I onsdags var det säsongspremiär av Makthavaröl på Pressklubben (en tillställning jag under ”förra säsongen” konstant haft ambitionen att delta i, men aldrig lyckats klämma in i kalendern).

Nåja, i förrgår blev det av och trevligt (/trångt/varmt…) var det – inte minst för att makthavarna lämnat plats för Johanna Nylander och releasen av hennes nya bok  ”Är det så farligt? Folkbildning, förmynderi och riskabla små njutningar”.

Boken tar, som Johanna skriver på sin blogg, upp myter om bland annat solarier, energidrycker, snus, alkohol, godis och spel. Och i debattpanelen på scen – en panel bestående av  Anne Brynolf, Svend Dahl, Eric Erfors, redan nämnda Johanna Nylander och moderatorn Magnus Ljungkvist,  diskuterade man bland annat hälsolarm, folkhälsopolitik och i vilken omattning stat och myndighet egentligen bör lägga sig i och försöka ta ansvar för individers mer eller mindre sunda livsstilar.

Åsikterna gick, som det i en debatt sig bör, isär och jag tror väl inte att någon part lyckades övertyga den andra (vilket väl heller aldrig var meningen). Själv tog jag efter debatten en bok, ett glas vin och därefter en cigarett, och kan väl därmed bara konstatera att jag sällade mig rätt bra till den grupp av individer man diskuterade…

Nåja. Tänkte inte prata så mycket mer om varken folkhälsa eller makthavaröl, men däremot spinna vidare på Johanna Nylanders boktitel – är det så farligt? Den är nämligen en fråga jag ganska ofta även skulle vilja applicera på sociala medier, eller snarare lyckas få in i tänket hos de organisationer och företag som ska börja arbeta med sociala medier (och nej, jag vet att jag knappast är först om att adressera den frågan långt ifrån, men tror den tåls att påminnas om då och då).

För även om många företag (nu fler än någonsin) har både vilja och ambition att komma ut och kommunicera på dessa ”nya arenor” ,  finns det samtidigt inom alltför många organisationer enorma barriärer och trösklar att ta sig över. Inte sällan är de byggda av rädsla. Rädsla för att anställda ska säga fel saker på fel platser, rädsla för att insatsen ska ta tid (jo, visserligen, det gör den, men inte nödvändigtvis —>), rädsla för att den inte ska löna sig (nyckelord: våga tänka långsiktigt…) och framför allt – rädsla för att mötas av kritik.

Att dessa rädslor uppstår är inte konstigt. Tvärtom. Förändring är ofta en blandning av skräck och förtjusning och att beträda nya marker känns sällan tryggt. Dessutom kan det bli ödesdigert för ett företag att kommunicera fel saker.

Men. Att hålla tyst av rädsla för vad folk ska svara är aldrig en vettig väg att gå, och knappast trygg i längden heller. Folk pratar om företag, varumärken, produkter och tjänster, oavsett vem som väljer att lyssna. Finns det en blogg att kommentera är sannolikheten hög att någon förr eller senare lämnar en kommentar där. Är det en företagsblogg är också sannolikheten hög att den kommentaren kan vara negativ. Men – är det så farligt?

Under Sweden Social Webcamp var det en kort session som handlade om e-handel och sociala medier. En startup och blivande e-handel ville ha tips på hur de skulle jobba socialt. Med i ”publiken” fanns en kille från vitvarushoppen tretti.se som berättade att bland det värdefullaste de har på sin sajt just är betygen och kommentarerna. Det vill säga – de har gång på gång sett att en produkt som fått ett betyg, oavsett det betyget är positivt eller negativt, alltid säljer bättre än de produkter som inte fått något betyg eller kommentar alls. Det säger ganska mycket.

Och jag skulle kunna spalta upp rader av liknande exempel och prata om företag som ser klagomål som en unik möjlighet att utvecklas och tjäna pengar.  Men, har själv ett företag att kommunicera åt,  människor att lyssna till och tid att vårda, så ska hålla mig kort och bara ta tillfället i akt att säga:

Jobbar du på ett företag på väg att anta utmaningen (jo, en utmaning är det förstås fortfarande) och ”ta klivet ut” i sociala medier, så go easy on the policy och glöm inte att längs vägen då och då lyfta frågan – är det så farligt?

