Var går gränsen mellan verkligt och virtuellt?

Somnade i går, halvt feberstinn, till dokumentären “Det sa bara klick – fem som möttes på nätet“. Hyfsat intressant och tidvis gullig film fram till 33:40 in, då den i mina ögon blir faktiskt helt fascinerande. Därifrån handlar det nämligen om kärlek, karriär och drömmar förverkligade i Second Life, och förbi, där man verkligen får anledning att fundera över vad som egentligen är “verklighet”.

Jag har full respekt och förståelse för att den virtuella verkligheten för vissa kan vara fullt lika verklig och meningsfull som den allmänt betraktade “verkligheten” (köttlivet, kan vi kalla det). Däremot, när människor sitter och följer sitt fysiska liv genom det virtuella, istället för att vara mitt i det, blir jag fundersam. Och tänker bland annat, hur är det egentligen att växa upp med sin pappa nästan enbart som avatar i en påtagligt konstruerad värld?

Se och fundera själv. Finns tillgänglig på SVT Play fram till lördag.

Det här är inlägg 37 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

Tänk om jag hade en liten, liten ap…fin copywriter överallt

“Lucky old me. Here I am, sitting here having a good old breathe, looking around the place and thinking about getting up and walking around a bit. That’s the beauty of being a person. You can do all of this stuff. Like a monkey, but with less hair and more remote controls. Yep, I sure am a lucky son of a gun. 

Soon I’ll be able to fly to the moon and drink lots of fruit from a bottle. Yes, a bottle. I know, sounds crazy, but remember, they said we’d never invent the self-cleaning toilet seat. And boy did we invent it.” 

Nej, det är inte det senaste från Seth Godin. Jag citerar bara en produkt. (Eller en nästan-apa. Eller ja, en copywriter som förgyllt en flaska. Ni fattar).

Vet inte om det är yrkesskada, nyfikenhet, passion för ord och enskildheter eller kanske en kombo av dem alla (troligtvis), men jag har sedan länge en vana att lusläsa förpackningar. Kanske kommer det ursprungligen från, som barn till en glutenintolerant, vanan att lusläsa innehållsförteckningar.

Hur som är det förvånansvärt sällan som förpackningscopy gör en glad i termer av att vara personlig och lite out of the box-box, så att säga. Men så finns det undantag värda att uppmärksamma. Som den här bananfria favoriten (bara därför värd att lyfta faktiskt – försök att hitta bananfria smoothies liksom, jag lovar och sanna här mina bananhatarord, de som erbjuds på marknaden är extremt få, och ja, även den minsta bananbit tränger igenom all smak, oavsett smak).

Jag brukar ju tjata om det här med att det sitter i detaljerna. Såväl i ord, som i konst, som i kärlek och som i det mesta annat. Och det tänker jag fortsätta med. Oavsett hur stor, glöm inte bort det lilla. Och oavsett allt, gör ingenting tråkigare eller svårare än det behöver vara. Det tror jag är ledord man kommer ganska långt med.

Sen kommer man ganska långt med att bara välja rätt ord. Typ “Enjoy By” istället för “Bäst före”. En liten grej som gör hela skillnaden för mig.

Den och avsaknaden av banan.

Det här är inlägg 36 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. So far, so smooth-ie. Um-pa, um-pa, falle-ralle-ra.

 

Smileyfiera internet!

När jag uppmärksammade digitala aprilskämt häromdagen så inser jag, först nu :( , att jag ju missade det allra bästa:

Ska ta upp det här med “emojified coding” med mina utvecklarkollegor på måndag. Tycker det verkar :D .

Det här är inlägg 35 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

 

 

Billogram, Garnison och Guillemin. Och Aschberg. Och lite annat. Atjoo!

Prosit. Men först bara: Ja, jag vet. Det här inlägget skulle ha publicerats i förrgår. Och på det ett till igår. Vilket det också hade gjorts om inte ett visst webbhotell fått för sig att tillfälligt parkera alla mina domännamn och göra bloggåtkomsten obefintlig… Ordningen återställd nu. Men bara för att förklara den temporära men ack prekära oordningen i mitt blogghundrande.

Å andra sidan var inte heller det jag tänkt blogga i förrgår av någon omvälvande karaktär. Snarare hade jag nog tänkt skriva att min skämt-och-blogg-åsido-status är fortsatt quo. Men att små nyheter och upptäckter i min digitala vardag ändå livat upp.

