Att mena allvar med leken – lyssna och lär av Toca Boca

Det bidde inga Webbdagar för mig i år. Inte fysiskt i alla fall. Men portionsvist digitalt, vilket jag tackar för. Av de svenska (webb)konferenser jag varit på, eller som jag bara accessat digitalt, måste jag säga att Webbdagarna står för ett av de proffsigaste arren, med ett innehåll som både lyckas vara brett och behålla den röda tråden, och som jag för varje år upplever snäppet mer slipat än det i fjol. Så klappar och credd till Internetworld.

Det finns många bland årets inslag att lyfta, tänka kring och inspireras av (min kollega Mona, som var där igår, har också gjort en briljant summering av somliga av dem på Bloggbyråbloggen). Hos Internetworld finns också bra summeringar, bilder och klipp med det mesta och de flesta som passerat årets Waterfrontfest.

Själv väljer jag att lyfta bara ett – Webbdagarnas sista och förmodligen mest lekfulla – vilket är sessionen med Björn Jeffery som delar sin story om Toca Boca, företaget bakom de i dag mest populära barnapparna i världen. Vilket man, när man lyssnar på Björn, förstår är allt annat än en slump. Och det förstod jag nog redan 2011, då jag i egenskap av frilansjournalist för magasinet Mobile Business gjorde en lång intervju med Björn om bolaget som precis lanserat sina två första digitala leksaker. Vad jag och världen och inte ens Björn (även om han planerade väldigt väl för det) visste då var dock att Toca Boca tre år senare skulle ha 60 miljoner användare och slå jättar som Disney på touchfingrarna.

Finns så många kloka ord och insikter att ta fasta på här, att det är synd att börja citera bara några. Så starta klippet och lyssna bara: ett lekande lätt sätt att bli bättre på att fatta vikten av saker som kvalitet, långsiktighet, nischning, målgruppsanpassning och typ väldigt sunda ideal.

Det här är inlägg 20 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014. 

Ett par berättelser du inte vill missa (verkligen män, myter och riktiga legender)

Jag älskar berättelser och berättare, vilket förmodligen också är en stor anledning till att jag älskar till exempel böcker, journalistik, storytelling och sociala medier – områden där det fullständigt kryllar av berättarlust. Lusten att ibland blotta sig själv, väcka en känsla, vidga någon annans perspektiv.
Lusten att dela en historia.

För att rama in den i ett djupare, filosofiskt perspektiv vågar jag påstå att mänskligheten förmodligen redan för länge sedan skulle ha dött ut utan den.

För att lyfta ut den i ett mer lätthjärnsmält sammanhang tänkte jag bara berätta varför jag berättar det här, här och just nu.

I torsdags var jag, som jag ju skrev, och firade Twinglys femårsdag. Och det blev, precis som jag ju (utan att ens ha facit i hand) också skrev, en helt strålande fest.

Frågar du mig berodde dock feststrålen inte bara på att det var fantastiska människor där, att det arrades med Twinglytaggad svett och kärlek, att det bjöds på skön musik och grymt DJ:ande, att #twingly5 snabbt nådde trending topics på Twitter, att det bjöds på generösa mängder champagne, vin, öl, avec och what not, att maten var delikat (jag har förstått att jag troligen var den enda där som med handen på hjärtat kan säga att jag gillade laxkompotten…), att vi fick tischor och stickers och filtar att hålla oss varma med eller att vädergudarna var vänliga nog att inte kissa på oss.

Frågar du mig så fick festen minnesvärd-potential också mycket tack vare de berättare och berättelser som fick fylla scenen där i Linköpings Folkets Park under kvällen. ”Berättarna” var skarpa profiler som många av oss tidigare sett på scener i liknande sammanhang (läs: social media IRL). Men berättelserna var inte dem (tror jag i alla fall inte?) som många av oss hört i liknande sammanhang förut. Varför? För att det just var berättelser. Inte föredrag och keynotes om nyttan med det ena och det tredje, utan bara (”bara”) stundtals självblottande, känsloväckande och perspektivvidgande berättelser.

