Till alla mina potentiella uppdragsgivare: jag bloggar just nu i nattlinne

Är det där särskilt smart – att skriva den rubriken? Här och nu? Bör ett nattlinne hållas utanför den professionella sfären?

För ett par dagar sedan bloggade Jerry @DoktorSpinn Silfwer om sitt bloggdilemma. Han lyfte då frågan som alla bloggare måste, eller i alla fall borde fundera över, och det är de fyra P:na som en ensam eller alla fyra gemensamt definierar innehållet på en blogg: Publikt, Privat, Professionellt och Personligt.

Precis som Jerry påpekar är ju allas blogginnehåll publikt, däremot behöver det varken vara professionellt, personligt eller privat – och i synnerhet inte alla delarna samtidigt. Men om man vill uppfattas ”professionell”, var går då gränsen för hur personlig man kan vara, och hur hanterar man att, om det nu är det man eftersträvar, vara personlig utan att bli alltför privat (två begrepp som ofta gärna görs synonyma, men som är helt olika saker)?

Jerry skriver att han själv, till förmån för sitt professionella (men inte opersonliga!) bloggande, de senaste åren helt lagt ner den privata vinkeln, och hur han ibland kan sakna den.

Jag förstår Jerrys dilemma fullt ut, och ”P-frågan” är en jag nästan konstant har i bakhuvudet:

>> ”Bör jag verkligen blanda in personliga åsikter om exempelvis företag på min blogg – kan det skada framtida, eventuella konsultuppdrag?”

>> ”Är det rätt att trycka ut mitt banala, för att inte tala om mitt högst privata subtila flöde i samma kanaler (Twitter, Facebook etcetera) som  jag för ut mina ”TheJennie.se”-inlägg i, och där en hel del för mig viktiga professionella/yrkesrelaterade kontaketr finns och enkelt kan ta del av min person?

>> Kan mitt publika privata skada mitt personliga varumärke – eller är det just det som är med och formar och för det framåt?

Och det finns förstår fler frågor än så, och kanaler utöver bloggen, som då och då passerar trådarna i mitt huvud. Det jag oftast kommer fram till (vilket inte behöver vara rätt, så säg gärna emot mig om du tycker att jag har fel) är att ju mer ”jag” jag vågar vara publikt, ju enklare blir det – både för andra och för mig själv. Jag kan fundera mindre över vilken roll jag behöver ta i olika sammanhang och vilka åsikter jag bör/inte bör redovisa (även om jag givetvis ofta anpassar mig efter sammanhang, något annat vore ju bara korkat). Samtidigt kan till exempel potentiella uppdragsgivare, inbillar jag i alla fall mig, ganska tidigt få en hyfsat tydlig bild av vem jag är och vad jag står för och vilka olika sidor som utgör min personlighet.

Självklart finns det mycket av både mig och mitt liv som jag aldrig gör publikt, liksom saker jag publicerar som aldrig blir privata. Men. Det jag absolut vågar påstå är att min transparens hittills, och vad jag vet, aldrig satt några käppar i hjulet för mig, tvärtom.

Framför allt är det skönt att vakna på morgonen och veta att jag inte har en dubbelmoral som råkar vara till salu när det passar. Det vill säga att jag inte låter pengar gå före principer och, i den mån det är möjligt, inte tänker väja för att outa starka och för mig viktiga åsikter bara för att det kan riskera uppröra någon som en dag kanske kan sätta bröd på mitt bord.

Bla, bla bla…skulle kunna resonera vidare om det här i en evighet tror jag. Frågorna kring transparens och personligt varumärke och gränserna mellan offentligt, personligt och privat är verkligen några som intresserar och engagerar mig (var på mitt gamla Medieinstitut häromveckan och hade bra diskussioner kring det med kommunikationsklassen som läser där nu).

Och det är fler än Jerry och jag som pratar om det privata (<— Sofia @Mymlan Mirjamsdotter, klart en ”privatpublik” förebild för mig!). Och det finns många fler som jag tycker lyckas bemästra och kombinera alla fyra P:a – Publik, Privat, Professionell, Personlig – till exempel Fredrik Wass, aka @bisonblog (som btw precis startat en strålande podcast – ”Bison Trackback”!).

Har du några tankar kring allt det här jag snart skrivit en roman om? Finns det gränser för hur privat man i publika sammanhang får lov att vara, eller handlar det bara om hur skickligt man hanterar konsten? Och i såfall – har du exempel på någon utöver ovan nämnda som gör det riktigt, riktigt bra?

