Så blir du glad, stolt och bildbäst på Facebook, och sen lite gladare ändå

Mittemellan jobb och tvätt och after guldägssvernissage (en tyvärr väldigt tråkig sådan – inte så mycket på grund av bidrag som på grund av hur riktigt, förlåt, pissigt de presenterades) passar jag på att berätta om fyra grejer som idag gjort mig 1.glad 2.till en potentiellt bättre Facebookare 3. stolt och 4. hahaha-glad.

Så då rullar vi:

1. Den fantastiska nyhetsappen Omni har betalanserat sin webbversion.

2. Sajten InsideFacebook har släppt en guide för olika bildstorlekar i det nydesignade Facebookflödet (som jag utöver uppdaterade typsnitt för övrigt är långt ifrån vän med). Stjärnmärker tills jag lärt mig utantill (yeah, right). Och tackar Annika för tipset.

3. Mona har skrivit den apbra bloggposten ”Fyra enkla YAY för krishantering i sociala medier”. Bra skit hälsningar stolt kollega. Som för övrogt tycker och tänker cirka precis likadant kring det här.

4. Hahaha. Hahahahahahaha:

Det här är inlägg 27 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

Street art my sweetheart

Jag är väl verkligen ingen att bedöma konst. Kan sannerligen lite om det på något djupare plan. Visst, har gjort min beskärda del beskådningar, ställt mig den lagom konstmetern ifrån, lagt huvudet på sned, stirrat, studerat, funderat och slutligen förstått fiskmås. Det vill säga, oftast ingenting av storheten i det som i allmän konstvärld är betraktat som stort.

Dock vet jag mycket väl vad som är konst och vem som är konstnär i mina ögon. Och det räcker ganska långt för mig. De största mästerverken- och verkarna i min subtila värld är dem som lyckas se och plocka fram det väldigt lilla och det vardagliga, det där som så lätt går de flesta förbi. Och som med små medel lyckas vobbla vår världsbild – om så bara genom att väcka ett skratt där det inte var förväntat.

Typ som det här.

Typ, jag kan aldrig få nog av street(he)art.

Hjärtlig upptäckt på söder cirka 2012.

Det här är inlägg 26 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Inga konstigheter. 

Dagens hack, den vetenskapliga vägen

Med tanke på mängden tv-tips kontra annat innehåll på bloggen just nu kan man nästan tro att jag just fascinerad snubblat över ett nytt medium. Vilket väl inte är mil från sanningen. Kan faktiskt inte minnas när jag tittade på så mycket (webb)tv sist. (Vilket i runda svängar innebär åtminstone en halvtimme om dagen).

Men utan att dra några djupare slutsatser kring det – ikväll följer jag ”Kampen mot hackarna” och kvantfysikens roll i den. Lagom nördigt på alla plan. Och med den gladaste ”nätsabotören” någonsin skådad. Kolla själv.

Det här är inlägg 25 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

 

Nej till näthat med No Hate

I dag gör jag den lite längre utläggningen på Bloggbyråbloggen. Det vill säga den om varför No hate speech movement, som internationellt initiativ i allmänhet, och svensk ”take på det” i synnerhet, är bland det bästa jag sett hittills i den gemensamma kampen mot näthat, med fokus på unga.

Och då skrev jag ändå den bloggposten innan jag hade ägnat ett par timmar åt den här samlingen livestreams från dagens No hate-konferens – en synnerligen ambitiös, intressant och inspirerande kickstarter på en kampanj med en, i mina och många andras ögon, potential att faktiskt förändra något.

Oavsett du har och/eller jobbar med barn och ungdomar, eller ”bara” är en som bryr dig om att vi – oavsett ålder och arena – bryr oss varandra, tycker jag verkligen du ska hitta tiden till att spana in initiativet. Och ännu hellre streama ikapp konferensen (lyssna räcker). Och sen dela råd, rättigheter och skyldigheter med de människor du bryr dig om. Eller som du bara helt enkelt vill också ska bry sig.

Tillsammans mot näthat. Det är ju det som är grejen.

Det här är inlägg 24 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. Och lämna gärna en väldigt vänlig kommentar.
;)

 

 

Pluralism

Mediakonsumtionen fortsätter. Och ja, vad ska man säga?

Jag säger att härmed säger jag upp mig från mitt liv och intar Pluras kök – Sicilien på heltid.

Så klart modifierad sanning frambringad av sjukstuga, maratontittande och allmän grannens-gräs-mentalitet. Men ändå, löjligt lajkvärt ju.

