Det fina i hur #Blogg100 syresätter bloggosfären

Mjukstartar Blogg100 med lite metaperspektiv (jag råkar ju ha en thing för meta) – det vill säga en enkel reflektion om Blogg100 i sig. Och det är att det är något ganska fint och häftigt som händer när den här utmaningen rullar igång. Redan denna andra morgon när jag öppnade min reader (kör numer The Old Reader efter att Google Reader som jag fortfarande saknar, gick i graven), slog bloggnostalgin emot mig.

I min reader ligger nämligen sedan gammalt en massa bloggar, varav många inte uppdaterats på veckor, månader (hej!), ibland år. En del rensningar har jag så klart gjort under årens lopp. Till exempel har jag bantat ner antalet ordentligt. Från att ha prenumererat på stundvis nära tusen bloggbaserade RSS-flöden är jag nu nere i cirka hundratalet (andras inlägg tar jag till mig via till exempel Facebook och Twitter). Och av dessa är det alltså långt ifrån alla som uppdateras frekvent.

Ändå låter jag dem av olika skäl ligga kvar. Så länge domänen inte övergått i något annat, finns det liksom alltid en chans att bloggen ska vakna till liv igen. Ibland ta vid precis där den slutade sist, det vill säga i samma manér och avhandlandes samma ämnen. Ibland med helt nya ramar och perspektiv, till exempel för att det hunnit hända en massa saker i bloggarens liv sen sist, eller att hen helt enkelt känner att det finns viktigare/roligare/mer relevanta/enklare/svårare eller bara andra typer av saker värda att berätta om.

Och det är precis vad som hände i dag. Plötsligt var siffran över olästa inlägg i readern högre än den varit på den dag jag minns, och till stor del beroende på att bloggare som varit tysta en längre tid bestämt sig för att posta något. Många uttalat uppvaknade tack vare Blogg100. Andra saknade favoriter, som den här, kanske bara av en slump också syresatta i just samma stund som Blogg100 kickar i gång. Eller kanske inte så slumpartat? Med nästan 700 anmälda Blogg100-bloggare är det ju sannolikt att det påverkar fler att ta upp ett insomnat bloggande igen, även om det inte nödvändigtvis blir med ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad. Ytterligare andra är sådana som redan bloggar varje dag, flera gånger om dagen, men som i år också hittat till utmaningen.

Kort sagt, det är lite kittlande hur en sån här sak kan sprida sig. Och vilken kraft man plötsligt känner när något blir kollektivt, med individuella men samtidigt gemensamma mål, och kanske motgångar (som sagt, ihärdigt bloggande går inte nödvändigtvis av sig självt).

Jag har alltid tyckt att bloggande har sin alldeles särskilda tjusning. Men under sådana här bloggaton som plötsligt engagerar så många samtidigt, får liksom tjusningen guldkant. Och – även om jag ser fram emot upptäckten av nytt bloggblod – blir nostalgin över bloggare som plötsligt vaknar till igen stor.

Så tack Fredrik för att du initierar det här i år igen. (Även om bloggångesten redan så här dag två är gravt påtaglig).

 

Det här är inlägg 2 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

 

7 thoughts on “Det fina i hur #Blogg100 syresätter bloggosfären

  1. Håller med! Och det känns lite som en nystart! Lade ner rss:eriet helt när Reader avlivades av Google. Men jag ska banne mig sätta upp ett nytt konto och Old Reader verkar vara ett intressant alternativ. Lägger in dig på bevakningslistan ;-)

    /Anders

    • Ja, tror det var många som gick RSS-döden till mötes i och med det där… Men Old Reader är det närmsta i alla fall jag kommit Googles variant. Upp till hundra flöden är det gratis, vill man importera fler måste man (sedan alldeles nyligen) dock uppgradera till premium.

      Och, kul att hitta ännu en bloggare! :)

  2. Fint och bra skrivet! Även om jag inte deltagit förrän i år (hur det nu ska gå…), så har jag verkligen tyckt om att läsa bloggar ännu mer under #blogg100.

  3. Gillar din iakttagelse! Och hjärtat var ju jättesmart, får man använda det?
    Själv ramlade jag ur bloggläsandet nästan så gott som helt när Google reader slutade finnas, så tack för tipset om The Old reader, också. Fast nu har jag börjat plocka in en del flöden på Netvibes, men det blir ju inte så många.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>