Utan min iPhone – reflektioner kring behovet av dokumentation

Det största beviset på precis hur mycket plats ens smartphone tar i ens liv, brukar yttra sig när den ofrivilligt inte får ta någon plats allt. Med andra ord, när man jag glömt den hemma. Det händer extremt sällan (herregud, den ligger ju bredvid huvudkudden när jag sover), men idag är en sådan sällan-dag.

Visst, det är stereotypen av ett i-landsproblem, men (som i-landsbo) ändå lite intressant att reflektera kring. Och då menar jag inte bara det uppenbara, det vill säga den nästan löjliga känslan av att mer eller mindre ha gått hemifrån utan en kroppsdel…

Smartphone-samhälletPrecis som när man försöker sluta med någonting (typ rökning, och som en konsekvens av det ser cigaretter överallt) lägger man verkligen märke till hur precis alla, överallt, är sysselsatta med sina smartphones eller läsplattor på bussar, tåg och hållplatser. Det är ju inga konstigheter, det blir bara så mycket mer tydligt precis hur utbrett och hur aktivt användandet är, när man inte själv sitter nergjuten med blick och fingertoppar i skärmen.

Men utöver det, och saknaden av att inte kunna göra allt det som nu nästintill blivit standard i min vardag när jag rör mig mellan platser – att läsa och svara på mail; scrolla genom bloggflödet i readern; kolla Twitter och Facebook och kanske Instagram; kommentera, lajka, dela; ha koll på klockan(!); spela senaste rundan i något spel; lyssna på Spotify och så vidare – är det en annan saknad, vi kan nästan kalla det rädsla, som dyker upp hos mig. Det är förlusten av min möjlighet att kunna dokumentera. 

Me and ma' phone!Blir nästan lite fascinerad över det här, för det är inte något jag aktivt reflekterat över. Men någonstans har jag självklart vant mig vid tanken att alltid kunna fånga upp, dokumentera och dela det som händer runt omkring mig. Om så bara med genom en bild av en halvkul bil att posta på Instagram, eller ett tweet för att återge en situation på bussen, men ändå. Nu är det verkligen inte så att jag alltid delar allt jag snappar upp i min omvärld, men just den där möjligheten att kunna göra det – den har blivit så självklar att den känns nästan skrämmande att vara utan.

Är det bara jag och är jag bara löjlig eller är det någon, rentav många, som känner igen sig? Och i så fall –  är det här något slags bevis på att ”alla är journalister”-mottot ändå rotat sig djupt hos allmänheten? Och, om det nu också är så, är det någon slags vinst för mänskligheten, den här möjligheten till och (för vissa) behovet av att alltid kunna dokumentera allt?

(Jo, en sån här dag känns det rätt nära till hands att faktiskt beställa den där Memoto-kameran).

Det här är bloggpost 30  i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

 

Ps. Jo, det nya temat jag bloggade om igår, bytte tillfälligt tillbaka. Men det kommer igen, behöver bara som sagt få trolla lite med det bakom kulisserna först.

Uppdaterat: Läs också vad Evelina redan skrivit om Ofrivillig digital detox. Tydligen är jag inte ensam i mina funderingar. :)

 

Har intervjuat @bjornjeffery om @tocaboca och appar för barn – in och läs!

Ja, det är en rapp appmarknad som börjar breda ut sig. Eller i alla fall börjar intresset för apputveckling äntligen rejält ha kommit på fötter. Den ”traditionella mediebranschen” (vännerna av tryckta publikationer) börjar förstå värdet av ”digitalt mervärde” och fler och fler publicister börjar inse att ett tryckt magasin snart måste skaka hand med en läsplatta för att inte sluta med besviken målgrupp och sviken köpvilja.

En intressant nisch inom apputveckling är (iphone- och iPad)appar som riktar sig till barn. För en liten tid sedan hade jag nöjet att, åt tidningen Mobil:Business, intervjua Björn Jeffery och Johan Ronnestam som båda, på varsitt håll, är engagerade i detta. Den första av dessa intervjuer, den med Björn och Toca Boca som lanserat sina två första spel idag, finner du nu publicerad på Mobil:Business sajt. Talar ju lite ur egen sak här (…), men tycker absolut ni ska läsa. Muy interesante! :)

Teknik vs social förmåga – ett litet webbfilosofiskt deviceresonemang

Krävs det bra teknik och rätt devices för ”att vara social”?

