It’s alive! Bloggen alltså – och social computing likaså.

Nu duggar det glest mellan inläggen här och det ber jag om ursäkt för. Men jag har, så att säga, fått prioritera andra publiceringsplattformar ett tag. Till exempel bloggen på Disruptive Media, där vi igår rapporterade om Twinglys nya wikitjänst mediebevakare.se – en sajt som enkelt, koncist och – tack vare användarnas egna input – relativt objektivt ska presentera och beskriva de olika bevakningsverktyg för sociala medier som marknaden idag erbjuder. Värd att spana in och sprida ordet om!

Har även blivit en del bloggande i samband med nya internetkunskapsfilmer. I onsdags publicerades en med Mattias Östmar om att enkelt hitta lagliga bilder på nätet (7 minuter du inte bör missa!), och veckan innan dess drygt 8 minuter med Peter Sunde som ger en riktigt bra lektion i spårning på nätet.

Ja, just det, och så har jag berättat mer om det riktigt stora och spännande projekt vi sedan några månader tillbaka (bland andra uppdrag) sysselsatt oss med – webbstrategi och sajtimplementation åt FiskarsGroup (något jag förövrigt också oundvikligt tänker på hemma morgon och kväll när jag plockar fram mina hållbara(!) Iittalamuggar…).

Den projektfas vi är i nu stavas ”mycket WordPress”, och det är kul – riktigt kul! Dels för att jag älskar att hjälpa företag gå mot bättre och framför allt öppnare lösningar (vilket jag ju mer än en gång förtydligat förr…), och dels för att vi i just detta projekt haft äran (jo, det är faktiskt en ära) att jobba med Tord Daniel Hedengren- en WordPressguru av rang (kan vara bra att känna till om du letar efter en).

Öppna lösningar är förövrigt något som både Disruptive Media och andra företag i branschen stödjer – och det gäller såväl i den externa kommunikationen som i den interna. Igårmorse var jag till exempel på ett både smarrigt och inspirerande frukostseminarium hos JMW där temat just var ”social computing internt”.

Inbjuden att prata kring det var Eva Fors, Affärsområdeschef för Information Worker och Microsofts expert på social computing (som även på Office-bloggen nyligen skrivit ett par rader om att hitta rätt kompetens inom sin organisation). Och fastän jag inte kunde relatera till allt hon sa (i mångt och mycket står Microsoft i min mening fortfarande mycket för stängda plattformar och system…) var essensen i det hon ville förmedla bra, och viktig.

Hon talade om värdet av den interna kompetensen och om vikten av att förvalta och framför allt sprida den vidare – både inom och utom organisationen. Att inte stänga in kunskap i låsta rum och vara prestigefullt dum nog (mitt ordval, inte hennes) att försöka uppfinna hjulet varje gång, utan att både vilja släppa ifrån sig egen kunskap och samtidigt våga låna av andra. Hon talade helt enkelt väldigt gott om värdet av att dela (sånt jag gillar, ni vet ;)) och om att kunskap ligger i nätverken - att den går kors och tvärs åt alla håll, och inte hierkiskt går att kontrollera från någon ledningstopp.

Och det är viktigt att tala om för det finns mycket inom det här området att göra – något man ganska snabbt blir varse om när man jobbar med kommunikation. Samtidigt har jag också stark tilltro till att mycket kan göras och kommer att hända nu - inte minst för att företag och organisationer i allt högre grad blir tvingade till det.

Precis som Eva nämnde kan inte en organisation fullt ut kontrollera kommunikationen bland sina anställda längre eller styra över vad som stannar och inte stannar i ett visst rum. I en tid där, som Brit Stakston uttryckte det, ”varje anställd har sin egen publiceringsplattform”, är det omöjligt (”what-happens-in-Vegas”-principen fungerar liksom inte längre – mina ordval, inte Brits…). Och det är en omöjlighet som i mitt huvud rymmer fantastiskt många möjligheter!

Nåja. Frukostksammankomsten begränsade sig inte bara till att handla om organisationer internt och hur ny tid, teknik, atmosfär och inställning påverkar dem i nya riktningar.

JMW:s Brit Stakston inledde med att tala om hela 2.0-begreppet och dess inverkan på samhället i stort – hur till exempel ”traditionella medier” närmar sig ”nya medier” (och vice versa) och hur nya medier, med allt vad det innefattar, i sin tur påverkar företag, konsumentbeteenden och samhällsstrukturer.

Precis som det igår morse var för kort om tid för att på djupet gå in på begrepp som Gov 2.0 (kort sagt: mer tillgänglig och demokratisk politik – typ opengov.se) och Health 2.0 (mer tillgänglig och demokratisk vård – typ omvård.se), tänker jag inte heller här göra overkill av ett redan tillräckligt långt inlägg.

Men, precis som Brit, kan jag verkligen rekommendera att googla begreppen och läsa på. För de är riktigt intressanta att lära sig mer om. Och när man väl gör det ökar också förståelsen för vilken faktiskt otrolig inverkan internet och dess sociala fundament har på allt som formar den tid vi lever i nu.

