Idag var inte igår. Kunde inte bloggsammanfatta förmiddagen som igår eftersom jag helt enkelt inte var på plats på förmiddagen idag (oväntad jobbprio, sh*t happens). Och eftermiddagen fick inte heller en bloggrubbe som gårdagens på grund av 1. mer parallellt jobb och 2. dagen-efter-skumpa-seghet (som alltid lyckades jag mellan mingel, mousserande och mumsbitar på den sköna Pontus By The Sea-efterfesten igår glömma bort att det fanns en morgondag, men det var det i vanlig ordning värt).

Dagens förmiddag tänkte jag ta igen via streamningarna (grymt jobbat av @danehav!), och eftermiddagen återger jag nedan bara väldigt, väldigt kort. För mer fascinerande rapportering, besök till exempel bloggen á la @deeped som imponerande bra sammanfattar Webbdagsdagen här (referat av Cybercom och ”Creunaduon”),  här (”Positioneringsspåret” med Future Position X, ESRI och Jung von Matt) och här (referat av dragningen från möbler.se, paneldebatten med webbrepresentanter från Mathem, Ving, Sveriges Radio, Göteborg & co samt Socialdemokraterna).

Själv log jag som godast åt Jung von Matts presentation (imponerande kampanj de gjort med ”Mini Getaway” – varför utnyttjar inte fler företag och reklammakare positioneringstjänster och GIS??), blev mest open source-peppad av Björn Orrenius och Maja Hägerbro Remén från möbler.se, skrattade högst åt dagens utan tvekan bästa citat som nog ganska oplanerat (och grodrelaterat) levererades av Magnus Höij som en kommentar på att Ving.se:s Lisa Rönnberg var gravid: ”det var ingen överraskning för din man eller så?” samt blev (i vanlig ordning) mest imponerad av Joakim Jardenbergs presentation ”Internet om fem år” (<— hela preson hittar ni, förstås, på hans blogg) – kan vi enas om att han är webbsveriges bästa talare?! (@jocke: Stämpla dig själv i pannan med din tack-till-talaren-gåva, one thumb up-varianten förstås).

På Internetworlds Facebooksida har redaktionen en schmutt samling länkar till både eget livebloggande, andras (bland andra mina, wohoo!) bloggposter, Flickr-album med mera. Och på Bambuser hittar ni i stort sett hela konferensen (minus det bästa med konferensen – minglet…) streamad.

Mitt spontana betyg är – om jag, som jag tror att Magnus Höij gärna vill att jag ska (…), måste välja mellan ”tumme upp och ”tumme ner – en tumme upp. Kan i ärlighetens namn inte säga att jag lärt mig så mycket nytt alls (efter x antal webbkonferenser börjar det nu, tyvärr, kännas som att man redan hört det mesta av de bästa). Men å andra sidan tror jag inte att jag tillhör den prioriterade målgruppen för #Webbdagarna. Att hålla låda på Stockholm Waterfront var hur som ett klokt val – lokalen är imponerande och ger hela konferensen en skön atmosfär. Däremot är det katastrofdåligt att ett nybyggt kongresscenter inte kan leverera bättre nät (#WiFiFail är bara förnamnet, fet ”dislike” på det). Tycker till och med att det, i väntan på det sladdlösa samhället (…) borde finnas eluttag i varje stol och laddningsstationer för mobiler etcetera, men det hör måhända till en annan bloggpost.

Hade jag en likestämpel skulle jag i alla fall göra flest tryck på de som jag efter dessa två dagar tycker förtjänar mest credd – arrangörerna! Mycket bra jobbat från morgon till kväll med ett mingelvänligt event som uppmuntrar till nätverkande. Tack!

Eftersom förmiddagsrapporten slutade vid lunch känns det inte mer än bokstavligt talat rätt att börja ”eftermiddagsrappen” med en recension av det kulinariska. Och det sammanfattas nog bäst i sju ord: ”det innehöll mycket fiskrelaterat och var gott”

Som jag tidigare skrev har eftermiddagen bjudit på två parallella spår, eller teman om man så vill – Konvertering (spår 1) och Sociala Medier (spår 2). Inte helt oväntat valde jag det som engagerar mig mest, och här kommer följdaktligen en kort (eh, ”kort”) summering av vad som sades kring sociala medier.

