Digitala söndagstankar – om webbsocial storstädning, bloggnostalgi och oväntad backup

Har haft en märkligt webbnostalgisk dag, fastän det inte alls var tänkt så. Det som började i storstädning AFK, fortsatte i en impuls att rensa upp i mitt Twitterflöde; dels uppdatera mig på vilka jag faktiskt följer, dels avfölja konton som inte längre känns relevanta eller helt enkelt inte har uppdaterats på länge – en välbehövlig avdammning som skjutis under mattan under alltför lång tid.

Sen fortsatte det med Facebook: gick igenom alla mina vänner och plockade bort dels de som jag upptäckte blivit tomma skal, det vill säga de som raderat sina profiler (till min förvåning var det betydligt fler än jag kunnat tro), dels hittepå-profiler (till exempel ‘Mållgan Åberg’, en karaktär jag ett tag tyckte var lite kul att kunna vara vän med och tagga, men som jag nu kände att jag faktiskt inte vet ett skit om vem som ligger bakom och därför känns märklig att vara vän med), liksom de få företag som fortfarande lyckats ha kvar en personprofil (det är inte det att jag inte gillar dessa företag jag varit vän med, men de kan gott och väl få nöja sig med att jag gillar deras sida, om de lärt sig att det är en sida de behöver skaffa, och om de inte lärt sig det får ‘vänskapen’ vara; man är inte vän med varumärken, man är vän med människor, instämmer i Facebooks logik fullt ut här).

Fortsatte med att gå igenom alla sidor jag gillat, och plockade faktiskt bort en del tummar. Tror att de flesta av dessa är företag jag tummat antingen för att det krävts i en tävling (säger också en hel del om ‘äktheten’ i människors vurm för varumärket, när man tvingar dem att gilla ens sida….), eller för att jag av olika skäl velat hålla koll på en viss sida under en viss period.. Önskar faktiskt att det, liksom det går med personer, bara gick att följa vissa företagssidor – alltså få upp deras uppdateringar  i sin feed – utan att nödvändigtvis behöva gilla dem.

Nåja. Efter Facebook blev det upprensning i bloggrullen här på TheJennie, följt av en tokbehövlig städning i min Google Reader -  RSS-läsaren jag huvudsakligen använder för att hänga med i de delar av bloggosfären jag är mest intresserad av. Och det är här nostalgin kommer in.

Ska erkänna att jag inte rensat min Reader ordentligt på flera år. Därför låg det kvar en uppsjö med bloggar där som inte uppdaterats på länge, en del så långt tillbaka i tiden som 2008 (en eon i webbtid mätt!).  En del visste jag förstås redan hade slutat blogga, eller helt enkelt tagit en extremt lång paus, och har medvetet saknat. Ett liv i exil, en av de första bloggarna jag verkligen seriöst följde, är ett sådant exempel; den ligger dock fortsatt kvar i readern tillsammans med ett gäng andra souvenirer som dels, hur töntigt det än kan låta, känns för jäkla sorgligt att bara radera, men dels också av annan anledning jag snart återvänder till.

Oops! Not on web, but still in Reader :)

En del bloggar hade jag helt enkelt hunnit glömma bort att jag följt, men blev påmind om nu när jag såg deras namn i nån gammal mapp i readern. Att folk slutar blogga är inte så konstigt (jag har själv under perioder tagit längre pauser på alla mina bloggar). Och det kommer ju dessutom hela tiden nya att följa. Men det lämnar tomrum när folk slutar skriva, i alla fall hos mig, särskilt hos dem man fått följa länge, som uppdaterat ofta och som man – även om man inte på riktigt ‘känner dem’ – känns som att man känner innan och utan just för att man fått följa med i deras blogg under så lång tid. Då är det fint att bli påmind så här.

Men nostalgin bestod inte bara i att se namnen på gamla bloggar där i readern, utan av att faktiskt läsa igenom gamla blogginlägg av de bloggare som lagt ned (jag lovar, har säkert läst motsvarande en hel roman idag). Det jag ‘upptäckte’ (eller snarare, det jag plötsligt insåg var en cool feature jag inte funderat över förut) var nämligen att blogginlägg som jag tidigare läst i min reader, som tillhör en bloggfeed jag alltså inte raderat, ligger kvar där – oavsett den faktiska bloggen finns kvar eller ej.  Med andra ord, även om någon bokstavligt talat plockat ned sin blogg från nätet och skrotat domänen, ligger inläggen kvar i readern, som plötsligt får funktionen av en ‘backup’-databas för andras inlägg. En bra påminnelse om att allt som händer på internet (om så bara en sekund), alltid stannar någonstans… Inget nytt förstås, men ändå. Alltid bra att ha i åtanke.

