Risigt men knappast reaktionärt – en uppdatering kring IKEA

Ingen ros utan ris (brukar man ju inte säga, men nu blir jag tvungen). IKEA (fastän ni kanske inte är närmast sörjande, men nära nog)- det här är inte okej.

Men, samtidigt värmer det mitt hjärta att få den demokratiska folkstyrkan i sociala medier bekräftad. Att företag inte längre bara kan köra sitt eget race efter någon egen (fultrixad) agenda och komma undan med det. Att bibeldogmen ”behandla andra så som du själv vill bli behandlad” på nätet verkligen får substans. Och jag tänker att kanske behövs det några sådana här senförstående tabbare för att andra företag ska ta lärdom och förstå…*hoppas hoppas*.

Tyvärr slutar risrosen inte där. Kort efter min hyllande IKEA-post läser jag det här, vilket förstås gör hela grejen lite mindre innovativ, men ändå får mig att stå kvar vid mina ord. IKEA ”tänker i tiden” och det känns uppiggande. Fräscht. Piggt. Sömnigare exempel, i alla fall när det kommer till företag som inte riktigt tyckts förstå kärnan i internetkulturen, finns det ändå gott om (som till exempel det här – tröttsam inställning och långt ifrån glassigt…).

#iran och värdet av sociala medier

Senast igår (jo, det har hänt förr) samtalade jag med en man som halvt om halvt förkastade bloggar och sociala medier som ”byskvaller” och ”pladder”. Jag förklarade att jag inte höll med, att jag till stor del får min nyhetsrapportering via olika bloggare som bevakar de områden som för mig känns relevanta, har åsikter jag finner intressanta och som gör analyser som jag tycker ger nyheterna  ett personligt värde.

Nu hann vi aldrig komma in på Iran igår, men i efterhand kan jag önska att vi gjort det. För jag hade gärna velat höra om han tycker att alla de twittrande iranier som nu rapporterar från konflikten (på ett av få sätt de kan), också kan viftas bort som ”pladder”.

Visst, allt som sägs i bloggos- och mikrosfären har inte substans eller nyhetsvärde eller är mer än privata shout-outs. Men, den typen av ”tomma ord” har vi i väldigt många år även kunnat se i det som Jan Guillou väljer att kalla ”riktiga medier”, andra ”gammelmedia” och somliga helt enkelt ”media”. Det har aldrig uteslutit att man inte tagit dessa format på allvar och sett att de trots mindre meningsfulla utfyllnader fyller viktiga funktioner. Och på precis samma sätt bevisar iranengagemanget på Twitter att sociala medier i allra högsta grad är att betrakta likadant – det vill säga stundtals mycket viktigt och värdefullt.

På TED blog kan du idag läsa en intressant intervju med NYU-professorn Clay Shirky om just Twitters betydelse i Irankonflikten. Nedan kan du också ta del av hans TED talk om ”hur mobiltelefoner, Twitter och Facebook kan göra historia” (17 riktigt sevärda minuter):

Vill du förövrigt stödja folket i Iran, ger den alltid lika engagerade Mymlan idag några tips här och pratar mer om Twitters betydelse för iranierna här (och här skriver hon om hur i synnerhet politiker bör använda sig av sociala medier).

Uppdaterat: Även Anders Mildner har uppmärksammat Clay Shirky’s ”Q&A on Twitter and Iran” och diskuterar i dagens blogginlägg vad den nya tidens nyhetsrapportörer och teknik innebär för journalistiken, idag och i framtiden. Intressant! Också Brian Solis har ett långt inlägg under relaterat tema, då han rapporterar från diskussionerna på den amerikanska Social Media-konferensen ”140 Characters”. Här ett utdrag: ”News media can’t keep pace with the new world of media consumption and the insatiable appetite for information – especially when it has yet to understand the true promise and opportunity that Social Media represents” . Se till att läsa mer här!

BlogReTweet: Samåk socialt med Skjutsgruppen

skjutsgruppen

Av alla ”undrar-vem-det-här-är??-followers” som adderat mig på Twitter på sistone, är det här är en av dem som gjort mig glatt överraskad.

Skjutsgruppen (som igår fick sin tretusende medlem!) är helt enkelt en grupp som genom sociala medier vill underlätta samåkning i vårt avlånga land: ”Ska du åka någonstans och har plats i bilen? Eller har du en resa men ingen skjuts? Lägg ut din önskan här och gör din resa roligare, billigare och miljövänligare genom att åka tillsammans!”.

