Ja, idag gratulerar jag min blogg TheJennie.se på ettårsdagen!

Bloggat har jag ju gjort längre än så (startade min första hösten 2007 och har sedan dess hunnit flytta runt mellan allt från Metro via hittepå.bloggtjänst till Blogger och även skifta bloggarperspektiv och stil en hel del).

Under ett år med TheJennie.se (från detta första inlägg fram till idag) har jag i alla fall hunnit:

• författa 157 publicerade inlägg och en hel hög med drafts…
• ha två olika bloggteman (både speziales…har sina fördelar att vara ihop med en webbdesigner )
• byta webbhotell (från One till Binero)
• uppgraderat Wordpress xx antal gånger
• byggt ut min bloggroll ordentligt
• implementerat ett gäng sköna plugins såsom Disqus (kommentarsplattform), Flattr (gilla-grunka), PubSubHubBub (för snabbare publiceringsping), QuickTwitterlink (automatisk länkning till Twitternamn) och WPtouch iPhone theme (gör bloggen iPhone-läsvänligare).
• bli så förälskad i/beoroende av att blogga (och kanske framförallt insett vikten av rätt content på rätt plats) att jag på kuppen startat två till – Banalt.se och Subtilt.se (den förstnämnda helt medvetet Banaldesignad till tusen, den sistnämnda har jag faktiskt – tro’t eller ej – snickrat ihop alldeles själv).

Och är det inte nästan lite lustigt att ikväll – på självaste bloggfödelsedagen – så är det YABA-prisutdelning hemma hos Daytona. Att för det första ha blivit nominerad och för det andra komma trea inom kategorin media, kan jag säga nog är den bästa födelsedagspresent en blogg som denna kan få!

Du som inte intar Riddargatan ikväll men ändå vill följa prisutdelningen lär kunna göra det ”live runt 20-snåret, typ på denna sidan”. Och ni som ska dit – ser fram emot att ses!

Kan inte minnas när jag var så här sjuk så här länge sist eller när jag någonsin lyckats sova så här mycket och ändå känna mig helt utmattat trött. Och skriver det egentligen bara för att

1. fiska lite sympatier, och
2. förklara varför vissa uppdateringar kommer så sent…

…såsom denna kring att YABA-vinnarna är utsedda!

Gratulerar verkligen från hjärtat vinnarna tillika personliga favvobloggarna Björn Alberts (kategori Marknadsföring), Joakim Jardenberg (Media) och Johan Ronnestam (Trender & Webbtjänster) samt konsulterna bakom bloggen inUseful, en jag inte följer men inte desto mindre säkerligen värdig vinnare inom kategorin Design och interaktionsdesign.

Vill också ge mitt djupaste, djupaste tack till er 94 röstande som hjälpt mig till en helt galet uppskattat tredjeplacering inom kategorin Media!

Missa förresten inte att Jardenberg (@jocke) ”som ett tack till alla som röstat, och alla som tävlat väl, har satt ihop en bundle med de 63 nominerade bloggarna i YABA 2010″. Han har med andra ord gjort det sjukt enkelt att i ett huxflux stoppa in alla YABA-bloggarna rätt in RSS-läsar’n (finns även en ”bundle light” som endast innehåller topp-tre-bloggarna inom respektive kategori).

Ser själv fram emot att (förhoppningsvis bra mycket friskare än nu…) applådera vinnare och skaka bloggartass med resten av Yaba-gänget den 11:e mars då prisutdelningen hålls!

Som du kanske redan hunnit snappa upp är det även samma dag, alltså torsdag den 11 mars, premiär för Isabella Löwengrip och Tyra Sjöstedts senaste projekt: Bella & Tyra Show.  Att de, som Isabella Löwengrip (aka Blondinbella) tidigare idag twittrade, skulle vara ”bland de första att sända livesänd talkshow på webben”, är ju inte riktigt sant. Bara här i Sverige finns det flera som redan gjort/gör det (har tidigare bloggat om några av dem, och på Twitter var det många som var det också många som, vänligt men bestämt, var snabba att påpeka just det.

Men, liksom många andra också var snabba att göra, vill jag göra tummarna upp för vad jag tror kan bli en riktig hit. En webbsänd talkshow, av, med och för bloggare, det luktar vinnande koncept lång väg. Tveksam till om modebruttorna kommer nå sitt relativt högt satta mål, men å andra sidan…Först ut bland gästerna utlovas Stora Bloggpriset-vinnaren Kenza, och bara det i sig lär väl dra ett antal tittare. I vilket fall, på Blondinbellas Spotlifehostade blogg kan ni läsa mer om talkshowen i det (varför, varför??) inklistrade pressmeddelandet. Och som sagt – om en vecka kickar det igång.

