Utan snooze i 50 dagar försmäktar jag på denna blogg

Nja, fullt så Långstrumpsdramatiskt som rubben antyder är det faktiskt inte. Tvärtom. Nog för att jag ibland nästan försmäktar när klockan närmar sig natt och uppslagen tryter, men den här Blogg100-utmaningen som Fredrik  initierat, är kanske en av de bästa jag hoppat på och – hurra – mäktat med, på den här sidan året. Har man bloggat i ett par år är svackor nästintill ofrånkomliga, så har det i alla fall varit för mig, och jag hade verkligen hamnat i en halvlång bloggsvacka här innan ruschen. Hade svårt att hitta samtalsämnen (eller ja, inbillade mig i åtminstone det) och kunde allt oftare och utan vidare eftertanke bortprioritera bloggandet här, till förmån för det banala

Men så här halvvägs in i utmaningen, kan jag inte annat än älska detta bloggaton. Inte för att det alltid, som sagt, är enkelt eller smärtfritt att få till dagens inlägg. Men för att jag, oavsett – som ‘back in the old days’, prioriterar bloggen igen. Och det där med att kvantitet ger kvalitet, tror jag att det ligger ganska mycket i. Och samtidigt, ju mer man producerar, ju mindre viktigt blir det ju att varenda inlägg blir perfekt och superintressant. Lite i likhet med teorin om att om du bara öppnar munnen någon gång ibland, är det så lätt att du – och kanske andra – lägger mycker mer tyngd vid de ord som kommer ut där och då, än om du pratar hela tiden.

Nu med 50 dagar bakom, kör vi utan snooze i 50 dagar till, och förhoppningsvis fler efter det. Pepp till er alla andra som också kör på!

Titta lite bakåt och köra framåt i blogg100.

Det här är bloggpost 50 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>