Eftersom jag gick minus på en efterlängtad Birka Paradise-kryssning igår, så kan jag idag lika gärna plussa på med lite buzz kring Google+ (eller, ”The Google+ Project”, om rätt ska vara rätt) - Googles senaste tjänstmeteorit som slog ner i webbosfären häromdagen. Den är fortfarande inte officiellt lanserad, utan enbart tillgänglig för dem som lyckats knipa en invite. Dessvärre är jag (ännu) inte en av dem, men i flödet jag följer och bevakar finns ett par lyckliga få som redan hunnit testa runt och få ner ruskigt bra utvärderingsposter i bloggen.

Och, nej, de gör mig inte precis mindre intresserad av att få testa själv. Bara det att på sikt vara en potentiell utmanare till Facebook (vilket många som testat faktiskt uttryckt) får ju ögonbrynen att höja sig en en centimeter eller två. Inte minst tror jag att min kollega skulle växa samma cirka antal enheter (eller i alla fall ställa sig på tå) efter att nyligen ha yttrat ”Sedan kommer ju den mediala strukturen se annorlunda ut om fem år, Facebook kommer säkerligen inte vara störst” i Resumé och undra hur många som skulle försöka skövla ner den meningen i hans mun igen.

Å andra sidan har ju @Deeped en klar poäng i det han skriver i ”Vi som gillar att poka-gruppen” på Facebook

Nåja. Till det (näst efter pokandet) riktigt viktiga. Vem har testat och vem tycker vad om Google+? Här är ett par poster jag tycker ni kan läsa för att få koll:

• Google+ Project: It’s Social, It’s Bold, It’s Fun, And It Looks Good — Now For The Hard Part. I vanlig ordning, en must-read från TechCrunch! Matigt som sjutton, särskilt om du även kollar in de relaterade länkarna i slutet av artikeln.
• Stort test: Så här är Facebook-dödaren Google+ på insidan [Guide]
  Wolbers Worlds Fredrik Lyreskog (@FreddeGradde) har gjort ett riktigt ambitiöst test och inte minst arbete med att få ner sina tankar kring Google+ i ord. På svenska dessutom, vilket ju här i landet är ett….+.
• Google+
  Ganska kort, koncis och kärnfull beskrivning av olika Google+-funktioner (”+-”, dålig skriftkombo…) på Fredrik Näs blogg Sökoptimering. Liksom många andra tror han att tjänsten helt klart har potential att göra stor succé. En helt annan ganska rolig sak i sammanhanget är att om du Googlar Google+ (inga tautologier här inte…) så hamnar just det här inlägget förbluffande högt upp. Inte för intet att det ligger på bloggen ”Sökoptimering” alltså…
• Googles facebookdödare är väl bra, men vad är grejen med namnet?
  Emanuel Karlsten (@emanuelkarlsten) tar ett något annat grepp och spinner loss kring själva namnet ”Google+”. Kort och skön läsning, inte minst Emanuels motivering till hela inlägget i sig: ”eftersom mitt jobb just nu går ut på att tycka om saker som jag ännu inte vet så mycket om, så gör jag ett försök”.
• Vem behöver Facebookdödaren Google+?
  Brit Stakston (@BritStakston) på JMW gör en intressant reflektion kring varför hon tror att Google+ inte kommer att ta kål på Facebook och varför det kommer sig att andra tror det.

Vad tror du om Google+? Och har jag missat några bloggposter som bara måste läsas? Disqusfältet är all yours!

Uppdaterat: Och KOLLA i kommentarsfältet. Börjar fyllas på av fler grymma länktips där!

För ungefär exakt (så skön tidsangivelse…) ett år sedan satt jag och nästan grät ikapp med Twitterflödet från Almedalen och svor att var det en enda sak jag skulle åka på den här sommaren (utöver Sweden Social Web Camp, midsommar i Delsbo, Storsjöyra i Östersund och förmodligen en tripp till Berlin – andra saker som faktiskt kommer eller redan blivit av den här sommaren), så var det Almedalsveckan i Visby. Twårarna var alltså varken av lycka eller ledsenhet, utan så nära ren och skär avundsjuka man kan komma.