Ps. Är smärtsamt medveten om att det här tankespretande inlägget inte fick den rödaste av trådar. Men, som sagt, det är nog inte så farligt….

Sent under solen postar jag det här, men vore bedrövligt att inte ha tipsat om det.

Igår klockan 20.00 (samtidigt som en annan, ”politiskt kul-konceptad” webbtv-premiär) hade den CC-licenserade  ”Filmen om SSWC 2010″ världspremiär på swedensocialwebcamp.com.

30 minuter fantastiskt filmberättande om sommarens nördigaste och härligaste helghäng med det socialaste och skönaste av människogäng:

Grymt jobbat av iStudios-gänget, och ser liksom dem fram emot alla andra fantastiska remixer som kan tänkas uppstå när fler kreativa individer börjar koka härligheter på det allmäntillgängliga råmaterialet!

• Beta Alfa | Noterat (betaalfa.polymono.net)
  Jag har ännu inte lyckats klura ut vem han/hon är, men oavsett identitet så gör Beta Alfa så gott som dagligen ett bra jobb med att lista länkar till svenska och internationella bloggar och artiklar inom områdena internet, digitala medier och kommunikation.
• Emanuel Karlsten | Emanuels radanmärkningar (emanuelkarlsten.se)
  Emanuel arbetar som sociala medier-redaktör på Expressen där han bloggar om internet och medier, men på hans privata blogg handlar det, som han själv skriver, ”om allt annat”, och länkarna går också därefter – det vill säga till texter och platser som inte handlar så mycket om webb och sociala medier, men desto mer om samhälle, debatt, reflektion och eftertanke, och inte så sällan till sådant som rör kristendom och religion. Ett skön ”avbrottsblänkare” i det normala webb-bevakarflödet!
• Fredrik Stenbeck | Kommenterat av Stenbeck (sixx.se)
  Fredrik blandar, likt de flesta andra i listan här, längre blogginlägg med finfina länktipsar-listor. Har bra koll även på utländska (framförallt amerikanska) bloggar och sajter och även om Fredriks bevakning sträcker sig över internet, sociala medier och affärsutveckling i stort, är han särskilt bra på att gräva fram länkar till sådant som rör mätning i sociala medier och konkret statistik över olika tjänster, verktyg och beteenden online. Själv har jag också upprepade gånger hittat riktigt bra Slideshare-presos tack vare länktips härifrån!
• Jerry Silfwer | Spinns Smurftips (doktorspinn.se)
  Japp, hos Jerry är det alltid bra spinn på länkarna. Vill man hålla sig uppdaterad på vad som sägs, händer, skrivs och diskuteras inom i synnerhet PR och marknadsföring i sociala medier, är smurftipsen en grym källa! Plus i kanten för ofta långa och vettiga kommentarer och åsikter.
• Joakim Jardenberg | Jardenberg kommenterar (jardenberg.se)
  Jag har undrat det förr och jag undrar det fortfarande – hur det är möjligt att en och samma människa kan hålla sig uppdaterad på och verkligen insatt i så många olika, både aktuella och historiska, ämnen, debatter, händelser, beslut, nyheter etc, etc…Men – jag har träffat Joakim Jardenberg och nej, han är  (tro’t eller ej) ingen bot. Däremot är han sjukt bäst på att dela länkar till egentligen allt som är aktuellt, viktigt, intressant eller ibland bara roligt. Fokus på webb, medier, makt och utveckling – alltid i kombination med skarpa och tänkvärda kommentarer.
• Leif Kajrup – Rekommenderat (reklam2.se)
  Uppskattad nyuppptäckt för mig, vilket också betyder att jag inte har alltför lång erfarenhet av de rekommenderade länkarna för att kunna skriva så mycket om dem. Men av det jag sett verkar @liffeman dela med sig av riktigt nyttigt godis – både svenskt och utländskt – inom områdena reklam, kommunikation och sociala medier!
• Maria Hägglöf | Marias länkar (maria.hagglof.info)
  Maria är duktig på att hålla koll på det senaste och hennes korta blänk-kommentarer är lika bra som hennes längre blogginlägg. Blandade länktips till viktigheter och humor med klar fokus på sådant som rör sociala medier.
• Niclas Strandh | DigitalPR omvärldskollar (digitalpr.se)
  Ännu en superblänkare som mellan långa blogginlägg postar riktigt grymma tips och kommentarer till (ofta utländska) artiklar, blogginlägg, nyheter och rön om sådant som framför allt rör webb, sociala- och ”traditionella” medier och företagskommunikation. Lyckas ganska ofta länka till texter där det handlar om hur vi – ”vi” som individer, konsumenter, kommunikatörer, företag, Facebookare, Twittrare etc – påverkar och påverkas av olika tjänster och skeenden. Me like!
• Sanna Stefansson | Läsvärt/Hittat (sanape.se)
  Har inte blänkat jättelänge (vad jag vet), men jag hoppas att Sanna (under förutsättning att hon också fortsätter med sina längre bloggposter…) fortsätter med det, för hon gör det riktigt bra. Hittills inriktad på framför allt politik, samhällsdebatt och humor i en oftast kort, koncis och riktigt behaglig blandning.
• Tommie Nordholm | Tommie´s läsvärda (etui.se)
  När @tjompa uppdaterar sina ”läsvärda” gör han det med schvung – varje  länklistningspost är en som både i mängd och kvalitet mätt heter duga! Fokus på webb, ny teknik, marknadsföring och entreprenörskap, oftast länkat till utländska källor och alltid med egna skönt beskrivande kommentarer till.
• Uppdaterat: Fredrik Strömberg | Korta klipp (fredrikstromberg.se)
  Efter tips från ovan nämnda Niclas Strandh hittar jag ännu en blänkare med bra koll på flödet och grymma kommentarer. Mycket media, mycket utländskt och mycket läsvärt! Plus för listning av alla länkar (det vill säga alla ”käll-url:er”) i slutet av varje post.

