Är för tredje året i rad hemma från ett Sweden Social Web Camp. Och för tredje året i rad har jag lite svårt att hitta de rätta orden för att sammanfatta det hela. Det är lite som Emanuel Karlsten skrev på sin blogg igår :

”ett slags blandning av sommarkollo, festival och konferens som är svårjämförd”.

Svårjämförd och svårsammanfattad men långt ifrån det jag annars vill likställa med något eller någon som är ”svår”.

Tvärtom är det så otroligt mycket som känns så otroligt lätt de där dagarna och nätterna i Blekinge skärgård. Lätt att skapa nya kontakter, lätt att ta till sig nya kunskaper, lätt att delta i eller bara lyssna på en diskussion, lätt att dra sig undan på en klipphäll och insupa människoglädje och vin, lätt att hitta något gott att äta eller något mjukt att klappa eller…en iPhoneladdare. Inte minst är det lätt att tro på det där som Norges statsminister Jens Stoltenberg sa på minnesstunden för offrena på Utøya, när han citerade flickan som intervjuats av CNN: ”Om en människa kan visa så mycket hat, tänk då vad mycket kärlek vi kan bygga tillsammans”.

Jag vet, det låter så lätt så stort och pretentiöst och nästan löjligt att prata om en ”nördkonferens” som äger rum på en ö ett par dagar om året, som en plats där tron på mänskligheten och vår kollektiva kärleksbyggarkraft föds. Men för mig är det verkligen så. För faktiskt, det är få platser och tillfällen – förutom den massiva och intensiva delarviljan som jag dagligen upplever på webben och som är en av de främsta anledningarna till att jag också älskar webben – det är få platser där jag så starkt upplevt att så många människor så helt frivilligt ställt upp med så mycket saker. Allt från att dela med sig av kunskaper och erfarenheter och tips och trix till att praktiskt fixa med allt från internetaccess till tävlingar och lekar och nattkorv och specialbyggda appar som bara ska roa eller vara besökarna till nytta där och då eller göra det ännu enklare att ytterligare bygga ut sina kontaktnät och…ja, ni förstår, jag skulle kunna hålla på i en ungefärlig oändlighet.

Men för att sammanfatta det som jag nog tycker är det allra underbaraste och häftigaste med SSWC: på få platser träffar du så många som är så öppna för att säga ”hej, och vad kul att ses och slå dig ner och ska vi prata?” och som bjuder på uppriktig nyfikenhet och engagemang och intresse för andra personer, som på den där ön i Blekinges skärgård några augustidygn om året.

Och det är intressant att fundera på vad som gör att alla som är där lyckas bidra till den här stämningen. Jesper Bylund höll en otroligt intressant (och engagerad!!) session och Gamification och pratade då mycket om just mänskliga drivkrafter – vad som triggar oss till att vilja göra och fullfölja vissa saker. Och jag kan inte riktigt svara på vad som driver Kristin Heinonen och Tomas Wennström till att orka rodda ihop det här kalaset år efter år (det är ett fantastiskt jävla jobb de gör), men jag tror jag vet vad som driver mig att åka dit och vilja komma tillbaka. Och det är, förutom allt ovan nämnt, just den här gemensamma jävla obeskrivliga drivkraften och ”vi vill-andan” som alla SSWC-deltagarna i mina ögon representerar och bidrar till.

Sen ska jag väl erkänna att jag inte är tillräckligt pretto för att inte också säga att nästan precis lika värdefulla som jag tycker kunskapssessionerna och de mer seriösa diskussionerna med nya och redan bekanta personer är, lika mycket värde lägger jag vid ”#vinsessionerna” och de svettiga ladudanserna och de banala och hysteriskt roliga upptågen som lätt uppstår mellan sista sessionen klockan 16 och den gemensamma middagen runt 20. Som till exempel det här – en Åländsk uppvisning i Åländsk tyngdlyftning, och ett tappert Svenneförsök att efterapa (kudos till min kollega Mats dock – trots att han påstår att det här är en talang han besuttit men förlorat – prova själv, det är inte lätt).

Ett par saker som jag missade/inte blev av och som gör att jag (som om inte alla skäl ovan skulle räcka till..) hoppas få lov att delta på ett fjärde SSW nästa år igen – var och hur och i hur många dagar det än hålls:

• Min och Sannas off topic, after hours session: ”Kast med liten Android”.
• Morris numer traditionsbundna spökhistorietimme (som i år tog ganska oväntade och för många, inklusive mig själv, något oförståliga vändningar när både @morpac och Facebookmorris raderade sina konton på plats…).
• Frukosten dag 3 (…).
• Alla ni som ville och borde varit där men som av olika anledningar fick förhinder och som jag hoppas får en rainsolcheck nästa år.

Vill du läsa och se mer av vad andra skrivit och fotat och filmat och sagt om SSWC 2011 (allt från TV4 och Sveriges Radio och riksmedia och lokalmedia till förstagångsbesökare och veteraner) hittar du många länkar här på SSWC-bloggen och i numer ”vanlig ordning” hos den fantastiska Jan Viderén.