Nu var det som sagt ungefär exakt ett år sedan och under den ungefärexakta tiden händer det hända en del. Till exempel hinner man byta jobb, starta upp en PR-byrå, börja driva ett digitalt frilanskollektiv och inte ha så många semesterdagar. Alls (vilket ändå är en #win att säga när det är juli och man är i den förstafas av mycket jag ändå är). Och även om Almedalssuget inte är mindre (tvärtom!) och säkerligen nyttan av att vara där, för mig, aldrig varit större, har jag lite för mycket att pyssla med på hemmaplan för att kunna fysiskt delta.

Däremot kommer jag och mina kollegor på Bloggbyrån i allra högsta grad att delta digitalt som ”blogg- och twitkorrar” åt fantastiska BloggplatsH12 – något som jag ju inte heller kanske hade trott för ett år sedan och som gör att det känns helt okej ändå att inte helt och fullt och fysiskt (skadat…) vara där.

Men du som verkligen kommer att vara där på plats – glöm inte att regga dig på Makthavare.se:s både snygga och smarta tjänst ”Vem är vem i Almedalen?”. Och du som är där och bloggar – regga dig för sjutton hos BloggplatsH12!

Vi ses i Almedalen! (typ)

Det är många som redan bloggat om vad Twitter betyder för dem i vardagen och vilken fantastisk källa till nyheter och kunskapsutbyte kanalen kan vara.

Jag har själv skrivit om det förut, men i söndags halkade jag (ganska oplanerat) in i en Twitterdiskussion som nästan kräver att jag bloggar om det igen.

Och det handlar inte bara om hur Twitter leder till kunskap. Det handlar också om hur det kan trigga kreativitet, bredda kontaknät och lära en glädjen med idétransparens (inte minst modet att tänka att delade idéer oftast är odelat bättre än de man håller för sig själv av rädsla för att någon ska sno dem).

Den korta bakgrunden är att jag för Bloggbyråns räkning satt och gick igenom en hel hög med twittrare som kunde tänkas vara intressanta att följa (och vice versa, förhoppningsvis har något intresse i att följa oss), och då slogs jag av det här.

Påhejad av @pauspling och inte minst @matslindborg loggade jag snabbt in mig på Binero och köpte både twitterbio.com och twitterbio.se. Och twitterbiografi.se (jag vet, domänköparsjukan är inte att leka med…). Men så gjorde @dreadnallen mig uppmärksam på att Twitter skulle kunna ha invändningar på en sådan idé. Eller inte idén i sig kanske, men idén om att idén skulle ligga på en allt för Twitter-relaterad domän. Med @dreadnallen’s hjälp engagerades fler i diskussionen, och ganska snart hade jag en hel skara av juridiskt kunniga twitterpersoner att diskutera det hela med.

Det kom att handla både om vilka invändningar Twitter skulle kunna ha och varför (samt vad det skulle kunna innebära för mig om det ”landar snett”) samt vilka invändningar användare själva skulle ha rätt och kanske anledning att ha mot att jag publicerar deras biografier (vilket tydligen är att betrakta som något annat än när tidningar publicerar Twittercitat). Liksom vem som egentligen äger en Twitterbiografi.

Mycket lärorikt att diskutera för en sån som jag, som förvisso tycker att jag har bra webbkoll, men är långt ifrån expert på webbjuridik. Och förhoppningsvis lärorikt för ett gäng andra tweeps som hade möjlighet att följa diskussionen (och sno idén, om de så hade velat…).

