Bestäm mitt innehåll!

(Prolog för Twittervana ögon som inte orkar genom hela ordharangen: Huvudpoängen i det här blogginlägget är att jag vill ha tips och önskemål på vad du vill läsa mer om här).

Alltså, dessa blogginlägg som skrivs bara för att ursäkta oskrivna blogginlägg. Hatar dem, ändå är det inte första gången jag kommer att göra mig skyldig till ett här och nu.

Det börjar bli ganska längesen nu som den här bloggen var högaktiv, och jag känner att det kräver några förklarande ord (om inte för någon annans skull så åtminstone för min egen).

Men först och först, för att inte väcka några tvivel: Nej. Jag varken har slutat eller tänker sluta blogga. Vore ju fantastiskt korkat om man ganska nyligen startat en byrå som kallar sig Bloggbyrån. Dock är det ironiskt nog precis just det – att jag nyligen startat en byrå som heter Bloggbyrån – som gör att mina egna bloggar blir lidande.

Att starta byrå är ett sjujävla arbete har jag upptäckt. Ett sjujävla roligt arbete, men dock. Arbeit, arbeit. Som tur är är jag inte själv, och jag och Mats har lagt underbart många timmar på allt från att formulera värderingar, presentationer, mallar och hundraelva ibland galna, ibland tråkiga dokument till att resonera kring nytänk kring företagsorganisation och hur man bygger en byrå som funkar strålande såväl internt som externt och bollat och pitchat och (hej, det är därför vi finns kvar) fått igenom stundom smarta, stundom skruvade idéer och bla bla bla…

Simultant har vi måstat och fortsätter förstås att träffa och tala om för folk att vi finns, skapa förståelse för vad vi gör, bygga relationer och, förstås inte minst, skaffa oss uppdrag. Det i sin tur förutsätter massor av (spännande!) möten, telefonsamtal, mail, bloggposter, Facebookstatusar, tweets och mingel och you name it.

Det har vi gjort. Och det gör vi (och nu är ”vi” inte längre bara två utan sedan ett bra tag tillbaka fyra och det i sig säger kanske också något om att ja, vi börjar se riktiga resultat av alla ”arbeit arbeit”-timmar).

Utöver det har jag också simultant börjat beta av (obs, misstolka ej, tycker det är skitkul) ett flertal föreläsningsuppdrag som ska löpa över hösten, om allt från Omvärldsbevakning, Personligt varumärkesbyggande och PPP (Privat, Personligt, Professionellt) till Företagsbloggande, Social Journalistik med mera.

Och ja, där har vi mina ”praktiska anledningar” till att bloggandet här får stryka på foten lite. Men, lika mycket som bloggen måste slåss om tiden, slåss den med vad den egentligen ska innehålla. Den nisch jag tidigare haft – att rapportera, analysera och fundera kring webbkommunikation och nyheter och tjänster på den sociala webben – gör jag nu alltmer genom länkar och kommentarer, i första hand på Facebook och Twitter och ibland, när det känns mer relevant, internt för mina Bloggbyråkollegor på Yammer eller vår internblogg (japp, vi har en sån, och den är en av våra bästa investeringar!).

Att samla intressanta länkar, typ bli en Blänkare, är något jag funderat över. Men dels tycker jag att andra redan gör det så bra (Emanuel Karlsten och Jerry Silfwer är i skrivande stund två av mina favoriter), dels är det inte riktigt den nischen jag vill ha.

Så, har du tips eller önskemål, högt och lågt, kring vad jag borde skriva mer om (eller helt enkelt skriva om…) så välkomnas de! Börjar liksom bli trött på att låta bloggen suga marinad. ;)

Ja, var mest det jag ville ha sagt. Under tiden fortsätter jag att åtminstone jobba med bloggar, uppdatera Bloggbyråbloggen (alltid något…) och förstås läsa andras bloggar. Bland nyupptäckta favoriter, och lite utanför den bloggsfär jag tidigare varit helt insnöad i – Fredrik Backman och Hej Sonja. Gör mig inte alltid klokare, men ofta på förbannat bra humör. Och det är väl någonstans däremellan jag tror att jag också vill sträva med den här bloggen – bidra till en gnutta klokhet men inte minst en good mood.

Hipsters, hickjournalistik* och hutlöst utslitna ord

Som gammal (nåja…) JMK-student och en som vid sex års ålder bestämde sig för att bli journalist (alternativt författare. alternativt copywriter…), har intresset för journalistens roll i samhället och yrkesrollens utveckling ständigt fascinerat och intresserat mig. Så när en potentiellt superhet debatt kring ämnet återges av en av Sveriges bästa bloggare, är förväntningarna höga.

Förstå då besvikelsen när man läser det här. Inte över blogggaren (Brit Stakstons inlägg är fantastiskt bra på alla vis), men över den debatt som aldrig verkar få bli vad den borde vara, och särskilt där den, om någonstans, verkligen borde vara. Oavsett det är detta inlägg intressant läsning för den som har tid. Och det stärker åtminstone den uppfattning som jag redan 2004 kände av (fastän jag skulle komma att formulera deras exakta namn flera år senare) – att JMK behöver fler Anders Mildnar och Brit Stakstons.

