Lyssna på Professor Mem!

Jo men faktiskt, är det någon som förtjänar att tituleras professor i internetkultur är det Jack Werner. Är nästan så att jag ska överlåta den här domänen åt honom.

Undrar du något, vad som helst, om ungefär vilket mem som helst (ja, det heter mem på svenska, det har man ju fått lära sig nu), så vågar jag lova att Jack har ett svar som han lätt låter mynna ut i en helt egen liten historia.

En memifierad Jack, från hans mem-session på SSWC 2011.

Utöver sin memprofessur, gör han sig dessutom väldans bra i radio (det vet du kanske, om du hört den där flugan jag tipsat om förut). Så bra att resten av morgonpasset-gänget för en gångs skull inte behövde (eller kunde?) hugga särskilt många sylar i vädret. Eller ens hålla koll på klockan.

Asch, lyssna själv om du missade imorse – är om inte annat en fin liten crash course i memens historia.

Det här är bloggpost 62 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Hit är du bjuden! (för bloggare och annat digitalt folk)

Har mailen, kalendern, Asana, what not – jag tror man kallar det häcken (märkligt egentligen) – full. Inne (typ insnöad, j*vligt ohett) på fjortonde-och-ett-halvte kontorstimmen, och fler lär det bli, så dagens bloggpost får ni ta för vad den är: en semi-repris.

Det finns alltså, som jag tidigare skrev på Bloggbyråbloggen, bloggpass att söka till Global Health Beyond 2015  – en tvärvetenskaplig konferens där medicin, hälsa, politik och näringsliv möts för att förbättra mänsklighetens hälsovillkor. 4 april på Stockholm Waterfront, mark the date.

Här mer om alla hur och varför du kanske kan känna dig manad att söka. Jag hade nog gjort det, om jag inte redan skulle dit. För att agendan engagerar. Men också för att till exempel Hans Rosling är där (råkar typ jättejättemycket gillar det han säger, tycker och gör, på scen inte undantaget . Ja, kommer bli starstruck om jag får chansen att hälsa…). 

Vill du hellre hålla dig allena till konferenser och mötesplatser för webbfolk (inte för att det ena behöver utesluta det andra, men du fattar), ger Therese Reuterswärd idag en rad grymma tips på fysiska forum för webb och sociala medier.

Ska förstås försöka hålla till på flertalet av de där också. Ikväll går jag dock ingenstans. Möjligtvis hem så småningom.

:)

Det här är bloggpost 55 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

 

Jag skulle gärna betala för fortsatt Google Reader

Hänger du hyfsat med i techvärlden så har du förmodligen hört att RSS-läsartjänsten Google Reader kommer att läggas ner. Google offentliggjorde det sent igår kväll, och på bloggar, Twitter och Facebook har många upprörda röster redan hunnit ta ton. Jag stämmer in i klagokören. Som jag nämnt tidigare är Google Reader en av de tjänster jag gillar mest och sedan sex år tillbaka använder beyond flitigt. I dagsläget har jag över 600 RSS-flöden samlade och strukturerade där, som jag under åren hunnit bygga upp en solid rutin kring hur jag hanterar. Det är genom readern jag kommit att sköta en stor del av min privata omvärldsbevakning, och jag kollar min Reader – nästan lika naturligt som att äta, sova, borsta tänderna –  flera gånger per dygn.

Det var den Readern det...

Att Google väljer att stänga ner tjänsten kommer lite som en chock för mig. Samtidigt är det väl inte helt förvånande. Precis som Jan Videren påpekar blev man ju redan 2011 varse de minskade satsningarna när funktionen “shared items” togs bort. Och Google tjänar väl inte ett öre på den här produkten. Samtidigt undrar man ju, som i så många fall, hur mycket det kostar ett företag att göra sina kunder/användare besvikna? Nu vet jag inte hur många som i dagsläget är så trogna sin Google Reader som jag, men av twittrare och bloggare att döma, exempelvis Tommy K Johansson, som förstås var tidig att blogga om den trista nyheten, är jag inte helt allena på min front.

Jag övervägde ett ögonblick att för en gångs skull skriva både rubrik och detta inlägg på engelska, som om det skulle kunna påverka. Men den snabba tanken var nog grovt naiv. Chansen att Google i det här läget skulle välja att lyssna på sina användare och tänka om (som vi ju sett en del andra större företag tidigare göra, exempelvis Metro som var i färd att stänga ner den populära Metrobloggen, men fick vika sig för bloggilskan som uppstod), tror jag tyvärr är obefintlig.