Moderatorn (tillika übeduktiga Internetworldjournalisten) Miriam @miriamolsson Olsson inledde genom att peppa upp oss med att det här var det största sociala medie-spår man någonsin haft på Webbdagarna och därefter…

…var Therese @trulytherese Reuterswärd först ut med ”5 sociala medie-tabbar och vad du kan lära dig av dem”. Här gick det undan så sammanfattningen blir kort, knapp och styltig och utan referens till de faktiska exemplen som Therese tog upp (uppdaterat: vilket även gäller för talarna nedan…). Men hon gav i alla fall tips om hur man som företag kan hantera olika typer av ”kriser” i sociala medier, såsom #Rykteshantering, #Miljöaktivism, #hashtagkapning etcetera.

Summa summarum tycker Therese att bland annat följande lärdomar är några att ha med sig i företagskommunikation på webben, och inte minst i ”krissammanhang”:

• omvärldsbevaka i sociala medier (viktigast av allt!)
• var proaktiv, inte reaktiv
• registrera varumärkesnamn
• behandla alla som superstjärnor
• diskutera ton och tilltal
• skippa stoltheten
• ironi passar inte för kundservice (varken på webben eller i telefon)
• negativa reaktioner hörs mest
• ”good comes from within”
• ta diskussionen (där den uppstår)
• publicera svar på egen hemsida
• hota, förhindra eller radera aldrig
• en ursäkt kanske inte alltid räcker
• se till att du vem vem som sitter bakom spakarna (vem som kommunicerar)
• ”hijacka” inte viktiga händelser (missbruka inte hashtags på Twitter)
• folk har rätt att ifrågasätta arbetsgivaren
• anställda är skyldig att vara lojala, men…
• …anställda har också rätt att veta vad som gäller!

Sist men inte minst fick vi tips på en skämskudde för 195 kr (missade tyvärr var) och rådet att inte råka blanda ihop privata konton med företagets (typ råka twittra från fel – kan bli jobbigt).

Efter Reuterswärd kom Per @persvanstrom Svanström (Knowit) och sa hej med sitt skitsnack. Eller snarare sitt snack om ”Sociala medier – varför så mycket skitsnack?”. Han arbetar inte med sociala medier, men arbetar med att höja lönsamheten inom sociala medier och detta var också något han tog upp under sin session. Bland annat listade han ett antal, enligt honom…

…myter och felaktigheter:

• ”Sociala medier är gratis”
• ”Vi har startat en Facebooksida, nu är vi klara med sociala medier”
• ”Om vi skapar en Faceboksida kommer vi tjäna pengar”
• ”Om våra medarbetare finns på LinkedIn så kan våra konkurrenter anställa dem, så där ska vi inte vara”
• ”Att försöka kontrollera människors kommunikation är som att skapa en diktatur”

…sanningar:

• Sociala medier ÄR den snabbast växande marknadskanalen i världen (investeringen i marknadsföring i sociala medier i USA ökar med 34% per år).
• Folk som ”likar” och följer företag på Facebook och Twitter är mer benägna att rekommendera företaget, dess produkter och tjänster till sina vänner (och även mer benägna att själva köpa dem).

….och saker som Per själv tyckte:

• Antal Facebookfans är ett dåligt mätvärde.
• Konversationen i sociala medier är komplex, organisk och mellan människor men inte en strategi eller taktik. Det är helt enkelt en kanal.
• Marknadsförare missuppfattar oftast både punkt 1 och 2 ovan (”om man pratade till folk som marknadsförare pratar till människor så skulle de gå därifrån”).
• Sociala medier handlar inte om att räkna besökare eller få träffar utan om att vara mänsklig, kommunicera, bygga relationer, vara personlig, skapa kontakt, bygga samarbete, lyssna, intressera sig, delta och skapa – ”sociala medier är inte svårare än så, vi har kommunicerat sen vi började kasta sten, det utvecklades och på den vägen är det”.
• Sociala medier är inte primärt intäktsdrivande utan kostnadssänkande.
• Sociala medier och personliga och bygger på relationer.
• Det är viktigt att mäta sociala medier; identifiera målen, se till att all mätning är på plats, analysera utfallet ch optimera sina budskap (nå fler människor med bättre budskap).