Vill du veta vad jag själv postat kring SSWC de senaste åren tror jag du hittar det mesta här.

Och vill du vad somliga som inte var på ickekonferensen roade sig med finns det mycket att skratta åt i det här Not on SSWC-initiativet.

Avslutningsvis har jag egentligen bara ett enda ord till att bidra med här och nu, och det är ett stort och rungande och versalt TACK!

Woop woop! Nu drar jag snart på Kunskapsknytis! Eller Mingelmaraton. Eller FixJoxfestival. Eller vad man nu väljer att kalla den fantastiska okonferensen Sweden Social Web Camp. Liksom för andra Tjäröveteraner, är det för min del tredje gången gillt (men första gången med sängplats!). Fyra dagar, typ 380 deltagare, massor av får och en triljon (nja, inte riktigt, men tillräckligt många för att man i vanlig ordning ska ha svårt att välja) sessioner om allt som på något sätt har anknytning till webben (öppenhet, teknik, spel, musik, betalvilja, personer och relationer och you name it!).

Precis som åren innan så vet jag inte exakt vad jag har att att vänta mig. Men precis som åren innan är jag ganska övertygad om att jag kommer åka hem helt trött, hes, informationsspäckad, bakis och skakis med rufsigt hår och skitiga skor och dans-i-ladan-träningsvärk och ångest över hur man ska lyckas sammanfatta alla klokheter och galenskaper i ett blogginlägg och…. mer eller mindre överlycklig. Förhoppningsvis med ett helt gäng nya bekantskaper.

Jag menar, se bara så stövlad och glad och omgiven av finfolk man var på båten på väg hem förra året (vilket ”Bjorn Stockholm” lyckades fånga):

Kommer verkligen (bland andra som av olika anledningar inte ska med) sakna mina SSWC-vapendragare @johannacelion och @monawallin, men är å andra sidan sjukt glad över att få första gången få med mina bästisar @SophieS och @mariofrost och inte minst mina Bloggbyråkollegor @MatsLindborg och @kwasbeb. Liksom alla andra som jag ännu inte känner men som jag hoppas kunna namedroppa på vägen hem.

Imorrnbitti rullar det iväg (pepp, pepp!) – men innan dess en liten reminder till alla er som ska dit. Ni har väl inte glömt att till exempel…

• ladda ner SSWC 2011-appen (och lägga till lite info om er själva) som grymma Appcorngänget kirrat åt oss.
• beställa wünderbara (och gratis!) SSWC-skins till era telephoner (för sent nu, men ändå, för fin grej av @popdevelop för att inte nämna).
• lägga till er på Google Latitude-kartan a la @videren, som visar alla var och när ni är där ni är.
• inte glömma att fota på ön (eh, stor risk…). Och det snyggt. Finns ju liksom priser att kamma hem för sånt där…
• aktivera (eller re-aktivera?) Gowalla en stund eftersom det också där kommer finnas ”priser” att hämta på Tjärö.
• kolla in och checka av packlistorna.
• och faktiskt packa (men strunta i lakan och handduk om du som jag har fixat rum)…
• PEPPA!!

Regn eller inte, SSWC Får The Win!

PS. Jobbar du som journalist eller känner någon som vill publicera något om det här och behöver ‘le facts’ – missa inte pressmeddelandet om årets SSWC.

Jo, korken skulle väl förstås redan poppat igår och i internettid mätt är jag ju oförsvarbart sent ute med att blogga detta. Men, för den bättre-sent-än-aldrig-sakens-skull, måste jag ju bara skrubba in det:  japp (och tjohoo!), efter lite svett men främst glädjetårar bidde det en campbiljett, en bussbiljett och kanske, kanske en säng på #SSWC.

Kan säga att det var ett rafflande ståhej på Twitter minutrarna innan, under och efter själva biljettsläppet och 251 biljetter (subtil undran: den femtioförsta - någon bakomliggande historia man bör känna till, och framför allt – vem knep den?)  gick åt i ett 54-minuters-schvung. Riktig rockkonsertskänsla i twitkulisserna!

Mattias Boström var i alla fall imponerande attans-snabb på att publicera en inofficiell deltagarlista på dem som flaggat för att de ska med – så vill du ha koll på Tjärögänget, ta en titt!

Lär nog skriva mer om det här framöver, men nöjer mig för stunden med att säga att det spritter rejält i Tjärönerven.

Ps./Relaterat: Råkade du bli utan biljett, struntar fullkomligt i ett geekparadis i augusti eller helt enkelt vill ha ännu ett camp att se fram emot – då kanske WordCamp Sverige, som bland annat Thord Daniel Hedengren (@tdhse) bloggat om, är något att både se fram emot och engagera sig i?!

Japp, så ser det ut i min Iphonekalender idag (eller redan igår, som ni ser), och jag kan rekommendera att lägga min to-do även på ditt minne.

Ikväll klockan 19.00 släpps nämligen de 250 första biljetterna till sommarens Sweden Social Webcamp (13-15 augusti på Tjärö), och vill man vara säker på en plats i allmänhet och en säng i synnerhet, ska man ta till sig tipset att boka direkt!