Knappar du in skjutsgruppen.nu i browsern kommer dig rakt in på deras Facebook-grupp där man kan efterlysa och hitta samåkare, och på Twitter funkar det så här:

twitter_samak

Tweet & Travel!

Enkel tjänst, smart initiativ och klockrent sätt att använda sociala medier på!

Disruptive Media – final note

Här kommer en sista bloggpost om Disruptive Media-konferensen, för att inte lämna någon onämnd eller glömd.

Chris Heuer, grundare av Social Media Club, är ännu en talare vars hela uppenbarelse på något sätt ”stannar kvar hos mig”. På efterminglet pratade vi bland annat om Mystery Boxes och han tipsade mig om detta Ted Talk. Under konferensen handlade det dock om Social Media Management – ett föredrag som gick i rafflande fart och inte bör missas. Se det här (hans slides hittar du här ).

steve_rubel_teknikrumsvy

"Crew view" - Steve Rubel på scen, TheJennie i teknikrummet

Steve Rubel, bland annat ”Director of Insights” för Edelman Digital, inledde dagen med att prata om fem viktiga trender att implementera för maximerat genomslag i sociala medier. Som del av ”the crew” missade jag tyvärr en del på plats, men har tagit igen det här. Gör’t du med!)

Pia de Gysser: Jobbade tidigare för Agria och var riktigt tidig på (CIO)bloggfronten. Under konferensen tog hon upp tio saker att tänka på när man som företag implementerar sociala medier. Hela föredraget ser du här och hennes slides hittar du här. Jag hade också nöjet att dela bord och diskussioner med henne på efterminglet och kan bara säga att 1. där det finns mod och glädje finns det mycket bra saker att hämta, 2. Agria borde sakna henne och 3. behöver ni en färgstark kvinna att snacka hästhoppning, företagskultur eller egentligen vad som helst med, snacka med Pia.

Aftonbladets communitychef Andreas Aspegren pratade också han under temat ”Social Media Management” och om hur hans redaktionsteam dagligdags integrerar läsare och den sociala mediesfären i sitt arbete. En intressant presentation gjord med en god portion självdistans. Se det hela högupplöst här (och slides till presentationen här)

Mattias Miksche, VD på Stardoll, var också han på plats för att prata om ”Brand building to Digital Natives”. Som vanligt när Stardoll gör ett appearance och ska berätta om sin vinnande verksamhet (Stardoll har i dagsläget över 30 miljoner medlemmar) börjar diskussionerna kring de ”moraliska aspekterna” gå heta. Är det försvarbart att göra barn till köphungriga konsumenter? Bygger man verkligen upp tjejers självförtoenden genom att låta dem bli vem de vill i en värld där ”alla avatarer är vackra”? Jag har själv mina etiska tvivel (och Mattias Miksche borde nog slipa lite på några av sina formuleringar, särskilt när det finns kvinnor i hans publik…) men likväl är Stardoll en fantastisk succésaga. Om ett företag lyckas kapitalisera på en affärsidé som är – precis som Mattias Miksche själv uttrycker det – så ”galen” som att sälja virtuella saker för riktiga pengar, då finns det något där som är riktigt bra att lära sig av.

Danskan Henrietta Weber från Toothless Tiger var sist ut för att ge sina ”make your business-rock”-tips. Även om presentationen inte höll de rockigast av mått (kan förstås ha att göra med att hon just var sist ut och att sinnena var trötta) stolpade hon upp saker med bra relevans:
* Why are social tools going to change business? Because they’re extremely close to our peers!
* Do well by doing good instead of doing well by talking good.
* Brands need to act where people are.

Resten hittar du här i  den filmade presentationen.

Det finns många ämnen och frågor att spinna vidare på här, men jag ska avrunda min Disruptive Media-trilogi genom att bara säga följande: det mest fantasiska med sociala medier kanske faktiskt är att de just är ”disruptive”. De tvingar företag (herregud, människor) att tänka om och bli mer medvetna i sin kommunikation. De tydliggör dessutom kommunikationsprocessens fundamentalitet -  att den är levande. Och i sociala medier är det väldigt svårt att vara statisk. Jag gillar’t.


Disruptive Media notes – no.2

Nu när fredagens konferens fått sjunka in ordentligt och man hunnit få lite analysvänlig distans till det hela blir det med ens tydligt vilka talare som gjorde störst intryck, som sa saker som stannar kvar (i alla fall hos mig).

Brian Solis känns fortfarande enastående och hans tankar har fått fäste också i mitt huvud (”the difference between PR 1.0 and PR 2.0 is you. It all comes down to you and what you represent”). Honom bloggade jag om igår.

