”Om du tycker att allt du gjort är toppen, är du förmodligen dum”

”Whenever you leave behind failure, you’re doing good. If you think everything you’ve done is great, you’re probably dumb”.

Jag är egentligen inte mycket för visdomscitat. Carpe diem-karusellen ni vet. Även om det verkligen ligger en klok mening i många av de ”meningsfulla meningarna”, kan jag liksom inte förbise klyschfaktorn som ofta ackompanjerar dem. Men så i bland säger någon eller några något som faktiskt fastnar på ett skönt sätt. Såsom citatet ovan, av en av mina favvokomiker Louis C.K. (ni vet, han som vågar narra barn och så vidare).

Det kommer ur en sammanställning av Mashable, av 12 citat från stora komiker, tänka att peppa en i sitt karriärval och dagliga arbete. Jag slås ganska ofta med känslan att inte vara helt nöjd. Tänka att jag kunde gjort bättre, gräma mig för misstag. Ibland ifrågasätta varför jag gör det jag gör, lägger ner så många timmar och konstant tankekraft, jagar deadlines och jobbar kvällar och helger och våndas över att inte få in, få ut, göra, visa tillräckligt för att allt ska gå runt – för mig och för de fler munnar byrån numer föder.

Sen landar jag ändå alltid i att jag vet varför jag håller på, och varför det är värt det (för att jag älskar det, för att jag lär mig och utvecklas varje dag, för att jag faktiskt varje dag, även när motvindarna viner, får skratta genuint på jobbet, för att jag får ta egna beslut över väldigt mycket, för att jag får jobba med människor jag tycker om). Och till och med i en känsla att jo fan, det går bra, det mer än duger, vi gör ju uppenbarligen andra nöjda och glada, det säger de ju till oss. Den där missen igår, förra veckan, förra året, den gjorde ju oss starkare i dag.

Men jag kan också då och då behöva skjuts på vägen att tänka så, att landa just där. Och då är Louis mening, och de andra 11 citaten, rätt sköna att ta till sig.

Ett smått relaterat tips, till er som kanske också driver egen låda i någon form och vet vad det tidvis innebär i form av stress och oro över allt från ekonomi till prestation, är att läsa Christian Rudolfs bloggpost Stress-Entreprenörens sätt att veta att man gör något rätt – en där det också går att lyfta ut peppande citat. Som till exempel ”Med mops, kan du inte känna stress, bara nuet”. Det vet jag förvisso inte om det är sant. Men för en som går i seriösa nån-gång-skaffa-mops-tankar, känns det ju jäkligt hoppingivande.

Avslutar med en bild som kanske just väldigt bildligt talat kan symbolisera det där som är bra att komma ihåg i bland. Typ att misstag kan leda till toppen ändå, även om det inte just i stunden känns så, eller att det är där och då som man håvar in vinst. Men att det oftast som minst kan leda till skratt, som mest en viktig lärdom. Och som Louis säger, det är nog när ”allt alltid går galant”, som man verkligen har anledning att oroa sig.

Ja, det är ett fiskespö jag har i handen…

Det här är inlägg 6 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

 

 

 

 

Hellre pausa helhjärtat än satsa halvt om halvt

”Vi kan rodda ihop ett SSWC i år också, med risken att det blir lite halvhjärtat. Det känns som en dålig idé. Eller så tar vi en paus i år och ser till att vi får gott om tid på oss att fundera över hur SSWC bäst kan utvecklas. Vi tror på det senare. SSWC tar paus i år. Vi ses i augusti 2015!”.

Så avslutar Tomas Wennström dagens inlägg på SSWC-bloggen. Ett fint inlägg som förtjänar att läsas i sin helhet. Och även om det för många SSWC-entusiaster nog kommer som ett både tråkigt och lite chockerande beslut, så tycker jag det är insiktsfullt och klokt. Jag har full förståelse för att inte vilja göra det halvhjärtade. Att inte bara rulla på bara för att det fungerat hittills, utan att stanna upp och reflektera över de omständigheter som under tiden utvecklats och förändrats, och som med all sannolikhet påverkar hur bra det ”som fungerat så bra hittills” kommer att fungera framöver.

Det är strävan i det mesta jag gör (även om jag måste påminna mig själv om det) – att då och då våga ta sig tid att stanna upp, reflektera och analysera, och ibland även sätta stopp och säga nej – även när den enklaste och självklaraste vägen bara är att fortsätta framåt (”framåt”) i gamla hjulspår. Det gäller privat, men inte minst på jobbet, både i arbetet med våra kunder och oss själva som byrå.

