Nu duggar det glest mellan inläggen här och det ber jag om ursäkt för. Men jag har, så att säga, fått prioritera andra publiceringsplattformar ett tag. Till exempel bloggen på Disruptive Media, där vi igår rapporterade om Twinglys nya wikitjänst mediebevakare.se – en sajt som enkelt, koncist och – tack vare användarnas egna input – relativt objektivt ska presentera och beskriva de olika bevakningsverktyg för sociala medier som marknaden idag erbjuder. Värd att spana in och sprida ordet om!

Har även blivit en del bloggande i samband med nya internetkunskapsfilmer. I onsdags publicerades en med Mattias Östmar om att enkelt hitta lagliga bilder på nätet (7 minuter du inte bör missa!), och veckan innan dess drygt 8 minuter med Peter Sunde som ger en riktigt bra lektion i spårning på nätet.

Ja, just det, och så har jag berättat mer om det riktigt stora och spännande projekt vi sedan några månader tillbaka (bland andra uppdrag) sysselsatt oss med – webbstrategi och sajtimplementation åt FiskarsGroup (något jag förövrigt också oundvikligt tänker på hemma morgon och kväll när jag plockar fram mina hållbara(!) Iittalamuggar…).

Den projektfas vi är i nu stavas ”mycket WordPress”, och det är kul – riktigt kul! Dels för att jag älskar att hjälpa företag gå mot bättre och framför allt öppnare lösningar (vilket jag ju mer än en gång förtydligat förr…), och dels för att vi i just detta projekt haft äran (jo, det är faktiskt en ära) att jobba med Tord Daniel Hedengren- en WordPressguru av rang (kan vara bra att känna till om du letar efter en).

Öppna lösningar är förövrigt något som både Disruptive Media och andra företag i branschen stödjer – och det gäller såväl i den externa kommunikationen som i den interna. Igårmorse var jag till exempel på ett både smarrigt och inspirerande frukostseminarium hos JMW där temat just var ”social computing internt”.

Inbjuden att prata kring det var Eva Fors, Affärsområdeschef för Information Worker och Microsofts expert på social computing (som även på Office-bloggen nyligen skrivit ett par rader om att hitta rätt kompetens inom sin organisation). Och fastän jag inte kunde relatera till allt hon sa (i mångt och mycket står Microsoft i min mening fortfarande mycket för stängda plattformar och system…) var essensen i det hon ville förmedla bra, och viktig.

Hon talade om värdet av den interna kompetensen och om vikten av att förvalta och framför allt sprida den vidare – både inom och utom organisationen. Att inte stänga in kunskap i låsta rum och vara prestigefullt dum nog (mitt ordval, inte hennes) att försöka uppfinna hjulet varje gång, utan att både vilja släppa ifrån sig egen kunskap och samtidigt våga låna av andra. Hon talade helt enkelt väldigt gott om värdet av att dela (sånt jag gillar, ni vet ) och om att kunskap ligger i nätverken - att den går kors och tvärs åt alla håll, och inte hierkiskt går att kontrollera från någon ledningstopp.

Och det är viktigt att tala om för det finns mycket inom det här området att göra – något man ganska snabbt blir varse om när man jobbar med kommunikation. Samtidigt har jag också stark tilltro till att mycket kan göras och kommer att hända nu - inte minst för att företag och organisationer i allt högre grad blir tvingade till det.

Precis som Eva nämnde kan inte en organisation fullt ut kontrollera kommunikationen bland sina anställda längre eller styra över vad som stannar och inte stannar i ett visst rum. I en tid där, som Brit Stakston uttryckte det, ”varje anställd har sin egen publiceringsplattform”, är det omöjligt (”what-happens-in-Vegas”-principen fungerar liksom inte längre – mina ordval, inte Brits…). Och det är en omöjlighet som i mitt huvud rymmer fantastiskt många möjligheter!

Nåja. Frukostksammankomsten begränsade sig inte bara till att handla om organisationer internt och hur ny tid, teknik, atmosfär och inställning påverkar dem i nya riktningar.

