Några (ganska många) ord om #elitism och #sswc

Jag tänkte i det här inlägget beröra ett sommarcamp – men måste ironiskt nog börja med att prata om snöbollseffekter.

Kort bakgrund: Det är fredagkväll i det enorma Veidekketältet på SSWC. Jag och @sanapes har druckit ”ett par glas vin” och kommer av någon anledning in på ämnet ”bubblan” i sociala medier och den (inte alltid så positiva) antydan till en existerande ”elit” därinom som vi tyckt oss känna av. En antydan till att somliga känner sig exkluderade och osäkra på om deras sociala mediebeteenden är de ”rätta”. En antydan till att det bara är vissa som får tycka och det bara är vissa saker som får tyckas… Och så råkar vi stå framför gridtavlan, råkar se att det ju finns sessionsplatser lediga, och vips har vi med hårnålar (tejpen var slut) satt upp en av de sista lapparna på tavlan:

”Elitism i sociala medier – tillhör ‘alla’ bubblan?”.

Sessionen blev av (Mona Wallin hoppade också uppskattat in som ”sessionsledarpartner”) och trots att diskussionen, som Miriam Olsson påpekar, blev något spretig, blev den ändå både givande och intressant.

Jag ska återvända till vad som sades där. Men först några ord om snöbollen. Vad som började med ett litet över-glas-vin-samtal och två hårnålar, har bara ett par dagar senare vuxit till ett ämne som diskuteras/omnämns både på bloggar, Twitter (kolla bara #elit!), Facebook och i krönikor (vill inte slå mig för bröstet här, men tror att vår lapp/session delvis kan ha dragit igång den?). Det måste, i alla fall som jag ser det, betyda att det är ett ämne som många velat lufta. Och det har helt klart varit riktigt intressant att följa olika människors åsikter och inlägg i debatten. Några av dem som berört ämnet (blir delvis en upprepning av länkar från mitt tidigare inlägg):

Under själva sessionsdiskussionen varierade åsikterna både kring bland annat…

  1. Huruvida det alls existerar någon ”bubbla” och ”elit”.
  2. Om detta, utifrån att svaret på frågan ovan är ”ja”, är en negativ, positiv eller bara helt enkelt ofrånkomlig sak.
  3. Huruvida den påstådda ”eliten” är inkluderande eller exkluderande och…
  4. …om den egentligen alls fyller någon funktion utöver internt ryggdunkande.

Som tidigare nämnt spretade diskussionen och åsikterna med den, men tänker delge ett ax av min egen syn på saken:

  1. Visst kan man tala om en ”elit” (eller bubbla, om man så vill) – den uppstår naturligt när flera människor brinner för, jobbar med, är duktiga på och extremt aktiva inom ett visst gemensamt och nischat område – något som verkligen gäller för alla oss som var nere på campet (men även dem som inte var där men dagligen jobbar med och/eller är extremt engagerade i sociala medier).
  2. Är denna elitistiska grupp ”av ondo”? Well…elitistiska samhällsgrupper utgör ju alltid en riskfaktor för demokratin. Hög kollektiv kompetens, utmärkt kommunikationsförmåga, extremt hög kreativitet och en sjujävlars do:er-mentalitet (allt det jag upplever inom min yrkeskår och bland dem som var nere på SSWC) har ofta hög maktpotential, och har du makt kan du förstås alltid missbruka den. Men gör vi det, vi ”eliten”?

    Mitt svar är förstås knappast objektivt grundat, men nej, överlag tror jag att det finns få ”elitistiska sällskap” som har en sådan inkluderande attityd som den grupp som tältade ihop på Tjärö (förtydligande dock – SSWC-gänget var långt ifrån en homogen grupp av ”sociala medieexperter”, vilket
    Niclas så fint demonstrerar). Bara det att vilja och våga ifrågasätta sin egen elitställning och diskutera hur fler kan känna sig respekterade, accepterade och välkomna att ta plats säger en hel del… Därmed inte sagt att det inte finns personer och åsikter som i diskussioner, exempelvis på bloggar och Twitter, väger tyngre än andras – det gör det. Definitivt. Och jag kan förstå hur det är lätt att inte våga hoppa in i en debatt utav osäkerhet att man inte har kunskaper nog eller tillräckligt hög personlig status för att bli tagen på allvar. Få riskerar gärna att ”ha fel”, särskilt på en arena där åsikter har en benägenhet att eka både snabbt, högt och i många olika riktningar.