Och med det sagt, för att twicitera lite:

 

Det här är inlägg 23 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Även när man har cirka hundra graders feber (okej, give or take a few degree).

Dagens media

Mycket sjuk = mycket tid för media (och dessvärre ingen tid för det jag egentligen skulle ha gjort). Så i dag har jag…

läst ikapp lite på Nina Åkestams blogg pga fan vad hon är bra. Lev och låt leva liksom. Amen.

...lyssnat på 1. Senaste avsnittet av Kommunikationsklubben pga David Orlic är med och han är en smartskalle med sunda bygga-byrå-värderingar och som just nu gått på intressant tjänstledighet och 2. Deeped och dottern Amanda som pratar unga och sociala medier pga intressant och kul och pga är för gammal för att hänga med utan att lyssna på och lära av en yngre generation.

tittat på 1. första avsnittet av Welcome to Sweden pga fint litet skådisartelleri och pga följt seriens skapare tillika huvudkaraktär twittra om det en längre tid. (Kommer att se avsnitt 2, ja). Och 2. Klipp som till och med får fladdrande hårstrån på Odenplan (och definitivt min egen busshållplats) att blekna:

Det här är inlägg 22 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. Eventuella felstavningar och andra wtf:s bortförklaras i dag med bisarra grader feber osv.

Alltid intressant att prata mer än produkt

Jag uppmärksammade ju häromdagen Norwegian som breddat sina vingar med en ”framgångspodd”. Men de är knappast ensamma om att äntra etern och prata bortom produkt. Även Alltid – det nya, omtalade bolaget som vill vända upp och ner på den traditionsbundna elmarknaden med en ny typ av elavtal och klart hippare form av kommunikation – har dragit igång en podd. ”En intervjupodd om el, beteendeförändring, digitalisering, entreprenörskap och hållbarhet”, alltså det som Alltid, enligt grundaren och internetentreprenören Anton Johansson, i lite bredare bemärkelse står för.

Kabaam! podcast, som Alltid säger.

I det första avsnittet, som sändes för hela månaden sen men som jag blev varse om först i dag, får vi möta psykologkandidaten/entreprenören (skam den som inte bär en slashtitel!) Niklas Laninge, som bland annat pratar beteendeekonomi, det vill säga ”psykologin kring hur vi fattar beslut”. Och som tillsammans med Anton resonerar kring hur man väcker  intresse och skapar beteendeförändringar inom tråkiga områden där strukturer och rutiner och så-har-vi-alltid-gjort är helig mark.

Intressant avsnitt, och som helhet smart satsning. De flesta varumärken är ju mer än sin produkt, och det här tycker jag är ett strålande sätt att visa det på. (Dock att du fortfarande i grunden måste ha en bra produkt, och att har du inte det hjälper ingen podd, blogg, annan arena eller annat prata-runt-omkring-tema i världen).

Det här är inlägg 21 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

Att mena allvar med leken – lyssna och lär av Toca Boca

Det bidde inga Webbdagar för mig i år. Inte fysiskt i alla fall. Men portionsvist digitalt, vilket jag tackar för. Av de svenska (webb)konferenser jag varit på, eller som jag bara accessat digitalt, måste jag säga att Webbdagarna står för ett av de proffsigaste arren, med ett innehåll som både lyckas vara brett och behålla den röda tråden, och som jag för varje år upplever snäppet mer slipat än det i fjol. Så klappar och credd till Internetworld.

Det finns många bland årets inslag att lyfta, tänka kring och inspireras av (min kollega Mona, som var där igår, har också gjort en briljant summering av somliga av dem på Bloggbyråbloggen). Hos Internetworld finns också bra summeringar, bilder och klipp med det mesta och de flesta som passerat årets Waterfrontfest.

Själv väljer jag att lyfta bara ett – Webbdagarnas sista och förmodligen mest lekfulla – vilket är sessionen med Björn Jeffery som delar sin story om Toca Boca, företaget bakom de i dag mest populära barnapparna i världen. Vilket man, när man lyssnar på Björn, förstår är allt annat än en slump. Och det förstod jag nog redan 2011, då jag i egenskap av frilansjournalist för magasinet Mobile Business gjorde en lång intervju med Björn om bolaget som precis lanserat sina två första digitala leksaker. Vad jag och världen och inte ens Björn (även om han planerade väldigt väl för det) visste då var dock att Toca Boca tre år senare skulle ha 60 miljoner användare och slå jättar som Disney på touchfingrarna.