Jag får se vad det blir av Den Stora Twitterbiografin. Men ja, jag känner mig lite taggad att go for it. Och kanske kan det leda till andra intressanta projekt (även om somliga av dem skulle ta 140 år att avsluta…). Att det blir något utav det är i alla fall ett som är säkert. Så sent som igår började jag och @dreadnallen leka runt i WordPress och med @reuteras hjälp kan vi nog söka upp alla möjliga biografier av intresse.

Var det än landar har jag i alla fall fått med mig ett par tips på intressanta artiklar och diskussioner om domänregistrering och varumärkesintrång, som jag rekommenderar att läsa om du snabbt och tydligt vill lära dig mer:

• Varumärken och namnrättigheter på internet | dnzup
• Varumärken på internet | PRV
• Twitter moves to shut down twiter.com | The Next Web

Och så vill jag såklart tacka de hittills engagerade, lärande, och peppande: @dreadnallen, @sennbrinkonsult, @internetsweden,@johanejohansson, @northwiz, @letterman_se, @reuteras, @mariahagglof, @hans_g (@parnygards) (parantesen på grund av det här…), @pauspling, @bolstad, @dcarlbom, @hampusbrynolf, @mansj och kanske någon mer som jag i så fall ursäktar att jag har glömt.

Vad tror du om ”Den Stora Twitterbiografin” – skulle du läsa? Skulle du bidra med tips? Skulle du rent av vilja kunna skriva förslag på andras Twitterbiografier? Helt enkelt – är det en idé att riskera bli stämd för eller ska jag bara se det som ett (287 kronor dyrt) lärotillfälle som breddat mitt tweep-nätverk och givit mig uppslag till en sjukt upplänkad bloggpost?

PS. Hade ju tänkt krydda det här inlägget med diverse skärmdumpar, men tyvärr har jag någon WP-bugg (som trots fantastisk Twittersupport) ännu inte gått att lösa.

Tycker du att det är lite för tyst här?

Då tycker nog jag att du inte tycker helt galet. Det ekar ju för sjutton nästan värre här än på Twitter. Och då menar jag inte av snack utan av snark.

Men. Ett dygn har 24 timmar, och när varje timme tycks vara dedikerat ett eget projekt, är det alltid något som får stryka på foten. Eller sova lite, om man så vill (det vill man inte, men ja, ni fattar?).

Men (igen), just nu är det faktiskt värt det. Förutom att avsluta ett par frilansuppdrag är jag helhjärtat involverad i två stora projekt som engagerar mig till en gladgrad som knappast går att beskriva. Arbetssamt? Ja. Något jag tror på? JA.

Det ena är frilanskollektiv.se, som jag skrivit om förut och som sakta men säkert håller på att få en form och ett innehåll som motsvarar vår vision.

Det andra, som jag hittills varit lite tystare om, är Bloggbyrån – en PR-byrå inriktad på bloggkommunikation. Den startade jag upp tillsammans med Mats Lindborg för ett par månader sen och idag känner vi oss mogna att säga Hej! lite mer på riktigt. Till exempel genom att berätta att vi har en sajt på plats. Och (konstigt vore det ju annars…), en blogg. Det, tillsammans med vår logga och hela grafiska profil tackar vi Joakim Nyström för. Känns lika roligt varje gång att få lämna över sitt visitkort till någon. Så gott som alla ”någon” svarar alltid med en glad reaktion: ”Så fint!”. Och vi hoppas på lite samma feeling när man besöker vår sajt. Känns i alla fall precis ”Så fint!” att blogga där!

I vårt järn-/kärn-/stjärngäng (ett som jobbar intensivt och har fantastiskt kul på vägen) finns också bland andra Jack Werner (aka @kwasbeb) och ett nätverk av frilansare som alla har specialkunskaper inom webb, PR och kommunikation, men som också alla har en övergripande sak gemensamt – kärleken till bloggar och sociala medier. Och – förmågan att uttrycka sig i skrift (vi tycker liksom att det är lite viktigt). Känns lyxigt att få jobba med så mycket duktiga människor. Och med spännande kunder och uppdrag (en snar vacker dag ska vi också prata mer om dem).