Salta_Kvarn_blogg

Saltå Kvarn-bloggen. "Av det naturen ger. Och inget annat".

En annan fredagsförgyllande talare var Johan Ununger, VD tillika bloggare på Saltå Kvarn. Har du inte redan lagt till deras blogg i din reader, gör det! Inte för att det är en blogg som handlar om sociala medier (det gör den inte), men för att den är ett lysande exempel på ett företag som verkligen förstått hur man kan använda dem utan att rycka fram sin megafon.

Under sitt framträdande på Disruptive Media sa Johan Ununger (vars sympatiska charm förövrigt är omöjlig att inte falla för) saker som visar att Saltå Kvarn tagit klivet in i de sociala medierna med helt rätt incitament.

Saltå Kvarn vill förändra världen (jo, precis de orden), och för att nå dit – eller åtminstone kunna gå mot det målet – har de förstått att man måste ha konsumenterna med sig. Konsumenternas delaktighet kräver i sin tur ett varumärke som vågar öppna upp och lämna plats för nya idéer och utvecklingskraft. Och att Johan Ununger har tilltro till Saltå Kvarns kunder råder inga tvivel om:  ”Våra kreativa konsumenter är vårt starkaste media” .

Några punkter som Johan Ununger delade med sig av (varav många han i sin tur fått med sig från JMW och deras bloggskola):

* Tänk konversation – inte skrika i en megafon
* Tänk delaktighet istället för manipulation (nytt marknadstänk i grunden)
* Spela matchen – sitt inte på läktaren

Idag köpet Saltå Kvarn inget mediautrymme, men det innebär inte att företaget har någon övertro till de sociala medierna. Konversationen IRL är för dem minst lika viktig, och de gör sitt bästa att hålla den levande (till exempel genom sina ”surdegskurser med Manfred – kungen av surdeg” och andra utbildningar och en mycket aktiv reklamationshantering). Sitt förhållande till sociala medier (och nyttan med dem) beskriver Johan Ununger så här:

Sociala medier är lämpliga men inte nödvändiga. De är lämpliga för konversation och det är här som man verkligen kan spela matchen (glöm kampanjer och manipulation!). De skapar delaktighet och möjlighet till dialog under en längre tid och de ger konsumenten möjlighet att skapa, dela med sig och  påverka- det är grundläggande. Och så får man förstås inte glömma att det också är rikigt KUL.”

Med den inställningen tror jag att Saltå Kvarn kan komma ganska långt med det som företaget också eftersträvar -  att sälja till människor (och inte centrala kategoriorganisationer).

Se hela Johan Unungers Disruptive Media-framförande här!

Ni behöver vår kompetens men vill ni ha den?

En långpost om nutid, framtid och jobb för oss som tror på och kan (!) sociala medier…

Framtiden – den där ”delen av tidslinjen som ännu inte inträffat” (Wikipedia). Det pratas och spekuleras en hel del kring den. Inte minst bland min snart studieklara umgängeskrets är den het på tapeten. Om knappt en månad ska cirkus 30 elever (inte en cirkus, även om tolkningen förstås är fri…) ut på grönbetet. När vi för två år sedan påbörjade den var konjunkturen en helt annan. Guldet glimrade i grönskogen och vårt institut log mot oss med uppmuntrande copy: ”Branschen behöver dig!”.

branschen behover oss

Är det så?

Nu, typ 730 dagar senare, vet vi nog fortfarande att vi behövs (institutet säger fortfarande att det är så), men frågan är om de företag som ”branschen” jobbar mot och med vet det.

Min klasskompis Mona skriver idag på Cara Vitae om teatervärldens stapplande försök in i bloggosfären och om hur man kan råda bot på kulturelitens teknikfientlighet. Dramaten är inte de första att visa att de förstått att de måste markera sin närvaro på internet och i sociala medier, men att de samtidigt famlar och inte riktigt förstår hur det ska gå till.

Den här trenden att företag/organisationer/myndigheter/you-name-it 1. förstår att de måste var aktiva och närvarande på nätet men 2. inte har en aning om hur de ska närvara och 3. framförallt inte verkar förstå varför tycker jag växer sig allt starkare.

Social Media Lunchclub häromveckan presenterade Judith Wolst sin framtidsspaning om att det här kommer vara företagens största akilleshäl om tre år. Jag tror att hon har rätt, förutom att vi möjligtvis redan är där.

