Journalister i brännpunkten

Idag blir en bloggdag i journalistikens tecken.

Jag hade först tänkt skriva några väl valda ord om Gräv2013, men så skrev min kollega Mats Lindborg ett inlägg på Bloggbyråbloggen, som faktiskt exakt säger det jag vill säga (med den enda skillnaden att jag, till skillnad från Mats, har journalistisk bakgrund och i samma stund jag för första gången tog penna och papper i min hand, började drömma om att ta del av den grävande yrkeskåren). Så istället för att duplicera orden, rekommenderar jag jävigt men skamlöst att läsa vad Mats skrivit. Och sen läsa allt annat som skrivits om det här. Absurt från början till slut om du frågar mig. Men, tyvärr, inte så överraskande som jag skulle önska.

Den här gången handlade det om respekterade journalister. Men situationen där kvinnor som tar plats åker på oacceptabla käftsmällar och kränkningar verkar dessvärre uppstå precis överallt och ske mest hela tiden – internationella kvinnodagen, som jag ju också bloggade om, pinsamt nog inte undantagen. Man blir ju trött, förbannad och uppgiven för mindre.

I alla fall fint då, lite som motsats till det ovan, att läsa något annat – både klokt och sansat – hämtat från journalistsfären. Anders Mildner skriver idag på SvD Brännpunkt under rubben ”Delbart inte lika med kvalitet”. Det handlar om hur man idag mäter journalistisk kvalitet, och huruvida ”journalisterna är redo för vad internetlogiken gör med innehållet”, vilket väcker en hel del intressanta frågor.

I andra delar av kommunikationsbranschen, till exempel de som arbetar med PR och reklam, är det ju närmast regel att dagligen fundera över och följa upp vilket innehåll som delas var, hur, när och av vilka, för att försöka hitta den där magiska formeln på vad som gör något viralt. Liksom hur man ska beräkna värdet av olika insatser. Det är förstås precis lika viktigt, och – vilket Anders så bra sätter fingret på – svårt i journalistiska sammanhang.

”När journalistiken blir digital, kommer den obönhörligen att påverkas av internetlogiken. De mänskliga mekanismerna bakom delningen kommer att få en direkt påverkan på det innehåll som redaktionerna producerar. Antingen som en följd av att journalisterna rapporterar om virala fenomen eller som en följd av att ämnen som inte klickas eller delas i tillräckligt stor utsträckning väljs bort.

Tycker du som jag att journalistik fortfarande fyller en viktig funktion i samhället, och bryr dig om hur den påverkar och påverkas av utveckling runtomkring, avsluta då dagen med en brännpunkt.

 

Det här är bloggpost 47 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Om ett vitalt medielandskap och en mediebransch som gått och nästandött (mer lästips)

Om du igår läste mitt tips om framtidsläsning, så vill jag idag kontra med ett lästips som förvisso också är något av en morgondagens spaning, men som inte minst är en grymt bra och intressant beskrivning av de ganska många dagar som varit.

Det är Joakim Jardenberg som i helgen återpublicerade sitt inlägg från 2010, En gång i tiden fanns det ”en mediebransch”…, och det är lika läsvärt idag som det var i lördags och som det var i augusti 2010.

Hela inlägget (som tar en guldstund att läsa) slutar i en tes om att mediebranschen år 2022 är död. Och att det är en bra sak.

Ler lite åt tanken om jag hade vetat. Då när jag var sju och tvingade min släkt att via brev prenumerera på min hemmasnickrade nyhetstidning ”J-bladet”. Eller då när jag var 12 och drömde mig bort om en  journalistkarriär på New York Times. Eller då när jag som 14-åring lyriskt skrev det jättestora skolarbetet om det dära coola ”massmedia”. Eller då när jag som 22-åring för första gången ivrigt bänkade mig i JMK:s aula. Om jag då hade vetat att jag idag i mångt och mycket hade hållit med.

Nyhetsmonopolet för länge sen förlorat (och just det, MJ är död)

”Popkungen” har gått ur tiden och utan att varken vilja förringa eller förhärliga tycker jag att händelsen har ungefär den här betydelsen (kommentarerna under punkt ett – vilket helt off topic aktualiserar min dröm om att kunna länka till specifika rader och stycken…).

Personligen fick jag nyheten via Twitter inatt, och istället för att sväva ut i en Michael Jackson-post vill jag bara kort beröra detta ”fenomen” som fler uppmärksammat:

MJ_newstweet

Ett sanningens tweet av Andie Nordgren

Fredrik Wass berör samma sak när han bland annat ber oss att notera ”hackordningen i sin mediekonsumtion”:

Bison_hackordning_mediekonsumtion

Inflödets ordning (från Bisonblog)

Hos mig ser det likadant ut och jag instämmer till fullo i Fredriks slutsats som inleds med ”Traditionella medier måste förstå att de är en del av en mediemix där statusuppdateringar och blogginlägg finns med i konkurrensen om läsarögon” och fortsätter med många analytiskt kloka ord.

Bara en sådan sak och reflektion som kommer till mig i skrivande stund, att jag i denna bloggpost väljer att i första hand länka till bloggare och tweets, och först därefter (läs: nu när jag ska avsluta), funderar på om jag borde länka till någon större medieaktör (för att verkligen understryka att MJ är död, som om det behövdes…) säger i sig självt ganska mycket.

Den traditionella nyhetsförmedlingen har en längre tid mött nya utmaningar som ruckar dess existens. Och 2009 tycker jag verkligen är året då den fullt ut förlorat sitt monopol.

Personligen tycker jag att det ska bli otroligt spännande att se vart denna utveckling kommer att ta journalistiken, och vad det kommer att säga mina barnbarn – eller snarare hur de kommer att tolka det – när jag en dag berättar för dem att jag som liten drömde om att bli ”journalist”.