Här kan du läsa mer om Bloggbyrån.

Och här (alltså här-här) kan du förhoppningsvis också snart igen få läsa mer om annat.

Blogg’n'roll!

Jag älskar berättelser och berättare, vilket förmodligen också är en stor anledning till att jag älskar till exempel böcker, journalistik, storytelling och sociala medier – områden där det fullständigt kryllar av berättarlust. Lusten att ibland blotta sig själv, väcka en känsla, vidga någon annans perspektiv.
Lusten att dela en historia.

För att rama in den i ett djupare, filosofiskt perspektiv vågar jag påstå att mänskligheten förmodligen redan för länge sedan skulle ha dött ut utan den.

För att lyfta ut den i ett mer lätthjärnsmält sammanhang tänkte jag bara berätta varför jag berättar det här, här och just nu.

I torsdags var jag, som jag ju skrev, och firade Twinglys femårsdag. Och det blev, precis som jag ju (utan att ens ha facit i hand) också skrev, en helt strålande fest.

Frågar du mig berodde dock feststrålen inte bara på att det var fantastiska människor där, att det arrades med Twinglytaggad svett och kärlek, att det bjöds på skön musik och grymt DJ:ande, att #twingly5 snabbt nådde trending topics på Twitter, att det bjöds på generösa mängder champagne, vin, öl, avec och what not, att maten var delikat (jag har förstått att jag troligen var den enda där som med handen på hjärtat kan säga att jag gillade laxkompotten…), att vi fick tischor och stickers och filtar att hålla oss varma med eller att vädergudarna var vänliga nog att inte kissa på oss.

Frågar du mig så fick festen minnesvärd-potential också mycket tack vare de berättare och berättelser som fick fylla scenen där i Linköpings Folkets Park under kvällen. ”Berättarna” var skarpa profiler som många av oss tidigare sett på scener i liknande sammanhang (läs: social media IRL). Men berättelserna var inte dem (tror jag i alla fall inte?) som många av oss hört i liknande sammanhang förut. Varför? För att det just var berättelser. Inte föredrag och keynotes om nyttan med det ena och det tredje, utan bara (”bara”) stundtals självblottande, känsloväckande och perspektivvidgande berättelser.

Många  ”män, myter och legender” (ping konferencier @jocke ) blev det, men mäkta legandariskt var det. Och för er som inte var där vill jag dela med mig av ett par utav dem (tack till thincastaren Björn Falkevik som gjort det möjligt):

 
• Björn Jeffery om sina största karriärsmässiga misslyckanden, däribland ”Badonkadonk Holding AB”: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1689635.
• Emanuel Karlsten med sitt fantastiska födelsedagstal som inte bara var en hyllningshitoria till Twingly utan en ganska härlig berättelse om sina egna kliv ut i arbetslivet och den mediavärld han varit med om att förändra.
• Anders Mildner som egentligen inte behöver påas mer än med sitt namn. Somliga är födda berättare, och Anders Mildner är garanterat en av dem. Den här gången handlade det bland annat om ”lägenheter”, bara-säga-hej och karma, men jag tror att han skulle kunna göra en epic story av i stort sett vad som helst. Tipsade honom förövrigt efteråt om Emil Jensen, en annan skånsk berättare som också fascinerar mig, inte minst med sitt Mellansnack).
  Del 1: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1689736
  Fortsättning: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1690024
• Cirka 26:30 in i klippet ovan hoppar även Twinglys VD Martin Källström upp på scen och ger oss bland annat en fin berättelse om sin självbild och hur svårt han haft att matcha den mot andras bild av honom. Ett viktig ”problematik” som jag tror många till och från kan identifiera sig med, men som inte särskilt många särskilt ofta pratar om (de Tocaboca-tröjade döttrarna som samtidigt leker guttaperkabollar i bakgrunden gör det hela också absurt kul att titta på…).