För att lyckas tror Per att man måste:

• Få med ledningen.
• Börja med att arbeta med syftet – varför?
• Arbeta med Web Intelligence (mät, analysera beteenden).
• Skaffa professionell hjälp.
• Interagera med människorna – de är din största tillgång.

Inga nya stjärnpunkter på min himmel kanske (har hört det mesta förut), men väl sammanfattat ändå.

Sist upp på scen sprang (ja, han sprang faktiskt) Gabriel Sundqvist från Pronto Communication (som arbetar mycket med ”word of mouth”) för att prata gripande om ”Sprängkraften i sociala medier”. Han sa mycket om en både viktig och aktuell sak – nämligen betydelsen av internet och sociala medier  i krig, civil krigsrapportering och inte minst i frihetskamp och om hur censur kontra öppenhet ser ut runt om i världen (de sökresultat vi får upp i västvärlden är sällan de samma vi skulle få upp om vi googlade på samma sak i Kina…). Givetvis refererade Gabriel en hel del till händelserna i och rösterna från Egypten och underströk flera gånger hur det var människorna och inte de sociala medierna som gav revolutionen där sin ”vinst”,  men att de sociala medierna gav revolutionen kraft genom att människorna använde dem.

Gabriel spann vidare på att vi människor idag använder internet till allt –  att vi får jobb genom internet, hittar kärleken på internet, förlorar kärleken på internet (hint: otrohetssajten Victoria Milan…), checkar in med mera. Och som flera före Gabriel var inne på är bland annat  företagens utmaning att hitta och skapa relationer med människorna bakom alla uppdateringar snarare än hantera tekniken bakom dem.

Gabriels sista citat som fick pryda stortavlorna i talarsalen är ett jag gärna ställer mig bakom, och det lyder:

”Sociala medier är ingenting utan människan, människan och sociala medier tillsammans kan uträtta storverk”.

Efter ännu en paus (kaffe, muffins, frukt och – ni som varit på sådana här konferenser förut kan nog aldrig tro det – SaltåKvarn-juice!) tog sin Magnus @magnushoij Höij åter upp på scen för att berätta att vi som missat Konverteringsspåret missat en massa bra (men att Joakim @jocke Jardenberg streamat det hela) och att vi nu skulle förbereda oss på dagens sista ”monsterpass”.

Monstret inleddes av engelsktalande Kees de Vos, Director of Business Consulting på Hybris, som pratade ”Winning the multi-channel game, trends in the UK and the US”. Här gick det undan, och på engelska dessutom, så min sammanfattning blir i punktform och ganska kort (frågan är om den ens ger något, men va f*n…):

• Världen, teknik och beteenden förändras radikalt nu och marknaden (varumärken, företag, e-handlare etc) måste följa med.
• Förändringarna handlar bland annat om att alla plötsligt har internet, och allt som finns och erbjuds där, i fickan, med sig hela tiden. Människor använder fler och fler sorters devices, vi kopplar upp oss allt oftare, snabbare och på fler olika sätt, vi adapterar nya trender och tekniker snabbare – och det här är något som givetvis företag måste förstå.
• Sättet på vilket vi socialiserar och kommunicerar med varandra har genomgått en fundamental förändring (vore Facebook ett land vore det världens tredje största). Detsamma gäller för opinionsbildning (fler säger snabbare till fler vad de tycker, och fler litar mer på sina vänners och deras vänners omdömen).
• Dagens konsument är en ”multi-channel shopper” (86% av konsumenterna använder regelbundet mer än en kanal i samband med sitt köp) – så företagen måste också adaptera ett multikanal-tänk.
• Konsumentens ”köpresa” är inte längre linjär (hänger ihop med punkten ovan).
• Företag/försäljare måste lära sig att fånga upp konsumenterna under deras ofta spretiga ”köpresa” i olika kanaler och alltid sätta dem i fokus (konsekvent, med relevans) för att inte tappa dem på den olinjära vägen.
• Företag måste tänka och vara flexibla, både när det gäller plattformar och försäljningsstrategier. Man måste helt enkelt vara öppen för snabba förändringar och lika snabbt kunna implementera dem.
• Är du ett företag: fråga dig själv om du är redo för multi-channel, och när du förstått att du är det (förr eller senare måste du vara det)  - tänk, lev och andas multi-channel!