JMW:s Brit Stakston inledde med att tala om hela 2.0-begreppet och dess inverkan på samhället i stort – hur till exempel ”traditionella medier” närmar sig ”nya medier” (och vice versa) och hur nya medier, med allt vad det innefattar, i sin tur påverkar företag, konsumentbeteenden och samhällsstrukturer.

Precis som det igår morse var för kort om tid för att på djupet gå in på begrepp som Gov 2.0 (kort sagt: mer tillgänglig och demokratisk politik – typ opengov.se) och Health 2.0 (mer tillgänglig och demokratisk vård – typ omvård.se), tänker jag inte heller här göra overkill av ett redan tillräckligt långt inlägg.

Men, precis som Brit, kan jag verkligen rekommendera att googla begreppen och läsa på. För de är riktigt intressanta att lära sig mer om. Och när man väl gör det ökar också förståelsen för vilken faktiskt otrolig inverkan internet och dess sociala fundament har på allt som formar den tid vi lever i nu.

Brit tog även upp sådana siffror som kan kännas uttjatade men likväl tåls att upprepas (därför att varje gång man hör dem, sjunker de lite längre in):

• Sommaren 1997 fanns det 35 ooo svenskar på Facebook. Idag är vi drygt 3,3 – miljoner.

Med de sista veckornas Facebookinvasion på nätet (allt från gillaknappar överallt till samarbeten och integration med företag som Spotify), kan man också på allvar börja undra om JMW:aren Björn Mellstrands spanande fråga ”Håller Facebok på att bli internet?” ligger närmare sanningen än man vågar tro?

Själv är jag långt ifrån en hängiven Facebookare (för att vara den jag är och jobba med det jag gör, kan man nog våga påstå att jag hänger där i nästan skamligt lagom liten dos). Och som företag har de inte helhjärtat vunnit mitt bultande organ (varken godhet eller öppenhet har ju hittills definierat Facebook i någon större utsträckning). Men det finns en sak som Zuckerberg och hans utvecklingsgrabbar (jo, det är mest grabbar) verkligen förstått, och det är vikten av det som också Eva Fors pratade om – nätverken.

Där det finns goda förutsättningar att odla nätverk – där odlar vi människor nätverk. Där vi har stöd att utveckla och dra nytta av dessa nätverk, där gör vi det. Och när vi smärtfritt kan flytta med våra nätverk, låta dem osynligt flyta över olika gränser, träda in i nya sammanhang och dela våra upptäckter och erfarenheter även där, då gör vi gärna även det.

Det gäller på Facebook, det gäller inom organisationer och det gäller i samhället i stort. Nu handlar det bara (eh…”bara”) om vilka som är snabba och kloka nog att förstå sig på och våga välkomna de vertyg som gynnar dessa nätverks existens och alla de kunskaper som flöder där inom.

Det blev ingen Londonresa eller rundabordet-diskussion idag. Framtidens vardagsrum får stå tillbaka för en vulkan. Är självklart tråkigt, men tycker ändå att det på något sätt är befriande – det faktum att naturkrafter är något vi fortfarande i hög grad inte kan rå på. Vi kan hantera dem (bland annat i sociala medier), men inte mycket mer än så.

En annat vardagligt rum, dess förändring, påverkan och framtid som dock i veckan har diskuterats är det mediala. I måndags var det väckelsemöte i Sundsvalls Tidnings mediecenter och på agendan stod att prata om ”the Social Media Revolution” (även om jag fått förstå att den smått retoriska frågan “Det är en revolution – fattar ni det?“ aldrig föll från någons läpp, gurglade den likväl intensivt i de munnar som fanns på plats).

Sven-Åke Boström (Medieutvecklare på Mediehuset ST, föreläsare, konsult och bloggare)  har skrivit en mycket ambitiös sammanfattning av dagen på Mindpark, och det är verkligen rekommenderad läsning som återger insiktsfulla ord från bland annat Sofia Mirjamdotter, Jerry Silfwer,  Paula Marttila och Morris Packer samt, givetvis, skarpa (och i min mening medhållsvänliga) tankar av Sven-Åke själv. Det handlar om allt från Facebook som nyhetskälla till Flattr som internetbetalning och mycket däremellan såsom mobila appar, den enorma styrkan hos sociala medier och fördelarna (och ”problemen”…) med webbens, och vår mänskligt naturliga,  delningskultur. Som sagt, har du inte redan gjort det – läs!