Relaterade funderingar:

• Vem startade trenden med att alla ”mode”bloggarurl:er ska vara xxxxs.xx? Till exempel kenzas.se, tyras.se, fokis.se, kissies.se, dessies.se…
• YABA – är inte bara ett Yet Another Blog Award. Var bara tvungen att googla lite och fann då bland annat….YABA Chat (”a brand new chat based community”), YABA – en ”business angel-organisation” från Yorkshire, Yaba College of Technology, Ya ba – ”the madness drug” (…) och, inte minst denna fantastiska yaba yaba-sång med Bobby Summer :

Introlåt till galan kanske?! Farligt, farligt men härligt, härligt .

Okej. Nu är det typ superhög tid att gå in och rösta på YABA (Yet Another Blog Award) om du inte redan gjort det!

Jag och ett riktigt supergäng med andra fantastiska bloggare är nominerade, och vill du vara med och påverka utgången är imorrn absolut sista röstningsdagen.

Tänkte också för allmän upplysning haspla ur mig, särskilt till alla trogna RSS-läsarläsare (finn sdet ett bättre ord??), att min blogg fått ny design (tack @jnystromdesign för tema-moddning) och att jag äntligen implementerat Disqus. Och Flattr. Men häng inte upp dig på det nu, utan in och rösta!

(posted on #yetanothersickday….)

Klockan har passerat 00.00 vilket innebär att röstningen för Daytonas YABA – Yet Another Blog Award – ligger öppen.

Det handlar alltså om att utse Sveriges bästa bloggar inom kategorierna Marknadsföring, Media, Trender och webbtjänster samt Design och interaktionsdesign.

Har själv med denna blogg lyckats gå och bli nominerad inom kategorin Media och känner mig galet smickrad att finnas med jämte elva andra verkligen skickliga bloggare, som jag (nästan) var och en både läser och beundrar! Bara sällskapet i sig är liksom en vinst i sig. Verkligen.

TheJennie.se - nominerad!

Så. In och rösta med hjärna och hjärta! Det har jag gjort.

Är uppe i ett snöklätt, snowboardschysst och Gowallavänligt (!) men seg-dong-uppkopplat Kläppen just nu, så verkar det råda barmark på min bloggfront, finns så att säga ”förklarliga skäl”.

Måste dock trotsa segnätet och få ut detta tips om att läsa Joakim Jardenbergs Mindpark100-epilog (om du inte redan gjort det…) – ett vackert, avslutande inlägg om ett vackert, spännande projekt som tyvärr inte gick i mål.

Som en av skribenterna tycker jag förstås att det är synd att ett så fantastiskt kul initiativ inte resulterade i ”projektet med det perfekta resultatet” (aka 100 poster på 100 dagar). Samtidigt är jag inte övertygad om att det alltid är bättre att gå i mål än att snubbla någonstans nära målsnöret. Precis som Jardenberg påpekar ger det lärdomar, och framför allt tror jag att det är nyttigt med synliga målsnöressnubblingar då och då. Förhoppningsvis kan det inspirera fler att våga ta sköna initiativ, även om det innebär att samtidigt riskera ett ”misslyckande” (hur man nu väljer att definiera det…).

I vilket fall tycker jag inte att man bör underskatta det gamla ordspråket ”det är tanken som räknas” (åtminstone ibland och vad gäller somliga saker). Och tycker det är särskilt applicerbart när den ”tanken” ger en sån här hel drös av tänkvärda, lärorika och välformulerade blogginlägg (läs eller lyssna på dem du missat!), frambringade av enbart vilja, engagemang och (faktiskt!) bra redaktörskap!

Nedräkningen har börjat. Snart kliver vi in i 2010 – och för att dramatisera det – ett nytt decennium. Precis som jag kring fjolårets tolvslag kände på mig att 2009 skulle bli ett riktigt, riktigt bra år (ovanligt för att vara mig, har inte alls alltid känt så), känner jag nu att 2010 kommer bli minst lika bra. Kanske inte lika personligt omvälvande – på sätt och vis har det här senaste året känts som ett decennium i sig – men nydanande och händelserikt på andra sätt.

Om jag ska sammanfatta året 2009 i ett enda ord så blir det utvecklande. Det gäller både på det privata och karriärsmässiga planet såväl som webb- och kommunikationsmässigt. Det sistnämnda genomgår förstås alltid en utvecklingsprocess, och det är troligen lätt att falla in i tänket att just det hääär året, nuuu har det hänt mycket”.

Men. Jag tycker att det har hänt extremt mycket. Liksom Martin Källström uttryckte i min intervju med honom tidigare i höstas, har vi nu teknik som inte bara effektiviserar sättet vi kommunicerar med varandra utan verkligen på djupet förändrar det (särskilt när allt fler till vardags, var än vi befinner oss, gör det). Det gäller förstås i synnerhet på webben, men är övertygad om att vad som sker på webben i allt högre grad påverkar det som händer IRL, då det fysiska och digitala alltmer närmar sig varandra.

