Vi är många som sörjer Steve Jobs

”Steve Jobs är död”, en mening som tycks ha vilat på allas läppar idag. Själv vaknade jag till just de orden, yttrade av en nyhetsuppläsare på radio, och det tog bara några sekunder att sedan inse (via först min iPhone, sedan min MacBook Air…) att den meningen också totalt dominerade alla andra nyhetsmedier, Twitter, Facebook och inte minst mitt RSS-flöde av bloggar. De unga tonåringarna på bussen pratade om det, killen på 7-eleven diskuterade det med kunden framför mig i kön, och det var det första samtalsämne som kom upp runt cafébordet på Medieinstitutet, i väntan på den föreläsning jag själv skulle hålla (och ja, Steve Jobs död blev också inledningen på det jag sedan var där för att prata om).

Givetvis kan man inte ”värdera” människors bortgångar och säga att en människas död (särskilt någon man inte känner) betyder mer än någon annans. Men det man kan i alla fall säga är att när andan går ur somliga, är det svårt att värja sig för vinddraget.

Steve Jobs var inte bara ”han som startade ett coolt företag”. I alla de bloggposter, artiklar, kommentarer och hyllningar på olika håll jag läst och hört och sett idag, har Steve kallats allt från ”förebild” och ”visionär” till ”entreprenell inspiratör” och ”ikon”. Och, som Apple i sin hyllning till sin grundare, skriver på sin sajt, ”kreativt geni” och ”otrolig människa”. Inte bara som hängiven Applekonsument, utan också (om inte mer) som någon som inspirerats av Steve Jobs ‘människan‘, är det beskrivningar jag nästan löjligt lätt vill stämma in i.

Precis som alla andra människor, kommer och går även de kända. Men det är inte så ofta som bortgången av en känd person berör mig så på djupet som denna faktiskt gjort. Också när jag skriver detta viner det lite kring tårkanalerna. Att Steve dessutom bara blev 56 år, född samma år som min egen mamma, har föstås också sin inverkan. 56 år är ingen ålder att dö i.

Många har som sagt skrivet om Steve Jobs idag, somliga mindre, andra mer. Men en sak tycks alla ha gemensamt – Steve Jobs var långt mycket mer än bara ett namn för oss.

Här några av alla de enormt många bloggposter som tillägnats Steve (och berört mig) under dagen:

”Steve Jobs är död” | Peter Rosdahl

”Steve Jobs död är slutet på en epok” | Deeped Niclas Strandh:

”Steve Jobs – Thank you!” | Björn Alberts

”Steve Jobs – 1955-2011″ | Fredrik Stenbeck (Sixx)

”Steve Jobs är död” | Joakim Jardenberg (Jardenberg Unedited)

”#sorg” och ”It just works” | Daniel Åberg

”Stay hungry. Stay foolish” | Mattias Åkerberg (Please Copy Me)

”Vila i frid, Steve” | Jonathan Sulo

”r.i.p Steve Jobs” | Sofia Mirjamsdotter (Mymlan)

”Steve Jobs är död” | Fredrik Lyreskog (Wolber)

”Thank you Steve!” | Johan Ronnestam (Blog of Ronnestam)

”Hur man lever innan man dör” | Helen Alfvegen

”One genius less” och ”Spinn’s PR links October 6 2011″ | Jerry Silfwer (Doktor Spinn)

”Think Different – RIP Steve Jobs” | Jesper Åström

”Steve Jobs är död – en ikon har gått ur tiden” | Heidi Wold (Heidi’s news)

”Steve Jobs, iLegend” | Simon Sundén (Join Simon)

”Tack, Steve. Du gjorde skillnad” | Joakim Nyström (Indie Makes Me Emo)

 

Rest in peace, Steve. /Jennifer

Nyhetsmonopolet för länge sen förlorat (och just det, MJ är död)

”Popkungen” har gått ur tiden och utan att varken vilja förringa eller förhärliga tycker jag att händelsen har ungefär den här betydelsen (kommentarerna under punkt ett – vilket helt off topic aktualiserar min dröm om att kunna länka till specifika rader och stycken…).

Personligen fick jag nyheten via Twitter inatt, och istället för att sväva ut i en Michael Jackson-post vill jag bara kort beröra detta ”fenomen” som fler uppmärksammat:

MJ_newstweet

Ett sanningens tweet av Andie Nordgren

Fredrik Wass berör samma sak när han bland annat ber oss att notera ”hackordningen i sin mediekonsumtion”:

Bison_hackordning_mediekonsumtion

Inflödets ordning (från Bisonblog)

Hos mig ser det likadant ut och jag instämmer till fullo i Fredriks slutsats som inleds med ”Traditionella medier måste förstå att de är en del av en mediemix där statusuppdateringar och blogginlägg finns med i konkurrensen om läsarögon” och fortsätter med många analytiskt kloka ord.

Bara en sådan sak och reflektion som kommer till mig i skrivande stund, att jag i denna bloggpost väljer att i första hand länka till bloggare och tweets, och först därefter (läs: nu när jag ska avsluta), funderar på om jag borde länka till någon större medieaktör (för att verkligen understryka att MJ är död, som om det behövdes…) säger i sig självt ganska mycket.

Den traditionella nyhetsförmedlingen har en längre tid mött nya utmaningar som ruckar dess existens. Och 2009 tycker jag verkligen är året då den fullt ut förlorat sitt monopol.

Personligen tycker jag att det ska bli otroligt spännande att se vart denna utveckling kommer att ta journalistiken, och vad det kommer att säga mina barnbarn – eller snarare hur de kommer att tolka det – när jag en dag berättar för dem att jag som liten drömde om att bli ”journalist”.