För att återvända till ”Londontemat” kan jag förövrigt dela med mig av Ted Valentins nyhet att Blogipedia (en slags fakta- och opinionsbank genererad av åsikter och påståenden i bloggar) nu finns på engelska.

Och för att spinna vidare på humor (tro mig, man kan få sig en uppsjö med goda skratt på Blogipedia) så berättade e-handlaren Dan Nilsson igår att han startat det ”Svenska Kungliga Biblioteket för internetkultur”. Finnes på lol.se och och drivs helt enkelt av den *lol*-framkallande ambitionen att ”samla in skräp och visa det på Internet”. Skönt opretentiöst och en note to self att min egen internetkultur får jag alltså göra något annat av.

Igårkväll hölls ett av veckans alla (troligen) inspirerande TEDxEvents här i Stockholm – TEDxViggbyholm som jag ju förut skrev att jag skulle gå på.

Eventet hade innovationsmästare Ronnestam dragit ihop (söker du inspiration kring idéer och innovation, missa inte hans blogg), och i Stockholms norra avkrok Viggbyholm var vi ett femtiotal(?) entusiaster som samlats runt bord på charmiga (WordPressvänliga ) Matildas Matparadis. Det bjöds charkuterier, bröd och ost – men framförallt korta och lite längre föredrag kring temat Visualisering (ett ”nyttigt” ämne för mig som annars är så fokuserad på ord…).

Hade faktiskt först tänkt att jag skulle återge hela eventet i min klassiska bloggmanér – text,  mer text, kanske någon bild.

Och sen tänkte jag om: Vad kan väl inte vara dummare än att försöka återge en visuell kväll i ord? Tycker liksom att det skulle strida lite mot hela idén med att försöka sprida de där idéerna ”worth spreading” – idéer som igår främst handlade om att tänka mer i bilder, mindre i text, våga gå utanför sina invanda tankemönster och både mentalt och fysiskt kliva närmare naturen (vilket, näst efter den visuella fokusen, kändes som en tydlig röd tråd genom kvällens alla föredrag).

Som du redan märker har jag svårt att hålla mig helt från text (…), men tänker begränsa den fortsatta sammanfattningen av gårdagen till det här:

Bilder: Flickr – Crunchy Footsteps, Sarah G, Robert van der Steeg, The Artifex, Lorzzzzzzz, Brooks Elliott.

Nej, någon visuell konstnär är jag knappast. Just därför var gårdagens event uppskattat som få!

Ps. Vill du själv höra Ted Persson (Creative Director på Greatworks med kvällens mest passande namn), Rasmus Andersson (AD och lead designer på Spotify med kvällens bästa take på Broccoli), Per Robert Öhlin (författare/copywriter/creative director med mera som snart kommer ut med en ny bok och, tillsammans med @agaton och @bjornalberts var kvällens mest underhållande bilsällskap), Jan Ytterborn (arkitekt och grundare av Spacewalk med kvällens mest TED-välmatchande röda byxor) med flera rekommenderar jag verkligen att spana in det filmade materialet som bör komma upp inom kort här.

Under tiden kan du läsa mer om alla talare här. Samt spana in Twitterflödet för #TEDxVigg.

Eller -  kanske ännu hellre ta en promenad. Gärna i skogen. Med ögonen öppna. Och fötterna vid sidan om stigen.

Om exakt en vecka kommer jag befinna mig i London. Och trots att det bara är över dagen, och trots att du inte får följa med, så vill jag (förhoppningsvis) engagera dig i resan ändå!

Jag har nämligen som en utav sex europeiska bloggare/journalister blivit inbjuden av Sony att delta i en rundabordet-diskussion som senare, i alla fall delvis, är tänkt att läggas upp på Youtube.