Vill man exportera all sin Reader-data, rekommenderar Google att använda Google Takeout. Och det lär jag väl göra. Dock löser det inte mitt mest akuta problem – eller som det i alla fall kommer att vara den 1 juli – vad ska jag använda istället? Lifehacker har listat de tydligen bästa alternativen, och den listan ska jag kolla igenom så fort jag har tid. Har du själv tips på ett bra alternativ får du gärna bjussa på det i kommentarsfältet.

Jag vet att jag kommer hitta ett alternativ, förmodligen ett jag kommer lära mig uppskatta precis lika mycket. Och förnyelse är ju i grunden en bra grej. Men just nu är jag mest förbannad och osugen på att behöva byta ut en tjänst jag jag verkligen gillar (därav rubriken att jag med glädje hade börjat betala för att få behålla min Google Reader).

Som jag ju nyligen skrev i inlägget “En sekund från att överlåta min blogg”: att välja att snabbt eller gradvis lämna en tjänst eller plattform, själv eller tillsammans med andra, är en helt annan sak än att utan förvarning förlora den”.

Inte glad.

Det här är bloggpost 51 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

 

Gör som jag (få lite bättre koll på Twitter)

Hej. Råkar du vilja ha en inblick i vad jag ägnat några eftermiddagstimmar åt (eller åtminstone bryr dig om hur det svenska Twitterklimatet ser ut) så titta på klippet nedan. Det är inte bara intressant för alla som bryr sig om inhemskt Twitteranvändande och ser värdet av att veta vem som hur ofta och hur mycket twittrar med vem om vad och varifrån, utan bör tillföra värde för alla som är nyfikna på hur relationer och samtalsämnen överlag kan uppstå och hänga samman.

Ja, jag pratar förstås om Twittercencus – en årligt återkommande genomlysning av det svenskspråkiga Twitter, med syftet att ge en bild av twitters utbredning, användning och förändring över tid i Sverige – som presenterades idag, Så här ser det alltså ut 2013:

Tack Hampus Brynolf för imponerande arbete och över förväntan rolig(!) dragning.

Det här är bloggpost 49 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Det bästa med att jobba med utvecklare

Du kanske läste min post häromveckan om det bästa med att inte vara först med en idé? Huvudbudskapet i det inlägget, som jag fortfarande står fast vid, var hur fantastiskt det är att leva i en tid som nu, där om man kommer på någonting, så finns det förmodligen någon annan som redan både kommit på det och gjort något av det.

Ibland har man ju dock idéer för att lösa problem, eller helt enkelt bara problem utan lösning, som faktiskt ingen gjort ut eller skapat en lösning för (eller som man i alla fall inte lyckats googla sig till). I sådana lägen är det helt underbart att jobba med kreativa utvecklare.

Att ha Joakim närsbords på Bloggbyrån är inte bara fint för alla våra kundprojekt. Även internt är det en stor tillgång att ha någon som bara kan “koda ihop nåt”, som till exempel tillgodoser ett internt litet projekthanteringsbehov. Eller som när vi, som igår, för femtielfte gången undrar vilket datum det är om 30 dagar (en vanlig fråga i faktureringssammanhang), och någon kvart senare blir serverade 30dagarfran.nuvilket vi också skrev om på Bloggbyråbloggen idag.

Ibland grämer jag mig över att jag inte kan mer än bara behjälpligt mycket kod. Å andra sidan kanske det är tur, för jag undrar samtidigt hur jag skulle lyckas behålla någon slags jordad rim och reson om jag ens i närheten av trodde att alla de små idéer jag får (som ingen annan redan hunnit göra något av vill säga) också var något jag snabbt skulle kunna bygga verklighet av. Bättre då att omge sig med andra som får hantera det potentiella problemet. Typ uppfinnarjockar.

:)

Bloggbyråns egen uppfinnarjocke!

Det här är bloggpost 35 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

Utan min iPhone – reflektioner kring behovet av dokumentation

Det största beviset på precis hur mycket plats ens smartphone tar i ens liv, brukar yttra sig när den ofrivilligt inte får ta någon plats allt. Med andra ord, när man jag glömt den hemma. Det händer extremt sällan (herregud, den ligger ju bredvid huvudkudden när jag sover), men idag är en sådan sällan-dag.

Visst, det är stereotypen av ett i-landsproblem, men (som i-landsbo) ändå lite intressant att reflektera kring. Och då menar jag inte bara det uppenbara, det vill säga den nästan löjliga känslan av att mer eller mindre ha gått hemifrån utan en kroppsdel…

Smartphone-samhälletPrecis som när man försöker sluta med någonting (typ rökning, och som en konsekvens av det ser cigaretter överallt) lägger man verkligen märke till hur precis alla, överallt, är sysselsatta med sina smartphones eller läsplattor på bussar, tåg och hållplatser. Det är ju inga konstigheter, det blir bara så mycket mer tydligt precis hur utbrett och hur aktivt användandet är, när man inte själv sitter nergjuten med blick och fingertoppar i skärmen.