Framtiden och året 2010 återkommer jag till lite längre ner. Men först en ganska personlig summering av det år som gått. Varsågoda, mitt 2009 i urval och korthet:

PLUGG & JOBB:

I januari 2009 var jag fortfarande elev på Medieinstitutet där jag pluggade Kommunikation Nya Medier, men vårterminen inleddes med ett par veckors redaktörsvikariat på Internetworld. Samtidigt frilansade jag (fortsatt) parallellt åt Curious Mind, ett jobb som löpte vidare under hela vårkanten och bland annat innebar att gå lös med luppen på bank- och försäkringstexter (the joy…).

I skolan läste vi bland annat upphandling, kampanjstrategi och kreativt skrivande. Men största energin gick ändå åt till slutprojektet som i mitt fall fick handla om ”Hur H&M kan dra nytta av Sociala Medier” och som jag för första gången presenterade med Prezi (i sig en ultimat dödstöt för all form av privat Powerpointanvändning därefter…). Kul att så här i efterhand se att flera av de saker jag i arbetet påpekade nu faktiskt implementerats på H&M:s sajt, även om jag förstås inte kan ta åt mig av all credd.

I april gick vi ut på vår tredje och avslutande praktik och jag spenderade mina tio veckor på den ”alternativa modell- och performanceartist-byrån” TheCore. Kanske inte mitt mest karriärssmarta drag, men fick en hel del nya, lärorika insikter och fick ändå göra rätt mycket av det jag älskar – researcha och skriva. Plus att jag faktiskt tvingades lära mig mer om saker jag innan haft på min to-learn-list: Google Analytics, SEO, Adwords och andra viktiga inslag i internetmarknadsföring.

En ruskigt regnig dag i juni tog jag min efterlängtade KY-examen och avslutade ungefär samtidigt ett något udda copy-uppdrag åt ett företag specialiserat på ekologiska intimprodukter (…).

Trots en nyutsprungen glädje var sommarmånaderna ingen rosendans och oro inför arbetsmarknaden och pågående lågkonjunktur var kollektiv bland oss nyexade elever. Tänk om ingen ville ha vår kompetens?  Jobbutbudet var skralt men jag sökte precis allt som fanns att söka.  Gick på många intervjuer och fick många besked. Både ”tack men nej tack” och ”ja tack” som senare blev ”nej tack, på grund av besparingar…” liksom ”vi hör av oss i höst…”.

Trots arbetslöshet lyckades jag hålla mig bra sysselsatt ändå. Utöver jobbsökandet och en mindre rolig men ytterst kortvarig återmellanlandning inom restaurang (had to keep the cash coming…),  målade jag sommarstuga i Norrtälje, åkte på en minisemester till Boyfriends älskade Malmö och läste in mig på tonvis av bloggar och webbtjänster för att inte tappa intresse, sting och uppdatering.

Mot slutet av sommaren kom så en ljusning i alla fall. Fick (liksom jag också tidigare under våren fått) ett par intressanta kontakter och småjobb via min blogg samt ett längre uppdrag åt Volontärbyrån som precis var i fas att lansera ny sajt och dessutom ville ha kläm på sociala medier. Resulterade i ett galet långt och detaljrikt strategidokument som togs emot med öppna och varma armar (men som fortfarande till största del väntar på att implementeras).

Kort därefter fick jag också äran att sitta med i Internetworlds topp100-jury, ett arbete som egentligen löpt under hela året men som intensifierades under hösten och då inkluderade ordentligt många timmar av sajtgranskande och gemensamma jury-överväganden.  Resultatet vet jag att det funnits en del som ifrågasatt, men som man säger: ”Can’t please em’ all”…

I samma veva fick jag ytterligare en spännande jobbkontakt som jag tyvärr inte kan säga så mycket mer om än att det resulterade i ännu ett skrivuppdrag som skulle visa sig bli på löpande och väldigt rolig basis.

I oktober lossnade det ordentligt då jag fick något av en drömtjänst hos Annika Lidne på Disruptive Media, en tjänst jag gladeligen kommer att fortsätta efter julledigheten. Har under hösten fått gräva ner mig i allt från konferensförberedelser och brainstorming till analys- och strategiarbete åt diverse företag och organisationer. Har researchat, bloggat, läst, pressmeddelat, författat, ringt, förhandlat, fakturerat, planerat med mera, med mera. Har även tvingats börja lära mig mer om open source-systemet Drupal, en annan sak som stått på den personliga att-lära-sig-listan.

