It’s alive! Bloggen alltså – och social computing likaså.

Nu duggar det glest mellan inläggen här och det ber jag om ursäkt för. Men jag har, så att säga, fått prioritera andra publiceringsplattformar ett tag. Till exempel bloggen på Disruptive Media, där vi igår rapporterade om Twinglys nya wikitjänst mediebevakare.se – en sajt som enkelt, koncist och – tack vare användarnas egna input – relativt objektivt ska presentera och beskriva de olika bevakningsverktyg för sociala medier som marknaden idag erbjuder. Värd att spana in och sprida ordet om!

Har även blivit en del bloggande i samband med nya internetkunskapsfilmer. I onsdags publicerades en med Mattias Östmar om att enkelt hitta lagliga bilder på nätet (7 minuter du inte bör missa!), och veckan innan dess drygt 8 minuter med Peter Sunde som ger en riktigt bra lektion i spårning på nätet.

Ja, just det, och så har jag berättat mer om det riktigt stora och spännande projekt vi sedan några månader tillbaka (bland andra uppdrag) sysselsatt oss med – webbstrategi och sajtimplementation åt FiskarsGroup (något jag förövrigt också oundvikligt tänker på hemma morgon och kväll när jag plockar fram mina hållbara(!) Iittalamuggar…).

Den projektfas vi är i nu stavas ”mycket WordPress”, och det är kul – riktigt kul! Dels för att jag älskar att hjälpa företag gå mot bättre och framför allt öppnare lösningar (vilket jag ju mer än en gång förtydligat förr…), och dels för att vi i just detta projekt haft äran (jo, det är faktiskt en ära) att jobba med Tord Daniel Hedengren- en WordPressguru av rang (kan vara bra att känna till om du letar efter en).

Öppna lösningar är förövrigt något som både Disruptive Media och andra företag i branschen stödjer – och det gäller såväl i den externa kommunikationen som i den interna. Igårmorse var jag till exempel på ett både smarrigt och inspirerande frukostseminarium hos JMW där temat just var ”social computing internt”.

Inbjuden att prata kring det var Eva Fors, Affärsområdeschef för Information Worker och Microsofts expert på social computing (som även på Office-bloggen nyligen skrivit ett par rader om att hitta rätt kompetens inom sin organisation). Och fastän jag inte kunde relatera till allt hon sa (i mångt och mycket står Microsoft i min mening fortfarande mycket för stängda plattformar och system…) var essensen i det hon ville förmedla bra, och viktig.

Hon talade om värdet av den interna kompetensen och om vikten av att förvalta och framför allt sprida den vidare – både inom och utom organisationen. Att inte stänga in kunskap i låsta rum och vara prestigefullt dum nog (mitt ordval, inte hennes) att försöka uppfinna hjulet varje gång, utan att både vilja släppa ifrån sig egen kunskap och samtidigt våga låna av andra. Hon talade helt enkelt väldigt gott om värdet av att dela (sånt jag gillar, ni vet ;)) och om att kunskap ligger i nätverken - att den går kors och tvärs åt alla håll, och inte hierkiskt går att kontrollera från någon ledningstopp.

Och det är viktigt att tala om för det finns mycket inom det här området att göra – något man ganska snabbt blir varse om när man jobbar med kommunikation. Samtidigt har jag också stark tilltro till att mycket kan göras och kommer att hända nu - inte minst för att företag och organisationer i allt högre grad blir tvingade till det.

Precis som Eva nämnde kan inte en organisation fullt ut kontrollera kommunikationen bland sina anställda längre eller styra över vad som stannar och inte stannar i ett visst rum. I en tid där, som Brit Stakston uttryckte det, ”varje anställd har sin egen publiceringsplattform”, är det omöjligt (”what-happens-in-Vegas”-principen fungerar liksom inte längre – mina ordval, inte Brits…). Och det är en omöjlighet som i mitt huvud rymmer fantastiskt många möjligheter!

Nåja. Frukostksammankomsten begränsade sig inte bara till att handla om organisationer internt och hur ny tid, teknik, atmosfär och inställning påverkar dem i nya riktningar.

JMW:s Brit Stakston inledde med att tala om hela 2.0-begreppet och dess inverkan på samhället i stort – hur till exempel ”traditionella medier” närmar sig ”nya medier” (och vice versa) och hur nya medier, med allt vad det innefattar, i sin tur påverkar företag, konsumentbeteenden och samhällsstrukturer.

Precis som det igår morse var för kort om tid för att på djupet gå in på begrepp som Gov 2.0 (kort sagt: mer tillgänglig och demokratisk politik – typ opengov.se) och Health 2.0 (mer tillgänglig och demokratisk vård – typ omvård.se), tänker jag inte heller här göra overkill av ett redan tillräckligt långt inlägg.

Men, precis som Brit, kan jag verkligen rekommendera att googla begreppen och läsa på. För de är riktigt intressanta att lära sig mer om. Och när man väl gör det ökar också förståelsen för vilken faktiskt otrolig inverkan internet och dess sociala fundament har på allt som formar den tid vi lever i nu.

Brit tog även upp sådana siffror som kan kännas uttjatade men likväl tåls att upprepas (därför att varje gång man hör dem, sjunker de lite längre in):

  • Sommaren 1997 fanns det 35 ooo svenskar på Facebook. Idag är vi drygt 3,3 – miljoner.

Med de sista veckornas Facebookinvasion på nätet (allt från gillaknappar överallt till samarbeten och integration med företag som Spotify), kan man också på allvar börja undra om JMW:aren Björn Mellstrands spanande fråga ”Håller Facebok på att bli internet? ligger närmare sanningen än man vågar tro?

Själv är jag långt ifrån en hängiven Facebookare (för att vara den jag är och jobba med det jag gör, kan man nog våga påstå att jag hänger där i nästan skamligt lagom liten dos). Och som företag har de inte helhjärtat vunnit mitt bultande organ (varken godhet eller öppenhet har ju hittills definierat Facebook i någon större utsträckning). Men det finns en sak som Zuckerberg och hans utvecklingsgrabbar (jo, det är mest grabbar) verkligen förstått, och det är vikten av det som också Eva Fors pratade om – nätverken.

Där det finns goda förutsättningar att odla nätverk – där odlar vi människor nätverk. Där vi har stöd att utveckla och dra nytta av dessa nätverk, där gör vi det. Och när vi smärtfritt kan flytta med våra nätverk, låta dem osynligt flyta över olika gränser, träda in i nya sammanhang och dela våra upptäckter och erfarenheter även där, då gör vi gärna även det.

Det gäller på Facebook, det gäller inom organisationer och det gäller i samhället i stort. Nu handlar det bara (eh…”bara”) om vilka som är snabba och kloka nog att förstå sig på och våga välkomna de vertyg som gynnar dessa nätverks existens och alla de kunskaper som flöder där inom.