    Å andra sidan är detta inget fenomen som är unikt för den sociala webben. Och precis som i alla andra åsiktsfria sammanhang (vilket den sociala webben trots allt de facto är) kan du inte hindra någon från att uttrycka sin åsikt – även om den råkar vara stark, välformulerad och ur ett hierarkiskt perspektiv svår att bemöta. Lika lite som du kan hindra människor från att ha förebilder, eller höja sina likar – dem man kanske jobbar eller är kompis med – till skyarna. Det man kan göra är att prata om det (hey, that’s what we’re doing!) och hjälpas åt att uppmärksamma de sammanhang där åsiktsfriheten spiller över i kränkning eller förtryck. Samt att tidvis våga frångå jantelagen, den i min mening kanske egentligen största boven i exkluderingsdramat. Om vi nu i överhuvudtaget ska prata om bovar och draman, vilket jag inte är helt säker på att vi ska…
  3. Inkluderande eller exkluderande? Tror att jag svarat på det ovan. Vill du ta plats så får du plats – även om det inte alltid kommer ske dörrknackar- och välkommen-in-vägen (men när och var gör det egentligen det?). Och ja, du kan hamna i debatter, diskussioner och sammanhang där du väldigt snabbt kan få väldigt många emot dig – en effekt av webbens fantastiska spridningsförmåga, självklart på gott och på ont…

    Men den sociala webben består trots allt av människor – elitistiska eller ej – och så länge vi inte glömmer det tror jag också vi har potential att stävja mänskliga beteenden som inte är okej, oavsett vem det är som står bakom dem. Framförallt har vi förmågan att diskutera, självrannsaka och förhoppningsvis utvecklas.
  4. Vi som var på SSWC, vi som jobbar med sociala medier, vi som i sociala medier pratar om sociala medier med andra som också pratar om sociala medier i sociala medier – tillför vi någonstans någon nytta utöver att credda oss själva och varann? Det första givna svaret på den frågan tycker jag är ganska enkelt: Ja. De flesta av oss har ju uppenbarligen fortfarande jobb. Och ganska mycket att göra på jobbet dessutom. Och, kanske värt att poängtera – det är en ganska liten andel av världens alla bloggare, twittrare och facebookare som har ”sociala medier/webb-någonting” inskrivet i sin titel (med andra ord – det område vi diskuterar är rätt poppis bland rätt många, och det är sällan som folk låter bli att snacka om och försöka utveckla sådant som är populärt…).

    Att vårt (<— vi som har sociala medier/webb-någonting inskrivet i vår titel) interna ”skvallerforum” – ett sådant som brukar finnas på de flesta företag och i de flesta branscher – råkar vara publikt och hyfsat transparent är en annan sak. Men internet är stort och vi tvingar ingen att lyssna (vi äger ju knappast arenan heller, utan är bara ett rätt stort gäng som bestämt oss för att ta rätt stor plats här). Däremot får vem som helst lyssna, och vem som helst kan hoppa in och kommentera ryggdunkar eller delta i djupare resonemang
    . Och det tror jag inte att du, oavsett vem ”du” är, lika lätt gör inom andra branscher som du inte per definition tillhör.

Min avslutande åsikt i elitismfrågan, för den här gången i alla fall (och för dig som orkat tugga bokstäver ända hit…) blir denna:

Jo, visst tycker jag att man inom sociala medier kan tala om en ”elit”. Men jag säger nog hellre som jag redan sagt, att vi ”e leet” – enligt min definition ett duktigt gäng som gärna nördar ner oss, och som litar både på vår kompetens och på vår förmåga att dela den med andra.

Håller du inte med, säg till. Jag tänker i alla fall lyssna.

Jennifer Bark, Sweden Social Web Camp 2010 #SSWC

(foto: Paula Marttila)

Hämtar andan efter #sswc2010 (#elit eller bara #leet?)

SSWC 2010 - hela gänget!
(Hela SSWC2010-gänget, fångat av Anders Frick. Klicka för större bild :) )

Är tillbaka i Stockholm och på jobbet efter vad som möjligtvis kan kallas årets bästa helg.

Precis som jag kände efter förra årets Sweden Social Web Camp är tankarna, känslorna, intrycken och lärdomarna i skrivande stund nästan överväldiganden. Och precis som efter förra året, är det framförallt människorna som var där som etsar sig fast.