Finns så många kloka ord och insikter att ta fasta på här, att det är synd att börja citera bara några. Så starta klippet och lyssna bara: ett lekande lätt sätt att bli bättre på att fatta vikten av saker som kvalitet, långsiktighet, nischning, målgruppsanpassning och typ väldigt sunda ideal.

Det här är inlägg 20 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

There is no such thing as nyhetstorka

Det vill säga, det finns uppenbarligen alltid något att kalla nyhet. Och därmed alltid något att blogga om.

”Det är morgon i Katrineholm. Gatorna är i princip öde. Det är bara ett fåtal bilar och gångtrafikanter som ska ta sig fram. Plötsligt stannar en långtradare för att lasta av byggmaterial. Då uppstår ett mindre kaosskriver Katrineholmskuriren.

”Nyheten” i sin helhet här.

Tänker att ett fint komplement till Viralgranskaren, som jag bloggade om häromdagen, vore ”Nyhetsgranskaren”, med den enda uppgiften att granska vad som är en nyhet eller ej. Även ”Språkgranskaren” vore kanske på sin plats, där man går in och granskar användningen av ord som exempelvis ”kaos”, och om de verkligen brukats i enlighet med ordets definition.

Eller så är jag bara jävligt Stockholmsk här. Och förstår inte att kalla ”när större fordon plötsligt upptar vägen” för ”kaos”. Står just nu bussar still i alla riktningar och filer på gatan utanför mig. Vet inte var jag ska ta vägen. Eller till vilken kurir jag ska vända mig.

Det här är inlägg 19 (som jag tipstackar David för inspirationen till) i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

 

 

En bra idé är en idé som blir av och här är en podd som andas framgång

Jag inledde dagen med att lyssna in mig på ”Framgångsresor” – Norwegians senaste kommunikationssatsning som tar sig uttryck i en podd. Säga vad man vill om Norwegian som bolag (jag säger att jag är en av dem som när jag flyger oftast flyger med just dem) – kommunikationsmässigt tycker jag att de ofta jobbar bra. Till exempel är de extremt duktiga på att följa upp inbokade och avslutade resor med trevliga, till synes ”personliga” och precis lagom säljiga mail, som alltid kommer i precis rätt tid.

Snyggt.

Framgångsresor  - ”en interaktiv podd för en ny generation affärsmänniskor” – tycker jag är annan ypperlig satsning och ett kommunikativt smart koncept. Att man gör det i samarbete med ett annat företag, i det här fallet SIME med entreprenören och proffsintervjuaren Ola Ahlvarsson i spetsen, gör det också spännande på fler sätt. Som jag ofta tycker att det blir, när olika företag samarbetar och plötsligt kan mötas på helt nya arenor och förverkliga nya typer av idéer som skulle vara svåra att genomföra och bli relevanta/trovärdiga avsändare till på egen hand.

I det här fallet ger det i min värld Norwegian lite nya attribut som, oavsett om de är djupt förankrade eller mer uppsättningen till en image de vill ikläda sig, ger min bild av företaget nya konturer. Och plötsligt talar de inte bara till mig i egenskap av resenär utan även som egenföretagare och någon som brinner för att uppnå egna mål. De blir helt enkelt lite mer av en någon som (till synes) förstår mig och som drar åt samma håll – bortom de håll som deras vingar kan ta mig. Och det tror jag nästan alltid är ett smart drag.

Första delen i rubriken här ovan är för övrigt ett citat från första poddavsnittet och samtalet med Ove Rytter, en typisk sådan där imponerande ”slashmännsk” (journalist/författare/entreprenör/professionell judoutövare/bodybuilder…) med kloka ord kring bland annat entreprenörskap. Han drar i sitt prat paralleller med träning – i hans värld en av de viktigaste saker för att både ha ett lyckligt liv och bli en lyckad entreprenör – och menar att liksom den bästa träningen är den träning som blir av, är de bästa idéerna de idéer som genomförs. Typ att verkstaden vinner över snacket, och att den som snickrar alltid åstadkommer något mer än den som inte lyfter hammaren.

Jag kommer i vilket fall plöja fler Framgångsresor (och hoppas på fler avsnitt). Och när vi ändå pratar podd så håller jag uppenbarligen med dig Magnus, podden är inte död.

Det här är inlägg 18 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Och nu undrar man ju stilla vem som tar initiativet till #podd100, om det inte redan är gjort?