Jag har varit med på varje Sweden Social Web Camp sedan start, och är mäkta imponerad av det arbete som Tomas och Kristin lagt ner för att få till en social okonferens av den alldels unika karaktär som SSWC år efter år lyckats vara. Och som år efter år lämnat nya men oförglömliga spår av inspiration, vänskap, kunskap, skratt, fest, får och nörderi.

Samtidigt sa jag ärligt talat senast i förrgår att jag nu kunde tänka mig att just ”pausa” SSWC i år. Så att ses på Tjärö 2015 igen tycker jag låter alldeles fårtjusande.

Jag på SSWC 2013

 

Det här är inlägg 5 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

 

Låter något komma emellan lite

I dag är typiskt en sådan där dag då jag kanske egentligen skulle ha bloggat någon annanstans. Massor av tankar, känslor, ord i huvudet, men kanske inte just den sorten som vill fastna här. Inte just nu.

Avslutade dagen med ett visserligen väldigt intressant seminarium, anordnat av PR-branschföreningen PRECIS”Mätning bortom pressklipp” var temat, det vill säga hur digitala PR-aktiviteter mäts (eller inte mäts) i dag, och vad vi – till exempel PR-människor, marknadschefer, ledningsgrupper – kan behöva göra för att hitta och bevisa värden som betyder något, som vi kan lära oss något av och som faktiskt kan leda till bättre affärer för alla. Kommer vilja och kommer att säga mer om det en annan snar dag. Så länge kan du se hela det filmade seminariet i sin helhet här. (Gör det. Alltså verkligen, väl värt tiden).

Inledde och stannade dock upp dagen med något helt annat i förmiddags. En begravning, som av många skäl håller sig kvar. Och är det något jag bestämt mig för för länge sen så är det att när något lite djupare än vardagen kommer emellan – emellan vad det nu kan vara – så måste det få göra just det. En liten stund i alla fall. Tror det är bra, emellanåt. Så i dag kommer det lite emellan bloggandet.

Men ändå, det blev ju något slags inlägg 4 i #Blogg100 – en  utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. 

 

Det fina i hur #Blogg100 syresätter bloggosfären

Mjukstartar Blogg100 med lite metaperspektiv (jag råkar ju ha en thing för meta) – det vill säga en enkel reflektion om Blogg100 i sig. Och det är att det är något ganska fint och häftigt som händer när den här utmaningen rullar igång. Redan denna andra morgon när jag öppnade min reader (kör numer The Old Reader efter att Google Reader som jag fortfarande saknar, gick i graven), slog bloggnostalgin emot mig.

I min reader ligger nämligen sedan gammalt en massa bloggar, varav många inte uppdaterats på veckor, månader (hej!), ibland år. En del rensningar har jag så klart gjort under årens lopp. Till exempel har jag bantat ner antalet ordentligt. Från att ha prenumererat på stundvis nära tusen bloggbaserade RSS-flöden är jag nu nere i cirka hundratalet (andras inlägg tar jag till mig via till exempel Facebook och Twitter). Och av dessa är det alltså långt ifrån alla som uppdateras frekvent.

Ändå låter jag dem av olika skäl ligga kvar. Så länge domänen inte övergått i något annat, finns det liksom alltid en chans att bloggen ska vakna till liv igen. Ibland ta vid precis där den slutade sist, det vill säga i samma manér och avhandlandes samma ämnen. Ibland med helt nya ramar och perspektiv, till exempel för att det hunnit hända en massa saker i bloggarens liv sen sist, eller att hen helt enkelt känner att det finns viktigare/roligare/mer relevanta/enklare/svårare eller bara andra typer av saker värda att berätta om.

Och det är precis vad som hände i dag. Plötsligt var siffran över olästa inlägg i readern högre än den varit på den dag jag minns, och till stor del beroende på att bloggare som varit tysta en längre tid bestämt sig för att posta något. Många uttalat uppvaknade tack vare Blogg100. Andra saknade favoriter, som den här, kanske bara av en slump också syresatta i just samma stund som Blogg100 kickar i gång. Eller kanske inte så slumpartat? Med nästan 700 anmälda Blogg100-bloggare är det ju sannolikt att det påverkar fler att ta upp ett insomnat bloggande igen, även om det inte nödvändigtvis blir med ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad. Ytterligare andra är sådana som redan bloggar varje dag, flera gånger om dagen, men som i år också hittat till utmaningen.

