Jag älskar berättelser och berättare, vilket förmodligen också är en stor anledning till att jag älskar till exempel böcker, journalistik, storytelling och sociala medier – områden där det fullständigt kryllar av berättarlust. Lusten att ibland blotta sig själv, väcka en känsla, vidga någon annans perspektiv.
Lusten att dela en historia.

För att rama in den i ett djupare, filosofiskt perspektiv vågar jag påstå att mänskligheten förmodligen redan för länge sedan skulle ha dött ut utan den.

För att lyfta ut den i ett mer lätthjärnsmält sammanhang tänkte jag bara berätta varför jag berättar det här, här och just nu.

I torsdags var jag, som jag ju skrev, och firade Twinglys femårsdag. Och det blev, precis som jag ju (utan att ens ha facit i hand) också skrev, en helt strålande fest.

Frågar du mig berodde dock feststrålen inte bara på att det var fantastiska människor där, att det arrades med Twinglytaggad svett och kärlek, att det bjöds på skön musik och grymt DJ:ande, att #twingly5 snabbt nådde trending topics på Twitter, att det bjöds på generösa mängder champagne, vin, öl, avec och what not, att maten var delikat (jag har förstått att jag troligen var den enda där som med handen på hjärtat kan säga att jag gillade laxkompotten…), att vi fick tischor och stickers och filtar att hålla oss varma med eller att vädergudarna var vänliga nog att inte kissa på oss.

Frågar du mig så fick festen minnesvärd-potential också mycket tack vare de berättare och berättelser som fick fylla scenen där i Linköpings Folkets Park under kvällen. ”Berättarna” var skarpa profiler som många av oss tidigare sett på scener i liknande sammanhang (läs: social media IRL). Men berättelserna var inte dem (tror jag i alla fall inte?) som många av oss hört i liknande sammanhang förut. Varför? För att det just var berättelser. Inte föredrag och keynotes om nyttan med det ena och det tredje, utan bara (”bara”) stundtals självblottande, känsloväckande och perspektivvidgande berättelser.

Många  ”män, myter och legender” (ping konferencier @jocke ) blev det, men mäkta legandariskt var det. Och för er som inte var där vill jag dela med mig av ett par utav dem (tack till thincastaren Björn Falkevik som gjort det möjligt):

 
• Björn Jeffery om sina största karriärsmässiga misslyckanden, däribland ”Badonkadonk Holding AB”: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1689635.
• Emanuel Karlsten med sitt fantastiska födelsedagstal som inte bara var en hyllningshitoria till Twingly utan en ganska härlig berättelse om sina egna kliv ut i arbetslivet och den mediavärld han varit med om att förändra.
• Anders Mildner som egentligen inte behöver påas mer än med sitt namn. Somliga är födda berättare, och Anders Mildner är garanterat en av dem. Den här gången handlade det bland annat om ”lägenheter”, bara-säga-hej och karma, men jag tror att han skulle kunna göra en epic story av i stort sett vad som helst. Tipsade honom förövrigt efteråt om Emil Jensen, en annan skånsk berättare som också fascinerar mig, inte minst med sitt Mellansnack).
  Del 1: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1689736
  Fortsättning: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1690024
• Cirka 26:30 in i klippet ovan hoppar även Twinglys VD Martin Källström upp på scen och ger oss bland annat en fin berättelse om sin självbild och hur svårt han haft att matcha den mot andras bild av honom. Ett viktig ”problematik” som jag tror många till och från kan identifiera sig med, men som inte särskilt många särskilt ofta pratar om (de Tocaboca-tröjade döttrarna som samtidigt leker guttaperkabollar i bakgrunden gör det hela också absurt kul att titta på…).

Men det är inte bara utanför en gul paviljong hos ett grönt Twingly som berättelserna fångat mina sinnen de senaste dagarna. En annan som formulerar sig så förbannat bra att jag får något så fulformulerat som dåndimpen är Jack Werner. Han är just inne i en berättarfas där han på sin blogg lägger upp olika historier om sitt förhållande till Twitter. ”Min Twitter” kallar han dem, och här är de som hittills publicerats:

• Min Twitter: Hashtaggar, jobbsök och möten som förändrar liv
• Min Twitter: Flashback – mycket mer än näthat
• Min Twitter: Kissiegate eller Hur det känns när ens blogginlägg blir viralt

Läs, läs och läs och lär er på kuppen en hel del om nyttan med Twitter. Något som förövrigt också tidigare nämnd Emanuel Karlsten skrev ett riktigt bra inlägg om igår:  Slussenolyckan – så blir Twitter den snabbaste kanalen.