Ämnet för dagen är ”the future of the living room” – och så här har Sony själva förberett mig på debatten:

”To give you an idea of discussion topics, it will include things like iconic interior designs of the noughties and the historical impact and influence of the television in interior design. Sony is launching a new range of BRAVIA TVs that are led by the new ‘Monolithic Design concept’, and is interested in discussing how technology and design can be further aligned in the future.

There will be around nine people attending, including a Sony spokesperson from the Design Centre Europe, design historian, well-known European designer and a few other bloggers and journalists with an interest in the field. We’ll be filming some sections of the roundtable to edit into short clips which will be uploaded to You Tube.”

Den enda uppmaning vi deltagare så här i förväg fått är att 1. inte missa det flyg som bokats in och 2. fritt fundera kring temat.  Och -  det är här jag tänkte be om din hjälp!

Har du några tankar kring ”hur teknologi och design bättre kan integreras med varandra i framtiden” – dela gärna med dig av dem i kommentarsfältet, och tipsa gärna andra att göra detsamma. Skulle vara kul att få ta med sig ett gäng spännande tankar, idéer, spaningar och perspektiv från den svenska webbosfären, som inte uteslutande är mina egna!

Tack på förhand och varsågod  – en liten Google Search Story för att kicka igång tankeverksamheten (och för att jag, efter att ha läst Googlebloggen, helt enkelt var tvungen att prova)!

Har du cirka 7 minuter till övers? Här är en eller två (beroende på kön…) saker du kan och bör göra på webben nu:

1. Om du läser bloggar (det gör du ju uppenbarligen) eller bloggar själv: delta i Hans Kullins  årliga (femte i raden) bloggundersökning på MediaCulpa!

2. Om du är ”kvinna med passion för webb, entreprenörskap, design eller något som i bred mening kan kallas nördigt” och är ledig helgen 22-23 maj, anmäl dig till Geek Girl Meetup i Stockholm! Läs mer om konferensen här – men gör det snabbt – det finns endast 100 platser till konferensen och först-till-kvarn-principen är den som gäller (inte ens säker på att jag själv varit snabb nog…).

Igårkväll trillade den här trevliga bekräftelsen in i inboxen:

Som många vid det här laget redan uppmärksammat kommer det råda TED-yra i Stockholm de närmsta dagarna (17-24 april). På initiativ av Henrik Ahlén och Teo Härén är det tänkt att vi Stockholmare ska slå världsrekord i flest anordnade TEDx-events under en vecka, och mången (däribland jag själv) har uppmanats dra ihop sina egna events i kammare, vrår och större lokaler, för att hjälpa till att slå det idéspridande rekordet.

Har tyvärr inte haft orken eller tiden att vara med och arrangera något själv, men turligt nog är inte resten av Stockholms TED-fantaster funtade som jag, och en av dem som spänt musklerna för att få ihop ett event är Johan Ronnestam. På söndag anordnar han TEDxViggbyholm – ”An Evening About Visualization”, och bland ”visualiserarna” ska jag och de lyckliga andra som fått biljett få möta personer som copywritergurun Per Robert Öhlin, Whitelines-uppfinnar’n Olof Hansson och Great Works-CD:n Ted Persson . Hela talarlistan hittar du här, och vill du läsa mer om TEDxStockholm (Viggan är fullt – men andra events har kanske lediga platser kvar?) föreslår jag ett Facebook-besök.

Självklart finns TEDxStockholm även på Twitter och vill  du hålla extra koll på Ronnestams evenemang är #TEDxVigg en het hashtag!

Relaterat: Apropå visualisering – du har väl inte missat att Google Docs (som jag ”twitformulerade” det igår) fått tillökning? Med funktionen Drawing (”ritning” på svenska…) kan du numer skapa och dela ritningar, flödesscheman med mera rätt i Docs. Schmutt I say!

I förra veckan fick jag en inbjudan att bidra med ”ett inspirationsinlägg om kreativitet”.

Södertörns högskola (no comments on the url…) har nämligen en tävling just nu som kräver lite ”kreativitet”, och tanken är att mitt inlägg (bland andra) ska kittla kreativitetsnerver hos en och en annan tävlingssugen individ.