Från köpresa blev vi via Mattias Persson inforslade på ”Skistars webbresa” (citat Mattias: ”för snö verkar ju populärt här i Stockholm”). Han började med en kort ”Skistar-i-ett-nötskalspresentation” genom att visa sajten, berätta att de finns i alla sociala kanaler (Facebook, Flickr etc), att de har hög trafik på vintern och låg trafik på sommaren (no shit), att de får mer och mer mobiltrafik, att det på Skistar är 11 heltidare, 6 deltidare, säljsupport, frilasare och 2 webbyråer.

Därefter bjöds vi ”Webbresan”…

• från starten 1997 då man för första gången började prata om att finnas på internet, via…
• 1997 då man kom på att man skulle ha den ”förträffliga url:en” iskion.com (…) och…
• 2000 då webben skulle vara ”färdig” (skratt i publiken), via…
• 2001 då man bytte namn till ”Sälenstjärnan” (uppskattades inte av orterna som inte hade anknytning till Sälen), och…
• 2004 då allt skulle vara bokningsbart via webben (från Skipass till hyrbil och paket) 2005 då man skickade ut sista katalogen, och…
• 2006 då man började planera för ”webben hela året”, och…
• 2007 då man började tänka ”360 graders webb” och Skistar skulle fokusera helt på onlinedriven försäljning och satsade mer på personaliserade tjänster och erbjudanden, och…
• 2008 då Skistar startade grupper på Facebook, kopplade till de respektive skidorterna, startade Twitterkonton med mera, och…
• 2009 då flera säsonger blev bokningsbara samtidigt, och..
• 2010 då försäljningskurvan var fin som få

Och utvecklingen fortsätter förstås. Nu fokuserar Skistar bland annat på att ha ännu fler nyttotjänster, tänka mer mobilt och mer locationbaserat, förenkla och förbättra bokningen, visualisera mer bland annat med hjälp av karttjänster. Den som lever (för att åka skidor) får se.

När Mattias sagt sitt fick han sällis på scen av Magnus Höij och en expertpanel bestående av Marika Philipson från Cloud Nine, Eva Solum från Mogul, Johan Cedercrona från TWO och Rikard Ljungman från EPiServer som först och främst skulle ge feedback på Skistars webbrelaterade arbetsresa (de flesta gav honom tumme upp, inte minst för Skistars förmåga till konvertering). Mer än så tänker jag inte ens försöka att återge (orka debattreferat liksom!), men kanske har ni följt det hela live ändå (hoppas, hoppas…).

Slutligen klev min före detta superarbetsgivare Annika @annika Lidne (Disruptive Media) upp på scen med dagens avslutande keynote: ”Riskerar din investering i sociala medier att självdö?”

Hon bad oss (företagare) alltid fråga oss själva:

• VEM vill följa mitt varumärke och varför (i helvete)?
• VAD är det du vill förmedla?
• VEM ska producera?
• HUR ska det organiseras?

Företagens största problem idag enligt Annika är att:

• man är inte intresserad av att lyssna eller skapa dialog
• man är intresserad av enkla kampanjer, inte av en långsiktigt förändrad kommunikation.

Och några ”tips från coachen”, det vill säga saker som företag bör tänka på och komma ihåg (lyssna på Annika, tro mig, hon kan och vet vad hon snackar om) är:

• Omfamna passionen (den för relationer och sociala medier som ni har i bolaget – för den finns där!). Kolla på till exempel @piratforlaget, @bemz och @comcastcares för inspiration på företag som har passion och gör det bra).
• Bli jäkligt bra på det ni gör. Internet är döden för medelmåttiga företag, medelmåttiga produkter och medelmåttiga kommunikatörer! Slipa på och anpassa ständigt era affärsmodeller!
• Tänk på att relationer i sociala medier är precis som alla andra relationer – de är jobbiga, kräver engagemang, kräver tid också vidare. Man måste helt enkelt anstränga sig fullt ut för att det ska funka! Kom ihåg att ett företag får de fans och followers det förtjänar – berätta varför man ska följa just ditt företag.
• Räckvidd är inte samma sak som relationer. Fokusera hellre på kvalitet än kvantitet.
• Ha tydligt definierbara och mätbara mål (återigen – fråga dig själv vad du vill uppnå och varför). En sak man enkelt kan mäta är att jämföra en insats med vad det kostar företaget per förlorad kund.
• Satsa på bra content (innehåll) och aktivt relationsskapande!

