Många saker tar lätt spinn i sociala medier, det gäller såväl positiva som negativa, roliga som tråkiga, larviga som allvarsamma ämnen. Kort sagt, det skräller ofta och det skräller snabbt. Och nej, jag planterar inget nytt under vintersolen med det. Att se samma artiklar, bilder, videoklipp och citat snabbt börja snurra runt bland alla ens vänner i alla sociala kanaler är smaken av vardagsmat.

Just därför känns det vältajmat att säga ett ord eller två om det där kanske uttjatade, men långt ifrån utnötta (som i utslitna, överanvända) begreppet källkritik.

Som ex journalist, och inte minst dotter till en mamma som ta mig f*n måste haft ”granska allt!” utspätt i bröstmjölken, är det naturligt att nästan alltid tänka kritiskt kring ny information. Det gäller både den information som ges mig, men inte minst den jag delar vidare.

Nu tycker jag ju inte att ”alla är journalister”, men jag kan nog tycka att alla vi som är med och sprider information har ett visst ansvar i vad vi delar. Och då menar jag inte ansvar som i att det vi delar är något någon kan ställa oss till svars för (det vore döden för delarkulturen), utan mer ur ett moraliskt perspektiv. Typ att tänka att man inte vill göra ont och så.

För så är det ju. Felaktig information kan göra stor skada. Och med den hastighet information färdas idag, och på den mikrotid den når en utspridd massa, kan felaktigheter rätt snabbt ta abnorma proportioner.

Ett färskt exempel är den här bilden, som i alla fall i mitt flöde gått varm senaste dygnet:

Min spontana reaktion när jag först såg den postad på Facebook, var, likt de många andras: 1. ”Näääääe” och 2. ”Måste dela vidare!”. Men så också 3. ”Kolla upp”. Och så visar det sig att trean (kolla upp) faktiskt bekräftar ettan (näääe). Sanningen (vilken DN Kultur skriver mer om) var en helt annan än den bild som så många med ”hon är ju helt bakom flötet”-kommentarer delat:

”Tolkienfundamentalisterna har förföljt mig i snart fem år. Med jämna mellanrum kommer mejl, mess och samtal från nördarna som gått i gång på en krönika – det mest skruvade av allt är att jag inte ens skrivit den…”

Vill med detta egentligen bara höja pekpinnen och uppmana till att dubbelkolla det innehåll du delar, innan du delar det. Och jag säger det lika mycket till andra som till mig själv. För oavsett källkritisk bröstmjölk – när viralkarusellen börjar snurra är det förrädiskt lätt att ryckas med.

Vill du ha några enkla och konkreta tips på vad du bör tänka på innan du retweetar nyhetsuppgifter (applicerbart ävenpå Facebook och andra kanaler), spana in Hans G Anderssons bloggpost ”Källkritik och faktakoll på Twitter”.

Sharing är fortfarande caring, men är vi snälla kollar vi källa.

No related posts.

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.