Dagens hack, den vetenskapliga vägen

Med tanke på mängden tv-tips kontra annat innehåll på bloggen just nu kan man nästan tro att jag just fascinerad snubblat över ett nytt medium. Vilket väl inte är mil från sanningen. Kan faktiskt inte minnas när jag tittade på så mycket (webb)tv sist. (Vilket i runda svängar innebär åtminstone en halvtimme om dagen).

Men utan att dra några djupare slutsatser kring det – ikväll följer jag “Kampen mot hackarna” och kvantfysikens roll i den. Lagom nördigt på alla plan. Och med den gladaste “nätsabotören” någonsin skådad. Kolla själv.

Det här är inlägg 25 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

 

Kort om internets begynnelse, och ännu kortare om BARK

Alla känner nog till hur slutet på internet ser ut (ja, det finns ju några stycken).

Men hur såg det ut där det började? Det vet UCLA (University of California) som nu visar upp de två kontor där det första Internet-meddelandet sändes. En ganska ful historia om jag får säga mitt, både kontors-estetik-mässigt, och tekniskt sett. Men också en ganska rolig och fascinerande liten historia, som Resumé skriver om i dag.

“Det blev krasch direkt trots att man endast skulle skicka två bokstäver.”

Skönt att det hunnit hända lite på 45 år.

Och när vi ändå pratar historia, och det är jag som “pratar”, kan jag som Jennifer Bark-are passa på att inflika att BARK (Binär Aritmetisk Relä-Kalkylator) enligt Wikipedia var Sveriges första dator och stod klar februari 1950 till en kostnad av 400.000 kronor. Lite spännande historia där också faktiskt, som man kan läsa mer om bland annat i den här IDG-artikeln.

Och skönt att det även där hunnit hända lite på utvecklingsfronten.

Något annat som snart är historia är den här veckan. Skönt att det är fredag, och att det hunnit hända ganska mycket fram tills nu (ingen större anledning att behöva titta tillbaka på den alltså. Inte av oroskäl i alla fall).

Glad helg på er!

Det här är inlägg 7 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

Har du koll på lifelogging? #dokumentärtips

“A new phenomenon is emerging. People throughout the world has started to track themselves. They say it makes them healthier, more aware of their presence in life, more able to appreciate life as it happens. This is the film of the people in the middle of the Lifelogging movement.”

Ja, teamet bakom Memoto, den – vill jag tro – fantastiska lifeloggingkameran jag bloggat om förut och som inom kort lär hänga på var och varannan early adopterkrage, har alltså låtit producera en kort dokumentärfilm om fenomenet lifelogging.

Jag var själv på premiären som hölls på Bio Rio för två veckor sen, och kan intyga att Lifeloggers Movie är ett dryga tjugotre minuter långt se-, eller ska man kanske säga minnesvärt verk. Att filmens Amanda Alm och Victor “Ville” Bloom, de som rest runt och intervjuat lifeloggare världen över, dessutom är två Medieinstitutare är bara en personlig bonus. Alltid roligt att se sin gamla skola få sätta elever på världskartan.

Filmen i sin “hemmamiljö” hittar du på här på lifeloggersmovie.com.

Vill du läsa mer och få fler reflektioner kring lifelogging, kan du till exempel titta in hos Fredrik Wass som bloggat en del kring ämnet. På lifestreamblog hittar du också en lång lista över gadgets, appar och webbtjänster som på ett eller annat sätt erbjuder något inom lifelogging- och quantified self-segmentet.

Happy llogging!

 

Grattis WordPress! #WP10

I helgen skulle jag som tidigare på:at ha geekat loss på Geek Girl Meetup på Tekniska Muséet. Nu blev det inte så, den här gången heller (…) på grund av en spontanhelg i QR-kodens förlovade stad (I kid you not, det är nåt visst med danskar och QR-koder, och ja – de skulle nog kunna behöva en lektion i det där med när det är läge att streckkods-kommunicera och när det är läge att låta bli). Men det geekfirande som gick förlorat i helgen tar jag igen idag med att fira en tioåring som i min och många andras värld gjort, och fortsatt gör, det fantastiskt enkelt, lustfyllt och nästan ändlöst möjliggörande att publicera innehåll på the internetz.

