”Fab friday” – politiskt, socialt och medialt!

Det finns fredagar. Och så finns det fredagar.

Idag är det kalasdag i flera bemärkelser; socialt, medialt,  ”kapitalt” (lönevecka, konsumera-mecka…).

Här några klockstoplar som i alla fall dansar mig genom dagen:

  • 10.30 : De ”riktigt rafflande topplistor, nämligen listorna över de mest inflytelserika bloggarna inom varje politiskt parti i Sverige” (som Ted Valentin – färsklanserare av avhandlingar.seskrev om tidigare i veckan och som parti för parti, dag för dag presenterats denna vecka) publiceras idag i  ”den totala listan” Politometern.se. Med andra ord – vi får typ veta vilken som är Sveriges mest inflytelserika partipolitiska blogg just nu. Schpännande! Och apropå sociala medier och politik – du har väl inte missat JMWs serie om valrörelsen 2010?! Eller att JMW tillsammans med Joakim Jardenberg i sommar tänker stå för Almedalens socialmediala beredskap genom sin Sociala medieakut?
  • 13.15: Decenniets första Stockholm Social Media Lunch Club,  liksom sistens på Två Grabbar, äger rum. Någon ”dagens fråga” har vi inte definierat den här gången, men kan väl gissa att det kommer snackas en hel del iPad (som du förövrigt kan tävla om här) vid borden… Som vanligt är i alla fall alla som vill, gamla som nya, välkomna – även om vi som flirtar med restaurangpersonalen uppskattar japps eller nopes på Fejjan!). Ja, just det, och så har Social Media Club fått en systergrupp i Karlstad också, utifall att du råkar bo i de soliga krokarna! :)
  • Romanen "Vi har redan sagt hej då" av Daniel Åberg18.00: Releasefest för Daniel Åbergs nya roman ”Vi har redan sagt hej då” (inte lika überöppen inbjudan, men jag bugar djupt för min och skall vårda den väl!).  Brukar du inte följa kulturjournalisten/författaren/Fashionistapojkvännen  Daniels blogg i vanliga fall (vilket är rekommenderat), så borde du i alla fall läsa in dig på de poster som handlar om hans romanprojekt - för det är verkligen ett av lite annorlunda, nytänkande och framförallt modig karaktär. För att greppa helheten, börja med att läsa det här pressmeddelandet. Jag har tyvärr (bisarrt nog, bokälskare som jag egentligen är) helt kommit av mig i romanslukandet sista tiden och ser därför riktigt fram emot att bryta trenden med Daniels roman! Gör’t du med – köp här!

Och, i dessa redan-sagt-tider passar jag på att redan önska trevlig helg!

Kan man bli för social på webben?

Imorgon är det åter dags för Social Media Lunch Club Stockholm, årets näst sista. Som ”Disruptive Medianska” fick jag ansvaret att hitta ett schysst, centralt lunchställe som serverar buffé, helst inte asiatisk (been there, done that, kul att hitta på nåt nytt…), där man kan boka in typ 70-80 personer (”kan bli färre, kan bli fler”) och gärna sitta lite avskilt…

Inte det allra lättaste, men med lite vilja så går det! :P Så, imorgon intar vi som kan 2 grabbar på Sveavägen – nytt hak för mig, men hoppas och tror det ska smaka

Dock är det ju framför allt inte för matens utan för människornas och samtalens skull som dessa socialmediala lunchsammankomster äger rum, och imorgon rymmer samtalsmenyn en lite ovanlig men intressant fråga: ”Kan man bli för social på nätet?”.

Spaningen är tänkt att handla om ”avvägningar mellan tid, insats och utfall” och jag tycker som vanligt det ska bli kul att höra vad lunchtwittrare och andra har att bidra med.

Personligen vill jag nog både svara ja och nej. För mig handlar det först och främst om relevans.  Syns och hörs du mycket men säger saker som intresserar, roar och väcker min nyfikenhet får du för min del vara precis hur social du vill. Dessutom tror jag att den som pratar mycket också kan ”komma undan” med fler irrelevanta saker eftersom det vägs upp av allt det där relevanta som sipprar ut.

Dessutom har jag ju i sociala mediekanaler (nästan) alltid själv valet att ignorera personer och budskap som stör eller helt enkelt inte berör mig.

Vad jag själv ofta brottas med är dock en rädsla för att inte vara tillräckligt relevant – för att bidra med för lite, för sällan och för att rymmas lite för väl inom ramen för #babbel.  Jag är till exempel fullt medveten om att jag är en extremt ojämn Twittrare, Facebookare, Youtubare, Flickrare med mera…

I perioder kör jag ”all in”; twittar massivt en hel dag, hoppar in i diskussioner, reply:ar, delar länkar och tankar och händelser runt omkring mig. Och ibland, på sista tiden desto mer, följer jag bara flödet på distans (det gör jag förvisso nästan jämnt, från otta till sen natt – läser och noterar men gör inte själv så mycket aktivt) och bloggar även betydligt mindre.