I och med att Annika hyrt in sig på Blustret har jag även haft förmånen att sitta i ett riktigt roligt frilanskollektiv bland många sköna människor (allt från små gummor, sweet webcrunchare och oh-so-high-techare till bakismän och bokhoror). En stor bonus var även att få jobba mycket med Lorraine, Annikas Medieinstitut-praktikant (tillika duktig jurist och dansare) – en supertjej jag gärna skulle samarbeta mer med.

BLOGGANDE, SKRIVANDE & (lite) POLITIK:

(Övergår till punktform här, blir lätt en roman annars…).
Gjorde under året 2009 bland annat följande:

• Inhandlade ett gäng domännamn som i stunden tycktes förträffliga, men som jag med de flesta ännu inte hunnit göra något med  (fast det funnits och delvis fortfarande finns en tanke bakom flera av dem). Bland ”kapen” till exempel internetkultur.se och piratstaten.se samt förstås mina egna bloggdomäner (se nedan).
• Avslutade en gammal blogg och tog ett mer seriöst blogginitiativ med TheJennie.se (kanske bland det bästa jag gjort – har både lett till jobb och kontakter jag inte för allt i världen velat vara utan),  fick mig ett specialdesignat tema av Joakim Nyström (aka boyfriend…) och har lärt mig riktigt mycket mer om både Wordpress och kod.
• Tyckte för första gången att EU-valet var intressant, följde det spänt på webben och gick med i ett politiskt parti.
• Blev uppmärksammad och intervjuad i tidningen City för att jag fått jobberbjudande via min blogg (journalisten hade i sin tur hittat mig via Twitter).
• Blev inbjuden att vara med i Mindparks bloggteam och fick till två topp 100-inlägg: Wordpress och den kollektiva koden samt Dell Hell, konsumenten och den oinskränkta bloggmakten.
• Startade och byggde (nästan) alldeles själv ihop min WP-blogg Subtilt och fick därmed äntligen en kanal för min poesi (tidigare under året laddade jag upp en del på Kapitel1.se, vilket faktiskt gav långt mycket mer och fin respons än jag någonsin väntat mig). Subtilt kommer förövrigt snart att systersällskapas av bloggen Banalt.se, än så länge bara ännu ett domännamn i min ägo, men tänkt att bli stället där jag just bara ägnar mig åt banala och framförallt opretentiösa tankar, ting och vardagsbetraktelser.
• Gjorde ett stort reportage om realtidswebben som publicerades i Internetworld i december och fick mycket värmande repons!

WEBB & TECH:

• Gjorde mig (äntligen) av med skoldatorn och införskaffade min ”lilla rosa”.
• Gjorde mig äntligen av med min gamla Sony Ericsson och införskaffade en ny.
• Gjorde mig äntligen av med min nya SonyEricsson och blev med iPhone 3Gs.
• Livet förändrades (se punkt ovan).
• Blev, i och med starten på Disruptive Media och tack vare @annika, med MacBook Air.
• Livet förändrades igen (se punkt ovan).
• Blev så sent som i december också med kaffebryggare och mikro på hemmaplan (efter att ha levt utan det i typ ett helt år.)
• Livet förändrades (se punkt ovan).
• Registrerade mig på och utforskade löpande under hela året hundratals webbtjänster och program (liksom föstås appar).  Provade bland annat (och ja, nu blir det en salig blandning utan kronologisk ordning) Twingly Channels, Google Waves, Silentale,  Gowalla, Disqus, Headweb, hdmt, Brizzly (och typ en triljon andra Twitterapplikationer…), Spotify Premium (så. värt! förlåt Sofia…), Jing, Ommwriter, Backtype, Blogipedia, Prezi, Posterous, Tyda (premium), Getanewsletter , Widgetbox, Etherpad osv… Gjorde också ”den stora mikrobloggresan” från älskade Jaiku till Bloggy och sedan från Bloggy till Twitter, som jag skrev om häromdagen.

RESOR & EVENTS

Platser och ”happenings” där jag var/deltog under 2009:

• Lådna och Norrtälje – uppskattade tillflyktsorter under hela året (ibland behöver man verkligen komma ut i skogen för att uppskatta stan).
• Egypten i februari – garanterat årets mest uppskattade spontanresa och solvecka (somliga omständigheter såsom usel resekassa och bara-nästan-värme till trots…) och Malmö i juli (ingen långresa men väldigt mysig, och ja – jag blev kär i falafeln).
• Sweden Social Webcamp i augusti. Mysryser fortfarande vid minnet – sommarens eller faktiskt årets mest magiska upplevelse!
• The Next Event i oktober. Riktigt intressant, men kanske min jobbigaste bloggdag ever. Hade gett mig f-n på att liverapportera dagen igenom, vilket resultarade i detta, detta och detta inlägg. Svettigt men kul!
• Really Realtime Disruptive Media Conference i oktober (kul att få jobba på en så lyckad konferens, och underbart konstigt att den slutade med öl på Gärdetstugan, av alla ställen, bland annat i sällskap av norska Säpo )
• Geek Girl Meetup, också i oktober (som sagt – Ja jävlar. Tjejer kan).
• SIME Stockholm-09 i november. Eftersom boyfriend hade fullt upp som SIMEs webmaster under hela året, levde också jag på sätt och vis med konferensen under hela -09. Det fysiska eventet var i alla fall som vanligt en ”Simigt storslagen upplevelse” (och den stora efterfesten en som satte sina spår…).
• Internetdagarna i november (nej, kunde inte närvara vid ”det hele”, men norpade i alla fall sidospåret ”15 år med internet i Sverige”).
• Diverse uppskattade fester, mingel, teater- och biobesök, middagar, klubbar också vidare som både är för många och vissa för privata för att rabbla upp här men som det vart och ett finns minst ett lyckligt minne till!