Men det är inte bara utanför en gul paviljong hos ett grönt Twingly som berättelserna fångat mina sinnen de senaste dagarna. En annan som formulerar sig så förbannat bra att jag får något så fulformulerat som dåndimpen är Jack Werner. Han är just inne i en berättarfas där han på sin blogg lägger upp olika historier om sitt förhållande till Twitter. ”Min Twitter” kallar han dem, och här är de som hittills publicerats:

• Min Twitter: Hashtaggar, jobbsök och möten som förändrar liv
• Min Twitter: Flashback – mycket mer än näthat
• Min Twitter: Kissiegate eller Hur det känns när ens blogginlägg blir viralt

Läs, läs och läs och lär er på kuppen en hel del om nyttan med Twitter. Något som förövrigt också tidigare nämnd Emanuel Karlsten skrev ett riktigt bra inlägg om igår:  Slussenolyckan – så blir Twitter den snabbaste kanalen.

Min egen story just nu är dock inte direkt någon kioskvältare, inte ens – eller snarare framförallt inte – i digital form. I veckan som var kraschade min Mac. Gjorde rätt ont, och om inte annat kommer det ge bankkontot blåmäken när jag (förmodligen alldeles, alldeles strax) tvingas investera i en ny. Fram tills för exakt alldeles nyss trodde jag även att min iPhone dött en plötslig död (den sade tack och hej och blev svart igår eftermiddag och vägrade vakna till liv trots återupplivningsförsök av alla möjliga kreativa slag). Men någon teknikgud bor det väl trots allt någonstans för nu precis nyss lös den plötsligt upp igen (weeeeird).

Nåja. Nu tänker jag 11″ och sen jobb med frilanskollektiv. Och sen kanske lite  fokus på  helt annan berättare. Ha en episk söndag!

Idag är det konferens/partaj i Linköping. Twingly fyller 5 år och det vill de fira! Och jag är den första att säga: ja, det är de verkligen värda att göra och ja, jag firar gärna med dem.

Det har inte bara att göra med att de erbjuder (bloggrelaterade) tjänster som jag och kunder jag jobbat med många gånger haft stor nytta av. Det har minst lika mycket att göra med att hela företaget andas ett genuint entreprenörsdriv och en vilja att alltid stå på användarnas sida och utveckla utifrån deras perspektiv.

Ja, och så är de trevliga de som jobbar där också. Ruskigt trevliga.

För ett par år sedan, när jag verkade mer aktivt som journalist, gjorde jag ett större reportage om realtidswebben för Internetworld och fick då nöjet att intervjua Twinglys VD Martin Källström, bland annat om det då nyutvecklade Twingly Channels.

Det blev en av de bättre intervjuer jag lyckats göra (tror jag), och det berodde nog inte så mycket på mig som på att Martin är den han är. Grattar och firar och tackar @martinkallstrom och @agaton och resten av @twingly -gänget redan så här i förväg för både en strålande fest (jag vet, jag tar ut segern i förskott här, men tror inte jag har oddsen emot mig direkt…) och en ständig utveckling av intressanta webbtjänster.

Och det gör jag bland annat med en liten länk till den där intervjun. Som man nog kan ha glädje av att läsa om man känner att man har glädje av Twingly. Och det har man. Ju.

Ses vi i Linköping?

*Uppdaterat: Ja, det BLEV en fantastisk fest. Och många tänkvärda ”födelsedagstal”. Tack Twingly och ni andra som var där!

Nej, det är inge vidare kul det som rubben vill säga. Kan kort men inte särskilt gott trots allt inte närvara på Disruptive Change som jag trott och sett fram emot. Kommer dock försöka följa på distans så gott det går, och rekommenderar merparten att göra detsamma. Tror nämligen det kommer pratas om en hel del där som är värt att lyssna på. Både en och två gånger (vilket ju oftast är fallet när det handlar om förändring…).