Brit tog även upp sådana siffror som kan kännas uttjatade men likväl tåls att upprepas (därför att varje gång man hör dem, sjunker de lite längre in):

  • Sommaren 1997 fanns det 35 ooo svenskar på Facebook. Idag är vi drygt 3,3 – miljoner.

Med de sista veckornas Facebookinvasion på nätet (allt från gillaknappar överallt till samarbeten och integration med företag som Spotify), kan man också på allvar börja undra om JMW:aren Björn Mellstrands spanande fråga ”Håller Facebok på att bli internet? ligger närmare sanningen än man vågar tro?

Själv är jag långt ifrån en hängiven Facebookare (för att vara den jag är och jobba med det jag gör, kan man nog våga påstå att jag hänger där i nästan skamligt lagom liten dos). Och som företag har de inte helhjärtat vunnit mitt bultande organ (varken godhet eller öppenhet har ju hittills definierat Facebook i någon större utsträckning). Men det finns en sak som Zuckerberg och hans utvecklingsgrabbar (jo, det är mest grabbar) verkligen förstått, och det är vikten av det som också Eva Fors pratade om – nätverken.

Där det finns goda förutsättningar att odla nätverk – där odlar vi människor nätverk. Där vi har stöd att utveckla och dra nytta av dessa nätverk, där gör vi det. Och när vi smärtfritt kan flytta med våra nätverk, låta dem osynligt flyta över olika gränser, träda in i nya sammanhang och dela våra upptäckter och erfarenheter även där, då gör vi gärna även det.

Det gäller på Facebook, det gäller inom organisationer och det gäller i samhället i stort. Nu handlar det bara (eh…”bara”) om vilka som är snabba och kloka nog att förstå sig på och våga välkomna de vertyg som gynnar dessa nätverks existens och alla de kunskaper som flöder där inom.

Läs brevet och se filmen – från Journalistförbund till internetkunskap

PR-konsulten Jerry Silfwer säger ”Stay off the fucking internet”. Och jag kan bara hålla med.

Det hela handlar om en kommentar på ett briljant (jag menar det – briljant) ”Öppet brev till Journalistförbundets styrelse” som Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) publicerade på Same Same But Different igår.

Bultar ditt som mitt hjärta någonstans någonting för journalistik, öppenhet, transparens och informationsdelning och har också du någongång haft någonting med Journalistförbundet att göra, då är Sofias brev en ”must-read”. Och missa för guds skull  inte kommentarerna (det är där, som oftast, debatten blir riktigt intressant)!

Förövrigt. Hur fick jag, som under gårdagen var så över öronen sysselsatt att jag knappt ens hann twittra (då förstår ni…) nys om det här? Via min Reader såklart! Har du inte en susning om vilken ”Reader” jag pratar om? Eller känner du någon annan som inte har det? Då föreslår jag att ta del av veckans precis lagom korta internetkunskapsfilm som påpassligt nog just handlar om RSS och hur du använder det (och ja – det är där som min ”reader” kommer in i bilden).

I’m flattrd!

Igår damp det ner en osedvanligt trevlig invite i inboxen, signerad Peter Sunde (@brokep) och kompanjon Linus Olsson (@bonq). Tjänsten jag blivit beta-inviterad till stavas Flattr (Flatrate + Flatter) och beskrivs (som oftast) bäst med tjänstens egen introvideo:

Flattr.com – How Flattr Works from Flattr on Vimeo.

I korthet går alltså smickertjänsten Flattr ut på att du som ”Flattrare” betalar en summa (minimum 2 euro) varje månad , för saker du känner dig ”intresserad att ekonomiskt bidra till” , och genom detta bidrar till att de personer (kan vara allt från bloggare till fotografer, låtskrivare etc) som publicerar saker på webben faktiskt får betalt för sitt innehåll.

Rent praktiskt funkar det ungefär som Digg eller Pusha – det vill säga att när du väl fått bli lycklig flattrare (prata med mig, jag har en invite till övers ;)) är du ”automatiskt alltid inloggad på tjänsten och behöver bara klicka på det innehåll – blogginlägg/bild/låt etc – du vill flattra för att det ska flattras :) (kräver förstås dock att ”innehållet” utrustats med en Flattr-knapp – något som bara kan göras av dem som själva är medlemmar…).

Genom att Flattra något visar du inte bara att du diggar texten/bilden/låten eller vad det nu handlar om, utan även att personen  bakom ditt favoriserade innehåll faktiskt får betalt i form av en del av din egen Flattr-månadspeng”.  Hur stor den pengen är avgörs enligt Flattr-gänget av två faktorer:

  1. Hur många saker du som Flattrklickare faktiskt flattrat  under månaden, samt…
  2. …hur mycket du valt att sätta in på Flattr-kontot varje månad.

Den som får ditt Flattrklick (eller kan ju lika gärna vara du som får någon annans…)  hamnar även på en topplista över ”de mest intressanta sakerna för dagen (liksom veckan, månaden, året, all time etc)” och driver därigenom förhoppningsvis även mer trafik till sin blogg eller sajt.