Många  ”män, myter och legender” (ping konferencier @jocke ;)) blev det, men mäkta legandariskt var det. Och för er som inte var där vill jag dela med mig av ett par utav dem (tack till thincastaren Björn Falkevik som gjort det möjligt):

     

  • Björn Jeffery om sina största karriärsmässiga misslyckanden, däribland ”Badonkadonk Holding AB”: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1689635.
  • Emanuel Karlsten med sitt fantastiska födelsedagstal som inte bara var en hyllningshitoria till Twingly utan en ganska härlig berättelse om sina egna kliv ut i arbetslivet och den mediavärld han varit med om att förändra.
  • Anders Mildner som egentligen inte behöver påas mer än med sitt namn. Somliga är födda berättare, och Anders Mildner är garanterat en av dem. Den här gången handlade det bland annat om ”lägenheter”, bara-säga-hej och karma, men jag tror att han skulle kunna göra en epic story av i stort sett vad som helst. Tipsade honom förövrigt efteråt om Emil Jensen, en annan skånsk berättare som också fascinerar mig, inte minst med sitt Mellansnack).
    Del 1: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1689736
    Fortsättning: http://bambuser.com/channel/bjornfalkevik/broadcast/1690024
  • Cirka 26:30 in i klippet ovan hoppar även Twinglys VD Martin Källström upp på scen och ger oss bland annat en fin berättelse om sin självbild och hur svårt han haft att matcha den mot andras bild av honom. Ett viktig ”problematik” som jag tror många till och från kan identifiera sig med, men som inte särskilt många särskilt ofta pratar om (de Tocaboca-tröjade döttrarna som samtidigt leker guttaperkabollar i bakgrunden gör det hela också absurt kul att titta på…).

Men det är inte bara utanför en gul paviljong hos ett grönt Twingly som berättelserna fångat mina sinnen de senaste dagarna. En annan som formulerar sig så förbannat bra att jag får något så fulformulerat som dåndimpen är Jack Werner. Han är just inne i en berättarfas där han på sin blogg lägger upp olika historier om sitt förhållande till Twitter. ”Min Twitter” kallar han dem, och här är de som hittills publicerats:

Läs, läs och läs och lär er på kuppen en hel del om nyttan med Twitter. Något som förövrigt också tidigare nämnd Emanuel Karlsten skrev ett riktigt bra inlägg om igår:  Slussenolyckan – så blir Twitter den snabbaste kanalen.

Min egen story just nu är dock inte direkt någon kioskvältare, inte ens – eller snarare framförallt inte – i digital form. I veckan som var kraschade min Mac. Gjorde rätt ont, och om inte annat kommer det ge bankkontot blåmäken när jag (förmodligen alldeles, alldeles strax) tvingas investera i en ny. Fram tills för exakt alldeles nyss trodde jag även att min iPhone dött en plötslig död (den sade tack och hej och blev svart igår eftermiddag och vägrade vakna till liv trots återupplivningsförsök av alla möjliga kreativa slag). Men någon teknikgud bor det väl trots allt någonstans för nu precis nyss lös den plötsligt upp igen (weeeeird).

Nåja. Nu tänker jag 11″ och sen jobb med frilanskollektiv. Och sen kanske lite  fokus på  helt annan berättare. Ha en episk söndag!

Har intervjuat @bjornjeffery om @tocaboca och appar för barn – in och läs!

Ja, det är en rapp appmarknad som börjar breda ut sig. Eller i alla fall börjar intresset för apputveckling äntligen rejält ha kommit på fötter. Den ”traditionella mediebranschen” (vännerna av tryckta publikationer) börjar förstå värdet av ”digitalt mervärde” och fler och fler publicister börjar inse att ett tryckt magasin snart måste skaka hand med en läsplatta för att inte sluta med besviken målgrupp och sviken köpvilja.

En intressant nisch inom apputveckling är (iphone- och iPad)appar som riktar sig till barn. För en liten tid sedan hade jag nöjet att, åt tidningen Mobil:Business, intervjua Björn Jeffery och Johan Ronnestam som båda, på varsitt håll, är engagerade i detta. Den första av dessa intervjuer, den med Björn och Toca Boca som lanserat sina två första spel idag, finner du nu publicerad på Mobil:Business sajt. Talar ju lite ur egen sak här (…), men tycker absolut ni ska läsa. Muy interesante! :)