Wordpress 10 år!

Japp, det handlar om WordPress, och är det något publiceringsverktyg jag villigt både hurrar och missionerar för så är det det. Varför har jag både bloggat och pratat om förut. Idag säger jag bara grattis och hoppas på att fler, företag inte minst, greppar de många möjligheter som WordPress erbjuder publicerare. Hur resten av världen digitalt uppvaktar WP dagen till ära följer du bland annat här (givetvis, ett snyggt WP-bygge). Hipp hipp!

PS. Vill du också ta igen det eventuellt missade på helgens GGM, kolla ikapp på klippen på deras Youtubekanal. Planerar jag att göra så snart en tioåring firats klart.

 

Från bloggfest till TV-krig (och några harklingar däremellan)

“Det blir inte alltid som man tänkt sig”.

Ja, ibland klär tyvärr klyschor en bättre än andra gånger – just nu tyvärr så. Inte mycket är som det var tänkt, men sånt är livet, för att spä på klyschkvoten.

Tanken var, initialt, att fira bloggandet i allmänhet och #Blogg100 i synnerhet ihop med en massa andra sköna bloggare på Historiska idag. Sen var tanken att inte alls vara med på grund av spännande jobb i Makedonien. Sen blev det varken det ena eller det andra på grund av supersjuka (aka “ett jävla virus”, doktorns citat).

Lyckades tyvärr inte helt följa eventet via Bambuser som tänkt (som sagt, host host, what not), men att döma av Twitteruppdateringar, Facebookbilder och, givetvis, blogginlägg – tack Sofia och Mona för att ni rapporterat – verkar det ha varit ett lyckat #Blogg100-partaj.

(Liksom Makedonien-resa, tur man har kollegor i ens ställe).

Något jag dock lyckades halka in på under all den här ickte-tänkta tiden var den här debatten från Publicistklubben, om “Det nya tv-kriget – kvällstidningarnas hårdsatsning på tv” –  ironiskt nog en debatt jag för första gången på flera år följde via “tv-tv” (om än via Bambuser-sändning, och här delat genom Youtube…).

Hur som, intressant bland annat om klassisk medierapportering i en social medievärld. Och om vem som är anser sig störst, bäst och vackrast…

“You guys are glassholes” – tips för dig som vill nörda ner dig

Ja, det är uppenbarligen inte bara solglajjor det börjar bli säsong för, i techvärlden ska även Googlebrillor snart slåss om varje respektabel nörds näsrot. Eller inte?

I helgens avsnitt av This week in Tech – #404: Episode not found (titeln i sig ett skönt garv för nördar) –  pratades och testades just Google Glass på djupet, delvis utifrån perspektivet om det är en “must have” eller inte. Det blev, som det ofta blir med Leo Laporte och hans kompani, en både intressant och skrattvänlig (demo)diskussion att följa, där förövrigt den här bloggpostens rubbe bara var ett av många sköna citat.

Således, har du oförskämt många minuter över, eller bara är sjukt sugen på att veta allt om Google Glass, missa inte det här:

Suktar du mer efter analogt, eller i alla fall funderar över det där med analog längtan, kan jag parantestipsa om Kobras program som sänds imorgon onsdag. Verkar också riktigt sevärt!

 

“Om musiken, pengarna och idéerna” – men kanske framförallt om motivationen

“Jag vet inte, jag kanske är lite annorlunda, men…jag längtar ju till måndag, jag längtar ju att komma in på jobbet och jag längtar efter att få träffa mina medarbetare. För jag tycker det är så otroligt kul, jag får komma in och lära mig saker varje dag…”.