Till er ovan – stort tack för att ni dagligen hjälper mig med min egen omvärldsbevakning! Och till er andra – vilka grymma blänkare har jag missat?!

Jag tänkte i det här inlägget beröra ett sommarcamp – men måste ironiskt nog börja med att prata om snöbollseffekter.

Kort bakgrund: Det är fredagkväll i det enorma Veidekketältet på SSWC. Jag och @sanapes har druckit ”ett par glas vin” och kommer av någon anledning in på ämnet ”bubblan” i sociala medier och den (inte alltid så positiva) antydan till en existerande ”elit” därinom som vi tyckt oss känna av. En antydan till att somliga känner sig exkluderade och osäkra på om deras sociala mediebeteenden är de ”rätta”. En antydan till att det bara är vissa som får tycka och det bara är vissa saker som får tyckas… Och så råkar vi stå framför gridtavlan, råkar se att det ju finns sessionsplatser lediga, och vips har vi med hårnålar (tejpen var slut) satt upp en av de sista lapparna på tavlan:

”Elitism i sociala medier – tillhör ‘alla’ bubblan?”.

Sessionen blev av (Mona Wallin hoppade också uppskattat in som ”sessionsledarpartner”) och trots att diskussionen, som Miriam Olsson påpekar, blev något spretig, blev den ändå både givande och intressant.

Jag ska återvända till vad som sades där. Men först några ord om snöbollen. Vad som började med ett litet över-glas-vin-samtal och två hårnålar, har bara ett par dagar senare vuxit till ett ämne som diskuteras/omnämns både på bloggar, Twitter (kolla bara #elit!), Facebook och i krönikor (vill inte slå mig för bröstet här, men tror att vår lapp/session delvis kan ha dragit igång den?). Det måste, i alla fall som jag ser det, betyda att det är ett ämne som många velat lufta. Och det har helt klart varit riktigt intressant att följa olika människors åsikter och inlägg i debatten. Några av dem som berört ämnet (blir delvis en upprepning av länkar från mitt tidigare inlägg):