Niclas Strandh kunde inte formulerat det bättre: ”#sswc handlar om möten” – något som jag även tycker att morgonens Tv4-inslag på nyheterna delvis lyckas förmedla. För att inte tala om alla fantastiska fotografier. Och alla bidrag i SSWC-boken. Och alla blogginlägg och filmklipp. Och alla #SSWC-tweet. Och…

…finns så mycket mer att säga, belysa och länka till. Och jag kommer givetvis att återkomma med en längre post, där jag bland annat berättar mer om de session som jag och @sanapes höll i på lördagskvällen (och som verkar bäddat för en fortsatt engagerad diskussion både i bloggar, på Twitter och i andra medier). Vi rubbade den ”Elitism i sociala medier – tillhör ‘alla’ bubblan?”, och även om jag på plats sammanfattade sessionen oerhört skämtsamt, lättsamt och kort, finns det nu i efterhand egentligen mycket kring den självrannsakande bransch- och bubbeldiskussionen att reflektera kring. Någon som redan gjort det bra är Brit Stakston.  Läs hennes inlägg på jmw.se – där finns det gott om kloka tankar och tänkvärda åsikter att ta del av! Även Miriam Olsson har uppmärksammat elitismsessionen (liksom många andra campinslag) i en som vanligt Miriam-Olsson-välskriven artikel på Internetworld.

Men så länge och i väntan på de längre (och skarpare?) formuleringarna här, vill jag bara än en gång rikta mitt allra största tack till Kristin Heinonen och Tomas Wennström för ett obeskrivligt bra ”nördkollo”! Liksom en riktigt fet ”like” till alla er andra som var där och gjorde helgen fantastisk!

TV4:s inslag med efterföljande debatt (utifall att du lyckats missa bland de i runda svängar 400 personer som pushat det på webben…) hittar du här:

Uppdaterat: Även Fredrik Wass kommenterar diskussionen kring elitism i sitt inlägg ”Snäll elit eller punkterat luftslott”. Gillar och tror det ligger en hel del i Fredriks avslutande mening: ”Bara genom att bestämma vad som är värde och framgång kan vi avgöra om det vi gör är luftslott. Och kommersiell framgång kan ställas mot ideologisk utveckling, men måste inte nödvändigtvis göra det”.

Teknik vs social förmåga – ett litet webbfilosofiskt deviceresonemang

Krävs det bra teknik och rätt devices för ”att vara social”?

Jag ställer frågan eftersom den denna sommar vara högst aktuell för mig (btw precis återkommen från den längsta och bästa av semestrar, så nu borde det åter börja hända mer konstanta saker här på bloggen. Borde….).

Miste ju min iPhone sent i våras, lyckades ganska länge hanka mig fram på testlurar (Sony Ericsson Xperia Mini, Xperia Mini Pro och senast underbara Samsung Galaxy S), men har mellan varven och sista tiden försökt socialisera med en Sony Ericsson w595 (jo precis, den som för 1,5 år sedan gav mig en känsla av teknikbefrielse när den införskaffades!).

Och nej. Jag har varken varit eller är asocial – har tvärtom aldrig tillbringat så många av dygnets vakna sommartimmar (de har i sig varit både många och långa…) med så många olika fantastiska människor. Men. På den webbsociala fronten har det varit/är tuffare. När det kostar tid och viss besvärlighet att twittra, Facebooka, ladda upp bilder och följa flöden – då vill det till att man också har mycket tid, uthållighet, vilja och rätt många stunder av stillasittande för att göra allt det (värt att tänka på när man försöker sälja in sociala medier med ”du integrerar det så lätt i din vardag” och ”det behöver inte alls ta så mycket tid” till kunder…). Och i mitt (något sommarlata) fall har det blivit betydligt mindre av allt.

Var jag vill ta resonemanget? Ingen vidare vart alls egentligen, förutom att egentligen bara väcka frågan: Går det människor förlorade i ”den nya kommunikationen” om de inte har tillgång till den nyaste tekniken?

Och (en mer filosofisk fråga kanske…), är det teknikutveckling som driver människans kommunikationsförmåga och utveckling framåt, eller är det vårt behov av att ständigt finna nya och förbättrade kommunikationsvägar som bäddar för utvecklingen av (inom det området) ny och förbättrad teknik?

