Hej skolan, dags att Internetta! Följ open space-mötet live!

(Med risk för att låta tjatig) – i eftermiddag, kl 15.45, är det dags för ”Hej skolan, dags att Internetta!” hos .SE. där ”man” (alla som brinner för skolan eller som i alla fall är tillräckligt intresserade och nyfikna för att ta sig dit) ska snacka skola utifrån frågor som:

  • Hej skolan, dags att internetta!Hur ser skolan ut idag?
  • Vad funkar?
  • Vad funkar inte?
  • Vilka krockar uppstår?

Enligt inbjudan kommer det vara ”ett aktivt och demokratiskt möte (open-space-meeting)” utan talare, men (förhoppningsvis) garanterat med gott om folk som pratar.

Tanken är att vem som helst som vill sätter upp ett ämne kring skolan som man vill diskutera och att de som fastnar för ämnet hakar i diskussionen. När ämnet känns trött stegar man helt enkelt in på nästa grej genom att den som först tröttnat tar initiativet.

Föutom att denna ”lagen om de två fötterna”-princip är ett kul format, ska diskussionerna i sig bli riktigt intressanta att följa. Enligt ”pre-info” är hälften av de anmälda själva elever, vilket (precis som arrangörerna @copylinda, @kalexanderson, @mansj skriver i sitt mail) känns ”extra peppigt”.

Bland nyss nämnda + elever + jag + min mamma (fixat in en lärare, egopepp på den!) kommer, bland andra, följande personer närvara:

Eftermiddagens alla ”diskussionresultat” kommer att presenteras i punktform och för dig som inte är där, sänds hela härligheten live. Håll till exempel koll på @copylinda runt 15.45-strecket så bör du nog inte gå miste om länk!

Så här skriver man förövrigt in inbjudningsmailet:

”Kommer det att råda total anarki? Ja, det kommer att uppstå kaos, en del kommer kanske inte ens uppfatta att mötet har varit förrän det är över. På bara två timmar ska vi lyfta, diskutera och samla allas tankar. Men oroa dig inte, det är meningen.”

Me like.

”Internetkunskap” – nytt videoprojekt skall skola skolan i webb!

Som lärardotter har jag alltid känt ett visst engagemang för skolans värld. Tillsammans med mitt webbintresse och beundran för internets alla möjligheter har det engagemanget ofta tagit sig uttryck som mer liknar frustration. Frustration över att utvecklingen inom skolan inte på långa vägar tycks hålla samma takt som i många andra delar av samhället. Frustration över att det varken finns kompetens, resurser eller (ibland) vilja nog att utnyttja modern teknik och kunskap på smidigare och effektivare sätt – sätt som jag tror både skulle gynna elever, lärare och på sikt (eftersom det ändå är i skolan som grunden till det mesta läggs) samhället i stort.

Därför är jag otroligt glad över att (främst som ”pressansvarig”) få vara delaktig i det projekt som Disruptive Media (där jag jobbar) tillsammans med Björn Falkevik, Sofia Mirjamsdotter och Therese Göterheim idag offentliggör – ”Internetkunskap”.

I korthet handlar det om att vi, med stöd av .SE:s Internetfond, kommer att producera 16 korta utbildningsfilmer (ca 5-10 min/film) som ska hjälpa framförallt skolungdomar och lärare att bli bättre internetanvändare med djupare kunskap om olika webbfunktioner.

Huvudmålgruppen  är skolungdomar på högstadie- och gymnasienivå, men riktar sig även mot dessas lärare, liksom studenter på vuxenutbildningar, kursverksamheter, studiecirklar etcetera.  Och i ett större perspektiv – alla som på något sätt är intresserad och/eller beroende av internet i sin vardag.

Imorgon börjar vi spela in och redan i nästa vecka ska den första filmen ligga uppe – dels på projektets webbplats internetkunskap.se (obs! fortfarande lite i ”beta”) och dels på Youtube, för att hålla tillgängligheten – och förhoppningsvis spridningen – hög. Därefter kommer vi fortsätta att publicera en film per vecka fram tills dess alla ligger uppe.