*hickjournalistik – tyckte att benämningen i detta sammanhang var passande med tanke på definitionen av ordet hicka: någonting oönskat, upprepande och reflexartat…

Söker du lättsammare djupdykning inom det språkliga området rekommenderar jag istället, eller snarare också, dagens inlägg från copywritern Ulrika Good om Så. Galet. Utslitna. Ord. Del. Två. En skön och igenkännande skrattstart på veckan!

Sist för idag: en annan som vet hur man vänder orden. (Ansluter mig till länkmaffian och berättar att…) Joakim Jardenberg, @jocke, har blivit intervjuad av Fredrik Wass, @bisonblog, (som förörvrigt också tycker att något är ruttet i journalisternas rike) och uppmärksammas av Niclas Strandh@deeped, för användningen av ordet ”hjärnkoll” som han undrar om det är avsiktligt och Joakim Jardenberg bekräftar att det är. Som vän av ordlekar älskar jag ju det här, men den korta Wassintervjun är också i sig intressant där vi får veta varför vi inte ska bry oss om hur världen ser ut om tio år, eftersom det enda vi vet är att vi kommer att ha fel?”.

Och som den smarthipster Joakim Jardenberg är (if I may say, @jocke?). tror jag att hans ord kan vara värda att smått lita på.

Undrar du för övrigt vad som egentligen definierar en hipster? Svd:s Jenny Damberg har gått till botten med begreppet. I vanlig, tråkig dagstidningsordning utan länkar i texten, men i övrigt rolig läsning (tack Mattias Sjöstrand för FB-tips!).

Önskar en härlig start på veckan!


Nyhetsmonopolet för länge sen förlorat (och just det, MJ är död)

”Popkungen” har gått ur tiden och utan att varken vilja förringa eller förhärliga tycker jag att händelsen har ungefär den här betydelsen (kommentarerna under punkt ett – vilket helt off topic aktualiserar min dröm om att kunna länka till specifika rader och stycken…).

Personligen fick jag nyheten via Twitter inatt, och istället för att sväva ut i en Michael Jackson-post vill jag bara kort beröra detta ”fenomen” som fler uppmärksammat:

MJ_newstweet

Ett sanningens tweet av Andie Nordgren

Fredrik Wass berör samma sak när han bland annat ber oss att notera ”hackordningen i sin mediekonsumtion”:

Bison_hackordning_mediekonsumtion

Inflödets ordning (från Bisonblog)

Hos mig ser det likadant ut och jag instämmer till fullo i Fredriks slutsats som inleds med ”Traditionella medier måste förstå att de är en del av en mediemix där statusuppdateringar och blogginlägg finns med i konkurrensen om läsarögon” och fortsätter med många analytiskt kloka ord.

Bara en sådan sak och reflektion som kommer till mig i skrivande stund, att jag i denna bloggpost väljer att i första hand länka till bloggare och tweets, och först därefter (läs: nu när jag ska avsluta), funderar på om jag borde länka till någon större medieaktör (för att verkligen understryka att MJ är död, som om det behövdes…) säger i sig självt ganska mycket.

Den traditionella nyhetsförmedlingen har en längre tid mött nya utmaningar som ruckar dess existens. Och 2009 tycker jag verkligen är året då den fullt ut förlorat sitt monopol.

Personligen tycker jag att det ska bli otroligt spännande att se vart denna utveckling kommer att ta journalistiken, och vad det kommer att säga mina barnbarn – eller snarare hur de kommer att tolka det – när jag en dag berättar för dem att jag som liten drömde om att bli ”journalist”.

Google Founders’ Letter – ett brev som berör

Har precis suttit och läst Google’s ”2008 Founders’ letter” (postad av på ”The Official Google Blog”, förstås). Det är ganska långt, men jag rekommenderar det varmt.

Sagan om Google (vilket i sig är en saga om internets utveckling) är fascinerande. Läs bara det här lilla inledande stycket i Googles årsbrev…

Google_Founders_letter

"Based on a true story"

…så vill du läsa fortsättningen!

Man må tycka vad man vill om Google (en aktör som ensam dominerar allt mer av en viss marknad – vilken alla dessutom är hänvisade till – bäddar alltid för befogad skepsis). Men man (ja, jag skriver man) kan inte låta bli att bli imponerad.

Google kan, och deras konstanta utveckling är en att hylla.

Avslutar med Sergeys Brins egna avslutande ord (retoriska, visst, men likväl optimistiskt vackra):

”When I was a child, researching anything involved a long trip to the local library and good deal of luck that one of the books there would be about the subject of interest. I could not have imagined that today anyone would be able to research any topic in seconds. The dark clouds currently looming over the world economy are a hardship for us all, but by the time today’s children grow up, this recession will be a footnote in history. Yet the technologies that we create between now and then will define their way of life”.

Gooooogle