Journalister i brännpunkten

Idag blir en bloggdag i journalistikens tecken.

Jag hade först tänkt skriva några väl valda ord om Gräv2013, men så skrev min kollega Mats Lindborg ett inlägg på Bloggbyråbloggen, som faktiskt exakt säger det jag vill säga (med den enda skillnaden att jag, till skillnad från Mats, har journalistisk bakgrund och i samma stund jag för första gången tog penna och papper i min hand, började drömma om att ta del av den grävande yrkeskåren). Så istället för att duplicera orden, rekommenderar jag jävigt men skamlöst att läsa vad Mats skrivit. Och sen läsa allt annat som skrivits om det här. Absurt från början till slut om du frågar mig. Men, tyvärr, inte så överraskande som jag skulle önska.

Den här gången handlade det om respekterade journalister. Men situationen där kvinnor som tar plats åker på oacceptabla käftsmällar och kränkningar verkar dessvärre uppstå precis överallt och ske mest hela tiden – internationella kvinnodagen, som jag ju också bloggade om, pinsamt nog inte undantagen. Man blir ju trött, förbannad och uppgiven för mindre.

I alla fall fint då, lite som motsats till det ovan, att läsa något annat – både klokt och sansat – hämtat från journalistsfären. Anders Mildner skriver idag på SvD Brännpunkt under rubben ”Delbart inte lika med kvalitet”. Det handlar om hur man idag mäter journalistisk kvalitet, och huruvida ”journalisterna är redo för vad internetlogiken gör med innehållet”, vilket väcker en hel del intressanta frågor.

I andra delar av kommunikationsbranschen, till exempel de som arbetar med PR och reklam, är det ju närmast regel att dagligen fundera över och följa upp vilket innehåll som delas var, hur, när och av vilka, för att försöka hitta den där magiska formeln på vad som gör något viralt. Liksom hur man ska beräkna värdet av olika insatser. Det är förstås precis lika viktigt, och – vilket Anders så bra sätter fingret på – svårt i journalistiska sammanhang.

”När journalistiken blir digital, kommer den obönhörligen att påverkas av internetlogiken. De mänskliga mekanismerna bakom delningen kommer att få en direkt påverkan på det innehåll som redaktionerna producerar. Antingen som en följd av att journalisterna rapporterar om virala fenomen eller som en följd av att ämnen som inte klickas eller delas i tillräckligt stor utsträckning väljs bort.

Tycker du som jag att journalistik fortfarande fyller en viktig funktion i samhället, och bryr dig om hur den påverkar och påverkas av utveckling runtomkring, avsluta då dagen med en brännpunkt.

 

Det här är bloggpost 47 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Låt mig presentera Bloggbyrån

Tycker du att det är lite för tyst här?

Då tycker nog jag att du inte tycker helt galet. Det ekar ju för sjutton nästan värre här än på Twitter. Och då menar jag inte av snack utan av snark.

Men. Ett dygn har 24 timmar, och när varje timme tycks vara dedikerat ett eget projekt, är det alltid något som får stryka på foten. Eller sova lite, om man så vill (det vill man inte, men ja, ni fattar?).

Men (igen), just nu är det faktiskt värt det. Förutom att avsluta ett par frilansuppdrag är jag helhjärtat involverad i två stora projekt som engagerar mig till en gladgrad som knappast går att beskriva. Arbetssamt? Ja. Något jag tror på? JA.

Det ena är frilanskollektiv.se, som jag skrivit om förut och som sakta men säkert håller på att få en form och ett innehåll som motsvarar vår vision.

Det andra, som jag hittills varit lite tystare om, är Bloggbyrån – en PR-byrå inriktad på bloggkommunikation. Den startade jag upp tillsammans med Mats Lindborg för ett par månader sen och idag känner vi oss mogna att säga Hej! lite mer på riktigt. Till exempel genom att berätta att vi har en sajt på plats. Och (konstigt vore det ju annars…), en blogg. Det, tillsammans med vår logga och hela grafiska profil tackar vi Joakim Nyström för. Känns lika roligt varje gång att få lämna över sitt visitkort till någon. Så gott som alla ”någon” svarar alltid med en glad reaktion: ”Så fint!”. Och vi hoppas på lite samma feeling när man besöker vår sajt. Känns i alla fall precis ”Så fint!” att blogga där!

I vårt järn-/kärn-/stjärngäng (ett som jobbar intensivt och har fantastiskt kul på vägen) finns också bland andra Jack Werner (aka @kwasbeb) och ett nätverk av frilansare som alla har specialkunskaper inom webb, PR och kommunikation, men som också alla har en övergripande sak gemensamt – kärleken till bloggar och sociala medier. Och – förmågan att uttrycka sig i skrift (vi tycker liksom att det är lite viktigt). Känns lyxigt att få jobba med så mycket duktiga människor. Och med spännande kunder och uppdrag (en snar vacker dag ska vi också prata mer om dem).

Här kan du läsa mer om Bloggbyrån.

Och här (alltså här-här) kan du förhoppningsvis också snart igen få läsa mer om annat.

Blogg’n’roll! :)

En söndag i sångens tecken (pryda öron varnas)

Alltmedan den sociala mediebubblan hänger på götets ”the-place-to-be-nu-okonferens” Webcoast, hänger jag i Stockholm. Och på Youtube. Och på internet i största allmänhet (har försökt ta till mig av de fina orden att man ”inte kan vara överallt hela tiden”, även om jag fått förstå att jag missat en hel del fantastiskt på denna där webbkusten…).

Nåja. Hur som så tänkte jag att jag skulle dela med mig lite utav vad denna helgen hittills bjudit mig – vilket är webb, sång och framförallt vänner som varit vänliga nog att dela med sig av sina webbsmultron:

Men mitt största halleluja moment består i det faktum att det, som gatumusikanterna bevisar, äntligen verkar ha blivit vår ändå!