Ägget ägde (men på Twitter var det copy och inga priser) #guldagget

Ja, det var ju denna där galan i torsdags (för femtionde gången i rad). Som jag förälskade mig i på plats och dagen efter förbannade på Facebook (med andra ord, precis som en riktigt bra gala ska behandlas).

Själva strössladet av ägg över förbannat duktiga kreatörer beskrev Mattias Åkerberg så bra redan igår att det bara känns galet att dagen efter dagen-efter försöka sig på att göra samma sak. Och vad det blev att mitt eget uppdrag (aka ”galaspanare” i Bineros namn) får du veta på deras blogg på måndag. Kan säga att en bra ledtråd är något i stil med det här:

Men missförstå mig rätt (j*vla märkligt uttryck btw…) – varken Binerorepresentationen eller galan var en skräckupplevelse. Tvärtom var jag sjukt glad över att texten som jag, bra mycket mer än Guldäggsgalan, förälskade mig i också fick det pris det mer än väl förtjänade (silver i alla ära, men guld hade heller inte varit fel). Ja, eller snarare den livsbejakande copywritern ska jag väl säga (fast honom har jag inte träffat, så vore att ta i att säga att jag blivit kär i honom…).

Och så blev jag sjukt glad över att få hamna vid samma middagsbord som en av mina blogghjältar Per Torberger, twalso known as @pellet. Vi firade vår IRL-premiär med att leka avatarkapare och tyckte att om det är någons avatar man ska kopiera så är det ju @pleasecopyme.

Sagt och gjort.

Blev extra kul när jag retweetade något som @pellet skrev.

Jodå, det rådde full förvirring där ett tag. Men som tur var har Mattias humor. Och nu har han fått tillbaka ensamrätten om sin avatar.

Största skrällen under kvällen var dock knappast en avatarkapning på balkong, utan (jag tror åtminstone en och annan hickade till) det Guldägg i kategorin Film som gick till Honesty (grattis!). Jesper Åström ruvar på vinnarreceptet, och ja, kanske är det inte svårare än så här?

”Well. The formula is actually quite simple. You work with some of the most devoted creative people you’ve ever been around, you hang around for a year or two and woops. There it is.”

Hur glad och förvånad man bör bli och hur många glas man potentiellt ska ha omkull när man vinner, har Honesty i alla fall garanterat på det torra (eh, ”torra”):

Har för övrigt redan en plan för nästa års femtioförsta kalas, så hoppas jag får anledning att gå då. :)

”Det är ju bara lite text” (ping @tradera)

Rubriken (undantaget pingen) är ett skämt som brukar studsa mellan mig och några av de bästa personer, som inte jobbar med text, som jag jobbat med. Vi vet att varandras respektive kompetensområden är viktiga och behövs, att det inte är något som vem som helst, hur som helst behärskar och framför allt att yrkena kopplade till dem sällan kan utövas vare sig snabbt, nästan-gratis(!) eller ”på en höft” om resultatet ska bli bra. Ändå är det förvånansvärt vanligt att beställare inte förstår värdet av vad de beställer, eller ens förstår att det är något de borde beställa.

”Äsch, lite text, det kan vem väl vem som helst ta hand om? Vi kan ju alla alfabetet liksom. Och äsch, lite kommunicera, skicka mail, vad är det som är svårt?”.

Och på samma sätt verkar många som inte jobbar med till exempel utveckling, design eller foto fullt ut förstå att kod är en teknikens konstart (”det är ju bara lite kod”), att layout inte är så enkelt som att se till att text och bild ryms på samma sida (”det ska ju bara sättas ihop”) och att ett foto kräver mer tid och arbete än den lilla sekund det tar att knäppa av själva bilden (”det är ju bara en enkel bild”).

Men, igår var en webbdag som åtminstone gick i textförsvarandets tecken och flera inlägg i min reader berörde vikten av copy och ord. Peter @peterdalle Dahlgren på Backend Media postade ett helt underbart klipp i sin bloggpost ”Ordets makt – därför är bra texter så viktiga”.

Fredrik @bisonblog Wass påminde i sin blogg om att han för Internetworlds räkning intervjuat stjärncopyn Anna Qvennerstedt kring hur ”Språket på nätet är viktigare än någonsin” (intressant artikel och inte minst en pepp för yrkesverksamma webb- och textfetischister som jag!).

Och samma dag fick jag även ett mail om en rätt kul copytävling som just nu pågår på Tradera. Något som en av Sveriges, i mitt tycke, bästa* copybloggar Mattias @pleasecopyme Åkerberg uppmärksammade redan igår (*den andra en-av-de-bästa är Ulrika Good).

Och jag skulle gärna också skrivit ett helt eget inlägg om Traderagrejen. Om det inte var för att Traderas sätt att ”seeda ut” nyheten till mig som bloggare, om du frågar mig, är under all kritik.
(klicka på bilden för fullformat)

Vad hände med ”Hej”? Vad hände med ”adressera mottagaren (och inte bara lägga till som kopia)”? Vad hände med ”det här tror jag kan intressera dig för att…”?

Nej. Ska man kommunicera ut nyheter via mail ska man akta sig för att göra det så här, såsom jag uppfattar det, snabbt och på en höft. Det hade varit illa nog om det var ett pressmeddelande till en journalist eftersom man ingenstans får reda på att det faktiskt handlar om ett pressmeddelande. Och vill man få någon att blogga om innehållet är mailet kort sagt uselt utformat.

Nu bloggar jag visserligen om det här ändå, men kanske inte riktigt på det sätt som det var tänkt (också något att alltid ha i åtanke – det du skickar till en bloggare är hon fri att göra vad hon vill av). Möjligtvis borde Tradera ha anlitat de tävlande copypersonerna i fråga för att inte bara sköta sin egen utan även Traderas PR. Att döma av bilbanetexterna hade i alla fall tilltalet i mailet varit klart mer personligt, sympatiskt och inte minst tydliggörande i frågan om vad jag som mottagare förväntas göra.

Men, det klart, ”det är ju bara lite text”. Och här säger jag faktiskt som Tradera: Må bästa text vinna.