokuserat klipp!

Med Robin Danehav bakom kameran, Lisah Pettersson vid micen och de kärlekskranka Jaikunostalgikerna Joakim Jardenberg, Kristin Heinonen, Anton Johansson och Johan Ronnestam i ett filmat samtal om ”första förälskelsen med internet”.

Så fint så att jag nästan redan känner mig frisk.

I onsdags var det säsongspremiär av Makthavaröl på Pressklubben (en tillställning jag under ”förra säsongen” konstant haft ambitionen att delta i, men aldrig lyckats klämma in i kalendern).

Nåja, i förrgår blev det av och trevligt (/trångt/varmt…) var det – inte minst för att makthavarna lämnat plats för Johanna Nylander och releasen av hennes nya bok  ”Är det så farligt? Folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar”.

Boken tar, som Johanna skriver på sin blogg, upp myter om bland annat solarier, energidrycker, snus, alkohol, godis och spel. Och i debattpanelen på scen – en panel bestående av  Anne Brynolf, Svend Dahl, Eric Erfors, redan nämnda Johanna Nylander och moderatorn Magnus Ljungkvist,  diskuterade man bland annat hälsolarm, folkhälsopolitik och i vilken omattning stat och myndighet egentligen bör lägga sig i och försöka ta ansvar för individers mer eller mindre sunda livsstilar.

Åsikterna gick, som det i en debatt sig bör, isär och jag tror väl inte att någon part lyckades övertyga den andra (vilket väl heller aldrig var meningen). Själv tog jag efter debatten en bok, ett glas vin och därefter en cigarett, och kan väl därmed bara konstatera att jag sällade mig rätt bra till den grupp av individer man diskuterade…

Nåja. Tänkte inte prata så mycket mer om varken folkhälsa eller makthavaröl, men däremot spinna vidare på Johanna Nylanders boktitel – är det så farligt? Den är nämligen en fråga jag ganska ofta även skulle vilja applicera på sociala medier, eller snarare lyckas få in i tänket hos de organisationer och företag som ska börja arbeta med sociala medier (och nej, jag vet att jag knappast är först om att adressera den frågan långt ifrån, men tror den tåls att påminnas om då och då).

För även om många företag (nu fler än någonsin) har både vilja och ambition att komma ut och kommunicera på dessa ”nya arenor” ,  finns det samtidigt inom alltför många organisationer enorma barriärer och trösklar att ta sig över. Inte sällan är de byggda av rädsla. Rädsla för att anställda ska säga fel saker på fel platser, rädsla för att insatsen ska ta tid (jo, visserligen, det gör den, men inte nödvändigtvis —>), rädsla för att den inte ska löna sig (nyckelord: våga tänka långsiktigt…) och framför allt – rädsla för att mötas av kritik.

Att dessa rädslor uppstår är inte konstigt. Tvärtom. Förändring är ofta en blandning av skräck och förtjusning och att beträda nya marker känns sällan tryggt. Dessutom kan det bli ödesdigert för ett företag att kommunicera fel saker.

Men. Att hålla tyst av rädsla för vad folk ska svara är aldrig en vettig väg att gå, och knappast trygg i längden heller. Folk pratar om företag, varumärken, produkter och tjänster, oavsett vem som väljer att lyssna. Finns det en blogg att kommentera är sannolikheten hög att någon förr eller senare lämnar en kommentar där. Är det en företagsblogg är också sannolikheten hög att den kommentaren kan vara negativ. Men – är det så farligt?

Under Sweden Social Webcamp var det en kort session som handlade om e-handel och sociala medier. En startup och blivande e-handel ville ha tips på hur de skulle jobba socialt. Med i ”publiken” fanns en kille från vitvarushoppen tretti.se som berättade att bland det värdefullaste de har på sin sajt just är betygen och kommentarerna. Det vill säga – de har gång på gång sett att en produkt som fått ett betyg, oavsett det betyget är positivt eller negativt, alltid säljer bättre än de produkter som inte fått något betyg eller kommentar alls. Det säger ganska mycket.

Och jag skulle kunna spalta upp rader av liknande exempel och prata om företag som ser klagomål som en unik möjlighet att utvecklas och tjäna pengar.  Men, har själv ett företag att kommunicera åt,  människor att lyssna till och tid att vårda, så ska hålla mig kort och bara ta tillfället i akt att säga:

Jobbar du på ett företag på väg att anta utmaningen (jo, en utmaning är det förstås fortfarande) och ”ta klivet ut” i sociala medier, så go easy on the policy och glöm inte att längs vägen då och då lyfta frågan – är det så farligt?

Ps. Är smärtsamt medveten om att det här tankespretande inlägget inte fick den rödaste av trådar. Men, som sagt, det är nog inte så farligt….