• Brit Stakston | JMW Kommunikation – ”#sswc. Elitism och sociala medieexperter”
• Sweet Sunday Web Crunch – ”SWCrunch S03E02”
• Maria Hägglöf  | maria.hagglof.info:  ”Kortbloggat: Måste vi försvara #sswc?”
• Niclas Strandh | digitalpr.se:  ”#sswc: det handlar om möten”
• Joakim Jardenberg (video) : ”Nyhetsmorgon om #sswc – extended, personal edition”
• Miriam Olsson – IDG: ”400 röster i webbens öråd”
• Anna Nilsson – Raftsjö: ”Sharing is caring – mitt bidrag elitdebatten…”
• Fredrik Wass | Bisonblog: ”Snäll elit eller punkterat luftslott?”
• Mona Wallin | Monawallin.se – ”En tribut till eliten”
• Anna Lindberg | Mindpark:  ”Bubblan, eliten och torglåten”
• Newyn | Newyn.se: ”Var det mycket mygg på #SSWC?”

Under själva sessionsdiskussionen varierade åsikterna både kring bland annat…

1. Huruvida det alls existerar någon ”bubbla” och ”elit”.
2. Om detta, utifrån att svaret på frågan ovan är ”ja”, är en negativ, positiv eller bara helt enkelt ofrånkomlig sak.
3. Huruvida den påstådda ”eliten” är inkluderande eller exkluderande och…
4. …om den egentligen alls fyller någon funktion utöver internt ryggdunkande.

Som tidigare nämnt spretade diskussionen och åsikterna med den, men tänker delge ett ax av min egen syn på saken:

1. Visst kan man tala om en ”elit” (eller bubbla, om man så vill) – den uppstår naturligt när flera människor brinner för, jobbar med, är duktiga på och extremt aktiva inom ett visst gemensamt och nischat område – något som verkligen gäller för alla oss som var nere på campet (men även dem som inte var där men dagligen jobbar med och/eller är extremt engagerade i sociala medier).
2. Är denna elitistiska grupp ”av ondo”? Well…elitistiska samhällsgrupper utgör ju alltid en riskfaktor för demokratin. Hög kollektiv kompetens, utmärkt kommunikationsförmåga, extremt hög kreativitet och en sjujävlars do:er-mentalitet (allt det jag upplever inom min yrkeskår och bland dem som var nere på SSWC) har ofta hög maktpotential, och har du makt kan du förstås alltid missbruka den. Men gör vi det, vi ”eliten”?
   
   Mitt svar är förstås knappast objektivt grundat, men nej, överlag tror jag att det finns få ”elitistiska sällskap” som har en sådan inkluderande attityd som den grupp som tältade ihop på Tjärö (förtydligande dock – SSWC-gänget var långt ifrån en homogen grupp av ”sociala medieexperter”, vilket Niclas så fint demonstrerar). Bara det att vilja och våga ifrågasätta sin egen elitställning och diskutera hur fler kan känna sig respekterade, accepterade och välkomna att ta plats säger en hel del… Därmed inte sagt att det inte finns personer och åsikter som i diskussioner, exempelvis på bloggar och Twitter, väger tyngre än andras – det gör det. Definitivt. Och jag kan förstå hur det är lätt att inte våga hoppa in i en debatt utav osäkerhet att man inte har kunskaper nog eller tillräckligt hög personlig status för att bli tagen på allvar. Få riskerar gärna att ”ha fel”, särskilt på en arena där åsikter har en benägenhet att eka både snabbt, högt och i många olika riktningar.
   