För egen del kan jag bara svara att ju mobilare tekniska hjälpmedel jag fått (eh, ”fått”), och ju bättre de varit, ju mer har jag kommunicerat, ju fler människor har jag lyckats träffa IRL (faktiskt) och ju roligare har jag upplevt själva kommunikationsprocessen. Samtidigt får man förstås inte förglömma att det är mitt eget ständigt ökade behov av effektivare kommunikationsmöjligheter som just fått mig att uppgradera mitt ”deviceinnehav”. Med andra ord – det är ingen som har tryckt en iPhone i handen på mig…

Givetvis är svaret inte svart eller vitt. Men när jag också läser Joakim Jardenbergs fina inlägg om och jämförelse av #SSWC och de gamla grekerna, och om hur viktigt det är att vi stannar upp, reflekterar och faktiskt funderar över hur vi får fler att förstå mer av till exempel tjusningen med den sociala webben, tycker jag att frågan känns än mer aktuell.

Kan det rentav uppstå webbsociala klyftor på grund av skillnader i vilka tekniska devices vi bär med oss? Eller är frågan i det stora sammanhanget irrelevant? Handlar det snarare bara om kunskap och intresse kring hur och var man bäst och smidigast delar, snappar upp, kommenterar och diskuterar på webben och har en ”smartphone eller inte smartphone” inget med det stora hela att göra?

Oavsett hur det ligger till väntar jag nu på 1. en iPhone 4 (må den snälla anlända inom 8 dagar!) och 2. en (förhoppningsvis – om @annika lyckas ragga rätt på en i London) iPad. Och jag vet att det inte bara kommer att göra mig pratsammare och framförallt aktivare i fler dialoger på webben (en bieffekt av den tekniska besvärligheten har också varit att de få gånger jag utanför hemmet äntligen lyckats ”ta mig in”, har kommunikationen allt för ofta blivit av monologklassiskt egoistråkig ”hej, här är jag, det här gör jag just nu”-karaktär, just den som många ”anti-socialmedister” föraktar och håller som argument mot den där tjusningen med sociala medier). Min uppgradering kommer också att göra mig lyckligare på ett plan som jag (ping @jocke) oftare ska försöka stanna upp på och reflektera över hur jag bäst ska förmedla och bjuda in andra till.

Och fastän jag längtar och kommer bli så exalterad/på utandning att jag skulle kunna bry mig #inteettjota när dessa devices nått min hand, kvarstår ändå frågan: kan jag få någon med en w595:a att riktigt förstå?

Sommartankar och webbtips – från Almedal till Lolcats

Har som bekant semester och bloggen ligger lite på torken – får vara så så länge solen skiner, tänker jag. Och webbfrånvaro lider jag i vilket fall inte av. Följer aktivt mina flöden (även om det rinner betydligt långsammare i fler än bara ”mina kanaler” – lite skönt…) och umgås nästan ironiskt nog med massor av internetvänner IRL medan jag vice versa håller kontakten med de flesta av mina ”IRL-vänner” via nätet. Komiskt och intressant hur saker och ting kan utveckla sig…

Ett internet/IRL-häng jag förstått att jag absolut inte får missa nästa år är i alla fall #Almedalen. Joakim Jardenberg (som åter ”fällt upp locket” efter en vakansvecka) har idag sammanfattat med ett helt gäng länkar till bilder, artiklar och bloggposter som tillsammans, ännu en gång, får en att förstå att Man. Borde. Ha. Varit. Där.

Dock – tack alla ni som lyckats förmedla veckans händelser så bra till oss som inte var det (ingen nämnd för att ingen glömma). Det tåls att sägas om och om och om igen – den sociala webben är fantastisk!

Och. Internet är fantastiskt! Om ni missat det så skrev jag häromdagen några ord om min relation till webben – mitt bidrag till SSWC-boken som jag också den, efter att ha läst ett par olika bidrag, tror kommer bli fab. Hoppas också att ingen missat att deadlinen för bidrag blivit förlängd tills imorgon, tisdag den 20 juli. Så är du campare som inte hunnit få ihop något, än finns det tid.

Och – är du ännu inte campare men vill bli – missa för fårskockars skull inte den här unika chansen att få en gratisbiljett till Sweden Social Webcamp 2010!

Har du annars liksom jag lite fritid till övers så kan jag slutligen rekommendera ett besök på den här webbplatsen som samlat inte mindre en ”77 essential Geek Internet Memes” (tack Google Alerts för det tipset – ett jag fick eftersom jag av lite egna intressen bevakar ”internetkultur”…). Listan samlar många av mina favoritklipp, men bjussar här på den svenskklassiska skrattbabyn. Fortfarande lika härligt glädjande:

(Är du ett riktigt meme-fan kan förövrigt denna ”The history of Lolcats”-graf säkert också intressera en och en annan…).