Var du inte där förra året och känner dig osäker på om det är värt att åka? Well, så här begeistrad var jag efter campet-09, och då tycker jag ändå att jag inte ens var i närheten av att lyckas förmedla hela känslan och upplevelsen i ord.

‘nough said! Nu vet du vad du ska göra (om du vill göra det man ska göra).

Saker blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag åkte ner till Sweden Social Web Camp hyfsat förutsättningslöst. Inte utan förväntningar eller uns av förförståelse, men utan känslan av att självklart veta vad det hela skulle landa i. Har aldrig tidigare varit på en uttalad unconference (vilket SSWC var), men tänkte mig att det just var det förutsättningslösa som på något sätt skulle definiera den.

Nu i efterhand kan jag säga att praktiskt taget ingenting jag tidigare varit på nog någonsin haft så mycket  förutsättningar (av den galet goda arten, kan inte nog poängteras).

Jag hade också innan en tanke om att jag skulle summera allt som sades, gjordes och upplevdes under dessa Tjärödygn. Men det har så många andra före mig nu redan gjort  (gör en #sswc-sökning på exempelvis Twitter, Youtube, Flickr och ni får garanterat många briljanta uppslag). Så min paketering blir istället av enkel art. Jag tänkte ”bara” ägna några ord åt människorna som var där. Med andra ord – åt dem som utgjorde de galet goda förutsättningarna.

Jag har en gammal cynisk one-linerdikt (av den betydligt sämre arten) som lyder: ”Det finns jävligt mycket folk, var det någon som sa. Att det finns mycket jävligt folk, är värre tycker jag”. Efter tre dagar och två nätter med 286 personer – på ett ytligt plan kanske något homogena, men på djupet av riktigt skiftande karaktär – kan jag säga att den gamla dikten raskt fått leta sig från wordmappen till papperskorgen.

Emanuel Karsten (webbredaktör på dagen.se) twittrade tidigare idag: ”Jag är helt nervös för att #sswc -blogga. Jag vill inte superlativ-förstöra det till en sekthelg”, och det beskriver rätt bra min egen ”bloggångest”. Hur förmedla det vackra utan att låta sinnesrubbad?

Men så tänker jag i ett andra andetag att det kanske inte gör så mycket om det är det som råkar bli någons tolkning, för den här helgen har rubbat mina sinnen. Rubbat dem, vidgat dem och boostat dem med ny energi. Och då är det inte framför allt de nya kunskaper och somliga gynnsamma insikter jag pratar om. Faktiskt inte ens den fantastiska miljö, strålande sol, superba festnatt(x2) och allt det andra förgyllande som omgav oss campare.

Nej, det är människorna -  ”twittrarna/bloggarna/nördarna” som vi i vissa fall skalats ner till. Eller de ”sällsynt intelligenta, kompetenta, drivna, engagerade och humana individer med en kollektiv inställning att allt som delas  är dubbelt värt”, som jag hellre skulle vilja säga. För att bara börja någonstans…

Jag kommer säkert återkoppla till SSWC med fler poster längre fram och relatera mer till innehåll från de sessioner som hölls. Men tills vidare låter jag bara mitt rubbade sinne meditera till den här bilden:

#godaförutsättningar (klicka för större bild)

(Foto: @frick som även han bloggat om SSWC)

Som sagt. Saker blir inte alltid som man tänkt sig – ibland blir de oförglömliga.

PS. Stort tack till Tomas Wennström, Kristin Heinonen, Peter Rosdahl och alla ni andra på och utanför bilden som gjorde den här helgen möjlig!

Jag, liksom i skrivande stund cirka 240 andra webbentusiaster med mig, är uppsignad för sommarens kanske mest intressanta ”sociala happening” – Sweden Social Web Camp 2009.

På härligt initiativ av What’s Nexts Tomas Wennström kommer hela den anmälda hopen att samlas på Tjärö (Blekinges skärgård, har jag fått lära mig) mellan den 21-23 augusti, och så vitt jag vet finns det fortfarande all möjlighet i världen att delta! Själv ska jag ta mig ner i en ”Twittering bus” från Stockholm,vilket bara i sig är något att se fram emot.

Och när vi ändå talar om camp kanske vi lika väl kan tala om kamp. Såg nämligen det senaste avsnittet av det samhällsintellektuella kulturprogrammet Kobra i SVT Play igår, och det handlade om just kampsånger – om vilken funktion de fyller, hur de bör vara uppbyggda och varför de behövs (samt aktualiserade det här gamla guldkornet med Friggebo som försöker sjunga bort uppståndelse i Rinkeby…).

Kanske skulle Sweden Social Web Camp också må bra av en kampsång (vem blir först att komponera den?) och när jag tänker på saken – i en tid när vår fri- och tillgänglighet på nätet är hotad – kanske skulle rent av internet behöva sin egen kampsång?!

En enkel Google-sökning ger mig följande trallvänliga resultat…

… samt den här FRA-ironiska versionen av Sveriges Nationalsång.
Har du egna förslag, lämna gärna en kommentar!

(Och se för sjutton till att boka in Tjärö om du inte har annat för dig. Och lockas av ordet geek-meet)