PRIVAT:

Den privata delen skulle mycket väl kunna bli en roman, men tänkte inte bli för privat utan bara sammanfatta några få små korn av hela sanningen:

• Blev sambo på typ tre gånger så stor yta som tidigare (ny sambo, ny lägenhet och rätt mycket omständigheter…) och kan väl bara kort säga att jag fick en ny vardag, på många sätt (lyckliga så väl som krävande, precis som det ska vara).
• Levde under många olika ekonomiska förhållanden: studielån, arbetslös, liten-frilansinkomst och så smångingom lön.
• Läste mindre böcker än någonsin tidigare. Läste mer bloggar än någonsin tidigare (mycket skärm, extremt lite papper).
• Firade lillasyster som blev 18 (stort). Kände mig gammal när jag nostalgitrippade på grejer som ”jag minns ju när jag lärde dig cykla…”.
• Trodde att 2009 skulle vara året då jag som 27-åring äntligen slapp visa leg för att bevisa att jag är över 18. Jag hade fel. Flera gånger om. Men slapp samtidigt för första gången i livet visa leg på systemet vid två tillfällen – större grej än vad det låter som.
• Hade flera, både nära vänner och ”bekanta”, omkring mig som fick barn. Höll i mycket smått. Blev kär några gånger om…

Och 2010?

Jo, jag vet att det väl är förväntat att sia framåt, ”spana”, dela med sig av några ”det här händer” och åtminstone bjussa på ett nyårslöfte eller två. Men. Är inte så mycket för det, i alla fall inte i samma andetag som jag sammanfattar det som varit. Gillar reflektion och tror att det ibland mår bra av att stå för sig själv. Skapa lite tid till eftertanke helt enkelt, är så sällan sådant hinns med (i alla fall för egen del).

Dessa sista skälvande timmar innan tolvslaget ska jag därför bara vara lycklig över att ett magnifikt 2009 går till ända och unna mig att bara vara just reflekterande glad över det. Klockan tolv skålar jag här ute i skärgårdsidyllen, tillsammans med en människa jag älskar, i något som liknar champagne och sedan börjar jag blicka ramåt. Så mycket kan jag i all fall säga (samma sak som jag sa i inledningen, utifall-att du hunnit glömma här på vägen) att 2010 – om jag får lov att lita till magkänslan – kommer bli ett minst lika bra år som det år som just varit. På ett personligt plan kanske mer stabilt än jag varit van vid innan, men inte desto mindre utvecklande, spännande och förhoppningsvis intensivt. En förhoppning jag förövrigt hyser både för webben och (för att bli lite prettodramatisk igen…) mänskligheten i stort!

GOTT NYTT ÅR!

Japp, rubriken talar sanning. Idag firar jag två-årsdag på Twitter. Känns lite speciellt. Inte för att jag är den mest flitiga twittraren – långt ifrån. Men jag har ändå hängt där ett tag, sett arenan växa och befolkas, ”twitkulturen” formas och omformas, bekantat mig med nya människor och via dem (er!) nya bloggar, sajter, tjänster, filmklipp, låtlistor, nyheter, foton, forum, events, meetups, jobb, etcetera, etcetera, etcetera…

Jag har sett kringtjänster komma (och somliga försvinna) och signat upp mig på fler än jag vågar komma ihåg (har bland annat Twitpicat och långtwittrat och jätte-lång-twittrat och Hootsuit:at, Tweetstatat, Tweeteffectat, Twitteranalyzerat, Twunfollow:at, Tweetdeckat, Destroytwittrat, Tweetie:at, Brizzly:at, Silentale:at och korslänkat så det ibland stått kaoshärliga tider till).

Jag har fått jobberbjudanden och ”businesskontakter” och sedemera även själv börjat jobba med Twitter på ett professionellt plan (galet, hade jag för bara ett par år sen fått höra talas om exempelvis ”Twitterstrategi”, ”Twitteranalys” och ”policy för sociala medier” – begrepp som idag delvis utgör min jobbvardag och görs på uppdrag av stora svenska företag och organisationer – då hade jag inte haft en blekaste aning om vad det innebar!).