Har egentligen ingen större poäng med det här inlägget, mer än att gud vad många bloggar jag saknar och gud vad många nya bloggar jag längtar efter att stoppa in i mitt flöde. Rensade idag ner till cirka 200 i min Reader, en bråkdel av hur många som fanns där innan, men då tog jag förvisso också bort många som fortfarande är aktiva men som av olika skäl inte längre känns intressanta/relevanta för mig att följa.

Och sist men inte minst – det där med digital storstädning är inte så dumt, borde man göra oftare. Jag har en hel del kvar på min to do-lista här (som att se över vilka triljoner tjänster jag egentligen är reggad på, om min profilbeskrivning verkligen är up to date i de kanaler jag är aktiv i, byta lösenord här och var, uppdatera bloggar, rensa i utkast och så vidare, och så vidare…), men är ändå nöjd med dagens bedrift. Sen tycker jag alltid det känns märkligt att ‘städa’ i sina sociala nätverk. Att städa bland människor liksom, säger man det högt låter det smått absurt. Men nya sätt att umgås kräver väl kanske nya sätt att ‘sluta umgås’ också? En digital relation kan ju liksom aldrig bara rinna ut i sanden på samma sätt som en relation AFK, om du förstår hur jag tänker?  Får nog hur som bli ett eget inlägg om det någon gång, nu kallar andra digitala nöjen.
:)

 

Låt mig presentera Bloggbyrån

Tycker du att det är lite för tyst här?

Då tycker nog jag att du inte tycker helt galet. Det ekar ju för sjutton nästan värre här än på Twitter. Och då menar jag inte av snack utan av snark.

Men. Ett dygn har 24 timmar, och när varje timme tycks vara dedikerat ett eget projekt, är det alltid något som får stryka på foten. Eller sova lite, om man så vill (det vill man inte, men ja, ni fattar?).

Men (igen), just nu är det faktiskt värt det. Förutom att avsluta ett par frilansuppdrag är jag helhjärtat involverad i två stora projekt som engagerar mig till en gladgrad som knappast går att beskriva. Arbetssamt? Ja. Något jag tror på? JA.

Det ena är frilanskollektiv.se, som jag skrivit om förut och som sakta men säkert håller på att få en form och ett innehåll som motsvarar vår vision.

Det andra, som jag hittills varit lite tystare om, är Bloggbyrån – en PR-byrå inriktad på bloggkommunikation. Den startade jag upp tillsammans med Mats Lindborg för ett par månader sen och idag känner vi oss mogna att säga Hej! lite mer på riktigt. Till exempel genom att berätta att vi har en sajt på plats. Och (konstigt vore det ju annars…), en blogg. Det, tillsammans med vår logga och hela grafiska profil tackar vi Joakim Nyström för. Känns lika roligt varje gång att få lämna över sitt visitkort till någon. Så gott som alla ”någon” svarar alltid med en glad reaktion: ”Så fint!”. Och vi hoppas på lite samma feeling när man besöker vår sajt. Känns i alla fall precis ”Så fint!” att blogga där!

I vårt järn-/kärn-/stjärngäng (ett som jobbar intensivt och har fantastiskt kul på vägen) finns också bland andra Jack Werner (aka @kwasbeb) och ett nätverk av frilansare som alla har specialkunskaper inom webb, PR och kommunikation, men som också alla har en övergripande sak gemensamt – kärleken till bloggar och sociala medier. Och – förmågan att uttrycka sig i skrift (vi tycker liksom att det är lite viktigt). Känns lyxigt att få jobba med så mycket duktiga människor. Och med spännande kunder och uppdrag (en snar vacker dag ska vi också prata mer om dem).

Här kan du läsa mer om Bloggbyrån.

Och här (alltså här-här) kan du förhoppningsvis också snart igen få läsa mer om annat.

Blogg’n’roll! :)