Kompetensgraden på min kittelkompetens säger jag ingenting om, det får du avgöra själv, men tävlingen – riktad mot studerande och yrkesverksamma inom media och kommunikation – vill jag förstås tipsa om. Den heter Annnonsgeneratorn och går ut på att skapa ”den bästa copybaserade annonsen” för den Huddingebaserade Södertörns Högskola.

Så här efter påsken står det inga guldägg på spel (…), men däremot får vinnaren ett års studentlitteratur (goood money, det vet alla som någon gång studerat…) eller – om du är klarpluggad -  litteratur av annat slag till ett värde av 5000 kr. Dessutom har tävlande bidrag förstås även chans att bli det som används i höstens annonskampanj – en som lär riktas mot sisådär miljonen Stockholmare.

Om du tävlar – lycka till! Och läs gärna de andra inspirerande kreativitetsinläggen också. Hittade till exempel min vän Lorraine bland inspiratörerna, som skrivit om hur passion föder kreativitet!

Kul kuriosa: Bilden till mitt inspirationsinlägg är ett iPhone Hipstamatic-foto (väääldigt orginellt och kreativt, eller vad säger ni iPhonenördar? ).Här två till från samma lilla ”serie”:

Tweetvänlig kuriosa: 1500 tecken (vilket var ungefär det jag hade att röra mig med) är inte mycket – motsvarar i runda slängar 10, 7 tweets.

Följer du ”probloggaren” (url: problogger.net…) Darren Rowse? Om inte kan jag tipsa om att göra det. Han livnär sig helt på sitt bloggande och Problogger-bloggen fokuserar helt på tips kring hur andra bloggare också tar sig dit (skrev flickan som själv inte tjänar en enda krona på sitt bloggande…och egentligen inte följer probloggaren heller….följer honom snarare genom andra som följer honom…vilket kanske också förklarar varför jag inte tjänar några pengar ).

Anywhooo.

Häromdagen postade han ett videoinlägg jag fastnade för - ”11 ways to add to the conversation of the blogospehere and stand out of the crowd” . Precis som Darren känner, upplever jag rätt ofta att bloggosfären rätt lätt blir en ”echochamber” där ett otal bloggare vinklar snarlika nyheter och frågor på snarlika sätt (känslan infinner sig inte minst när man som jag bevakar hundratals bloggar som i sin tur bevakar ungefär samma område…). Och inte ännu mer minst känner jag hur jag själv nog löjligt ofta bidrar till det ekot.

Tycker därför att tips av den här bloggosfärutvecklande karaktären är värda att spridas vidare (även om just denna vidarespridning, ironiskt nog, också är av rejäl ekokammarkaraktär):

Men, ”på begäran” av mr Darren Rowse (med förövrigt riktig skön Twitterbio)  – för att inte bara skapa mer eko i kammaren, utan faktiskt nära konversationen med något nytt – här är de 11 tipsen, nedskrivna i text och på svenska:

1. Om du länkar till och/eller citerar en bloggare – tala om varför du gör det, vad det var du fastnade för, vad det var du tyckte var så bra och hur det är betydelsefullt för just dig. På så sätt börjar du att addera värde till konversationen!

2. Peka ut vad bloggaren som du länkar till eventuellt missade att ta upp, eller addera värde genom att addera punkter som han eller hon borde eller åtminstone kunde ha tagit med.

3. Om bloggaren lämnar obesvarade frågor – bidra med värde genom att svara på de frågorna.

4. Samla mer information och bidra till en större debatt. Det vill säga, gör lite research och länka inte bara till den bloggaren som du hittat ett visst inlägg hos, utan leta upp fler som pratar om samma sak men kanske har andra infallsvinklar, nu eller bakåt i tiden. Då tillför du potentiellt mer värde än om du bara postar en länk eller ett citat.

5. Sätt en riktigt personlig prägel på ditt inlägg och bidra med egna åsikter, tankar och analyser. Vad betyder blogginlägget/frågan/ämnet för just dig, hur påverkar det dig och vilka tankar väcker det? Att bli personlig gör dig mer intressant för andra och kan potentiellt skapa igenkänningsfaktor hos de av dina läsare som tänker som du (men kanske inte helt som den bloggare du länkar till).