Det var inte jag som sa det där, men orden hade rakt av kunnat vara mina egna. Dock är fortsättningen, precis som orden innan, för de flesta nog av betydligt intressantare karaktär, just för att de inte är mina egna. Missade du Jesper Börjessons lördagsintervju med Spotifys grundare Daniel Ek, kan det kanske vara något att avsluta den sena söndagskvällen med:

Spotifygrundaren%20Daniel%20Ek%20om%20musiken,%20pengarna%20och%20id%C3%A9erna

Det här är bloggpost 99 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

RIP Pos†erous – glöm inte att bevara ditt space

Det alltid tråkigt när tjänster man gillar går i graven. Nu har jag aldrig varit en hardcore Posterous-bloggare (mest för att jag, när tjänsten lanserades 2008, hade fullt upp med WordPress och Tumblr och Blogspot och what not) men jag har lekt runt med tjänsten lite grann, och förstår att folk gillat/gillar den. Inte minst för att den, i alla fall när den kom, utan konkurrens var den tjänst som gjorde det superenkelt att blogga mobilt, genom mailen.

Men så idag kom mailet som alltså bekräftar att tjänsten stänger ner, och instruerar om hur du sparar ditt “Posterous space” om du har ett:

“Posterous launched in 2008. Our mission was to make it easier to share photos and connect with your social networks. Since joining Twitter about one year ago, we’ve been able to continue that journey, building features to help you discover and share what’s happening in the world – on an even larger scale.

On April 30th, we will turn off posterous.com and our mobile apps in order to focus 100% of our efforts on Twitter. This means that as of April 30, Posterous Spaces will no longer be available either to view or to edit.

Right now, you can download all of your Posterous Spaces including your photos, videos, and documents.

Here are the steps:

If you want to move your site to another service, WordPress and Squarespace offer importers that can move all of your content over to either service. Just remember: you need to back up your Spaces by April 30.

We’d like to thank the millions of Posterous users who have supported us on our incredible journey. We hope to provide you with as easy a transition as possible, and look forward to seeing you on Twitter. Thank you.”

På ett sätt förstår jag beslutet att lägga ner tjänsten. Precis som jag delvis kan förstå (men fortfarande inte riktigt acceptera) Googles beslut att lägga ner Google Reader (typ, de tjänar inga pengar på den). Samtidigt kunde jag önska att det fanns andra sätt att komma runt företags önskan om att slippa fortsätta utveckla en tjänst, utan att begrava den och göra användare besvikna.

 

Det här är bloggpost 95 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

“Cats & stats” – om varför katter engagerar

“Cats have been slowly harvesting humans for two millenia. The internet is a social experiment in which humans are simply pawns.”

Ja, oavsett alla skriver under på det eller ej, är det nog få som kan förneka katternas popularitet – i världen i allmänhet och på internet i synnerhet. Precis som det alltid numer tycks finnas “an app for that“, finns det i alla fall i min värld också alltid “a cat for that”.

Katter är helt enkelt likeable (nej, har inte heller, fortfarande, hittat en bra svensk översättning på det ordet), och här en fin infographic som ger sig på att försöka förklara varför. För övrigt det i sig det bästa av två världar – katter och infografik. Onsdagen är fulländad.

Why Do We Love Cats So Much?

Det här är bloggpost 92 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Radio, spel och pirater

Jag är verkligen ingen gamer (undantaget mitt konstanta Ruzzleberoende, men det är ju en högst tveksam gamingdiagnos). Trots det lyssnar lyssnar jag nästan oroväckande ofta på P3 Spel (en direkt konsekvens av att jag lyssnar nästan oroväckande mycket på P3 i överhuvudtaget). Och jag tycker oftast det är riktigt kul – trots att jag har ungefär en bråkdels koll på cirka alla spel de pratar om.

Idag hamnade jag hur som där igen, och dagens program tror jag kan intressera fler – gamers såväl som sådana som jag. Ämnet för diskussionen var piratkopiering och hur det påverkar spel och spelare.

Vad har till exempel Commodore 64-hackarna gjort för det svenska spelundret? Lyssna själv.

Det här är bloggpost 88  i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.