Fler detaljer kring projektet kan ni ta del av i vårt pressmeddelande. Ja, eller till exempel fråga mig om :).

Missa heller inte nästa veckas skol- och webbrelaterade event ”Hej skolan, dags att Internetta” som internetdagarna (med @copylinda i spetsen) arrangerar. Är osäker på hur det ser ut på platsfronten, men har du tur finns det fortfarande utrymme att knipa. Sista anmälningsdag är i alla fall 5 februari (det vill säga nu på fredag) klockan 15.00, och är du som jag åtminstone det minsta intresserad av en öppen diskussion kring skola och webb, så skulle jag satsa på att gå (eller följa det live via webben)! Själv tänker jag i alla fall göra det (det vill säga gå), och har även lyckats få min lärarmamma att tänka detsamma! :)

Det twittrande gymnasiet

Denotwittarnde systern (och dyrköpta, inte-såå-så-goda-café-maten)

Den otwittrande systern...

Vad är nyttan med Twitter? Emanuel Karlsten ger ett av många svar på den frågan i dagens radanmärkningar (förövrigt ej att förväxlas med Dagens radanmärkningar, tidningen han precis lämnat till förmån för Expressen).

Själv försöker jag numer på så gott som daglig basis besvara den frågan – både för kunder i mitt arbete och för otwittrande vänner och familj som antingen inte förstår vad det är jag egentligen jobbar med, eller bara vill veta varför de borde eller inte borde gå med.

Allt med Twitter är givetvis inte nytta, men ibland poppar det upp exempel där huvudet träffar rakt på nyttospiken, och ett sådant sprang jag på idag.

Under en dyrköpt cafélunch tidigare idag, nämnde min18-åriga syster i förbifarten ”ja, just det, min skola har börjat Twittra”. Själv lät hon semi-exalterad, men jag blev förstås eld och lågor och ville genast kolla upp.

”Min skola” är Frans Shartaus gymnasium på Södermalm i Stockholm, och mycket riktigt finns de på Twitter sedan den 24 november 2009. Exakt vem som twittrar framgår inte riktigt, men jag gissar på expeditionen (kallas det fortfarande så?), och i vilket fall tycker jag de är ett exceptionellt exempel på hur twitter kan användas ur nyttosyfte:

Frans Shartau gymnasium på Twitter

Frans Shartau gymnasium på Twitter

Men. Nyttan till trots är det inte oproblematiskt. I Frans fall spelar det ingen roll att de använder en ”modern kanal” på ett, utifrån sin verksamhets roll, utomordentligt sätt eftersom målgruppen för deras kommunikation, eleverna, inte finns på Twittter (i alla fall inte att döma av det ringa antalet – fyra – followers). Inte ens min syster finns på Twitter (och då är hon som sagt ändå syster till mig…).

Skulle Frans Schartau göra sig bätte på Facebook? Ja, antagligen skulle de nå fler där.  Ändå kan jag inte låta bli att verkligen gilla Twitter-initiativet och hoppas innerligt det kan inspirera fler. Liksom jag varit inne på förut behöver svenska skolan genomgå förändringar på många plan. Tänka om, tänka nytt och tja, ibland kanske just tänka Twitter!

Vad är ett ”samtal”?

Avslutade just ett telefonsamtal med min älskade mamma där hon undrade en sak jag känner att jag måste dela med mig av.

Min mamma jobbar sedan ett antal år tillbaka som lärare för elever årskurs 4-6 (ett yrke som hon, efter 15 år i en helt annan bransch, återvände till eftersom hon saknade den kunskapsdelande atmosfären och framförallt – att på riktigt jobba med människor, den anspelande klyschan till trots).

Och hon brinner verkligen för sitt yrkebrinner för att öppna sinnen, föra diskussioner, lära och lära sig av sina elever och för att utveckla hela skolan som verksamhet. Sedan augusti har hon även börjat resa Sverige runt och föreläsa om lärande och etik, en del i Läraförbundets och Lärarnas Riksförbunds ambition att göra skolan till en riktig profession med yrkesetiska principer.