Så. Nu är mina tangenter trötta, uppkoppling dödsslö och strupen torr, så glädjs över att det väntas mingel på Pontus by the Sea.

Vill ni ha samma slags rapportering från morgondagen, låt mig gärna veta det så jag inte sitter här och knapprar livet ur mig i onödan… (tycker nästan att bloggarna också borde få like/dislikestämplar… )

Måste ju bara kolla, om fulknep funkar…

Men att jag imorgon och dagen därpå ska på Webbdagarna Stockholm, i vanlig ordning arrangerat av Internetworld, är inget knep. Eller, det beror förstås på hur man ser det. Har knipit åt mig ett bloggpass och tänkte mest flagga för att jag kommer vara där.

Ser fram emot att insupa (förhoppningsvis) klokheter av personliga favoriter som Therese Reuterswärd, Joakim Jardenberg, Annika Lidne och företrädare för företag som Google, Ica, Ving, Skistar, Mathem, Haléns, Sveriges Radio (lika roade varje gång man ska skriva in den url:en…) och byråer som Creuna och Cloud Nine.

Och så vill jag hissa en annan flagga, nämligen den för Webbdagarnas fantastiska app som visar agenda (med info kring varje punkt) samt listar partners, talare och även deltagare (man lägger själv till sin profil). En sån här vill jag se på varje framtida webbkonferens!

Rätt skön sajt också. Gillar videopresentationerna. Och de som satt ihop dem. Men inte minst hoppas jag att allt och alla imorgon både bräcker sajter och appar och klipp IRL. I vilket fall ska det bli kul att träffa dem som träffas kan.

Hoppas vi ses!

T.G.I.F! Som i Thank God It’s Friday. Vill inte anspela så mycket på Friday’s dock. Däremot gärna på mat som är synonym med vad som erbjuds på deras meny (amerikanskt….hamburgare…snabbmat….pizza…ja, ni fattar).

Igår gjordes ett inlägg i min Facebooklogg som bara inte inte kan kommenteras och demonstreras. Som vän av humor och innovativa grepp – inte minst när de sker genom sociala medier – var det här det i särklass mest uppfinningsrika, roliga och (som Joakim Trolle påpekar) mest ambitiösa sätt som någon, någonsin frågat mig om jag vill äta pizza på!

Japp. Facebook blir vad man gör det till.

Och eftersom det ikväll vankas Tweetup Sthlm och imorgon kväll fest tror jag med bestämdhet att pizzan cashas in på söndag,

Trevlig helg!

Den här veckan är det många som väckt intressanta frågor i och om bloggosfären.

En av dem är Therésia Erneborg, en av Sveriges största och i mina ögon duktigaste matbloggare, som driver den populära bloggen Söta Saker. Hon frågade igår sina läsare ”Vad tycker ni om annonser?”, och fick en hel del respons, både i kommentarsfältet på sin egen blogg och på Facebook där andra delade artikeln vidare. Både frågorna som Therésia ställer och svaren som läsarna ger är högintressanta, och till största del även mycket kloka, om du frågar mig. Inte minst är ämnet ständigt aktuellt och jag tror knappast att den aktualitetsgraden kommer att minska. Senast i förrgår hade jag samma diskussion med en stor kund, kring var gränserna för ”okej” och ”inte okej” bloggbearbetning går. Hur mycket är det värt för ett varumärke att synas hos en viss bloggare? Vilka krav kan bloggaren själv ställa? Vad gör det med trovärdigheten hos läsarna om en bloggare tillåter sig ”köpas” eller om bloggen förvandlas till en annonsplats?

Engagerande frågor? Svarar du ja så läs i så fall både bloggposten och kommentarerna! Är lika intressant för bloggare som för PR-konsulter och andra som sysslar med digital PR och marknadsföring.