Kommentarer – vill ha dem! :)

Måndagsmix – från sommarblogg och Almedal till iPhonevaka och appevent

Jo, det börjar märkas mer än bara på vädret, Marathonlopp, studentflak och grilldofter att det är sommartider nu. Flera har börjat fundera på sommarens klassiska ”blogga eller inte blogga?”. Och flera har till min bloggjunkie-glädje bestämt sig för att trots hängmattesäsong inte låta bloggandet lägga sig ner.

Joakim Jardenberg (@jocke) började med med initiativet till ett ”sommarkollo 2010 i bloggosfären” och i lördags skrev Jerry Silfwer (aka @doktorspinn) en alldeles lysande post om hur han inte tänker ta bloggsemester och varför. Kan inte låta bli att förälska mig i det sista så vackert formulerade stycket:

”Vare sig vi möts digitalt eller analogt så hoppas jag att vi gör det dialogt, oavsett om det är i ett kommentarsfält eller med en drink i handen på någon solig uteservering någonstans. Glad sommar alla!”

Och så finns det till och med favoriter som tänkt sig öka bloggartempot en aning – till exempel Brit Stakston (@britstakston) som igår kickade igång igen på sin privata blogg med att officiellt ställa upp i #avatarSM som jag och @godtyckligeaxel spontanstartat (kommer nog lobba lite mer för den tävlingen i veckan – min FYI så länge: sista tävlingsdag är nu på fredag den 11:e, så gör dig själv en tjänst och ställ upp bums! ;)).

Själv tänkte jag nog inte heller lägga ner helt – bloggandet alltså. Inte på någon av mina, 1, 2, 3 bloggar. Förmodligen blir det mindre (är redan innan i en hyfsad gles-bloggar-period…), men att inte skriva alls för inte-skriva-alls:andets-egna-skull – nej, det saknar poäng även i en solkokt hjärna.

Hur som. På agendorna (i alla fall min) märks inga särskilda sommarlater än. Webben tar aldrig semester (som @miriamolsson så fint formulerade det i ett IW-nyhetsbrev en gång), och detsamma gäller mycket av det som kretsar kring. Vet att det till exempel är många som redan nu börjar ladda för Almedalsveckan. Själv blir det till att distansfölja, vilket inte torde vara så svårt i år (yupp – it’s the ”Brit Linklove Day” today :P). Andra stämmer kanske guran för att ingå i SSWC:s campband (man söker folk, så sitter du på en SSWC-biljett och lite musikalitet, läs in dig och anmäl intresse!)?

Själv är jag aningen kortsiktigare och håller mig till tre av veckans webbguldiga korn, vilka framförallt borde intressera en och en annan teknikgeek därute:

  • Måndag (idag!): Apple förväntas avslöja detaljerna kring iPhone OS 4,0 och nästa iPhone! (blev själv iPhonelös i onsdags och stod ungefär i en kvart i valet och kvalet om det skulle vara värt att vänta ut när nästa version släpps på marknaden. Men vi kan säga så här – efter några minuter med en mobil från förra årtusendet finns det i n g e n t i n g som heter vänta…). MacWorld har samlat ihop massa mumsig förhandsinfo. Och ikväll klockan 19.00 svensk tid drar keynoten igång! #Applevaka för dig som twittrar.
  • Onsdag: Om du bor i Stockholm och som jag råkar vara lite extra förtjust i WordPress – gör, som jag tidigare tipsat om, ett stopp förbi WP-bar hos Carnaby. Mingel, öl och diskussioner kring WordPress – tror väl det räcker som införsäljning?!
  • Torsdag: Nordic Mobile Developers Summit – ett event med fokus på utveckling av och affärsmodeller för mobilappar – intar gamla biografen Astoria i Stockholm. Jag är genom Disruptive Media med som partner (du vet väl att om du bokar via oss så får du liksom rätt grym rabatt…) och kommer givetvis att vara där. Hoppas att det kan bli en schysst uppladnning för vår stora konferens i höst – Disruptive Code :).

Personligen blir det, utöver ovanstående, bland annat till att bli tjenis med mitt försäkringsbolag, (förhoppningsvis) shoppa iPhone, delta på någon slags projektlunch för svenska Wordcamp och ladda för lillsyrrans studentutspring på fredag!

Vad gör du i veckan – och den stora frågan – blir det pausfågel eller bloggbad i sommar?

Läs brevet och se filmen – från Journalistförbund till internetkunskap

PR-konsulten Jerry Silfwer säger ”Stay off the fucking internet”. Och jag kan bara hålla med.

Det hela handlar om en kommentar på ett briljant (jag menar det – briljant) ”Öppet brev till Journalistförbundets styrelse” som Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) publicerade på Same Same But Different igår.

