Från produktplacering till hacktivism – tips för dokumentärsugna

Mellan griljant middag och…ja, grillrester, har den här helgen mest gått ut på arbete. Arbete-arbete och trädgårdsarbete, så både knopp och kropp har fått sitt så det heter duga.

Lite nöjesduglig tid har det dock också blivit, i dokumentär-soffan bland annat. Bränt av både Morgan Spurlocks The Greatest Movie Ever Sold (inte hans senaste och inte heller, om du frågar mig, hans bästa, men likväl sevärd film som lyfter intressanta frågor kring varumärkesbyggande, reklam och produktplacering och litegranna företags villighet till transparens) och den prisbelönta We are legion, av dokumentärfilmaren Brian Knappenberger.

Den senare en film jag verkligen varmt kan rekommendera alla som vill lära sig mer om hacktivism och den digitala kampen för yttrandefrihet i allmänhet och organisationer och fenomen som Anonymous, Lulzsec och 4chan i synnerhet.

Själv såg jag bägge filmerna via Netflix, men de går förstås att hitta på fler ställen. Nedan trailers för dem båda.

Det här är dag 65, och ett av flera inlägg i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

Var går gränsen mellan verkligt och virtuellt?

Somnade i går, halvt feberstinn, till dokumentären ”Det sa bara klick – fem som möttes på nätet”. Hyfsat intressant och tidvis gullig film fram till 33:40 in, då den i mina ögon blir faktiskt helt fascinerande. Därifrån handlar det nämligen om kärlek, karriär och drömmar förverkligade i Second Life, och förbi, där man verkligen får anledning att fundera över vad som egentligen är ”verklighet”.

Jag har full respekt och förståelse för att den virtuella verkligheten för vissa kan vara fullt lika verklig och meningsfull som den allmänt betraktade ”verkligheten” (köttlivet, kan vi kalla det). Däremot, när människor sitter och följer sitt fysiska liv genom det virtuella, istället för att vara mitt i det, blir jag fundersam. Och tänker bland annat, hur är det egentligen att växa upp med sin pappa nästan enbart som avatar i en påtagligt konstruerad värld?

Se och fundera själv. Finns tillgänglig på SVT Play fram till lördag.

Det här är inlägg 37 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

 

Har du koll på lifelogging? #dokumentärtips

”A new phenomenon is emerging. People throughout the world has started to track themselves. They say it makes them healthier, more aware of their presence in life, more able to appreciate life as it happens. This is the film of the people in the middle of the Lifelogging movement.”

Ja, teamet bakom Memoto, den – vill jag tro – fantastiska lifeloggingkameran jag bloggat om förut och som inom kort lär hänga på var och varannan early adopterkrage, har alltså låtit producera en kort dokumentärfilm om fenomenet lifelogging.

Jag var själv på premiären som hölls på Bio Rio för två veckor sen, och kan intyga att Lifeloggers Movie är ett dryga tjugotre minuter långt se-, eller ska man kanske säga minnesvärt verk. Att filmens Amanda Alm och Victor ”Ville” Bloom, de som rest runt och intervjuat lifeloggare världen över, dessutom är två Medieinstitutare är bara en personlig bonus. Alltid roligt att se sin gamla skola få sätta elever på världskartan.

Filmen i sin ”hemmamiljö” hittar du på här på lifeloggersmovie.com.

Vill du läsa mer och få fler reflektioner kring lifelogging, kan du till exempel titta in hos Fredrik Wass som bloggat en del kring ämnet. På lifestreamblog hittar du också en lång lista över gadgets, appar och webbtjänster som på ett eller annat sätt erbjuder något inom lifelogging- och quantified self-segmentet.

Happy llogging!

 

TPB AFK på bio i helgen – sätt på mobilen för fan!

Sitter fortfarande på kontoret och behöver gör allt annat än att skriva ett blogginlägg. Middag vore ju nåt, till exempel. Men är det #blogg100 så är det, och så vidare.

Lyckligtvis råkar jag sitta på ett hett tips för dig som bor i Stockholm och inte som jag, buhu, redan har fredags-, söndags- eller tisdagplaner.

Har ju tidigare bloggat om och rekommenderat TPB AFK, den nysläppta dokumentären om The Pirate Bay. Och idag gick min favoritbiograf Bio Rio ut med följande uppdatering och inbjudan till evenemang på Facebook:

Har du sett TPB AFK på nätet eller TV? Nu har du chansen att se den på Bio Rio’s duk och få exklusivt extramaterial skickat direkt till din mobil under visningen. Efteråt diskuterar vi filmen i ett regissörssamtal med Simon Klose!

Vill du se behind-the-scenes-scener från inspelningen i Laos? Eller se en ung Gottfrid Svartholm Warg berätta om sin syn på yttrandefrihet? Kanske veta vad #bästabeatrice tyckte om Pirate Bay-polisen som Hollywood anställde? 

Efter att miljontals människor sett filmen om de tre hackerrebellerna på internet fortsätter filmaren Simon Klose att experimentera med distributionen av filmen. Under några exklusiva visningar på Bio Rio kommer publiken att få tillfälle att trotsa sina cineast-instinkter och se extramaterial i mobilen samtidigt som de ser filmen. 

TPB AFK är en dokumentär om tre datorentusiaster som ändrade alla förutsättningar för mediedistribution med fildelningsnätverket The Pirate Bay. Hur gick det egentligen till när hackern Gottfrid Svartholm-Warg, nätaktivisten Peter Sunde och nätverksnörden Fredrik Neij gav Vita huset orsak att hota den svenska regeringen med handelssanktioner? 

Välkommen till en bioupplevelse som en nedtankad film aldrig kan konkurrera med. I den riktiga världen.

På fredag alltså (20:30). Eller söndag (20:00). Eller tisdag (20:30). Biljetterna kostar 120 pix. Och bokar du biljett och går, glöm inte att som TPB själva uppmanar, sätta på mobilen under bion! Passar ju extra bra att påminna om en dag som denna när mobiltelefonen, hipp hipp, fyller 40 år.

Det här är bloggpost 71 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Dagens klipptips: En snölabyrint som låter vårlängtan gå vilse samt världens kanske viktigaste pirater

I vanlig ordning har jag gjort det mentala misstaget att inbilla mig att bara för att det är hyfsat länge sen det var jul och nyår så är våren nära. Men oroa er icke, den senaste veckan har fått min (för att använda en Jobsbiografiskt vedertagen term) förvrängda verklighetsuppfattning i schack igen. Och fastän det inte får mig att sakna våren mindre, är det här klippet – ett jag snöade in på och Facebookdelade redan förra året – en skön påminnelse om att man kan ha rätt kul med snö ändå.

Vill du se något betydligt mer betydelsefullt, så missa för allt i världen inte dokumentären som flera redan hunnit blogga om: TPB – AFK (”The Pirate Bay – Away From Keyboard”) av Simon Klose. Här nedan en trailer, men dokumentären i sin helhet kan du också se på Youtube, ladda ner eller köpa för 10 dollar. Närmast ett måste att se, och till och med väl värd att betala för, kan jag tycka.

UPDATE: Bra dock att läsa Peter Sundes bloggpost innan, så att du får chans att ”feltolka rätt”.

Det här är bloggpost 18 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.