Men utöver det, och saknaden av att inte kunna göra allt det som nu nästintill blivit standard i min vardag när jag rör mig mellan platser – att läsa och svara på mail; scrolla genom bloggflödet i readern; kolla Twitter och Facebook och kanske Instagram; kommentera, lajka, dela; ha koll på klockan(!); spela senaste rundan i något spel; lyssna på Spotify och så vidare – är det en annan saknad, vi kan nästan kalla det rädsla, som dyker upp hos mig. Det är förlusten av min möjlighet att kunna dokumentera. 

Me and ma' phone!Blir nästan lite fascinerad över det här, för det är inte något jag aktivt reflekterat över. Men någonstans har jag självklart vant mig vid tanken att alltid kunna fånga upp, dokumentera och dela det som händer runt omkring mig. Om så bara med genom en bild av en halvkul bil att posta på Instagram, eller ett tweet för att återge en situation på bussen, men ändå. Nu är det verkligen inte så att jag alltid delar allt jag snappar upp i min omvärld, men just den där möjligheten att kunna göra det – den har blivit så självklar att den känns nästan skrämmande att vara utan.

Är det bara jag och är jag bara löjlig eller är det någon, rentav många, som känner igen sig? Och i så fall –  är det här något slags bevis på att “alla är journalister”-mottot ändå rotat sig djupt hos allmänheten? Och, om det nu också är så, är det någon slags vinst för mänskligheten, den här möjligheten till och (för vissa) behovet av att alltid kunna dokumentera allt?

(Jo, en sån här dag känns det rätt nära till hands att faktiskt beställa den där Memoto-kameran).

Det här är bloggpost 30  i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

Ps. Jo, det nya temat jag bloggade om igår, bytte tillfälligt tillbaka. Men det kommer igen, behöver bara som sagt få trolla lite med det bakom kulisserna först.

Uppdaterat: Läs också vad Evelina redan skrivit om Ofrivillig digital detox. Tydligen är jag inte ensam i mina funderingar. :)

 

SLuga appar för Stockholms kollektivtrafik

Alla som har för vana att ta buss eller tub ibland vet nog vilka sisådär fyra saker som brukar vara viktiga att ha koll på:

  1. Vad ska jag åka med för att komma dit jag vill?
  2. När anländer mitt färdmedel?
  3. Hur lång tid tar resan?
  4. Ska jag vara långt fram eller långt bak (om tunnelbana)?
Mycket av det här kan man förstås ta reda på, till exempel via SL:s sajt eller traditionella tidtabeller, men de svarar fortfarande inte på allt. Och framförallt finns det både smidigare, roligare och effektivare sätt att snabbt få svar på just det man behöver veta.
Här är fyra appar som, för att min vana trogen ’göteborga till det’, verkligen kan få dig att SL-app-na av när det är dags att ge sig ut i huvudstadens kollektivtrafik.

Res i STHLM

SL:s egen app som fortfarande är den bästa (vad jag vet) för att snabbt informera om hur du tar dig från punkt A till B, inklusive avgångs- och ankomsttider, antal meter du eventuellt behöver gå från hållplats till slutligt mål samt nyttig information såsom störningsinfo.

Ladda ner: Gratis i Appstore.

SL Tiden 

Fick via superbloggar’n Anton igår tips om denna app som jag redan vågar påstå är i det närmsta fantastisk. SL Tiden visar i realtid avgångstider för olika färdmedel. Det gör förvisso Res i STHLM också, men inte i närheten av lika översiktligt. Har sen igår hunnit testa SL Tiden både för tunnelbana och buss och för ett antal olika hållplatser, och den fungerar verkligen.

Framförallt är den användbar när man har flera alternativa resvägar att välja mellan och vill veta vilket alternativ man behöver vänta kortast på. Det enda jag egentligen saknar är en locationfunktion. Som det är nu förutsätter appen att du vet vad hållplatsen närmast dig heter för att den ska vara till någon nytta. Vet du inte det måste du först till exempel gå in i SL:s app och ta reda på det, och sen växla över till SL Tiden, vilket känns som ett onödigt jobbigt extrasteg.

Ladda ner: Kostar 7 kr i Appstore.

 

Uppgångar

Den här appen har jag längat efter länge (upptäckte också igår). Den svarar på frågan jag alltid ställer mig men aldrig lär mig svaret på, inte ens om det gäller stationer jag typ alltid går på och av vid  – ska jag vara långt fram eller långt bak i tåget för att hamna rätt när jag ska av? Helt underbar i all sin enkelhet.