Ofta har det med tid och prioriteringar att göra. Det tar tid att vara väldigt aktiv (köper inga motargument här), och har du ett jobb där du är väldigt aktiv i sociala medier, men inte alltid i ditt eget namn, kan det vara svårt att få ihop det. Trots att kanalerna är många har man ju fortfarande bara ett huvud och två händer…

En sak jag själv reflekterat över är att ju längre  jag i egenskap av ”TheJennie” pausat min aktiva närvaro, ju svårarare blir det att ”bara träda in” och bidra med något. Som att förväntningarna på det jag har att säga blir högre när jag inte sagt så mycket på ett tag. När jag dessutom fått fler och fler ”followers”, ”vänner” och läsare som jag på olika sätt ser upp till och är ”namn i branschen”, har den lilla prestationsångesten om än bara blivit värre…

Vart vill jag komma? Tja, tror väl mer att det handlar om ett personligt resonemang än någon verklig poäng här. Att den sociala webbnärvaron inte alltid behöver vara självklar. Att det nätverk du ingår i förmodligen (i alla fall för vissa som jag), sätter ramar för ditt beteende;  vad du säger och hur du säger det.  Precis som IRL med andra ord.

Kan man bli för social IRL?? En närliggande men helt annan fråga att fundera på, och inget jag kommer djupdyka i här och nu.

Men som svar på frågan ”Kan man bli för social på nätet”, tror jag mitt generella svar tillslut ändå lutar mest åt nej (i alla fall så länge andra människor har den fria viljan att ta avstånd från den person eller det företag det handlar om).

Handlar det däremot om att vissa kanske blir så socialt aktiva att det går ut över annat (kan ju lätt se hur det kan ske – busenkelt att slukas upp av den sociala webben…) – då går mitt svar mer mot ja.

Med detta sagt ska jag kuta upp till Thaistället här på Gärdet och hämta mat (#babbelbabbelbabbel), och hoppas på att träffa så många som möjligt av er vid nästa besticktillfälle (aka morgondagens lunch)!

Social Media Lunchclub – var är webben om tre år?

Social media när den är som bäst…

…ja, det finns många härliga exempel, och idag fick  jag själv uppleva ett: Social Media

social_media_lunchclub

Lunchclub – en lunchträff IRL* för sociala nätentusiaster, som hållits med jämna mellanrum på intiativ av Disruptive Medias Annika Lidne.

Jag har länge tänkt att närvara, men av någon outgrundlig anledning var det först idag som jag fick arslet ur vagnen (ursäkta franskan) och kom iväg. Med facit i hand: välinvesterad tid och pengar (delikat lunchkrubb a la Lebanon Meza Lounge)!

Dagens trendspaningsfråga var ”vad har hänt på webben om tre år?” och en hel del intressanta teser fick bubbla ut. Spana in Bambuser-sändningen för att höra hur snacket gick:



Själv hoppas jag på en hel del.
Jag hoppas till exempel att politiker, domare och andra med olika grader av inflytande i samhället förstår poängen med ett fritt och tillgängligt internet. Att fler resonerar som Isobel och Lisa.

Jag hoppas att fler företag och kommersiella aktörer hänger kvar vid (eller okej, lär sig) begrepp som transparens och lär sig använda sociala medier på vettiga sätt. Jag hoppas i överhuvudtaget att fler inser både tjusningen, nyttan och den sociala funktionen med internet (läs Mindparks blogginlägg kring detta idag).

Jag hoppas, liksom det pratades om på lunchen, att det uppstår fler intelligenta geo-baserade tjänster och att webben och den fysiska verkligheten närmar sig varandra ännu mer genom fler integrerande tjänster (”the internet of things”).

Jag hoppas att de entusiastiska innovatörerna fortsätter att blomstra (och att det uppstår nya affärsmodeller för hur de faktiskt kan tjäna pengar på sina startups).

Och – en bubblare -  jag hoppas att Internet Explorer är vad Netscape är idag – en browser i det glömda.

Vi får se vad som händer, time will tell. Men jag älskar att vara barn av min tid. Jag älskar internet. Och det spritter av förväntansfullhet att tänka på dess framtid. På vår framtid. För det är ju vad internet är – det är vi. Sociala varelser som lever och träffas när och där det passar oss bäst, ibland på webben, ibland IRL*.

*Uppdaterat: Inte IRL. AFK ska det förstås vara!!

Uppdaterat nr 2: Läs om framtidsspaningar kring den sociala utvecklingen på internet, hos Minpark.