En god kopp Cashmore!

Så här sent på den första aprildagen orkar jag inte riktigt radda upp de få skämt jag nästan gick på. Eller allt digitalt lurifaxandewebbande som tjänster som Google roat sig med. Än mindre orkar jag försöka dra en egen luring. Tror att jag redan förbrukat mitt bästa digitala aprilskämt, när jag förr- eller förrförra året ställde om min födelsedag på Facebook till den första april och fick en hel drös med grattis. Igen. (Då fyller jag ändå år den 23:e februari, alltså inte så långt innan, och många av dem som grattade mig den första april var de som också samma år grattat mig på min riktiga födelsedag. Säger väl i och för sig kanske mer om den gemene autopilot-”förmågan” än om slugheten i mitt skämt…).

Däremot tipsar jag gärna om något aningen mer seriösbetonat, om än fortfarande underhållande, att avsluta kvällen med (eller kanske vakna till, med tanke intervjuserien 105 conversations kaffetema).

Sajten Mashable – som för övrigt har en uppsjö med artiklar taggade ‘april fools’ – är en av mina favoritkällor till nyheter och tips kring den digitala världen, och dess VD och grundare Pete Cashmore är en person jag följer slaviskt på Twitter och Facebook. Därför är den här ”espresso-intervjun” (också den från SXWW 2013) med Pete, där han diskuterar framtiden inom teknik och innovation, ledarskap och utbildning, en jag med glädje tittar på. Att han dessutom råkar vara förjävla snygg (jag vet, det är hans bättre hälft också…), gör inte de 17 minutrarna tråkigare precis.

Hoppas verkligen på att projektet går enligt plan och att det blir fler av dessa kaffesnack framöver. Men tills vidare en kopp Cashmore alltså – enjoy!

Det här är bloggpost 69 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Poddprat om allt mellan blogg och kollaps – lyssna och lär av Nina Åkestam

Kort bara, har ännu ett tips på en podcast i allmänhet och ett avsnitt i synnerhet. Även Internetworld, visar det sig, har hakat på poddhypen, vilket gör mig glad. Internetworld gör allt som oftast bra saker, och podden är inget undantag.

I senaste avsnittet har Lina Areblad mött ”bloggaren som gick in i väggen”, det vill säga Nina Åkestam.

Jag har följt Nina från och till i många år och hon är, både i egenskap av bloggare och branschpersonlighet, en person jag beundrar. Hennes ord i Resumé i fjol till exempel, om den mörka sidan att krascha (extra relevanta och viktiga för oss som ‘jobbar med mädia’) berörde både mig och många andra.

I det här poddsamtalet får vi höra mer om till exempel kollaps och prestationsångest, men också om bloggandet och hur Nina får det att flyta på.

”Jag har skrivit blogginlägg varje dag i sju år, då går det lätt tillslut. Och det är ju mitt vanligaste…min vanligaste sak att göra är att blogga. Det är det jag har gjort absolut mest i hela mitt liv”.

Tips helt enkelt: lyssna!

Det här är bloggpost 24  i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Har intervjuat @bjornjeffery om @tocaboca och appar för barn – in och läs!

Ja, det är en rapp appmarknad som börjar breda ut sig. Eller i alla fall börjar intresset för apputveckling äntligen rejält ha kommit på fötter. Den ”traditionella mediebranschen” (vännerna av tryckta publikationer) börjar förstå värdet av ”digitalt mervärde” och fler och fler publicister börjar inse att ett tryckt magasin snart måste skaka hand med en läsplatta för att inte sluta med besviken målgrupp och sviken köpvilja.

En intressant nisch inom apputveckling är (iphone- och iPad)appar som riktar sig till barn. För en liten tid sedan hade jag nöjet att, åt tidningen Mobil:Business, intervjua Björn Jeffery och Johan Ronnestam som båda, på varsitt håll, är engagerade i detta. Den första av dessa intervjuer, den med Björn och Toca Boca som lanserat sina två första spel idag, finner du nu publicerad på Mobil:Business sajt. Talar ju lite ur egen sak här (…), men tycker absolut ni ska läsa. Muy interesante! :)

Flygplansreparatören, filmintervju och mobilens magnifika utveckling

I lördags hade min kära morbror 50-årskalas. Det blev ett alldeles strålande trevligt party, trots, eller kanske just tack vare att jag där fick träffa människor jag troligen aldrig annars hade pratat med. En av dem var en 40+någonting flygplanstekniker – tänk flygets motsvarighet till rulltrappereparatören (om han nu finns, tack @deeped för tipset). Fast flygplansreparatören skulle nog aldrig blogga om det. Faktum är att han inte ens äger en dator och inte heller förstår vad han skulle ha en till. Han har ju ”tillgång till dator på jobbet ibland”, och framförallt har han ju ”internet i fickan” vid de tillfällen han känner att behöver kolla upp något (vilket jag sen fick förstå, inte var ofta).