   Å andra sidan är detta inget fenomen som är unikt för den sociala webben. Och precis som i alla andra åsiktsfria sammanhang (vilket den sociala webben trots allt de facto är) kan du inte hindra någon från att uttrycka sin åsikt – även om den råkar vara stark, välformulerad och ur ett hierarkiskt perspektiv svår att bemöta. Lika lite som du kan hindra människor från att ha förebilder, eller höja sina likar – dem man kanske jobbar eller är kompis med – till skyarna. Det man kan göra är att prata om det (hey, that’s what we’re doing!) och hjälpas åt att uppmärksamma de sammanhang där åsiktsfriheten spiller över i kränkning eller förtryck. Samt att tidvis våga frångå jantelagen, den i min mening kanske egentligen största boven i exkluderingsdramat. Om vi nu i överhuvudtaget ska prata om bovar och draman, vilket jag inte är helt säker på att vi ska…
3. Inkluderande eller exkluderande? Tror att jag svarat på det ovan. Vill du ta plats så får du plats – även om det inte alltid kommer ske dörrknackar- och välkommen-in-vägen (men när och var gör det egentligen det?). Och ja, du kan hamna i debatter, diskussioner och sammanhang där du väldigt snabbt kan få väldigt många emot dig – en effekt av webbens fantastiska spridningsförmåga, självklart på gott och på ont…
   
   Men den sociala webben består trots allt av människor – elitistiska eller ej – och så länge vi inte glömmer det tror jag också vi har potential att stävja mänskliga beteenden som inte är okej, oavsett vem det är som står bakom dem. Framförallt har vi förmågan att diskutera, självrannsaka och förhoppningsvis utvecklas.
4. Vi som var på SSWC, vi som jobbar med sociala medier, vi som i sociala medier pratar om sociala medier med andra som också pratar om sociala medier i sociala medier – tillför vi någonstans någon nytta utöver att credda oss själva och varann? Det första givna svaret på den frågan tycker jag är ganska enkelt: Ja. De flesta av oss har ju uppenbarligen fortfarande jobb. Och ganska mycket att göra på jobbet dessutom. Och, kanske värt att poängtera – det är en ganska liten andel av världens alla bloggare, twittrare och facebookare som har ”sociala medier/webb-någonting” inskrivet i sin titel (med andra ord – det område vi diskuterar är rätt poppis bland rätt många, och det är sällan som folk låter bli att snacka om och försöka utveckla sådant som är populärt…).
   
   Att vårt (<— vi som har sociala medier/webb-någonting inskrivet i vår titel) interna ”skvallerforum” – ett sådant som brukar finnas på de flesta företag och i de flesta branscher – råkar vara publikt och hyfsat transparent är en annan sak. Men internet är stort och vi tvingar ingen att lyssna (vi äger ju knappast arenan heller, utan är bara ett rätt stort gäng som bestämt oss för att ta rätt stor plats här). Däremot får vem som helst lyssna, och vem som helst kan hoppa in och kommentera ryggdunkar eller delta i djupare resonemang . Och det tror jag inte att du, oavsett vem ”du” är, lika lätt gör inom andra branscher som du inte per definition tillhör.

Min avslutande åsikt i elitismfrågan, för den här gången i alla fall (och för dig som orkat tugga bokstäver ända hit…) blir denna:

Jo, visst tycker jag att man inom sociala medier kan tala om en ”elit”. Men jag säger nog hellre som jag redan sagt, att vi ”e leet” – enligt min definition ett duktigt gäng som gärna nördar ner oss, och som litar både på vår kompetens och på vår förmåga att dela den med andra.

Håller du inte med, säg till. Jag tänker i alla fall lyssna.

(foto: Paula Marttila)

(Hela SSWC2010-gänget, fångat av Anders Frick. Klicka för större bild )

Är tillbaka i Stockholm och på jobbet efter vad som möjligtvis kan kallas årets bästa helg.

Precis som jag kände efter förra årets Sweden Social Web Camp är tankarna, känslorna, intrycken och lärdomarna i skrivande stund nästan överväldiganden. Och precis som efter förra året, är det framförallt människorna som var där som etsar sig fast.