Min egen story just nu är dock inte direkt någon kioskvältare, inte ens – eller snarare framförallt inte – i digital form. I veckan som var kraschade min Mac. Gjorde rätt ont, och om inte annat kommer det ge bankkontot blåmäken när jag (förmodligen alldeles, alldeles strax) tvingas investera i en ny. Fram tills för exakt alldeles nyss trodde jag även att min iPhone dött en plötslig död (den sade tack och hej och blev svart igår eftermiddag och vägrade vakna till liv trots återupplivningsförsök av alla möjliga kreativa slag). Men någon teknikgud bor det väl trots allt någonstans för nu precis nyss lös den plötsligt upp igen (weeeeird).

Nåja. Nu tänker jag 11″ och sen jobb med frilanskollektiv. Och sen kanske lite  fokus på  helt annan berättare. Ha en episk söndag!

Idag är det konferens/partaj i Linköping. Twingly fyller 5 år och det vill de fira! Och jag är den första att säga: ja, det är de verkligen värda att göra och ja, jag firar gärna med dem.

Det har inte bara att göra med att de erbjuder (bloggrelaterade) tjänster som jag och kunder jag jobbat med många gånger haft stor nytta av. Det har minst lika mycket att göra med att hela företaget andas ett genuint entreprenörsdriv och en vilja att alltid stå på användarnas sida och utveckla utifrån deras perspektiv.

Ja, och så är de trevliga de som jobbar där också. Ruskigt trevliga.

För ett par år sedan, när jag verkade mer aktivt som journalist, gjorde jag ett större reportage om realtidswebben för Internetworld och fick då nöjet att intervjua Twinglys VD Martin Källström, bland annat om det då nyutvecklade Twingly Channels.

Det blev en av de bättre intervjuer jag lyckats göra (tror jag), och det berodde nog inte så mycket på mig som på att Martin är den han är. Grattar och firar och tackar @martinkallstrom och @agaton och resten av @twingly -gänget redan så här i förväg för både en strålande fest (jag vet, jag tar ut segern i förskott här, men tror inte jag har oddsen emot mig direkt…) och en ständig utveckling av intressanta webbtjänster.

Och det gör jag bland annat med en liten länk till den där intervjun. Som man nog kan ha glädje av att läsa om man känner att man har glädje av Twingly. Och det har man. Ju.

Ses vi i Linköping?

*Uppdaterat: Ja, det BLEV en fantastisk fest. Och många tänkvärda ”födelsedagstal”. Tack Twingly och ni andra som var där!

Nej, det är inge vidare kul det som rubben vill säga. Kan kort men inte särskilt gott trots allt inte närvara på Disruptive Change som jag trott och sett fram emot. Kommer dock försöka följa på distans så gott det går, och rekommenderar merparten att göra detsamma. Tror nämligen det kommer pratas om en hel del där som är värt att lyssna på. Både en och två gånger (vilket ju oftast är fallet när det handlar om förändring…).

Nästa vecka, tisdag 24 maj, är det åter dags för Disruptive Media att anordna intressant konferens på Tekniska Muséet. Den här gången är temat förändring och konferensen, som av förklarliga skäl heter Disruptive Change, bjuder besökarna på bland annat:

”en fantastisk samling talare som ger sin bild över hur sociala medier, crowdsourcing och den digitala ekonomin förändrar sätten vi sköter, organiserar och kommunicerar våra företag och organisationer – och inte minst hur vi planerar för framtiden”.

Den här gången kommer jag ju inte närvara i egenskap av anordnare, däremot i högsta grad som deltagare eftersom jag (tack @annika!), liksom 13 andra sköna webbpeeps, blivit med bloggerpass!

Vem som kommer säga vad om vad när, samt när och hur det bjuds på kaffe och mingel kan du läsa mer om här. Och vad jag vet finns det fortfarande chans till change – det vill säga, biljetter kvar till konferensen.