Så, ja, att denna lilla blåfågelstjänst givit mig mer än jag någonsin kunde drömma om den där decemberdagen för två år sen, då jag rätt förutsättningslöst registrerade mig, behöver jag knappast hymla om. Och hur nördigt fånsentimentalt det än må låta är det faktiskt med viss värme i hjärtat jag idag firar tvåårigt (i webbtermer mätt) långt och i alla fall semi-troget medlemskap.

Tänkte inte här och nu gräva ner mig så mycket i vilken roll Twitter kommit att spela ”i den större  kommunikationsekvationen”  (det tycker jag mig nog redan ha gjort tillräckligt här), utan mest bara på ett personligt plan konstatera att mikrobloggandet (nästefter bloggandet), och allt som hör därtill, nog faktiskt är en av de mest fantastiska resor som webben hittills bjudit mig på.

Därmed inte sagt att jag tycker Twitter är den mest strålande och effektiva arenan för socialiserande och kommunikation, för det tycker jag faktiskt inte. Och efter typ 730 aktiva tweetdagar och 2380 tweets kan jag fortfarande inte på ett kort, koncist och rättvisande sätt förklara tjänstens tjusning och nytta för oinvigda.

Men. Så gott som dagligen finner jag faktiskt både nytta och tjusning med Twitter.  Jag känner viss abstinens när jag inte ”är där” (även om det ofta bara kan handla om att följa flödet snarare än själv uppdatera).  Jag älskar verkligen att studera hur användarna själva – både privatpersoner och företag – ständigt men gradvis utvecklar kommunikationen och formen för den där. Och att få dagar då jag verkligen har tid att intensivnärvara på Twitter ger alltid en smått oförklarlig kick. Detaljer som gör en icke-perfekt och svårförklarad webbtjänst älskvärd…

Sen att det förmodligen inte för evigt kommer vara just Twitter som jag (vi?) hänger på är en annan femma, men den spelar mindre roll. Precis som med de flesta andra webbforum är det inte tjänsten i sig jag lägger så stor vikt vid, utan snarare de människor som finns där (i skrivande stund 546 ”friends”).

En vän till mig sa en gång, då för att ”försvara sin Facebook-närvaro” har jag för mig (ja, det var ett tag sen…) att ”jamen, jag är där mina vänner är, så enkelt är det”, och trots banaliteten ligger det rätt mycket i det uttalandet. När det gäller sociala webbtjänster är det alltid mest intressant att vara där de personer man har ett socialt utbyte finns. Själva tekniken eller tjänstens teoretiska potential är verkligen sekundärt (även om det lyckligtvis ofta är så att bra teknik och god potential brukar kunna locka till sig rätt mycket människor…).

Det är också anledningen till att jag (med en stor sorg i hjärtat) inte längre är aktiv på vare sig Jaiku eller Bloggy eller (med kanske inte lika stor sorg i hjärtat) till exempel Plurk, Nanoblogg och Quaiku, några av de andra mikrobloggtjänster jag hunnit prova på. Trots att både Jaiku (framförallt) och Bloggy hade somliga schmutta funktioner och gränssnitt som jag gillade bra mycket bättre än Twitter, fick båda tjänsterna stå tillbaka när det slutligen var på Twitter som alla slöt upp.

Min resa mellan olika mikrobloggar är i och för sig i sig en lite rolig historia. Började som sagt 2007 med Twitter. Så lockades jag ganska kort därefter över till Jaiku eftersom ”det var där det hände”, ”det var där man skulle vara” och ”funktionerna där var så mycket bättre” (påståenden som, när det begav sig, stämde till punkt och pricka alla tre…).

Flyttade sedan raskt all aktivitet till Bloggy, en intensivflytt som nog alla ”som var med” minns rätt väl: under loppet av en knapp februarivecka-09 lät kort sagt hela den kända ”Jaikububblan” sina avatarer inta Bloggy, och jag som just den veckan haft en helt ouppkopplad tillvaro i Egypten fick en smärre mikrochock när jag  kom hem till ett ekande tomt Jaiku men plötsligt hade cirkus 200 nya vänner på det fram tills dess hyfsat glesbefolkade Bloggy… Och fastän jag jag också lärde mig gilla Bloggy skarpt, blev det gradvis och framförallt i takt med att alltfler från hela världen fanns på Twitter, just till Twitter som jag återvände och ”byggde bo”.

Hur länge Twitternästet varar och vart vingarna bär mig (oss?) härnäst får som alltid framtiden utvisa. Men idag är det som sagt inte den utan historien jag firar. Så. To Two Twittering years…

…Twip, twip – Twurra! Twurra! Twurra!