Som att faktureringstjänsten Billogram lanserat en app.

Eller att bloggen lyx.se gjort mig varse om att gamla Garnisonen (där jag bland annat tillbringade mina Journalisthögskole-dagar) i augusti ska bli värsta K-märkta restaurangkonceptet, som in sin tur bjuder på resan fram till öppningen via Instagram. Naggande goda nyheter för en nabo som gärna ser kvarteren vakna till lite mer.

Eller att society6, denna underbara plats där man kan klicka hem konstigheter att tapetsera typ hela sin vardag med om man så vill, nu också golvar de flesta med sitt mattutbud. Skrattar lite extra befriande åt Greg Guillemins konstserie “The Secret life of Heroes”, men nöjer mig så länge med runtklick. I typ en evighet. Som det så lätt blir på society6. Kommer lätt monstershoppa där någon dag.

Igår blev jag ordentligt sjuk. (Ja, igen. Long story. Som jag säkert skulle ägna ett helt inlägg åt att bara babbla om i sig. Om det här nu var den typen av blogg. Vilket jag aldrig riktigt tänkt att det ska vara). Så även om jag kunnat hade jag nog bloggat bristfälligt då med. Typ kanske resonerat lite kring MTG:s nya program #Trolljägarna där Robert Aschbergger sig ut i den vildmark som är internet för att jaga fatt på anonyma nättroll som gör livet till ett helvete för sina offer”, som hade premiär i veckan, och som inte helt oväntat stött på patrull.

Inte alla tycker att metoderna i programmet helgar målet, att det tvärtom bara föder nytt hat, och vissa förstår inte varför man kallar mobbare för troll (kanske att det skulle behöva förklaras i programmet, att det inte är trollskogstroll vi pratar om, utan en relativt vedertagen slangterm för att beskriva människor som beter sig på ett visst sätt på internet).

I SVT:s Debatt gick också diskussionerna heta om programmets vara eller icke-vara, blandat med lite mer sansat prat om hur till exempel polisen kan bli bättre rustade att hantera näthatet, dess utövare och offer. Intressant. Och förstås en inte alldeles enkel diskussion. Och medan jag på det stora hela tycker att initiativ som det här är mer sympatiska och tar ett större, mer långsiktigt grepp om hela problematiken, tror jag även att sådana här mer “drastiska grepp” som #Trolljägarna väl ändå måste sägas vara, fyller sin funktion. Sådana som synliggör och tydliggör att handlingar, oavsett var de sker, har konsekvenser. Det tror jag det finns många som kan behöva påminnas om.

Och så idag då. Snäppet sjukare än igår, vilket är mer än betydligt snäppet tråkigare eftersom det att döma av ljuset som tränger genom persiennerna, varit bortom snäppet fantastiskt väder i dag. “Kul”. Läs-kolla sig igenom “17 Swedish Secrets That Will Boost Your Career” gör ändå sitt snäpp för ledsna mungipor (dock tveksamt om det verkligen gör det allra minsta för sin karriär). Hur som, punkt 14 har jag ju full koll på…

Och nu helg. Och sen fortsatt bloggande (kanske till och med tillfrisknande!) som om ingenting hänt. I hope, I hope.

Det här är inlägg 32, 33 och 34 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

“En glassig look och skön tunga kan man liksom bara leva på så länge”

Slutet av mars 2014 och det bubblar vårkänslor, sommarlängtan och glass-sug. Eller framför allt längtan efter varumärken som menar allvar i alla led, vilket är det som den här bloggposten egentligen handlar om.

Jag har ju bloggat om Ben & Jerrys förut, och det tycks alltid komma nya anledningar att återvända till dem. Som i dag när jag fick den här påminnelsen Facebookad i min riktning (tack Mona!), om varför just det företaget är allt annat än bara en glassig yta. Och att när det säger att de gör gott, så har de verkligen goda anledningar till det – alltså bortom, förvisso himmelskt goda, smaker.

Jag säger nog inte så mycket mer just nu än att tänk så många som har att lära av det här. (Missa inte länkarna under “Fact Check Time!” på slutet).

Lärdomen alltså, för företag i största allmänhet: Mycket snack är helt okej. Men se då till att ha en riktigt schysst verkstad också, med allt vad det innebär för att den ska anses duglig för dem som jobbar där, besöker den och nyttjar det som lämnar den. Det tror och hoppas jag i alla fall att fler kommer att ställa högre krav på framöver. Och ju mer sociala och digitala vi blir, ju svårare tror jag faktiskt att det kommer bli för “varumärken utan redig verkstad”. En glassig look och skön tunga kan man liksom bara leva på så länge, hur snyggt och gott det än må vara.