Jag ställer frågan eftersom den denna sommar vara högst aktuell för mig (btw precis återkommen från den längsta och bästa av semestrar, så nu borde det åter börja hända mer konstanta saker här på bloggen. Borde….).

Miste ju min iPhone sent i våras, lyckades ganska länge hanka mig fram på testlurar (Sony Ericsson Xperia Mini, Xperia Mini Pro och senast underbara Samsung Galaxy S), men har mellan varven och sista tiden försökt socialisera med en Sony Ericsson w595 (jo precis, den som för 1,5 år sedan gav mig en känsla av teknikbefrielse när den införskaffades!).

Och nej. Jag har varken varit eller är asocial – har tvärtom aldrig tillbringat så många av dygnets vakna sommartimmar (de har i sig varit både många och långa…) med så många olika fantastiska människor. Men. På den webbsociala fronten har det varit/är tuffare. När det kostar tid och viss besvärlighet att twittra, Facebooka, ladda upp bilder och följa flöden – då vill det till att man också har mycket tid, uthållighet, vilja och rätt många stunder av stillasittande för att göra allt det (värt att tänka på när man försöker sälja in sociala medier med ”du integrerar det så lätt i din vardag” och ”det behöver inte alls ta så mycket tid” till kunder…). Och i mitt (något sommarlata) fall har det blivit betydligt mindre av allt.

Var jag vill ta resonemanget? Ingen vidare vart alls egentligen, förutom att egentligen bara väcka frågan: Går det människor förlorade i ”den nya kommunikationen” om de inte har tillgång till den nyaste tekniken?

Och (en mer filosofisk fråga kanske…), är det teknikutveckling som driver människans kommunikationsförmåga och utveckling framåt, eller är det vårt behov av att ständigt finna nya och förbättrade kommunikationsvägar som bäddar för utvecklingen av (inom det området) ny och förbättrad teknik?

För egen del kan jag bara svara att ju mobilare tekniska hjälpmedel jag fått (eh, ”fått”), och ju bättre de varit, ju mer har jag kommunicerat, ju fler människor har jag lyckats träffa IRL (faktiskt) och ju roligare har jag upplevt själva kommunikationsprocessen. Samtidigt får man förstås inte förglömma att det är mitt eget ständigt ökade behov av effektivare kommunikationsmöjligheter som just fått mig att uppgradera mitt ”deviceinnehav”. Med andra ord – det är ingen som har tryckt en iPhone i handen på mig…

Givetvis är svaret inte svart eller vitt. Men när jag också läser Joakim Jardenbergs fina inlägg om och jämförelse av #SSWC och de gamla grekerna, och om hur viktigt det är att vi stannar upp, reflekterar och faktiskt funderar över hur vi får fler att förstå mer av till exempel tjusningen med den sociala webben, tycker jag att frågan känns än mer aktuell.

Kan det rentav uppstå webbsociala klyftor på grund av skillnader i vilka tekniska devices vi bär med oss? Eller är frågan i det stora sammanhanget irrelevant? Handlar det snarare bara om kunskap och intresse kring hur och var man bäst och smidigast delar, snappar upp, kommenterar och diskuterar på webben och har en ”smartphone eller inte smartphone” inget med det stora hela att göra?

Oavsett hur det ligger till väntar jag nu på 1. en iPhone 4 (må den snälla anlända inom 8 dagar!) och 2. en (förhoppningsvis – om @annika lyckas ragga rätt på en i London) iPad. Och jag vet att det inte bara kommer att göra mig pratsammare och framförallt aktivare i fler dialoger på webben (en bieffekt av den tekniska besvärligheten har också varit att de få gånger jag utanför hemmet äntligen lyckats ”ta mig in”, har kommunikationen allt för ofta blivit av monologklassiskt egoistråkig ”hej, här är jag, det här gör jag just nu”-karaktär, just den som många ”anti-socialmedister” föraktar och håller som argument mot den där tjusningen med sociala medier). Min uppgradering kommer också att göra mig lyckligare på ett plan som jag (ping @jocke) oftare ska försöka stanna upp på och reflektera över hur jag bäst ska förmedla och bjuda in andra till.

Och fastän jag längtar och kommer bli så exalterad/på utandning att jag skulle kunna bry mig #inteettjota när dessa devices nått min hand, kvarstår ändå frågan: kan jag få någon med en w595:a att riktigt förstå?