6. Bidra med egna framtidsspaningar (gäller i synnerhet om det är en nyhet du rapporterar om). Typ: ”här är en nyhet och det här tror jag är effekterna av den”, eller ”så här tror jag att den här nya produkten kommer att utvecklas framöver”. Och för att bli mer konkret: tala inte bara om att Apples nya produkt heter iPad med funktionen x och tekniken y, utan skriv något om hur du tror att version 2 eller 3 kommer att se ut.

7. Titta bakåt i tiden och bidra med en röd tråd. Till exempel: vilka utvecklingssteg är det som lett fram till en viss innovation – vilka idéer, innovatörer och produkter är det som den nya idén, innovatören och produkten har att tacka? Vilka mönster kan man se? Hur hänger det ena ihop med det andra?

8. Förläng en tanke eller idé som någon annan (bloggaren du länkar till) redan påbörjat. Exempelvis: har någon skrivit en lista med ”10 bra tips för att…”, lägg på en 11:e punkt.

9. Tänk tvärtemot och argumentera för något som är tvärtemot det som bloggaren du länkar till argumenterar för. Adderar värde genom att skapa debatt!

10. ”Spela djävulens advokat” och motargumentera bara för motargumentationens skull. Det vill säga – du kanske inte alls inte håller med bloggaren, men vill motargumentera bara för att se åt vilka håll det kan ta debatten vidare.

11. Ställ frågan ”tänk om”… (what if?!). Många av de mest fantastiska idéerna springer just ur frågan ”tänk om…”, och väcker förmodligen tankeverksamhet och kreativitet hos dem som läser din blogg!

Ni som följer mig någonstans i den sociala sfären vet förmodligen att jag firar påsk på Lådna. Har ju checkat in liksom… Vilket förövrigt är det jag tänkte prata ännu mer om idag (inte påsk och Lådna alltså, utan check-in-tjänster).

Fick nämligen igårkväll ett nyhetsbev från geo-tjänsten Brightkite (den som kom före både Gowalla, Foursquare och en mängd andra liknande tjänster, och som jag då och då kan känna lite dåligt samvete över att jag övergivit…). Där påades  två nya, rätt coola produkter:

• Checkin – en efterlängtad, men ännu inte lanserad betatjänst som genom ett enda checkin lär låta dig checka in på flera olika geotjänster samtidigt (vilket till exempel skulle bota min ”jag-har-övergivit-Brightkite”- och ”jag-har-inte-haft-ork-att-aktivt-konvertera-till-Foursquare”-ångest). Man kan ju visserligen ifrågasätta hur bra dessa typer av autopostande mashuptjänster egentligen är (har du inte tiden/orken att vara aktiv i ett socialt community – vad är då grejen med att ”vara där”?). Men kan ändå inte låta bli att sukta lite efter att ha läst följande: ”Opening another app on your phone? Remembering another password? Sounding like a broken record? Take the hassle out of checking in on multiple services – use to checkin on multiple services at once! Brightkite – of course , Gowalla, & Foursquare! Get a Beta Invite Now! (ja,  har förstås bett om en…).
• Brightkite Group Text – ”Free, Unlimited, Group Text Messaging from your iPhone or iPod Touch. The ‘Reply All’ has finally arrived in the world of texting”. Send a message, location or pic to a group of friends and when the replies come in – everyone gets them!”. Okej, tjänsten är inte unik, och jag är knappast någon sms-junkie (med en iPhone på fickan har behovet liksom minskat), men gillar ändå idén och tycker det är intressant att se hur Brightkite (för att inte drunkna i den konkurrens av liknande tjänster som de ganska säkert själva varit med att ge upphov till…) breddar sitt produktutbud. Är du intresserad, läs mer om Brightkites grupptjänst här.

Och du som i sann retroanda vill börja Brightkita (igen?), hittar mig där här.

Och du som i sann Lådna-anda också vill checka in i en underbar liten ombonad stuga i en underbar liten vik på en underbar skärgårdsö, kan hyra in dig här. Rekommenderas!