Det här är inlägg 30 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

When you work

Hejdå söndag dårå. Och hej – preppar för måndag med lite “When you work”-inspiration.

Och skulle någon ha råkat missa vad det handlar om så tror jag att grejen blir rätt uppenbar once du börjar klicka dig around. Väldigt roligt bloggtema-meme som blir roligare ju mer du kan identifiera dig med yrket. Med andra ord – bara att välja, vraka, garva och go in for måndag. (Nedan bara ett urval svengelska varianter, som i min mening gör halva grejen, men med lite googling finns alla möjliga, renodlat engelsk, yrkeskategorier att få tag på).

When you work as kommunikatör

When you work as a webbredaktör

When you work at lokal mediahus

When you work as a språkkonsult

When you work as frilansjournalist

When you work as a småföretagare

When you work in civilsamhället

When you work at landstinget

When you work at regeringskansliet

When you work at bibliotek

When you work as statlig tjänsteman

When you work as AT-läkare

When you work as a lärare

Vilken är din favorit? Och har du fler tips, tipsa gärna nedan!

Det här är inlägg 29 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

Ta det lugnt och socialisera

Fredag och snart lite (ish) fridagar och jag har absolut ingenting viktigare att säga precis just nu än:

Och typ njut av men överhetta icke era smartphones i monstervärmen, om den kommer.

Det här är inlägg 28 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

Så blir du glad, stolt och bildbäst på Facebook, och sen lite gladare ändå

Mittemellan jobb och tvätt och after guldägssvernissage (en tyvärr väldigt tråkig sådan – inte så mycket på grund av bidrag som på grund av hur riktigt, förlåt, pissigt de presenterades) passar jag på att berätta om fyra grejer som idag gjort mig 1.glad 2.till en potentiellt bättre Facebookare 3. stolt och 4. hahaha-glad.

Så då rullar vi:

1. Den fantastiska nyhetsappen Omni har betalanserat sin webbversion.

2. Sajten InsideFacebook har släppt en guide för olika bildstorlekar i det nydesignade Facebookflödet (som jag utöver uppdaterade typsnitt för övrigt är långt ifrån vän med). Stjärnmärker tills jag lärt mig utantill (yeah, right). Och tackar Annika för tipset.

3. Mona har skrivit den apbra bloggposten “Fyra enkla YAY för krishantering i sociala medier“. Bra skit hälsningar stolt kollega. Som för övrogt tycker och tänker cirka precis likadant kring det här.

4. Hahaha. Hahahahahahaha:

Det här är inlägg 27 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

Street art my sweetheart

Jag är väl verkligen ingen att bedöma konst. Kan sannerligen lite om det på något djupare plan. Visst, har gjort min beskärda del beskådningar, ställt mig den lagom konstmetern ifrån, lagt huvudet på sned, stirrat, studerat, funderat och slutligen förstått fiskmås. Det vill säga, oftast ingenting av storheten i det som i allmän konstvärld är betraktat som stort.

Dock vet jag mycket väl vad som är konst och vem som är konstnär i mina ögon. Och det räcker ganska långt för mig. De största mästerverken- och verkarna i min subtila värld är dem som lyckas se och plocka fram det väldigt lilla och det vardagliga, det där som så lätt går de flesta förbi. Och som med små medel lyckas vobbla vår världsbild – om så bara genom att väcka ett skratt där det inte var förväntat.

Typ som det här.

Typ, jag kan aldrig få nog av street(he)art.

Hjärtlig upptäckt på söder cirka 2012.

Det här är inlägg 26 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Inga konstigheter. 

Dagens hack, den vetenskapliga vägen

Med tanke på mängden tv-tips kontra annat innehåll på bloggen just nu kan man nästan tro att jag just fascinerad snubblat över ett nytt medium. Vilket väl inte är mil från sanningen. Kan faktiskt inte minnas när jag tittade på så mycket (webb)tv sist. (Vilket i runda svängar innebär åtminstone en halvtimme om dagen).

Men utan att dra några djupare slutsatser kring det – ikväll följer jag “Kampen mot hackarna” och kvantfysikens roll i den. Lagom nördigt på alla plan. Och med den gladaste “nätsabotören” någonsin skådad. Kolla själv.

Det här är inlägg 25 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.