Tre rappa apptips

Trots att jag just nu saknar iPhone och Appleappar och mest bara Androidar 24/7, kan jag inte låta bli att gå igång på och tipsa om ett gäng nya iPhone-appar som borde kunna intressera dig som fortfarande har din (iOS 4-uppgraderade??) Applelur i behåll.

Så varsågod – här är tre stycken ”kanske värda att prova”-appar (och du som gör det, provar alltså, delge mig gärna om de är värda en nedladdning den dagen som den dagen kanske får lov att också komma till mig…).

  1. Toyota släpper idag kampanjappen ”A glass of water” som är kopplad till sajten nollutsläpp.se och en tävling tänkt att hjälpa svenska bilister att köra lugnare, mer planerat och framförallt sänka sin bränsleförbrukning till förmån för en koldioxidfattigare miljö. Frågan som ska trigga engagemang lyder: ”Vad skulle hända om du ställde ett glas vatten på instrumentbrädan när du sätter dig i bilen idag?” och A Glass of Water är enligt beskrivning ”ett digitalt vattenglas som registrerar körsträcka, körtid, bränslekonsumtion, stillastående tid och spillt vatten. Efter avslutad körning kan du se hur du kört och var du har spillt på en karta, så att du kan förbättra dig till nästa gång. Resultaten laddas automatiskt upp på nollutsläpp.se och jämförs med dina medtävlande. Det går naturligtvis lika bra att mata in sina värden manuellt, utan app, och delta i utmaningen”. Mer om hela grejen kan du läsa i den här FAQ:n, eller på den Vattenglaset-dedikerade Facebooksidan.

    Nu har jag ju själv förutom iPhone heller inte någon bil, så för mig känns inte appen högprioriterad. Men –  jag tycker det är skönt att ett bilföretag vill ta liiitegranna miljöansvar, och roligt när man försöker förena nyttan och allvaret med nöje och teknik i tiden.

  2. Taxi Stockholm (som förövrigt tydligen finns både på Twitter,  Facebook och Youtube)  blev redan för några dygn sedan med egen app där man som kund ”snabbt och enkelt ska kunna beställa en bil direkt till den plats där man befinner sig utan att behöva prata med växeln”. Kan som sagt tyvärr inte säga exakt hur och framförallt om det funkar – men om det gör det låter det ju grymt! I vilket fall lär den redan ha laddats ner x antal tusen gånger och lyckats rycka tredjeplatsen i listan över mest nedladdade rese-applikationerna, så att efterfrågan finns råder ju inget tvivel om… (ping @ alla-konkurrenter….).
  3. Headweb som jag gillat ända sedan de drog igång (entreprenörsandan och drivet ”bakom kulisserna” inte minst), bjöd igår på en förhandstitt av sin kommande app. Är man Headweb:are borde den kännas välkomnad (ping @ myself!) – men den som vill välkomna får samtidigt lov att vänta. Tydligen vill inte Headwebteamet släppa appen förrän den känns ”perfekt” (förståeligt) och vill man vara med och ”perfa till den” – med andra ord betatesta -  lär det tydligen vara här man pingar sitt intresse: beta@headweb.com..

Och med det sagt – apport…

Så blev #SEB äntligen med iPhone-app!

Var ju inte alltför länge sedan jag bloggade om SEB:s nya, sociala pressrum – en i min mening riktigt bra satsning. I samma inlägg efterlyste jag dock fler tjänster för oss kunder, däribland en iPhone-app, och idag kan jag lyckligt konstatera att de fått till en!

Som ganska ofta annars nuförtiden var det dock inte från källan själv (i detta fall SEB) som jag fick reda på nyheten, utan via ett tweet från @martin121. Går man in på SEB:s sajt skrivs det om det på förstasidan, men bara en av SEB:s twittrande ”experter” har (nu klockan 14:45) själv hunnit twittra om nyheten och något sms eller mail om saken har jag inte fått….

Nåja, kanske är jag ensam om att ha uppskattat något sådant? Och många verkar ju ha fått nys om saken i alla fall. Men ändå. Kan inte låta bli att tycka det är lite märkligt…

Appen som sådan kan jag dock verkligen bara applådera. Den innehåller precis det jag efterlyst – till exempel möjlighet att kolla saldo och transaktioner på alla mina konton, göra överföringar med mera, kolla börskurser (gör det förvisso inte själv, men känns som en självklar funktion) samt snabbt kunna spärra mitt kort eller av andra skäl kontakta banken.