Uppdaterat: Blev precis via @ztrixq tipsad om Twitterstorm, tjänsten som hjälper dig ta fram ditt allra första tweet. Kul, här har ni mitt (som dels bekräftar att även en ordfetischist kan stava fel, dels att ”wohoo” redan då var en personlig vokabulärfavvis…):

tyhe world...

Jo. Idag skulle de franska breddgraderna sitta fint. Ska man tro på de siffror som stolt basuneras ut, samlar Le Web idag och imorgon inte mindre än 1800 webbintresserade människor under ett och samma tak i Paris. Mon Dieu vad jag önskar att jag vore en av dem!

Men har ju i alla fall förmånen att ha en finfin arbetsgivare som kommer vara där och mingla med tweet-eliten, så litar på att jag tids nog får ta del av det mest väsentliga i vilket fall

Temat är, precis som vi på Disruptive Media redan hunnit konferera kring tidigare i år, ”Real time web” och på speakerslistan finns många intressanta namn. Bland mina personliga favoriter (wanna-sees!) till exempel den halvgalna men toksköna entreprenören Gary Vaynerchuk (som bland annat ligger bakom Wine Library), Twitters grundare Jack Dorsey och Violet Blue (kaxig bio, fullgott vill-se-skäl!).

Här hemma i Stockholm hänger jag dock inte superläpp. Tuggar dagen till ära på en pepparkaka och ser fram emot kvällens bloggträff som arrangeras av Handelskammaren.

Så här löd inbjudan som får mig att längta:

”Spotify är en av Sveriges största innovationer, med miljoner användare världen över. Hur gick det till? Hur blev det ett sådant fenomen? Handelskammaren vill bjuda in dig till en bloggarkväll på temat innovation. Med oss har vi Andreas Ehn, Spotifys tidigare teknikchef som var med och byggde upp företaget från början. Hör honom berätta om hur Spotify gick från idé till den produkt och varumärke det är i dag. Medverkar gör även Nicklas Lundblad, Handelskammarens vice VD”.

Ehn handelserik kammarkväll i Stockholm får man hoppas. Och med all säkerhet en twitteristique dag i Paris…

Relaterat: När vi ändå pratar realtid så vore det väl dumt att inte (också här) påa mitt reportage om realtidswebbben som under hela denna vecka, dag för dag, portioneras ut på Internetworld. Här hittar du måndagens artikel med en guide till 15 stora realtidstjänster samt tisdagens intervju med Twinglys VD Martin Källström. Håll ögonen på IW för dagens lilla knäck och resterande resgten av veckan.

Sen vore det förstås om än ännu dummare att inte nämna Googles lansering av realtidssök häromdagen. Och när vi ändå snackar Google – deras lansering av personliga sökresultat (något som bland annat Simon Sundén konsekvensspekulerat kring). Och deras beta-lansering av Google Chrome för Mac igår…

Jodå. Det rör på sig. As we speak…

Imorgon är det åter dags för Social Media Lunch Club Stockholm, årets näst sista. Som ”Disruptive Medianska” fick jag ansvaret att hitta ett schysst, centralt lunchställe som serverar buffé, helst inte asiatisk (been there, done that, kul att hitta på nåt nytt…), där man kan boka in typ 70-80 personer (”kan bli färre, kan bli fler”) och gärna sitta lite avskilt…

Inte det allra lättaste, men med lite vilja så går det! Så, imorgon intar vi som kan 2 grabbar på Sveavägen – nytt hak för mig, men hoppas och tror det ska smaka…

Dock är det ju framför allt inte för matens utan för människornas och samtalens skull som dessa socialmediala lunchsammankomster äger rum, och imorgon rymmer samtalsmenyn en lite ovanlig men intressant fråga: ”Kan man bli för social på nätet?”.

Spaningen är tänkt att handla om ”avvägningar mellan tid, insats och utfall” och jag tycker som vanligt det ska bli kul att höra vad lunchtwittrare och andra har att bidra med.

Personligen vill jag nog både svara ja och nej. För mig handlar det först och främst om relevans.  Syns och hörs du mycket men säger saker som intresserar, roar och väcker min nyfikenhet får du för min del vara precis hur social du vill. Dessutom tror jag att den som pratar mycket också kan ”komma undan” med fler irrelevanta saker eftersom det vägs upp av allt det där relevanta som sipprar ut.

Dessutom har jag ju i sociala mediekanaler (nästan) alltid själv valet att ignorera personer och budskap som stör eller helt enkelt inte berör mig.