Min vän Mario hakade under samma träff på med sin framtidstes att det om tre år, på varje företag, kommer finnas minst en anställd  som har ”ansvar för sociala medier” – det vill säga har hand om och bevakar företagets närvaro i sociala medier och på internet i stort.

Som en som ser sin framtid inom detta område hoppas jag verkligen att Mario har rätt. Tidningen Metro listade för ett tag sen ”Twitterspökskrivare” som ett av framtidens jobb och det vore väl en utopi (samtidigt som ”Twitterspökskrivare” egentligen väl bara är en modern anpassning till och omskrivning av de gamla hederliga yrkesrollerna ”presstalesman” och ”pr-ansvarig”?).

socialmediajobs.com listas en hel radda med (i realtid!) lediga jobb inom området sociala medier .  Tyvärr verkar de hittills bara finnas i det förlovade landet USA (prova att välja ”Sweden” i drop down-menyn så förstår du vad jag menar). När blir detta en kategori också på exempelvis Arbetsförmedlingen?

cityartikel

Bloggjobb :)

Oavsett utsikterna så ska jobb ändå sökas, och nya tider öppnar förstås också upp för nya sätt att söka jobben på. Finns det inte plats att jobba med nya medier, så finns det i alla fall möjlighet att söka jobben i de nya medierna. Klasskompis Lotta har till exempel tipsat om hur man twittar sig till jobb.

Och själv har jag 1. lyckats blogga mig till ett jobb och 2. blivit uppmärksammad för det genom att jag mikrobloggade om det (journalisten fann mig genom att googla ordet ”bli headhuntad” vilket ledde till mitt mikroblogginlägg…). Något som i sig visar att sociala medier fyller funktioner och är användbart på många plan…

Avslutar denna spretiga jobb-och-framtidspost med en blygsam förhoppning om att branschen därute vill ha oss, att företag vill ha branschen och att det finns möjlighet för alla parter att träffa oss jobbhungriga studenter på Medievent-09 om knappa veckan.

Hoppas vi ses (och att ni vill ha oss)!

Den sociala jakten på nytt begrepp

Per och per definition…

Idag hittar jag tack vare Jardenberg* till Pers Värld – en blogg ”om kommunikation, helt enkelt”.  I dagarna har Per skrivit ett briljant inlägg om hur man bäst marknadsför sig via sociala medier.

Inlägget inleds med en diskussion kring själva begreppet ”sociala medier” och varför det inte är en klockren definition.

screenshot_persvarld

Word on!

Själv håller jag på att kräkas på just ordet sociala medier, så jag tycker diskussionen kommer lägligt. Inte för att jag inte älskar vad begreppet innebär (det gör jag), men precis som Per också påpekar, börjar det i många lägen kännas otroligt omgärdat av klyschor.

Frågan är dock hur man lyckas döpa om ett så djupt rotat begrepp… Men samtidigt, ju viktigare ”sociala medier” blir och ju djupare fäste fenomenet får, ju viktigare är det förstås att använda en term som gör innebörden rättvisa. Missa inte Pers kommentarsfält för att läsa mer om vad andra tycker!

Under tiden undrar jag: vem blir den första att uppdatera Wikipedia med ett ”riktigare ord” och vad kommer det ordet i så fall att  vara?

Själv klurar jag på det. Kanske är ”mötesplatser” (vilket dyker upp i Pers kommentarsfält), i all sin enkelhet inte så dumt?

* Joakim Jardenberg: enligt mitt tycke bloggosfärens mest mångsidigt uppdaterade man. Herregud, ge människan omvärldsbevaknings- och analyspris flera gånger om!!

Social Media Lunchclub – var är webben om tre år?

Social media när den är som bäst…

…ja, det finns många härliga exempel, och idag fick  jag själv uppleva ett: Social Media

social_media_lunchclub

Lunchclub – en lunchträff IRL* för sociala nätentusiaster, som hållits med jämna mellanrum på intiativ av Disruptive Medias Annika Lidne.

Jag har länge tänkt att närvara, men av någon outgrundlig anledning var det först idag som jag fick arslet ur vagnen (ursäkta franskan) och kom iväg. Med facit i hand: välinvesterad tid och pengar (delikat lunchkrubb a la Lebanon Meza Lounge)!

Dagens trendspaningsfråga var ”vad har hänt på webben om tre år?” och en hel del intressanta teser fick bubbla ut. Spana in Bambuser-sändningen för att höra hur snacket gick:



Själv hoppas jag på en hel del.
Jag hoppas till exempel att politiker, domare och andra med olika grader av inflytande i samhället förstår poängen med ett fritt och tillgängligt internet. Att fler resonerar som Isobel och Lisa.