Niclas Strandh kunde inte formulerat det bättre: ”#sswc handlar om möten” – något som jag även tycker att morgonens Tv4-inslag på nyheterna delvis lyckas förmedla. För att inte tala om alla fantastiska fotografier. Och alla bidrag i SSWC-boken. Och alla blogginlägg och filmklipp. Och alla #SSWC-tweet. Och…

…finns så mycket mer att säga, belysa och länka till. Och jag kommer givetvis att återkomma med en längre post, där jag bland annat berättar mer om de session som jag och @sanapes höll i på lördagskvällen (och som verkar bäddat för en fortsatt engagerad diskussion både i bloggar, på Twitter och i andra medier). Vi rubbade den ”Elitism i sociala medier – tillhör ‘alla’ bubblan?”, och även om jag på plats sammanfattade sessionen oerhört skämtsamt, lättsamt och kort, finns det nu i efterhand egentligen mycket kring den självrannsakande bransch- och bubbeldiskussionen att reflektera kring. Någon som redan gjort det bra är Brit Stakston.  Läs hennes inlägg på jmw.se – där finns det gott om kloka tankar och tänkvärda åsikter att ta del av! Även Miriam Olsson har uppmärksammat elitismsessionen (liksom många andra campinslag) i en som vanligt Miriam-Olsson-välskriven artikel på Internetworld.

Men så länge och i väntan på de längre (och skarpare?) formuleringarna här, vill jag bara än en gång rikta mitt allra största tack till Kristin Heinonen och Tomas Wennström för ett obeskrivligt bra ”nördkollo”! Liksom en riktigt fet ”like” till alla er andra som var där och gjorde helgen fantastisk!

TV4:s inslag med efterföljande debatt (utifall att du lyckats missa bland de i runda svängar 400 personer som pushat det på webben…) hittar du här:

Uppdaterat: Även Fredrik Wass kommenterar diskussionen kring elitism i sitt inlägg ”Snäll elit eller punkterat luftslott”. Gillar och tror det ligger en hel del i Fredriks avslutande mening: ”Bara genom att bestämma vad som är värde och framgång kan vi avgöra om det vi gör är luftslott. Och kommersiell framgång kan ställas mot ideologisk utveckling, men måste inte nödvändigtvis göra det”.

(Skriver lite i eufori nu, men om superlativen skulle börja hagla så kan jag stå för det – för här kommer en #gladkund-upplevelse som heter duga)

Hur mycket är en kund värd? Vad är egentligen ”bra kundservice”? Varför ska ett företag vara aktivt i sociala medier? Hur kan ett företag använda sig av sociala medier? Vad är nyttan med Twitter, och för vem?

Ja, som många vet är det här frågor som jag (och många med mig) nästan dagligen arbetar med och funderar över, och det är långt ifrån alltid som svaren känns glasklara. Men så snubblar man ibland över saker som bara ställer allt på sin spets (en spets som kan vara både av positiv och negativ karaktär…) och putsar upp det där glaset till klart-som-korvspadhet.

Och idag, alldeles nyss, ”snubblade” jag över just en sådan sak och spets med utomordentligt positiva drag.

Kort bakgrund: Igår fick jag en iPad (borde i sig bli ett helt eget euforiskt och superlativöverdrivet blogginlägg, men tror jag twittrat tillräckligt om lyckan över den…), och idag bestämde jag mig för att köpa ett skyddande fodral. Började redan igår göra lite förfrågningar på Twitter om vilket fodral andra twittrande iPaddare rekommenderade, och fick en drös med givande svar (Twitternytta #1). Eftersom flest gav mig rådet att Apples egna var det bästa, var det också detta jag bestämde mig för att försöka hitta. Ringde runt till några återförsäljare i Stockholm, men fick svaret att originalet inte finns att få tag på i Sverige. Och ingen, undantaget Macoteket, ville ge mig tips på något som liknade Apples fodral (”det finns så oerhört många att välja bland”…).

Återigen gick jag ut med ett tweet, och bara någon minut senare får jag ett svar från @iPhonebutiken (och följande förlopp tror jag knappast behöver någon vidare förklaring – läs bara nerifrån och upp):

Meen. Det tar inte slut där. Under tiden jag försöker beställa och betala och misslyckas med betalningen (och därmed beställningen) för att jag glömt min Verified by Visa-kod (för femtielfte gången..), blir jag uppringd av Daniel på iPhonebutiken som sett att jag haft problem i beställningsprocessen och vill kolla hur det går. Jag förklarar Visa-grejen, att jag är på väg att få ett nytt lösenord och att jag ska twittra när det hela är klart (samt överöser med beröm, vilket jag hoppas nådde fram…).

