Ikväll är det galadags igen: Stora Bloggpriset 2009 (arrangerat av Aftonbladet och Bloggportalen) ska för andra året i rad, på gamle anrika Nalen, delas ut till ”årets bästa svenska bloggare”.  En bloggpanel bestående av en skön bloggtoppliga (se vilka de är på sajten) har nominerat fem finalister inom varje kategori (Nöje & Kultur, Sport, Politik & Samhälle, Design & Inredning, Mode, Vardagsliv & Fritid samt Prylar & Teknik) och sedan har det varit upp till den webbröstande allmänheten att utse slutliga vinnare.

I samma galaveva passar även Aftonbladet på att dela ut ett hederspris till ”en journalistiskt framstående och nyskapande blogg” (liksom gästerna förmodligen – att döma av tidigare år – passar på att festa till det ordentligt ).

Mer om tävlingsförfarandet kan du läsa här. Och själva vinnarförfarandet, det vill säga kvällens event, kan du givetvis distansfölja på Twitter. Håll till exempel koll på @storabloggpris1 och #sbp så lär du garanterat hänga med i vinnarsvängarna!

Hur galant kommer det bli? Tja, kanske något i den här stilen? Eller månntro – något i den här stilen?!

Nåja. Även om modebloggerskorna har sin givna plats på kvällens galej, är det för bloggare inom andra kategorier mina tummar hårdhålls desto mer. Hoppas till exempel stort på att få se små gummor på stora scenen (vilket i sig inte utesluter åtminstonde en modebloggerska av rang!).

Vill ni följa ”bloggelitens” minglande live, kan jag tipsa om att hålla ett öga på Sweet Sunday Web Crunch som lyckats skägga sig till biljetter och enligt twuppgifter kommer live-rapportera en hel del ikväll.

Och ja just ja. Utifall att ni missat det. Har ju själv blivit nominerad till ett bloggpris – YABA (delas ut till ”Sveriges bästa bloggar om Internet, marknadsföring, media och design”). In och rösta på mig och/eller andra!

Saker blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag åkte ner till Sweden Social Web Camp hyfsat förutsättningslöst. Inte utan förväntningar eller uns av förförståelse, men utan känslan av att sjävklart veta vad det hela skulle landa i. Har aldrig tidigare varit på en uttalad unconference (vilket SSWC var), men tänkte mig att det just var det förutsättningslösa som på något sätt skulle definiera den.

Nu i efterhand kan jag säga att praktiskt taget ingenting jag tidigare varit på nog någonsin haft så mycket  förutsättningar (av den galet goda arten, kan inte nog poängteras).

Jag hade också innan en tanke om att jag skulle summera allt som sades, gjordes och upplevdes under dessa Tjärödygn. Men det har så många andra före mig nu redan gjort  (gör en #sswc-sökning på exempelvis Twitter, Youtube, Flickr och ni får garanterat många briljanta uppslag). Så min paketering blir istället av enkel art. Jag tänkte ”bara” ägna några ord åt människorna som var där. Med andra ord – åt dem som utgjorde de galet goda förutsättningarna.

Jag har en gammal cynisk one-linerdikt (av den betydligt sämre arten) som lyder: ”Det finns jävligt mycket folk, var det någon som sa. Att det finns mycket jävligt folk, är värre tycker jag”. Efter tre dagar och två nätter med 286 personer – på ett ytligt plan kanske något homogena, men på djupet av riktigt skiftande karaktär – kan jag säga att den gamla dikten raskt fått leta sig från wordmappen till papperskorgen.

Emanuel Karsten (webbredaktör på dagen.se) twittrade tidigare idag: ”Jag är helt nervös för att #sswc -blogga. Jag vill inte superlativ-förstöra det till en sekthelg”, och det beskriver rätt bra min egen ”bloggångest”. Hur förmedla det vackra utan att låta sinnesrubbad?

Men så tänker jag i ett andra andetag att det kanske inte gör så mycket om det är det som råkar bli någons tolkning, för den här helgen har rubbat mina sinnen. Rubbat dem, vidgat dem och boostat dem med ny energi. Och då är det inte framför allt de nya kunskaper och somliga gynnsamma insikter jag pratar om. Faktiskt inte ens den fantastiska miljö, strålande sol, superba festnatt(x2) och allt det andra förgyllande som omgav oss campare.

Nej, det är människorna -  ”twittrarna/bloggarna/nördarna” som vi i vissa fall skalats ner till. Eller de ”sällsynt intelligenta, kompetenta, drivna, engagerade och humana individer med en kollektiv inställning att allt som delas  är dubbelt värt”, som jag hellre skulle vilja säga. För att bara börja någonstans…

Jag kommer säkert återkoppla till SSWC med fler poster längre fram och relatera mer till innehåll från de sessioner som hölls. Men tills vidare låter jag bara mitt rubbade sinne meditera till den här bilden:

#godaförutsättningar (klicka för större bild)

(Foto: @frick som även han bloggat om SSWC)

Som sagt. Saker blir inte alltid som man tänkt sig – ibland blir de oförglömliga.

PS. Stort tack till Tomas Wennström, Kristin Heinonen, Peter Rosdahl och alla ni andra på och utanför bilden som gjorde den här helgen möjlig!