En annan debatt som gått hyfsat het är den om modebloggare, deras position och på hur stort allvar man, i synnerhet ”riktiga publicister” (…), kan ta dem – en också ständigt återkommande och ständigt aktuell diskussion. Det är flera som bloggat om det, även internationellt, men ska du välja en enda bloggpost att läsa kring ämnet så kan du till exempel välja den här: ”Tystnad, shopping” av Rodeos krönikör Daniel Björk.

Inlägget går visserligen att kritisera, vilket somliga kommentatorer också gör, och den handlar visserligen lika mycket om folks attityder till mode som om ”viktighetsgraden av en modebloggerska”. Men intresserar det dig det minsta tycker jag du kan ta en flukt (den är kort och ögnas, till skillnad från mina ordb*jsande poster, snabbt igenom)! Har själv en teori om att de flesta ”bara modebloggare” både tas på mycket större allvar, både vad gäller monetärt och opinionsbildande värde.

Sist men inte minst fick jag själv häromdagen höra att min Justin Bieber-post verkade lite ”köpt”. Att jag litegranna använde filmen för att, kanske inte i första hand promota filmen (som jag, ja, fick gå på gratis), men för att missionera kring sociala medier (det branschområde som jag, ja,  bedriver konsultverksamhet inom). Vet inte om det var fler som tolkade den så, men vill bara förtydliga att så inte alls var fallet. Min ambition är alltid att uttycka 100 % ärliga och egna åsikter här på bloggen och att inte låta andra styra över vad jag eventuellt bör tycka. Och följaktligen tycker jag på r i k t i g t att Justin Bieber-dokumentären på ett ganska gripande sätt demonstrerar betydelsen av sociala medier och vilken kraft det ligger i kanaler som Youtube. Något som för övrigt även Google häromdagen lät uppmärksamma i sitt ”Google goes Gaga”.

Med det sagt ska jag äta en sen baguette-lunch med serranoskinka från Konsum. Inte för att jag har intresse i att promota varken bröddieter (de är ju så populära…), spanska grisar eller matiga cooperativ, utan för att jag är hungrig och det råkar vara vad jag har hemma.

Uppdaterat: Tor Löwkrantz från Wenderfalck skriver idag på Dagens Media om hur ”De inflytelserikas förtroende går inte att köpa”. Också välskrivet och läsvärt, apropå det jag tipsat om ovan!

Det är inte speciellt jätteofta som ”Information från styrelsen i Brf Ordonnansen” får mig att bli eld och lågor. Antingen ska man informera om höjd avgift, om att vi måste bli bättre på att sortera våra sopor, om att vi borde byta ut våra lås, att det ska komma folk och installera något någon-gång-närsomhelst-mellan-jättetidigt-på-morgonen-och-supersent-på-kvällen, också vidare.

Men så igår, nästan sist i det analoga infobladet, läser jag ”Hemsida på Facebook”.

Min bostadsrättsföening har gått och blivit socialt digital! Eller i alla fall påstår de det. Att, som man uppmanas, ”söka efter gruppen Brf Ordonnansen” ger inte ett enda resultat, varken på Facebook eller Google. Men jag väntar i vilket fall med spänning på hur de tänker använda den ”nya” kanalen, och om jag får anledning eller inte att sända dem en offert eller ej. Samt om den digitala satsningen kan utökas till att exempelvis kunna boka tvättstuga online… (högst tvivelaktigt, men ändå).

Hur som är de knappast Sveriges första bostadsförening som tänker att Fejjan kan vara ett schysst häng. En googlesökning ger hyfsat många resultat. Det jag lite funderar över är vilken typ av information som en sådan typ av organisation egentligen kan gå ut med publikt. Är ju knappast lägligt att informera om vilka dagar man kommer att ha hantverkare i huset, om och när och varför eventuella inbrott kunnat begås, vad den nya portkoden är och annat som rimligtvis borde vara intressant för fler än de som bor i huset…

Bor du i en bostadsrättsförening och finns de på Facebook? Berätta i så fall gärna vad de använder kanalen till och på vilket sätt!

Igår var jag på förhandsvisning av 3D-dokumentären ”Justin Bieber – Never Say Never”.