Nästa vecka, tisdag 24 maj, är det åter dags för Disruptive Media att anordna intressant konferens på Tekniska Muséet. Den här gången är temat förändring och konferensen, som av förklarliga skäl heter Disruptive Change, bjuder besökarna på bland annat:

”en fantastisk samling talare som ger sin bild över hur sociala medier, crowdsourcing och den digitala ekonomin förändrar sätten vi sköter, organiserar och kommunicerar våra företag och organisationer – och inte minst hur vi planerar för framtiden”.

Den här gången kommer jag ju inte närvara i egenskap av anordnare, däremot i högsta grad som deltagare eftersom jag (tack @annika!), liksom 13 andra sköna webbpeeps, blivit med bloggerpass!

Vem som kommer säga vad om vad när, samt när och hur det bjuds på kaffe och mingel kan du läsa mer om här. Och vad jag vet finns det fortfarande chans till change – det vill säga, biljetter kvar till konferensen.

Keep changin’ och hoppas vi ses!

Jag tänker inte kommentera hela det pågående dramat kring (och traumat för…) den kända SVT-profilen, Kamratposten-redaktören och BRIS-engagerade Ola Lindholm. Känns varken rätt eller relevant att försöka ta någon slags ställning för eller emot personer och ageranden här (även om jag har mina åsikter kring det och säkerligen kommer dela dem på annat håll och annat sätt).

Däremot vill jag bara kort uppmärksamma ett tidens tecken mitt i allt detta.

I Ola Lindholms enda offentligt privata kommentar kring polisens ingripande på Råsunda, kokaintestet, mediernas (Expressens) sätt att hantera nyheten, rättssäkerhet (eller inte?), sina påstådda problem, sina jobbåtaganden med mera, inleder han med att skriva:

”Hej på er. Detta är min första blogg. Den kommer bara innehålla ett inlägg. Och det är det som följer. Detta är min enda offentliga kommentar. Tycker du att den är läsvärd får du gärna sprida den vidare”.

Hur får man bäst, snabbast och förmodligen mest demokratiskt spridning av ett budskap 2011?
Genom en blogg.


Läs mer: Niclas @deeped Strandh har reflekterat (och länkat!) betydligt mer på djupet i sitt inlägg ”Knarkande KP-redaktör? Tänk om det inte är så…”. Joakim @jocke Jardenberg tar ytterligare ett annat grepp och skriver (i min mening) klokt om ”Ola Lindholm och FRA-lagen”.

Japp. I torsdags höll ju jag och Joakim Trolle i en smyglansering på vår gamla skola Medieinstitutet. Och sajten som vi inte längre smyger med (fastän den fortfarande är i Beta så det heter duga) är Frilanskollektiv.se – ett digitalt frilanskollektiv för frilansare som söker uppdrag och kontorsplatser, företag som söker frilansare och praktikanter, samt ställen runt om i landet som erbjuder en plats att sitta och jobba på.

Här kan du läsa mer om sajten, och känner du dig redo att registrera dig som frilansare (ja!), gör du det enkelt genom att regga dig under Logga in/Bli medlem till höger högst upp på sajten.

Eftersom sajten fortfarande är i Beta (det vill säga – inte klar, inte riktigt flygfärdig, utan tvivel full med buggar) är vi oändligt tacksamma för all feedback vi kan få. Den lämnar du enkelt via Tyck till-knappen till höger på sidan (tack Kundo för det!).

Och har du tips om ett frilanskollektiv, det vill säga ett kontor som gärna hyr ut platser till frilansare, får du mer än gärna tipsa oss.

Inom kort kommer vi att ha en frilansblogg där du kan följa utvecklingen av sajten och annat intressant som rör frilansare. Tills dess, följ gärna @frilanskoll på Twitter. Och spana in vår hisspitch nedan…

Hisspitch from Frilanskollektiv on Vimeo.