Ladda ner: 7 kr i Appstore.

 

Linjekartor

Linjekartor är appen med både nöje och nytta, och – om du väljer att betala för den (och därmed också slipper reklam) – en apposfär att nörda ner sig i om man diggar all tänkbar information kring olika tunnelbanestationer. Först och främst erbjuder förstås appen det den heter: en överskådlig karta över Stockholms kollektivtrafiksystem, både på svenska och engelska vilket till exempel gör den turistvänlig.  Nöjer du dig med det är appen gratis. Men för 15 kronor får du också rikligt med information om varje station – alltifrån vilken kommun den ligger i, när den öppnades och hur många plattformar den har, till hur långt under marken den ligger och vilken konstnärlig utsmyckningen den har.

Ladda ner: Lightversionen gratis i Appstore (15 kr för att uppgradera till reklamfri men informationsspäckad version).

 

Det här är bloggpost 22 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad. 

 

 

Dagens klipptips: En snölabyrint som låter vårlängtan gå vilse samt världens kanske viktigaste pirater

I vanlig ordning har jag gjort det mentala misstaget att inbilla mig att bara för att det är hyfsat länge sen det var jul och nyår så är våren nära. Men oroa er icke, den senaste veckan har fått min (för att använda en Jobsbiografiskt vedertagen term) förvrängda verklighetsuppfattning i schack igen. Och fastän det inte får mig att sakna våren mindre, är det här klippet – ett jag snöade in på och Facebookdelade redan förra året – en skön påminnelse om att man kan ha rätt kul med snö ändå.

Vill du se något betydligt mer betydelsefullt, så missa för allt i världen inte dokumentären som flera redan hunnit blogga om: TPB – AFK (“The Pirate Bay – Away From Keyboard”) av Simon Klose. Här nedan en trailer, men dokumentären i sin helhet kan du också se på Youtube, ladda ner eller köpa för 10 dollar. Närmast ett måste att se, och till och med väl värd att betala för, kan jag tycka.

UPDATE: Bra dock att läsa Peter Sundes bloggpost innan, så att du får chans att “feltolka rätt”.

Det här är bloggpost 18 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Kan din idé föra webbsverige framåt? Här finns det stålars att söka!

Bor du i Sverige och gillar internet är ett hett tips, om du inte redan gör det, att hålla koll på .SE – Stiftelsen för Internetinfrastruktur som “ansvarar för den svenska toppdomänen och främjar utvecklingen av Internet”.

Förutom att det finns gott om fina grejer på deras sajt, såsom bra internetguider och intressant statistik, är de även initiativtagare till en rad spännande och webbfrämjande saker. Webbstjärnan är ett exempel du absolut bör spana in om du jobbar inom skolvärlden (eller tipsa någon som gör det om). Och Internetfonden är ett annat.

Just nu finns det möjlighet att söka pengar till ett projekt från Internetfonden, så sitter du på en idé som du tror kan gynna internetutvecklingen här i vårt avlånga land, tycker jag definitivt du ska ta en närmare titt på’t. Så här skriver .SE själva i sitt senaste nyhetsbrev:

Har du en idé eller ett projekt som skulle kunna bidra till utvecklingen av Internet i Sverige? Då kan du ska söka finansiering från .SE:s Internetfond. 2013:s första utlysning är i full gång och senast 11 februari vill vi ha din ansökan. I senaste omgången delade vi ut 2,3 miljoner kronor fördelat på 14 olika projekt. Både privatpersoner och organisationer som till exempel föreningar, företag och universitets- eller högskoleinstitutioner, är välkomna att söka. Läs mer här.”

Har själv varit inblandad i ett internetfond-finansierat projekt förut, så vet att det går att gå i mål med sin idé.
;-)
.SE kan du för övrigt följa via deras blogg, Twitter, Facebook eller via deras faktiskt riktigt designtrevliga nyhetsbrev.

 

Det här är bloggpost 16 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

Fredagsgagg i memets tecken

Har ungefär en millisekund till övers för eget bloggande idag (en väldigt rolig dag för övrigt) så passar på att snabbposta en bild som jag, trots mitt vurmande för den sociala webbens djup och bla bla, tycker är ganska talande för en och annan ‘social medie-session’ framåt kvällen…

Känner du igen dig?

För övrigt uppsnappad för något halvår sen (i ett typisk scroll-heh-scroll-moment på Facebook…) i en post av 9GAG  – vars Facebooksida rekommenderas att gilla och följa om du diggar meme-kultur. Och letar efter ‘heh’en.

Rock’n'scroll och skön fredag!

 

Det här är bloggpost 10 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.