Jag hoppas att fler företag och kommersiella aktörer hänger kvar vid (eller okej, lär sig) begrepp som transparens och lär sig använda sociala medier på vettiga sätt. Jag hoppas i överhuvudtaget att fler inser både tjusningen, nyttan och den sociala funktionen med internet (läs Mindparks blogginlägg kring detta idag).

Jag hoppas, liksom det pratades om på lunchen, att det uppstår fler intelligenta geo-baserade tjänster och att webben och den fysiska verkligheten närmar sig varandra ännu mer genom fler integrerande tjänster (”the internet of things”).

Jag hoppas att de entusiastiska innovatörerna fortsätter att blomstra (och att det uppstår nya affärsmodeller för hur de faktiskt kan tjäna pengar på sina startups).

Och – en bubblare -  jag hoppas att Internet Explorer är vad Netscape är idag – en browser i det glömda.

Vi får se vad som händer, time will tell. Men jag älskar att vara barn av min tid. Jag älskar internet. Och det spritter av förväntansfullhet att tänka på dess framtid. På vår framtid. För det är ju vad internet är – det är vi. Sociala varelser som lever och träffas när och där det passar oss bäst, ibland på webben, ibland IRL*.

*Uppdaterat: Inte IRL. AFK ska det förstås vara!!

Uppdaterat nr 2: Läs om framtidsspaningar kring den sociala utvecklingen på internet, hos Minpark.

ICA på ny stig…

…men med en gammal i behåll

Må vara att det inte är i paritet med Skittles senaste kampanjutspel. Men att ICA nu stapplat sig ut på den sociala mediearenan tycker jag ändå är värt en liten prime time blogspot.

ICA har redan tidigare visat att de är starkare än många av sina konkurrenter på webben, och dessutom verkar de ha insett vikten av omvärldsbevakning. Igår testade de för första gången vingarna på Twitter. Och i ett sting av planlöst surfande snubblade jag igår också över följande interaktiva banner (som är delbar på Facebook, Myspace och Blogger och går att Pusha, Digg:a, Delicious-tagga och, som här implementerat, embedda):

I all sin enkelhet tycker jag det är riktigt kul och bra gjort, och som stamkund* (jag erkänner, jag är partisk) är det tillfredsställande att se en butikkoncern som prioriterar nytänk och utveckling.

*Apropå stamkund: Ta en ICA-betonad nostalgitripp, långt bortom bannerStigar och fågeltwitter, men med naturtrogen copy så det förslår:

Uppdaterat: Är du nyfiken på själva formatet som Stig rör sig svettig i? Det var jag, och nu har jag fått veta att den virala bannern kommer från TheWidgetFactory, en produkt i sin tur utvecklad av RXL (också medlemmar i Swedish Startups som jag tipsat om tidigare).

Och det här menar RXL själva att ”grejen är”: ”ett business to business-verktyg som kan implementeras helt transparent utan branding. Applikationen sprider sig själv till alla större sociala nätverk, bloggverktyg och länksidor. Tack vare en avancerad trackingfunktion går det att mäta både hur många användare som interagerar med applikationen, på vilket sätt de gör det, var de befinner sig och till vilka url:er den sprider sig”.

Personligen tror jag starkt på den här sortens nya marknadsföring. Liksom den digitala e-bössan (som jag skrivit om i Internetworld) bygger det på att ta kampanjen till användarna och inte tvärtom – ett tänk som känns helt rätt i tiden.

Supernews *ROFL*

Internetparodier att ROFL:a åt

Jag snackar mycket mikrosfär just nu, men så får det vara. Det som engagerar gör en lätt snacksalig. Tack vare en ny Bloggykontakt och hans hjärtade inlägg hittade jag igår den här underbara filmsnutten (som på ett träffsäkert sätt parodierar just Twitterkulturen):

Och som man säger på andra sidan Atlanten – there’s more where that came from! Supernews bjuder på en hel drös både smarta och sjukt roliga animationssketcher, de flesta med komiska anspelningar på sociala medier och internetfenomen.

Om du som jag saknar TV (jo, sant, klarar mig rätt galant med en uppkopplad miniburk) är det här ett vardagskvällsförgyllarfynd (lix 101 :O  ) som heter duga.

Så vill du få en skön start på helgen, svälj ner fredagsölen med ett par nötter och förslagsvis de här:  ”Friend Request: Hookin’up” och ”The Craigslist Genie”.

    SUPERNEWS