Kort sagt, det är lite kittlande hur en sån här sak kan sprida sig. Och vilken kraft man plötsligt känner när något blir kollektivt, med individuella men samtidigt gemensamma mål, och kanske motgångar (som sagt, ihärdigt bloggande går inte nödvändigtvis av sig självt).

Jag har alltid tyckt att bloggande har sin alldeles särskilda tjusning. Men under sådana här bloggaton som plötsligt engagerar så många samtidigt, får liksom tjusningen guldkant. Och – även om jag ser fram emot upptäckten av nytt bloggblod – blir nostalgin över bloggare som plötsligt vaknar till igen stor.

Så tack Fredrik för att du initierar det här i år igen. (Även om bloggångesten redan så här dag två är gravt påtaglig).

 

Det här är inlägg 2 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

 

Spinnpepp från en ”PR influencer”

Ikväll blir det lite spinn på pr-branschens festnerver. Spinngalan – ”en tävling i effektiv svensk marknads-PR” – går av stapeln, och även om jag inte blir på plats, har jag som min rara kollega valt att uttrycka det, förtjänat en plats i sammanhanget.

Jag blev alltså nominerad till Cision PR Influencer Award som för tredje gången delas ut till ”en konsult inom PR och kommunikation som har fått mest genomslag för sitt engagemang i diskussioner, både i traditionella och sociala medier”. Kriterierna för att hamna på listan är kort att man är konsult och arbetar med PR (hej). Utöver det krävs att man under det senaste året dels har uppdaterat en blogg eller en personlig webbplats och att man har blivit omnämnd i traditionella medier (hej). Dessutom måste man vara aktiv på antingen Twitter, Facebook eller Instagram (hej).

Huruvida jag verkligen förtjänar nomineringen överlåter jag till andra att avgöra (ganska likt grundprincipen för PR och förtjänat utrymme alltså). Någon vinstplats behöver jag i alla fall inte försvara eftersom att jag hamnade på fin niondeplats bland de här fantastiska (pr)människorna, i bild från Cision nedan, redan är ett känt faktum.

Däremot är jag förstås spänd på vem av mina branschkollegor som får den välförtjänta förstaplatsen, liksom vilka nominerade byråer som vandrar hem med statyetter.

Skulle någon vara intresserad av vem jag tippat inför kvällen, hur jag som konsult jobbar med digital PR och vilka trender inom onlinekommunikation jag tycker är viktigast just nu finns en längre intervju med mig här. Eftersom kommentarerna där är stängda (but why??), får du gärna kommentera här istället, om du skulle råka ha något att säga.

Pepp och heja alla ni som är nominerade ikväll!

 

Uppdaterat: Grattis grymma Lina Thomsgård från Rättviseförmedlingen som kammade hem ett väldans välförtjänt förstapris!

 

 

På bloggtopplistan inom kommunikation, reklam och PR

I samband med Guldäggsgalan tyckte Cision det var läge att ranka fristående bloggare inom kommunikation, reklam och PR på april månads bloggtopp-lista. Det är en fin lista, och jag blir inte så lite stolt över att bland denna grymma samling bloggare hitta mig själv på sjunde plats.

Hela listan och kriterierna för hur bloggarna som ligger på den valts ut hittar du här. Missa heller inte intervjun med välförtjänta listettan Joakim Jardenberg (för övrigt en av de första i den här kategorin bloggar jag på allvar började följa och inspireras av), som bland annat innehåller tips för framgångsrikt bloggande.

Och är du intresserad av tidigare bloggtopplistor från Cision, inom helt andra kategorier såsom träning och ekonomi, är det bara att scrolla nedåt i det här flödet.

Blog’n’roll, som vi sa på min Bloggbyrå i vår begynnelse. :)

 

 

Det här är bloggpost 100 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Ja, fan tro’t, men då var man i mål. Inte med buller och bång och århundradets post, men ändock. En bloggpost om dagen i hundra dagar, tillsammans med alla andra som ihärdigt bloggat dagligen hundra dagar i sträck: did it!

Det är ändå någonting speciellt det där med att vara del av en kollektiv utmaning. Och seger, inte minst.