Jo precis. Justin Bieber. Jag gjorde mitt bästa i att håna fenomenet timmarna innan. Twittrade om hur det skulle vara jag och alla andra galna tonårsbrudar (det var det) och om hur min iPhone auto-correct föreslog ordet ”Justitieminister” när jag skulle skriva ”Justin Bieber”. Raljerade över vilken undergång det vore att ha Justin på en sådan ministerpost.

Sen såg jag filmen (tillsammans med den skrikande skaran tonårsbrudar, ja).

Och nej. Jag kan fortfarande inte säga att Justin vore en klockren justitieminister. Däremot tror jag han skulle göra sig bra som ”viralityminister”. Det vill säga – en person som bevisar att Youtubes virala kraft under inga omständigheter är att underskatta. Och att ett tweet kan betyda mer än 140 tecken. Och att vi lever in en tid där bra grejer (typ Bieber-talanger – ja, han ÄR en talang och mer därtill) förr eller senare får den uppmärksamhet de förtjänar – eller i alla fall på bråkdelen av vad det förut kunde ta för någon att bli känd, idag kan bli ett globalt fenomen i många parallella kanaler.

Never Say Never är inte den bästa film jag någonsin sett, och självklart (gissar mitt cyniska jag) finns det drivkrafter bortom ”believe in your dreams and yourself” som ligger bakom skapandet av den här dokumentären. Och nej, inte ens efteråt älskar jag Justin Bieber (även om jag måste säga att min bild av honom och i synnerhet hans talang drastiskt förändrades under loppet av 1 h och 45 min).

Men. Filmen har många kvaliteter och lyckas beskriva många simultana fenomen och behöver du ett case som på riktigt kan beskriva styrkan och den virala potentialen i sociala medier (samt hur man slåss mot dem som avfärdar dess betydelse…) är det här verkligen en film du bör se.

Har du ”Bieber-feber” (eller vill få), börja då med att följa Justins tweets, Youtubekanal och uppdateringar på Facebook.

Alltmedan den sociala mediebubblan hänger på götets ”the-place-to-be-nu-okonferens” Webcoast, hänger jag i Stockholm. Och på Youtube. Och på internet i största allmänhet (har försökt ta till mig av de fina orden att man ”inte kan vara överallt hela tiden”, även om jag fått förstå att jag missat en hel del fantastiskt på denna där webbkusten…).

Nåja. Hur som så tänkte jag att jag skulle dela med mig lite utav vad denna helgen hittills bjudit mig – vilket är webb, sång och framförallt vänner som varit vänliga nog att dela med sig av sina webbsmultron:

• Den lilla ödmjuka förfrågan som blev ett kollaborativt rör-vem-som-helst-till-tårar-projekt (jo, jag har köpt låten, ganska dyrt dessutom. Men min favorit är inte slutversionen, utan solostycket ”but this was my favorit”). Sharing-is-caring-tack till Mats Lindborg!
• Ryska nationalsången. Som den låter om man är svensk (självklar lystring efter en nattvisit på KGB). Sharing-is-caring-tack Mario Frost (som för övrigt har en blogg to-die-for av skratt)!
  




• Bloggposten som i allmänhet sjöng bäst i min reader i helgen: ”School of getting famous #004: be mysterious”. Tack Studio Total!

Men mitt största halleluja moment består i det faktum att det, som gatumusikanterna bevisar, äntligen verkar ha blivit vår ändå!

Ja, det är en rapp appmarknad som börjar breda ut sig. Eller i alla fall börjar intresset för apputveckling äntligen rejält ha kommit på fötter. Den ”traditionella mediebranschen” (vännerna av tryckta publikationer) börjar förstå värdet av ”digitalt mervärde” och fler och fler publicister börjar inse att ett tryckt magasin snart måste skaka hand med en läsplatta för att inte sluta med besviken målgrupp och sviken köpvilja.

En intressant nisch inom apputveckling är (iphone- och iPad)appar som riktar sig till barn. För en liten tid sedan hade jag nöjet att, åt tidningen Mobil:Business, intervjua Björn Jeffery och Johan Ronnestam som båda, på varsitt håll, är engagerade i detta. Den första av dessa intervjuer, den med Björn och Toca Boca som lanserat sina två första spel idag, finner du nu publicerad på Mobil:Business sajt. Talar ju lite ur egen sak här (…), men tycker absolut ni ska läsa. Muy interesante!