På Twitter fick den lyckliga sagan detta slut:

Meeen. Det tar heller inte slut där. Ytterligare några minuter senare får jag ett mail från samma Daniel på samma @iPhonebutiken där han skriver: ”Jag skickade iPad-fodralet rekommenderat istället för skrymmande brev. Med skrymmande brev så skulle det hamna på ditt ombud och du skulle få hem en AVI i brevlådan, men ibland kan den dröja någon dag och ja, det skulle inte funka.”. Det samt en länk till var jag kan följa just mitt paket på posten. Plus en hälsning om att ha det så trevligt på SSWC.

Tror knappast jag behöver skriva så mycket mer. Men – söker någon ett bra exempel på 1. bra kundservice och 2. företag som fattat grejen med Twitter, så voilá – här tycker jag ni har något strålande att demonstrera!

Och vem tror ni jag kommer att tänka på nästa gång jag behöver något iPhone-/iPadrelaterat?…

Ps. Är personligen inne i en helt annan dust med ett helt annat företag inom en helt annan bransch som inte någonstans fattat vikten av en #gladkund (japp, blir nog en bloggpost av det snart också…) – därför var just denna dagens upplevelse så extremt glädjande på många plan.

Krävs det bra teknik och rätt devices för ”att vara social”?

Jag ställer frågan eftersom den denna sommar vara högst aktuell för mig (btw precis återkommen från den längsta och bästa av semestrar, så nu borde det åter börja hända mer konstanta saker här på bloggen. Borde….).

Miste ju min iPhone sent i våras, lyckades ganska länge hanka mig fram på testlurar (Sony Ericsson Xperia Mini, Xperia Mini Pro och senast underbara Samsung Galaxy S), men har mellan varven och sista tiden försökt socialisera med en Sony Ericsson w595 (jo precis, den som för 1,5 år sedan gav mig en känsla av teknikbefrielse när den införskaffades!).

Och nej. Jag har varken varit eller är asocial – har tvärtom aldrig tillbringat så många av dygnets vakna sommartimmar (de har i sig varit både många och långa…) med så många olika fantastiska människor. Men. På den webbsociala fronten har det varit/är tuffare. När det kostar tid och viss besvärlighet att twittra, Facebooka, ladda upp bilder och följa flöden – då vill det till att man också har mycket tid, uthållighet, vilja och rätt många stunder av stillasittande för att göra allt det (värt att tänka på när man försöker sälja in sociala medier med ”du integrerar det så lätt i din vardag” och ”det behöver inte alls ta så mycket tid” till kunder…). Och i mitt (något sommarlata) fall har det blivit betydligt mindre av allt.

Var jag vill ta resonemanget? Ingen vidare vart alls egentligen, förutom att egentligen bara väcka frågan: Går det människor förlorade i ”den nya kommunikationen” om de inte har tillgång till den nyaste tekniken?

Och (en mer filosofisk fråga kanske…), är det teknikutveckling som driver människans kommunikationsförmåga och utveckling framåt, eller är det vårt behov av att ständigt finna nya och förbättrade kommunikationsvägar som bäddar för utvecklingen av (inom det området) ny och förbättrad teknik?

För egen del kan jag bara svara att ju mobilare tekniska hjälpmedel jag fått (eh, ”fått”), och ju bättre de varit, ju mer har jag kommunicerat, ju fler människor har jag lyckats träffa IRL (faktiskt) och ju roligare har jag upplevt själva kommunikationsprocessen. Samtidigt får man förstås inte förglömma att det är mitt eget ständigt ökade behov av effektivare kommunikationsmöjligheter som just fått mig att uppgradera mitt ”deviceinnehav”. Med andra ord – det är ingen som har tryckt en iPhone i handen på mig…

Givetvis är svaret inte svart eller vitt. Men när jag också läser Joakim Jardenbergs fina inlägg om och jämförelse av #SSWC och de gamla grekerna, och om hur viktigt det är att vi stannar upp, reflekterar och faktiskt funderar över hur vi får fler att förstå mer av till exempel tjusningen med den sociala webben, tycker jag att frågan känns än mer aktuell.