(Långfredagen till ära – ett relativt långt inlägg…)

Sist i mitt fullkomligt seriösa skämtinlägg igår, nämnde jag ju location-appen ”Rally Up” som nyligen lanserades av gänget bakom 12secondstv – en tjänst som jag inte riktigt förstod mig på eftersom den inte verkar tillföra någonting alls som till exempel Gowalla och Foursquare redan gör, utan tvärtom saknade somliga för mig ”viktiga” funktioner, såsom integration med Twitter.

Jag kunde lagt ner där. Dissat tjänsten och inte tänkt mer på det. Men – jag har alltid tyckt 12secondstv verkar ha ett coolt och nytänkande utvecklarteam (har bloggat om dem förut), och kunde därför inte riktigt bli sams med tanken på att de släppt en halvkass produkt – eller att de börjat förmedla en känsla av bakåtsträveri.

Så. Jag mailade Jacob Knobel, huvudutvecklare på 12secondstv och en av utvecklarna bakom just Rally Up för att höra med honom vad som gör deras geotjänst unik (i jämförelse med Gowalla och Foursquare), och fick svar inom typ en kvart.

Så här förklarar Jacob:

”It’s really all about ”real friends”. When you use Gowalla or Foursquare,  you’re broadcasting your location on Twitter and you’re friending everyone you can. That might be fun and great as a game, as these services say they are, but we don’t think that’s really what most people want. The goal with our app is that you want to be friends with the 10-20 people that you actually see on a daily basis. We’re not a service for someone you met once or an old childhood friends, or possibly even a best friend that you don’t see often — it’s about your real friends, the people you see and hang out with every day.

- ”It’s about your real friends, the people you see and hang out with every day.
Eh, ”riktiga vänner”? Precis som ”riktiga medier” då eller? Nej, sånt där köper jag inte. Jag gör ingen skillnad på riktigheten mellan vänskaper online och IRL. Däremot finns det förstås, precis som ute i den fysiska verkligheten, väsentliga skillnader i djupet på relationsgrad mellan mig och andra människor. Somliga känner jag litegrann, har kanske bara hejat på eller träffat genom jobbet. Somliga är bekanta – de jag hängt med en hel del, men som jag kanske ändå inte delar mina mest privata tankar med. Och somliga är mycket nära vänner, de jag pratar med om allt och som verkligen känner mig på djupet. Men alla är lika ”riktiga”, oavsett om jag ”bara träffat dem på nätet” eller IRL.

- ”We also provide privacy controls because we know that there is a social pressure to accept friend requests from anyone”.
Är det så? Det gäller inte riktigt för mig i alla fall, och särskilt inte på den här typen av tjänster.  Men visst – så kanske det generellt är – att människor känner sig pressade att acceptera vänförfrågningar för att det skulle anses otrevligt om de inte gjorde det (jo, okej, vet till och med att många känner så med Facebook). Men jag tror ändå att alla webbifierade individer sammantaget tjänar mer på att ”öva sig på att säga nej” eftersom i stort sett alla sociala webbtjänster idag kräver att vi tar sådana typer av  ställningstagande (”accept friend request from xx?”).

Vad tror och tycker du?

Lika märkligt tycker i alla fall jag deras tankar kring att minska integrationen med Twitter på 12secondstv är. Eller snarare är det väl  förklaringen som ligger bakom gör mig lite frustrerad. I ett av sina senare nyhetsbrev förklarar de sitt ”we’re ready to move on” med att deras community bytt arena (aka ”lämnat 12seconds.tv för Twitter”) och att det inte riktigt var det som var tanken.

Själv tänker jag att man i ett sådant läge måste tänka om – och då inte genom att försöka få användarna att adaptera tjänstens tänka beteende (communitysera på 12seconds.tv), utan genom att låta tjänsten adaptera användarnas beteende och flytta med communtyt dit användarna vill vara…

Borde kanske fila på en välformulerad idé åt dem, eftersom idéer till deras utveckling fortfarande är något de varmt välkomnar (credd för det!).

Med det sagt, säg gärna något du om inlägget väcker några tankar!