Jag åkte ner till Sweden Social Web Camp hyfsat förutsättningslöst. Inte utan förväntningar eller uns av förförståelse, men utan känslan av att självklart veta vad det hela skulle landa i. Har aldrig tidigare varit på en uttalad unconference (vilket SSWC var), men tänkte mig att det just var det förutsättningslösa som på något sätt skulle definiera den.

Nu i efterhand kan jag säga att praktiskt taget ingenting jag tidigare varit på nog någonsin haft så mycket  förutsättningar (av den galet goda arten, kan inte nog poängteras).

Jag hade också innan en tanke om att jag skulle summera allt som sades, gjordes och upplevdes under dessa Tjärödygn. Men det har så många andra före mig nu redan gjort  (gör en #sswc-sökning på exempelvis Twitter, Youtube, Flickr och ni får garanterat många briljanta uppslag). Så min paketering blir istället av enkel art. Jag tänkte ”bara” ägna några ord åt människorna som var där. Med andra ord – åt dem som utgjorde de galet goda förutsättningarna.

Jag har en gammal cynisk one-linerdikt (av den betydligt sämre arten) som lyder: ”Det finns jävligt mycket folk, var det någon som sa. Att det finns mycket jävligt folk, är värre tycker jag”. Efter tre dagar och två nätter med 286 personer – på ett ytligt plan kanske något homogena, men på djupet av riktigt skiftande karaktär – kan jag säga att den gamla dikten raskt fått leta sig från wordmappen till papperskorgen.

Emanuel Karsten (webbredaktör på dagen.se) twittrade tidigare idag: ”Jag är helt nervös för att #sswc -blogga. Jag vill inte superlativ-förstöra det till en sekthelg”, och det beskriver rätt bra min egen ”bloggångest”. Hur förmedla det vackra utan att låta sinnesrubbad?

Men så tänker jag i ett andra andetag att det kanske inte gör så mycket om det är det som råkar bli någons tolkning, för den här helgen har rubbat mina sinnen. Rubbat dem, vidgat dem och boostat dem med ny energi. Och då är det inte framför allt de nya kunskaper och somliga gynnsamma insikter jag pratar om. Faktiskt inte ens den fantastiska miljö, strålande sol, superba festnatt(x2) och allt det andra förgyllande som omgav oss campare.

Nej, det är människorna -  ”twittrarna/bloggarna/nördarna” som vi i vissa fall skalats ner till. Eller de ”sällsynt intelligenta, kompetenta, drivna, engagerade och humana individer med en kollektiv inställning att allt som delas  är dubbelt värt”, som jag hellre skulle vilja säga. För att bara börja någonstans…

Jag kommer säkert återkoppla till SSWC med fler poster längre fram och relatera mer till innehåll från de sessioner som hölls. Men tills vidare låter jag bara mitt rubbade sinne meditera till den här bilden:

#godaförutsättningar (klicka för större bild)

(Foto: @frick som även han bloggat om SSWC)

Som sagt. Saker blir inte alltid som man tänkt sig – ibland blir de oförglömliga.

PS. Stort tack till Tomas Wennström, Kristin Heinonen, Peter Rosdahl och alla ni andra på och utanför bilden som gjorde den här helgen möjlig!

Related posts:

1. Packing for #sswc Snart är det dags! På fredag morgon hoppar jag på ...
2. Uppstart! Jo. Det blev en bloggsemester trots allt. Dålig ”närvarosed” kan...
3. Just Jing it (och annat hösthett) Mer att göra och färre inlägg betyder dock inte att...

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.

På härligt initiativ av What’s Nexts Tomas Wennström kommer hela den anmälda hopen att samlas på Tjärö (Blekinges skärgård, har jag fått lära mig) mellan den 21-23 augusti, och så vitt jag vet finns det fortfarande all möjlighet i världen att delta! Själv ska jag ta mig ner i en ”Twittering bus” från Stockholm,vilket bara i sig är något att se fram emot.

Och när vi ändå talar om camp kanske vi lika väl kan tala om kamp. Såg nämligen det senaste avsnittet av det samhällsintellektuella kulturprogrammet Kobra i SVT Play igår, och det handlade om just kampsånger – om vilken funktion de fyller, hur de bör vara uppbyggda och varför de behövs (samt aktualiserade det här gamla guldkornet med Friggebo som försöker sjunga bort uppståndelse i Rinkeby…).

Kanske skulle Sweden Social Web Camp också må bra av en kampsång (vem blir först att komponera den?) och när jag tänker på saken – i en tid när vår fri- och tillgänglighet på nätet är hotad – kanske skulle rent av internet behöva sin egen kampsång?!

En enkel Google-sökning ger mig följande trallvänliga resultat…

… samt den här FRA-ironiska versionen av Sveriges Nationalsång.
Har du egna förslag, lämna gärna en kommentar!

(Och se för sjutton till att boka in Tjärö om du inte har annat för dig. Och lockas av ordet geek-meet)

Related posts:

1. Kan man bli för social på webben? Imorgon är det åter dags för Social Media Lunch Club...
2. #sswc: sommarens bästa sinnesrubbare Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Jag åkte...
3. 24 hour business camp (#24hbc) är åter igång! Sitter på ett (förvisso älskat) Stockholmskontor, småfrusen med stela axlar...

Relaterade inlägg tack vare Yet Another Related Posts Plugin.