Det är något med papper ändå – men vad, och varför?

Det är lite roligt att Deeped tycker och tänker en del kring namn idag, just som jag också gått i namntankar i helgen – om än av viss annan karaktär.

Till att börja med råkar min syster ha namnsdag idag. Men det är ärligt talat, utöver ett grattis, inte så mycket jag funderat kring. Däremot var mitt eget namn med i tidningen igår, och det fick tankarna att snurra desto mer. Varför, fortfarande 2013, känns det lite mer att se sig publicerad på papper än digitalt? Jag konsumerar inte pappersmedia, faktiskt i princip inte alls längre (någon bok ibland undantaget), framförallt av den enkla anledningen att ställd mot digital media tycker jag alltid att pappret förlorar. Det tar upp plats, innehållet blir snabbare inaktuellt, jag går miste om direkt interaktion och diskussion kring innehållet med andra och jag kan inte lika enkelt länka mig vidare till relaterat material.

Trots detta går jag igång på att se mitt namn där i lördagsbilagan, på ett helt annat sätt än jag gör om jag blir omnämnd digitalt. Nu var jag ju tvungen att köpa pappersupplagan för att ens kunna läsa hur jag citerats – i en intervju om sociala, det vill säga digitala medier – i sig en ironisk men helt annan historia som jag kommenterade på Facebook igår. Men jag kan ärligt inte svära på att jag inte hade gått och köpt den ändå, även om artikeln funnits tillgänglig på nätet.

Är det någon som känner igen sig i det här, eller åtminstone sitter på teorier kring vad det här beror på? Är det så att vördnaden, eller vad man ska kalla det, för traditionella medier så länge varit så djupt rotad att det kommer krävas många fler år av digital era för att den ska ätas upp? Eller handlar det mer om ”det exklusiva” i att bli publicerad på en av få plattformar man idag inte har självklar tillgång till och möjlighet att ta plats på?

Jag skulle inte bry mig om att ställa frågan om jag visste att det troligen bara är jag som känner så här. Men så verkar det ju inte vara. I Medierna i P1 häromveckan, i ett intressant avsnitt delvis vikt åt Youtube-diskussion, sa till exempel tubstjärnan Tejbz att han fortfarande drömmer om en programledarroll i ”riktig tv”:

Och så är man med en 30 sekunder på TV, och då är det större än tio miljoner visningar på Youtube. Och det handlar väl om att erkännandet på internet fortfarande inte kommit upp i den nivå som gammelmedia faktiskt har.

Nej, det verkar ju onekligen så. Men frågan är varför, och hur länge det kommer att vara så. När kommer ens tanken på att bunkra pappersurklipp tillhöra svunnen tid?

Det här är bloggpost 26  i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

One thought on “Det är något med papper ändå – men vad, och varför?

  1. Jaa du. Kan det vara så att vetskapen om att orden genomgått en ganska omständlig, lång och granskad process innan du kan läsa dem? Eller att papperstidningen läses av människor som inte skulle stöta på dina texter eller texter om dig annars?
    Jag vet inte, men jag håller med. Papperstidningen har något tungt över sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>