Bultar ditt som mitt hjärta någonstans någonting för journalistik, öppenhet, transparens och informationsdelning och har också du någongång haft någonting med Journalistförbundet att göra, då är Sofias brev en ”must-read”. Och missa för guds skull  inte kommentarerna (det är där, som oftast, debatten blir riktigt intressant)!

Förövrigt. Hur fick jag, som under gårdagen var så över öronen sysselsatt att jag knappt ens hann twittra (då förstår ni…) nys om det här? Via min Reader såklart! Har du inte en susning om vilken ”Reader” jag pratar om? Eller känner du någon annan som inte har det? Då föreslår jag att ta del av veckans precis lagom korta internetkunskapsfilm som påpassligt nog just handlar om RSS och hur du använder det (och ja – det är där som min ”reader” kommer in i bilden).

Ny kunskapsfilm: Källkritik på internet (samt fler tankar och tips kring utbildning och webb)

Tänkte mest bara tala om att film nummer två i utbildningsprojektet Internetkunskap nu ligger uppe på (*överraskningsfanfar*) internetkunskap.se. Den heter ”Källkritik – att hitta korrekt information på internet”, handlar precis om vad den heter och för faktapreson denna gång står PR-konsulten Jerry Silfwer (aka @doktorspinn), även färskkändis från annan webb-tv.

Att källkritik är viktigare än någonsin, och att det är något som också skolungdomar själva är väl medvetna om, fick jag om inte annat bekräftat på open space-mötet ”Hej skolan, dags att Internetta” som jag deltog i häromveckan. Där pratade alla (alla = lika delar lärare, skolever och ”andra”…typ webbentusiaster) om vikten av källgranskning och det var inte minst ungdomarna själva som gick igång på frågan. Dock vågade de (förstås) gå bra längre än somliga av lärarna själva, genom att faktiskt ifrågasätta varför man inte ifrågasätter lärarna.

Flera drog upp exempel som bekräftade att många lärare (obs, inte alla, jag säger många) tycker att ”internet” – hur nu det kan betraktas som en källa – var det absolut sämsta stället att hämta ”pålitlig information” från. På plats två – betydligt mer okej alternativ – kom läroböcker (alltså dem som eleverna oftast inte alls kan påverka valet av). Och på första plats, det vill säga den källa som ansågs allra mest okej att hänvisa till i exempelvis uppsatser och prov, kom läraren själv!

Är det inte fantastiskt?

I samma gemensamma källdiskussion kom i alla fall det absolut bästa svaret på frågan ”När ska man börja med källkritik?” (som någon ställde via webben). Det gavs på bråkdelen av en sekund, helt självklart, av en tjej i kanske 14-årsåldern: ”Så fort man börjar använda källor förstås!”.

Förstås och självklart! Men, det gör inte källkritiken i sig enklare för det. Särskilt inte på internet. Däremot är jag övertygad om att ju tidigare man vänjer sig vid att förhålla sig granskande (men självklart fortfarande intresserat!) till information, ju bättre blir man på att vara källkritisk och faktiskt urskilja vad som är ”relevant och riktig information” och vad som är värt att höja på ögonbrynen för.

Därför hoppas jag även att många, framförallt de ur den yngre generationen, faktiskt tycker att den dagsfärska internetkunskapsfilmen är tillräckligt intressant för att ta till sig och sprida vidare till fler (kanske med lite push från lärare och andra vuxna). För, den har ett viktigt budskap att lära ut (och, Jerry gör det riktigt pedagogiskt och bra!).

Relaterat: Andra som satsar på att nå unga med utbildning just nu är till exempel MSN som igår berättade att de precis lanserat en speciell söktjänst för utbildningar. I sitt pressmeddelande skriver de bland annat: ”Nu är  möjligt att söka utbildningar över hela världen via MSN.se. Den nya utbildningssektionen erbjuder möjligheten att söka bland tusentals utbildningar; gymnasie- och eftergymnasial utbildning, samt kompetensutveckling och fritidskurser”.

Bakom satsningen står  Utbildning.se och Studentum och den vision de säger sig ha är att ”hjälpa alla i världen över att hitta rätt utbildning”. Genom att samarbeta med Microsoft (*host host*) så tror de att de tar ett stort rättriktande steg i jakten på visionen, och fastän jag personligen kväver mina små hostningar (av skäl vi inte behöver ta nu), så är satsningen förstås ingen ut-o-cyklare. MSN.se utgör fortfarande en av Sveriges mest besökta sidor (6 miljoner besökare/vecka), och ska jag bara döma utifrån min egen bekantskapskrets (den som inte arbetar med webben), så är det ruskigt många – särskilt unga – som fortfarande hänger där. Dessutom måste jag erkänna att söksajten ser rätt så väldigt bra ut. Kolla, testa och döm själva…