Vad jag själv ofta brottas med är dock en rädsla för att inte vara tillräckligt relevant – för att bidra med för lite, för sällan och för att rymmas lite för väl inom ramen för #babbel.  Jag är till exempel fullt medveten om att jag är en extremt ojämn Twittrare, Facebookare, Youtubare, Flickrare med mera…

I perioder kör jag ”all in”; twittar massivt en hel dag, hoppar in i diskussioner, reply:ar, delar länkar och tankar och händelser runt omkring mig. Och ibland, på sista tiden desto mer, följer jag bara flödet på distans (det gör jag förvisso nästan jämnt, från otta till sen natt – läser och noterar men gör inte själv så mycket aktivt) och bloggar även betydligt mindre.

Ofta har det med tid och prioriteringar att göra. Det tar tid att vara väldigt aktiv (köper inga motargument här), och har du ett jobb där du är väldigt aktiv i sociala medier, men inte alltid i ditt eget namn, kan det vara svårt att få ihop det. Trots att kanalerna är många har man ju fortfarande bara ett huvud och två händer…

En sak jag själv reflekterat över är att ju längre  jag i egenskap av ”TheJennie” pausat min aktiva närvaro, ju svårarare blir det att ”bara träda in” och bidra med något. Som att förväntningarna på det jag har att säga blir högre när jag inte sagt så mycket på ett tag. När jag dessutom fått fler och fler ”followers”, ”vänner” och läsare som jag på olika sätt ser upp till och är ”namn i branschen”, har den lilla prestationsångesten om än bara blivit värre…

Vart vill jag komma? Tja, tror väl mer att det handlar om ett personligt resonemang än någon verklig poäng här. Att den sociala webbnärvaron inte alltid behöver vara självklar. Att det nätverk du ingår i förmodligen (i alla fall för vissa som jag), sätter ramar för ditt beteende;  vad du säger och hur du säger det.  Precis som IRL med andra ord.

Kan man bli för social IRL?? En närliggande men helt annan fråga att fundera på, och inget jag kommer djupdyka i här och nu.

Men som svar på frågan ”Kan man bli för social på nätet”, tror jag mitt generella svar tillslut ändå lutar mest åt nej (i alla fall så länge andra människor har den fria viljan att ta avstånd från den person eller det företag det handlar om).

Handlar det däremot om att vissa kanske blir så socialt aktiva att det går ut över annat (kan ju lätt se hur det kan ske – busenkelt att slukas upp av den sociala webben…) – då går mitt svar mer mot ja.

Med detta sagt ska jag kuta upp till Thaistället här på Gärdet och hämta mat (#babbelbabbelbabbel), och hoppas på att träffa så många som möjligt av er vid nästa besticktillfälle (aka morgondagens lunch)!

Fredagen till ära flikar jag in med en högst personlig humörhöjare som förhoppningsvis ändå har lite relevans i ”sfären”.
Igårkväll damp följande lilla meddelande in i smskorgen:

Välkommen Blogg-PR...

Linda är en sedan-länge-kompis som jag lärde känna under mina aktivaste ”alpinår” (träningar och tävlingar så gott som dagligen under vintersäsongerna i sju års tid…), men som jag idag mest träffar off skiis och online eftersom hon numer är bosatt i Norge.

Till skillnad från mig, som dels övergivit skidorna för snowboard och dels tävlingsfrenesin mot i bästa fall någon vintervecka per år, har Linda skaffat längre skidor som bränner längre backar och går i bra mycket högre hastigheter.

Hon är med i något så coolt som Svenska Speedskilandslaget (jojominsann, finns med bland världsrekordtopparna) och utövar alltså den halvt galna sport som går ut på i princip två saker:

1. Åka rakt ner för en backe i så hög hastighet som möjligt.
2. Inte ramla (aka ”överleva”…).

Själv har jag aldrig kopplat vare sig Linda eller Speedskilandslaget till någon särskild social medienärvaro (besökte faktiskt Svenska Skidförbundets sida första gången igår…), men eftersom mitt hjärta bultar för den digitala världen blev jag glad att läsa att deras blogg (som sedan sin allra första och fram tills nu enda uppdatering den 30 augusti i år verkar varit rätt dåligt vallad…) nu, lagom till säsongsstarten, kickat igång!

Det första riktig blogginlägget skriver min vän Linda själv, och hon inleder sitt inträde i bloggosfären med:

Det roliga är att sedan läsa inläggen som följer. Trots att vi känt varandra i massor av år har jag aldrig fått ta del av ”den skrivande Linda”. Fantastiskt kul att lära känna en helt ny sida av en gammal vän och (joo!) upptäcka dagboksskrivarfiness.

Med detta vill jag bara hälsa Linda och Speedskilandslaget välkomna in i bloggosfären samt addera en liten kommentar: Trist att det krävs inloggning för att kunna kommentera och ännu tråkigare att registreringen, de gånger jag försökt skapa ett konto, inte fungerar…gör tyvärr bloggen rätt stängd i ett socialt perspektiv :/

Men i övrigt – keep it coming!
Och när ni ändå håller på -  tweets i +200 km/h är helt klart något som borde övervägas!