Ska inte bli långrandig kring min mamma som person (även om hon är en människa jag lätt skulle kunna bli det kring), utan bara kort sammanfatta de ”oviljor” och ”oförmågor” som hon dagligen möter i sin vardag;

det är oviljor till förändring och till att tänka utanför sekelgamla skolbänkar. Det är oförmågor att ”ifrågasätta sitt eget bygge” och att våga riva de gamla takstammar som ändå inte riktigt bär. Det handlar om ett märkligt motstånd till att, som en av samhällets första instanser (den medborgare i allmänhet väldigt tidigt i livet kommer i kontakt med), inte vara mer av en drivande kraft i dess utveckling. Eller ett motstånd till att ens riktigt vilja delta i den samhällsutveckling som redan sker.

Kort sagt. Att vara visionär i skolans värld är inte någon enkel match, men det hindrar inte min mor från att idogt vara den där ”motvallskärringen” som inte räds en diskussion kring nya idéer och en kamp för liiiite lite mer utanför-skolbänks-tänk.

En av alla diskussioner hon konstant lyckas hamna i tog plats idag och den banala men ändå viktiga diskussionsfrågan löd; ”Vad definierar ett samtal?”.

Enligt kollegorna hon diskuterade med är konversationen tvungen att vara muntlig för att den ska räknas som ett samtal, och sedan var det punkt slut med det. När min mamma protesterade med att en teckenspråkskonversation mellan döva eller en chatt på webben väl också måste kunna klassas som ett samtal, fick hon inget gehör. Teckenspråkskonversationen möttes förvisso av ett ”hmmmmjoooo”, men en chatt, nej där gick gränsen. I överhuvudtaget hade kollegorna svårt att tänka sig att någon konversation på webben, såtillvida den inte innefattade ljud, skulle vara ett samtal.

Så. Min mamma ringde och bad mig (utan att först ge mig bakgrunden ovan) definiera vad ett samtal är. Jag kom fram till att ett samtal är ett gemesamt utbyte av tankar mellan minst två parter där båda aktivt deltar genom att både lyssna och bidra med input. Och självklart hävdade/hävdar jag att ett samtal kan ske lika mycket på nätet som det kan över telefon eller mellan människor som fysiskt.

På Wikipedia inleds förvisso definitionen av ett samtal med meningen Samtal är ett muntligt utbyte av information mellan två eller flera människor”, men jag har svårt att hålla med.

För mig bygger inte ett samtal på att det strömmar ljud ur minst två munnar som kommunicerar med varandra, utan på att det just handlar om en gemensam kommunikation där de inblandade interagerar.

Jag lovade med min mamma att posta frågan på Twitter, vilket jag också ska, men är förstås lika intresserad av kommentarer här. Så nu undrar jag alltså; vad är ett ”samtal” för dig?

Uppdaterat: Nu ringde min mamma igen. Och sa att hon för första gången skulle försöka sig på att gå in och redigera en Wikipedia-artikel. Först var hon dock intresserad av att höra vad Twittosfären tycker. :)

Uppdaterat #2: Uppmärksammade just att Johan Groth också skrivit en bloggpost på Mindpark om ”samtal” idag : ”Disjunkta och konjunkta samtal”, mycket intressant läsning!

Uppdaterat #3: Också på Twitter och Facebook har kommentarerna på detta inlägg gått varma (ja, jag vet, dags att implementera Disqus…), och de flesta håller tveklöst med – ett samtal behöver inte innehålla muntligheter. Även min mamma (som tyvärr inte kommenterat här) gjorde ytterligare tillägg efter att ha tagit del av folks input: ”Läste kommentarer till dig och tänkte på det här med kroppsspråk och gester som ngn tog upp, eftersom det inte fungerar via nätet. Men hur ter sig då ett fysiskt samtal mellan två människor med burka? Är det inte ett samtal?”.

Och tack vare en viss Patrik har nu Wikipedia ”lagats” :)