Kan det rentav uppstå webbsociala klyftor på grund av skillnader i vilka tekniska devices vi bär med oss? Eller är frågan i det stora sammanhanget irrelevant? Handlar det snarare bara om kunskap och intresse kring hur och var man bäst och smidigast delar, snappar upp, kommenterar och diskuterar på webben och har en ”smartphone eller inte smartphone” inget med det stora hela att göra?

Oavsett hur det ligger till väntar jag nu på 1. en iPhone 4 (må den snälla anlända inom 8 dagar!) och 2. en (förhoppningsvis – om @annika lyckas ragga rätt på en i London) iPad. Och jag vet att det inte bara kommer att göra mig pratsammare och framförallt aktivare i fler dialoger på webben (en bieffekt av den tekniska besvärligheten har också varit att de få gånger jag utanför hemmet äntligen lyckats ”ta mig in”, har kommunikationen allt för ofta blivit av monologklassiskt egoistråkig ”hej, här är jag, det här gör jag just nu”-karaktär, just den som många ”anti-socialmedister” föraktar och håller som argument mot den där tjusningen med sociala medier). Min uppgradering kommer också att göra mig lyckligare på ett plan som jag (ping @jocke) oftare ska försöka stanna upp på och reflektera över hur jag bäst ska förmedla och bjuda in andra till.

Och fastän jag längtar och kommer bli så exalterad/på utandning att jag skulle kunna bry mig #inteettjota när dessa devices nått min hand, kvarstår ändå frågan: kan jag få någon med en w595:a att riktigt förstå?

Har de senaste veckorna semestrat med Androidernas Ferrari (?) Samsung Galaxy S vid min sida.

Man kunde ha det värre… Exakt hur mycket värre man kunde ha det, kan du bland annat idag läsa i min Galaxy S-recension på Prylkoll!

Har som bekant semester och bloggen ligger lite på torken – får vara så så länge solen skiner, tänker jag. Och webbfrånvaro lider jag i vilket fall inte av. Följer aktivt mina flöden (även om det rinner betydligt långsammare i fler än bara ”mina kanaler” – lite skönt…) och umgås nästan ironiskt nog med massor av internetvänner IRL medan jag vice versa håller kontakten med de flesta av mina ”IRL-vänner” via nätet. Komiskt och intressant hur saker och ting kan utveckla sig…

Ett internet/IRL-häng jag förstått att jag absolut inte får missa nästa år är i alla fall #Almedalen. Joakim Jardenberg (som åter ”fällt upp locket” efter en vakansvecka) har idag sammanfattat med ett helt gäng länkar till bilder, artiklar och bloggposter som tillsammans, ännu en gång, får en att förstå att Man. Borde. Ha. Varit. Där.

Dock – tack alla ni som lyckats förmedla veckans händelser så bra till oss som inte var det (ingen nämnd för att ingen glömma). Det tåls att sägas om och om och om igen – den sociala webben är fantastisk!

Och. Internet är fantastiskt! Om ni missat det så skrev jag häromdagen några ord om min relation till webben – mitt bidrag till SSWC-boken som jag också den, efter att ha läst ett par olika bidrag, tror kommer bli fab. Hoppas också att ingen missat att deadlinen för bidrag blivit förlängd tills imorgon, tisdag den 20 juli. Så är du campare som inte hunnit få ihop något, än finns det tid.

Och – är du ännu inte campare men vill bli – missa för fårskockars skull inte den här unika chansen att få en gratisbiljett till Sweden Social Webcamp 2010!

Har du annars liksom jag lite fritid till övers så kan jag slutligen rekommendera ett besök på den här webbplatsen som samlat inte mindre en ”77 essential Geek Internet Memes” (tack Google Alerts för det tipset – ett jag fick eftersom jag av lite egna intressen bevakar ”internetkultur”…). Listan samlar många av mina favoritklipp, men bjussar här på den svenskklassiska skrattbabyn. Fortfarande lika härligt glädjande:

(Är du ett riktigt meme-fan kan förövrigt denna ”The history of Lolcats”-graf säkert också intressera en och en annan…).

Fortsatt sköna dagar från en som snart flyr storstan för landsbygden igen!