Keep changin’ och hoppas vi ses!

Jag tänker inte kommentera hela det pågående dramat kring (och traumat för…) den kända SVT-profilen, Kamratposten-redaktören och BRIS-engagerade Ola Lindholm. Känns varken rätt eller relevant att försöka ta någon slags ställning för eller emot personer och ageranden här (även om jag har mina åsikter kring det och säkerligen kommer dela dem på annat håll och annat sätt).

Däremot vill jag bara kort uppmärksamma ett tidens tecken mitt i allt detta.

I Ola Lindholms enda offentligt privata kommentar kring polisens ingripande på Råsunda, kokaintestet, mediernas (Expressens) sätt att hantera nyheten, rättssäkerhet (eller inte?), sina påstådda problem, sina jobbåtaganden med mera, inleder han med att skriva:

”Hej på er. Detta är min första blogg. Den kommer bara innehålla ett inlägg. Och det är det som följer. Detta är min enda offentliga kommentar. Tycker du att den är läsvärd får du gärna sprida den vidare”.

Hur får man bäst, snabbast och förmodligen mest demokratiskt spridning av ett budskap 2011?
Genom en blogg.


Läs mer: Niclas @deeped Strandh har reflekterat (och länkat!) betydligt mer på djupet i sitt inlägg ”Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är så…”. Joakim @jocke Jardenberg tar ytterligare ett annat grepp och skriver (i min mening) klokt om ”Ola Lindholm och FRA-lagen”.

Japp. I torsdags höll ju jag och Joakim Trolle i en smyglansering på vår gamla skola Medieinstitutet. Och sajten som vi inte längre smyger med (fastän den fortfarande är i Beta så det heter duga) är Frilanskollektiv.se – ett digitalt frilanskollektiv för frilansare som söker uppdrag och kontorsplatser, företag som söker frilansare och praktikanter, samt ställen runt om i landet som erbjuder en plats att sitta och jobba på.

Här kan du läsa mer om sajten, och känner du dig redo att registrera dig som frilansare (ja!), gör du det enkelt genom att regga dig under Logga in/Bli medlem till höger högst upp på sajten.

Eftersom sajten fortfarande är i Beta (det vill säga – inte klar, inte riktigt flygfärdig, utan tvivel full med buggar) är vi oändligt tacksamma för all feedback vi kan få. Den lämnar du enkelt via Tyck till-knappen till höger på sidan (tack Kundo för det!).

Och har du tips om ett frilanskollektiv, det vill säga ett kontor som gärna hyr ut platser till frilansare, får du mer än gärna tipsa oss.

Inom kort kommer vi att ha en frilansblogg där du kan följa utvecklingen av sajten och annat intressant som rör frilansare. Tills dess, följ gärna @frilanskoll på Twitter. Och spana in vår hisspitch nedan…

Hisspitch from Frilanskollektiv on Vimeo.

Det har varit lite småtyst här på bloggen ett tag, och jo, det fins en anledning.

Har just nu ganska många ganska stora projekt på g, i lite olika konstellationer. Kommer förhoppningsvis inom kort att kunna dela med mig av fler stora nyheter, men börjar med den här:

Imorgon, torsdag 5 maj,  håller Medieinstitutet (yepp, skolan där ja en gång i tiden skaffade mig en utbildning inom Kommunikation Nya Medier) studentevent. Det vill säga – de grymma elever som nu flyger sin kos ut i arbetslivet visar under mingelvänliga former upp för vänner, familj, bransch och andra eventbesökare vad de går för.

Och, på schemat står det här:

Precis. Jag och Joakim Trolle har de dryga två senaste månaderna ägnat kvälls- och helgstimmar åt en ny webbtjänst som torde intressera alla som på något sätt är intresserade av kommunikation, media och webbutveckling. Nyfiken på vad det är? Men så kom och ta reda på vad det är vi smyger ut!

Vi är såååå i Beta, men jäkligt stolta över det vi har att presentera. Och vi vill med er hjälp göra det till en riktig grymmefin tjänst.

Läs mer om studenteventet på Facebook och gör oss ännu hellre glada (och lite mer nervösa…) över att se er där!