Kan man bli för social på webben?

Imorgon är det åter dags för Social Media Lunch Club Stockholm, årets näst sista. Som ”Disruptive Medianska” fick jag ansvaret att hitta ett schysst, centralt lunchställe som serverar buffé, helst inte asiatisk (been there, done that, kul att hitta på nåt nytt…), där man kan boka in typ 70-80 personer (”kan bli färre, kan bli fler”) och gärna sitta lite avskilt…

Inte det allra lättaste, men med lite vilja så går det! :P Så, imorgon intar vi som kan 2 grabbar på Sveavägen – nytt hak för mig, men hoppas och tror det ska smaka

Dock är det ju framför allt inte för matens utan för människornas och samtalens skull som dessa socialmediala lunchsammankomster äger rum, och imorgon rymmer samtalsmenyn en lite ovanlig men intressant fråga: ”Kan man bli för social på nätet?”.

Spaningen är tänkt att handla om ”avvägningar mellan tid, insats och utfall” och jag tycker som vanligt det ska bli kul att höra vad lunchtwittrare och andra har att bidra med.

Personligen vill jag nog både svara ja och nej. För mig handlar det först och främst om relevans.  Syns och hörs du mycket men säger saker som intresserar, roar och väcker min nyfikenhet får du för min del vara precis hur social du vill. Dessutom tror jag att den som pratar mycket också kan ”komma undan” med fler irrelevanta saker eftersom det vägs upp av allt det där relevanta som sipprar ut.

Dessutom har jag ju i sociala mediekanaler (nästan) alltid själv valet att ignorera personer och budskap som stör eller helt enkelt inte berör mig.

Vad jag själv ofta brottas med är dock en rädsla för att inte vara tillräckligt relevant – för att bidra med för lite, för sällan och för att rymmas lite för väl inom ramen för #babbel.  Jag är till exempel fullt medveten om att jag är en extremt ojämn Twittrare, Facebookare, Youtubare, Flickrare med mera…

I perioder kör jag ”all in”; twittar massivt en hel dag, hoppar in i diskussioner, reply:ar, delar länkar och tankar och händelser runt omkring mig. Och ibland, på sista tiden desto mer, följer jag bara flödet på distans (det gör jag förvisso nästan jämnt, från otta till sen natt – läser och noterar men gör inte själv så mycket aktivt) och bloggar även betydligt mindre.

Ofta har det med tid och prioriteringar att göra. Det tar tid att vara väldigt aktiv (köper inga motargument här), och har du ett jobb där du är väldigt aktiv i sociala medier, men inte alltid i ditt eget namn, kan det vara svårt att få ihop det. Trots att kanalerna är många har man ju fortfarande bara ett huvud och två händer…

En sak jag själv reflekterat över är att ju längre  jag i egenskap av ”TheJennie” pausat min aktiva närvaro, ju svårarare blir det att ”bara träda in” och bidra med något. Som att förväntningarna på det jag har att säga blir högre när jag inte sagt så mycket på ett tag. När jag dessutom fått fler och fler ”followers”, ”vänner” och läsare som jag på olika sätt ser upp till och är ”namn i branschen”, har den lilla prestationsångesten om än bara blivit värre…

Vart vill jag komma? Tja, tror väl mer att det handlar om ett personligt resonemang än någon verklig poäng här. Att den sociala webbnärvaron inte alltid behöver vara självklar. Att det nätverk du ingår i förmodligen (i alla fall för vissa som jag), sätter ramar för ditt beteende;  vad du säger och hur du säger det.  Precis som IRL med andra ord.

Kan man bli för social IRL?? En närliggande men helt annan fråga att fundera på, och inget jag kommer djupdyka i här och nu.

Men som svar på frågan ”Kan man bli för social på nätet”, tror jag mitt generella svar tillslut ändå lutar mest åt nej (i alla fall så länge andra människor har den fria viljan att ta avstånd från den person eller det företag det handlar om).

Handlar det däremot om att vissa kanske blir så socialt aktiva att det går ut över annat (kan ju lätt se hur det kan ske – busenkelt att slukas upp av den sociala webben…) – då går mitt svar mer mot ja.

Med detta sagt ska jag kuta upp till Thaistället här på Gärdet och hämta mat (#babbelbabbelbabbel), och hoppas på att träffa så många som möjligt av er vid nästa besticktillfälle (aka morgondagens lunch)!

One thought on “Kan man bli för social på webben?

  1. Pingback: Blogg Är man lite ego om man gör så här?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>