Dessutom är appen laddad med ett gäng ”bonusfunktioner” som får mig att tycka att den är riktigt grym, till exempel möjlighet att söka efter närmaste bankomat, komma med feedback och se informationsfilmer.

Bra även att man tänkt på dem som inte är SEB-kunder genom fliken ”Bli kund” där du enkelt via ett formulär anmäler ditt intresse.

Vi får väl se. Känner jag mig själv rätt lär jag säkert snart snubbla över ett antal funktioner jag saknar – men då kommer jag troligen posta dem via feedbackfunktionen i appen snarare än här. Och tills dess nöjer jag mig med att tacka SEB och säga att det känns roligt (ja, tänka sig, på en bank – roligt) att vara kund hos en bank där man märker inte bara vilja till förändring utan faktiskt påtaglig utvecklingskraft.

SEB for iPhone laddar du ner här.

Okej då, iPad är kanske inte iBad ändå…

Har varit på en riktigt folkskön #applevaka hos Carnaby hela kvällen och kollektivbevakat det Apple-event som alla webb- och technördar tokväntat på en längre tid.

Är tyvärr för trött för någon längre sammanfattning, men som alla (som bryr sig) vet vi det här laget är det iPad som var kvällens (och troligen de kommande dagarnas) stora ”center of attention”.

Min första reaktion – den som också TV4 Stockholm lyckades snappa upp – var inget av hoppa-jämfota-karaktär direkt; ”jahapp, en stor iPhone” (eller ”iBad”, som jag också var rätt snabb med att twittra ut…).

Sedan (långt efter att TV4 lämnat byggnaden) presenterades specarna som faktiskt gör den intressant. Som att ja, den går att få med 3G. Och mer av just den reaktionen kan ni förmodligen ta del av i kommande söndagsavsnitt av Sweet Sunday Web Crunch, eftersom både @jnystromdesign och @bjornfalkevik var på plats med – i vanlig ordning – kamera, mic och skönt diskussionsdriv, och bland andra fångade mig och @danrasmussen i en gemensam intervju.

Så, iPad? Njae, kan fortfarande inte säga att jag är helt tagen. Men. Jo. Jag kommer nog vilja ha en trots allt. Känner det inte minst efter att ha gått igenom min reader, redan fylld med riktigt välskrivna tankar och iakttagelser kring iPad, Apple, behov och framtid.

Här ett par bloggposter jag (i väntan på fler) rekommenderar:

”Incredible experience” säger förövrigt Steve.

Det vet jag inte riktigt om jag vågar skriva under på än.
Vad jag däremot kan skriva under på är Sofia Mirjamsdotters ”amazing…”!

Uppdaterat: Fler intressanta blogginlägg om iPad!

Missa heller inte Mashables Apple iPad: A Comprehensive Guide” och den här TechCrunch-videon där Steve Wozniak (medgrundare av Apple) snackar iPad på California State University of Chico, strax efter den offentliga releasen.

Ta sjövägen med Eniro (och trimma segel för framtiden)

Jag vet att det är ”old news” (lanserades 6:e maj har jag fått förstå), men som gammal seglare* tycker jag att den här min ”dagens sena upptäckt” är riktigt cool och något jag faktiskt gått och väntat på:

eniro_sjokort

En parantes: Någonstans måste det sitta en utvecklare och le, sjökortsannonsen ovanför "guppar" som en boj på vågor. Detaljer. Jag gillar't.

Eniros sjökort omfattar hela Sveriges kust och de större sjöarna och märker ut det mesta av det som klassiska sjökort gör; djup, sjömärken, landmärken och grund, gäst- och naturhamnar samt förstås GPS-koordinater. På Eniro är man noga med att säga att de inte ska användas för navigering, men gärna för planering, och de lär funka utmärkt för att mäta distansminuter.

Enirobloggen (jepp, de har en) kan man även (idag faktiskt) läsa mer om Eniros nya, uppdaterade iPhone-app som just har stöd för de sjökorten. Blir till att testa funktionalitet och Telia-täckning (…) på ”myboysPhone” när det i helgen bär iväg hit:
off_to_Lådna
*Apropå segling så postade framtidsspanarna Kairos Future idag ut maj månads Global Watching-rapport, bland annat innehållande Mats Lindgrens artikel ”Trim the sail and beat the wind – how to turn from future faker to future maker”. Intressant, inspirerande och kanske rent av viktig läsning i dessa minst sagt blåsiga tider…