Nej, flygplansreparatören och jag delade inte samma beroende och kärlek till webben. Men det hindrade oss inte från att skratta gott tillsammans åt ett flertal saker. Och framförallt gjorde det mig än en gång påmind om mobiltelefonens otroliga genomslag. Här träffade jag någon som förvisso verkade klara sig rätt bra utan ständig tillgång till nätet, men som motiverade sitt icke-dator-ägande med att han ju ändå kom åt nätet via sin telefon. Hade han inte haft den möjligheten hade kanske icke-datandet sett annorlunda ut. Lite coolt, kan jag tycka.

I förra veckan gjorde jag ett antal intervjuer kring mobilmarknadsföring åt Mobil:Business (publiceras i nästa vecka). De bekräftar vilket otroligt genomslag mobiltelefonen fått också i den kommersiella världen och vad den, ihop med sociala medier och geopositionering, kan göra för ett företag, dess kunder och kampanjer.

Något annat som gjort otroligt mycket för många är Youtube och de människor som fyller kanalen med innehåll. En av dem är Eskild Fors, en 22-årig ”gutt” från Norge som den 17 februari laddade upp filmen ”iPad 2 review – hands on”. Den har  i skrivande stund haft 1 606 604 views (and counting…) och vill du, liksom jag ville, veta mer om filmen och dess fantastiska skapare, kan du idag läsa min intervju med honom på Bineros blogg.

Hej igen. Jag har något att säga, och jag börjar med några ord om #Egypten

Jo, den här bloggen må ha varit död ett tag, men – länge leve bloggen!

Nu tänkte jag köra igång igen här. Känns som ett väl valt tillfälle, inte minst med tanke på allt som just nu pågår i Egypten.  Det får mig att åter inse hur priviligerad jag är som bor i ett land där yttrandefrihet är en självklarhet. Och där internet ännu inte är stängt (…). Inte minst visar det också än en gång varför det är så otroligt viktigt att slåss för dessa friheter och rättigheter.

När jag för nästan exakt två år sedan (januari 2009) besökte Egypten (för övrigt samma vecka som ”alla” plötsligt flyttade över från den tidens populära mikroblogg Jaiku till den då svenska, starkt Twitterkonkurrerande tjänsten Bloggy och jag efter en veckas nätfrånvaro kom hem och fattade i n g e n g e t i n g…) – då kom jag i kontakt med en Egyptier, Ali, som berättade om svårigheterna att uttrycka sig fritt där nere. Att folk med ”fel åsikter” stängdes ner på Facebook, att många utländska sidor blockerades, att människor riskerade både fängelse och död om de yttrade politiskt provocerande saker och att om man var ”smart” aktade man noga sina ord på internet.

Samtalet med Ali (som jag fortfarande minns med obeskrivlig värme) blev en intervju, ”En vardagsprofet i gatulivets Egypten” kort därefter ”publicerad” som skrivuppgift i en kurs jag då läste på Medieinstitutet. Har du ett par minuter över får du gärna läsa den. Inte för att ge prov på min skrivkunskap, utan för att ge en bild av Egyptien, det egyptiska folket, det politiskt korrupta samhälle de länge levt i och inte minst av den kämparglöd och sociala kärlek som åtminstone jag såg lysa stark hos den egyptiska kille* jag intervjuade.

*liten fotnot bara, det är inte hans riktiga epostadress i texten.

Mycket mer har jag inte att säga just nu. Förutom att jag är otroligt tacksam över min möjlighet att faktiskt kunna blogga. Om i stort sett vad jag vill. Och nu är alltså tanken att jag ska göra det lite mer regelbundet igen…. Vill du också vara med och kämpa för större yttrandefrihet i världen, finns det många sätt att göra det på. En sida jag blev tipsad om på Facebook idag (tack Maria Hägglöf) är accessnow.org. Bakom den står organisationen Access – ”a new global movement for digital freedom”. Har inte hunnit spana in den så noga än, men tror att den kan vara intressant att titta närmare på!