Flattr kan alltså sägas vara en sorts ”Digg Deluxe” där du som flattrare inte bara visar att ”man, I dig this!”, utan att du tycker att det är så pass bra att du faktiskt frivilligt vill betala för det!

Tanken med Flattr-systemet är enligt Peter och Linus att ”fler kan få ta del av pengar som få eller inga har fått förut”. De menar att med dagens system, där merparten av all donation sker genom en direkt paypal eller bank-överföring, är det många som avstår att donera ”uppskattningskapital” eftersom insatsen för att donera mindre belopp (vi snackar typ 2 kronor, eller vad man nu kan tycka att ett blogginlägg är värt) helt enkelt inte är ”värt det” (ehm…känner mig smått träffad….).

”Ni får uppskattning som är högre kvalitet än på Digg eftersom folk vet att de faktiskt delar med sig av en peng till er” skriver Peter och Linus, och där har de förstås en rejäl poäng. Särskilt när de fortsätter med att  ”Ni får dessutom just den pengen som kanske sporrar er att göra än mer. Vi ser hellre att 200 personer får en tusenlapp extra i månaden än att Blondinbella får 200.000 i månaden.”

Personligen är jag beredd att i sig flattra hela idén med Flattr. Det jag dock lite cyniskt funderar över är vilket ”mainstream-potential” tjänsten egentligen har. Är det vi i allmänhet kallar just ”allmänheten” så pass engagerad och införstådd i privilegierna med allt fantastisk gratismaterial som drivna och generöst kunskapsdelande individer dagligen föreser oss med?

Där är jag inte odelat övertygad. Men det hindrar mig inte från att skarpt gilla och hoppas på Flattr som idé (inom kort med en knapp nära dig?!).

Läs även andra bloggares åsikter om .

PS (icke-relaterat). I vanlig ordning har det i övrigt hänt mer än jag hunnit blogga om – allt från Buzz till nya Facebookstartsidor till herreguuud min position i YABA (tack, tack, tack ni som röstat). Men idag vill jag ändå hinna påminna om att ladda ner SVT Plays iPhone app som alla vi som stöttade initiativet Dear Steve Jobs äntligen kan hoppa jämfota in i app store och hämta hem! :)

”Internetkunskap” – nytt videoprojekt skall skola skolan i webb!

Som lärardotter har jag alltid känt ett visst engagemang för skolans värld. Tillsammans med mitt webbintresse och beundran för internets alla möjligheter har det engagemanget ofta tagit sig uttryck som mer liknar frustration. Frustration över att utvecklingen inom skolan inte på långa vägar tycks hålla samma takt som i många andra delar av samhället. Frustration över att det varken finns kompetens, resurser eller (ibland) vilja nog att utnyttja modern teknik och kunskap på smidigare och effektivare sätt – sätt som jag tror både skulle gynna elever, lärare och på sikt (eftersom det ändå är i skolan som grunden till det mesta läggs) samhället i stort.

Därför är jag otroligt glad över att (främst som ”pressansvarig”) få vara delaktig i det projekt som Disruptive Media (där jag jobbar) tillsammans med Björn Falkevik, Sofia Mirjamsdotter och Therese Göterheim idag offentliggör – ”Internetkunskap”.

I korthet handlar det om att vi, med stöd av .SE:s Internetfond, kommer att producera 16 korta utbildningsfilmer (ca 5-10 min/film) som ska hjälpa framförallt skolungdomar och lärare att bli bättre internetanvändare med djupare kunskap om olika webbfunktioner.

Huvudmålgruppen  är skolungdomar på högstadie- och gymnasienivå, men riktar sig även mot dessas lärare, liksom studenter på vuxenutbildningar, kursverksamheter, studiecirklar etcetera.  Och i ett större perspektiv – alla som på något sätt är intresserad och/eller beroende av internet i sin vardag.

Imorgon börjar vi spela in och redan i nästa vecka ska den första filmen ligga uppe – dels på projektets webbplats internetkunskap.se (obs! fortfarande lite i ”beta”) och dels på Youtube, för att hålla tillgängligheten – och förhoppningsvis spridningen – hög. Därefter kommer vi fortsätta att publicera en film per vecka fram tills dess alla ligger uppe.

Fler detaljer kring projektet kan ni ta del av i vårt pressmeddelande. Ja, eller till exempel fråga mig om :).

Missa heller inte nästa veckas skol- och webbrelaterade event ”Hej skolan, dags att Internetta” som internetdagarna (med @copylinda i spetsen) arrangerar. Är osäker på hur det ser ut på platsfronten, men har du tur finns det fortfarande utrymme att knipa. Sista anmälningsdag är i alla fall 5 februari (det vill säga nu på fredag) klockan 15.00, och är du som jag åtminstone det minsta intresserad av en öppen diskussion kring skola och webb, så skulle jag satsa på att gå (eller följa det live via webben)! Själv tänker jag i alla fall göra det (det vill säga gå), och har även lyckats få min lärarmamma att tänka detsamma! :)