Fredrik har (förstås) summerat målgången med reflektioner kring utmaningen i stort, och det är fin läsning. Just den här meningen tycker jag nog i all sin enkelhet summerar hela #blogg100-grejen, vad jag tycker om den och vad den betytt för mig allra bäst:

”Det har aldrig varit en tävling mellan bloggare, snarare en chans att själv få den där tändande gnistan som gör att en kommer igång ordentligt.”

Om det även fortsatt blir en bloggpost om dagen i ytterligare hundra dagar i sträck återstår att se. Helt ärligt är det ytterst tveksamt. Men gnistan som inte alls på samma sätt fanns där hundra dagar tillbaka i tiden, den är definitivt tänd. Nu ska jag göra mitt bästa för att låta inte bara ambitionen utan faktiskt bara-göra-det-lågan brinna, även när det kommer till något så ibland tillsynes lätt-bortprioriterat som min egna lilla sketna blogg.

Hoppas också att fler tänker som jag där, för det är verkligen med sann glädje jag sett fler gamla (och nya) favoriter gnistra till under de här hundraperioden. Och för mig är det verkligen så – det är ni, och alla andra bloggare, som till stor del faktiskt gör internet. 

 

 

Uber – andra sidan av storyn

Jag erkänner. Jag hoppade på något snabbt som attan igår, utan att säkra upp med andra källor.

Det är inte likt mig, inte alls. De vet de som känner mig, och de som läst vad jag skrivit om det här med källkritik förut. Men mailet igår, som fick mig att skriva den där bloggposten och dela på Facebook och Twitter (som jag ju gör med alla mina bloggposter) landade hos mig i en stressad stund, och kom från en källa – i det här fallet en tjänst – som jag både gillat som fan och haft hög tillit till. Det är egentligen ingen ursäkt för att inte rota runt lite djupare och på annat håll (snarare tvärtom kanske), men någonstans en förklaring till varför jag ”åkte dit”. Och ett bevis, inte minst för mig själv, hur otroligt enkelt det är att göra det, oavsett hur nitiskt källkritisk man vill inbilla sig vara.

Så. Jag ber om ursäkt för om jag – möjligtvis en källa som somliga anser trovärdig – fick andra att i sin tur haka på ett ogranskat drev (vet av pågående Facebookdiskussioner att jag inte är ensam). Skrev du på men vill dra tillbaka din signatur, kan du göra det via ”Didn’t sign this petition? Click here”-länken, längst ner i bekräftelsemailet du bör ha fått (tack Per Axbom för tipset).

Andra sidor av Uberstoryn får du bland annat hos Joakim Jardenberg, som i sin tur har länkar till fler källor, och diskussion med fler i kommentarsfältet. Jag gillar fortfarande Uber skarpt, men inte fullt så här ensidigt.

Uppdaterat: Fredrik bjuder på länkar till fler läsvärda röster om Uber.

 

Det här är bloggpost 94 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

 

Internet made me do it

Snubblade över den här meningen helt random idag (tack Mats), och liksom bara fastnade för den. Kanske inte så konstigt eftersom jag så starkt kan relatera till den. Internet har inte bara ”made me do itdet har ”made me do a bunch of things”. Ganska häftigt faktiskt när jag tänker på det – hur väldigt mycket i min vardag, från jobb till relationer, jag har att tacka internet för.

Vad är det första du skulle svara på frågan vad internet fått dig till att göra? Jag besitter nog en uppsjö med svar, men dygna är definitivt ett. Slopa TV och dagstidning ett annat. Tvinga mig att skriva ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad, även när jag knappt har ämnen att behandla eller orken att hålla mig vaken för att skriva  dem, ett tredje. Och snacka Allsångstwitter med Måns förstås.

Nåja. Tror de flesta kan komma på ett flertal saker som internet fått dem till, på gott och ont. Men behöver du kan du alltid bildgoogla för inspiration. En ganska rolig resa faktiskt.

;)

Det här är bloggpost 84 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

Livet kom emellan…

#Blogg100 igårkväll.

Skulle skriva om något helt annat. Så kom nyheten om Boston Maraton, som både min kusin, fasters man och hans syster (skadad, tack och lov okej, syns i klippet nedan) deltog i.

Och jag som i min enfald inbillade mig igår, att komma av sig några sekunder mitt under en föreläsning (vilket jag ja, för första gången gjorde) var gårdagens värsta.

Det var det där med perspektiv

Det här är bloggpost 83 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad (men vissa dagar går andra saker före).