Fortsatt sköna dagar från en som snart flyr storstan för landsbygden igen!

#Webbrelation #SSWCbok

Internet för mig är inte ettor och nollor.

Internet för mig är 00111100 00110011








(Det här subtila inlägget är mitt bidrag till SSWC-boken 2010,  som Mattias Boström tagit initiativet till. Jag, Jennifer Bark, är som jag skriver på Facebook.com/thejennie ”en poesihjärtad social mediejunkie som gillar människor, livet och den tid vi lever i just nu, och som aldrig slutar upp att förvånas, fascineras och förälska mig”. Bloggar privat på thejennie.sebanalt.se och subtilt.se och jobbar till vardags som ‘social media advisor’ på Disruptive Media.se). /@thejennie

Hurra för #PSI-lagen!

Ont om bloggtid, men det här är viktigt – idag börjar PSI-lagen att gälla! Och, fastän det som Ted Valentin inledningsvis skriver,  ”låter lite småläskigt (en ny övervakningslag?)” – så är det en grymt positiv sak (vilket också Ted Valentin sen fortsätter med). Det handlar alltså inte alls om övervakning utan i korthet om att uppmuntra svenska myndigheter att göra all sin samhällsnyttiga data lättillgänglig för externa utvecklare, och därmed skapa möjligheter för nya och förbättrade tjänster att ta plats.

Hade hoppats hinna vidareutveckla mina tankar kring ämnet (och det är mycket möjligt att jag senare gör), men blir så länge en copy-paste av en text jag gärna ställer mig bakom (inte kanske så mycket i egenskap av ”entreprenör”, men åtminstone i egenskap av någon som fullt ut stödjer det mesta som uppmuntrar entreprenörsverksamhet, och inte minst –  öppenhet).

Den publicerades första gången igår, 2010-06-30, och är i huvudsak författad av  Jonas Lejon (ansvarig bland annat för tjänsten govdata.se), bearbetad av Joakim Jardenberg (bland annat projektledare för Makten och Öppenheten) och helt fri att kopiera (check!), bearbeta och vidarebpublicera enligt CC0:

”Kära generaldirektörer, låt oss tillsammans göra världen bättre!

Ni sitter sedan många år tillbaka på stora mängder data som är intressant ur flera aspekter. Det handlar om information som vi skattebetalare redan betalt för. Olika aktörer i samhället kan vidareutnyttja information för olika ändamål, t.ex. genom skapandet av nya e-tjänster, såväl kommersiella och ideella. Men ofta har det varit förknippat med stora kostnader och svårtillgängliga lösningar. Äntligen ser vi en ändring komma till stånd.

Att vi entreprenörer kan ta del av denna information även elektroniskt har vunnit laga kraft sedan idag, den 1:a juli 2010. Den så kallade PSI-lagen (Prop. 2009/10:175) öppnar upp för stora möjligheter att skapa tjänster som förbättrar vardagen för oss alla.

Att ni själva sitter på kunskapen att förädla denna information i viss mån är mycket möjligt, rent av sannolikt, men om fler får möjlighet att jobba tillsammans så kommer garanterat resultaten att bli ännu bättre. Det saknas sannerligen inte internationella exempel på de effekter man får av att släppa publikt data tillgängligt för vidareutnyttjande.

Vi vill därför uppmana alla myndigheter och deras chefer att snarast börja arbeta i PSI-direktivets anda och uppfylla den intention som lagen speglar. Citerar från regeringskansliets sida om PSI – vidareanvändning av information:

”Syftet med lagen är att främja utvecklingen av en informationsmarknad genom att underlätta enskildas användning av handlingar som tillhandahålls av myndigheter”

För att detta ska bli verklighet krävs i praktiken ett API till era tjänster. Vi vill därför med detta brev uppmärksamma er på behovet av att ni skyndsamt öppnar upp en sådan möjlighet. Först då kan vi börja jobba på allvar, och först då kan både ni, vi, lagstiftarna och samhället se den fulla nyttan av den utveckling som startar nu. Vi är många som är villiga att hjälpa till, så se det här brevet också som en utsträckt hand. Dialogen är igång, nu är bollen er.”

Läs gärna Joakim Jardenbergs inlägg (där jag för övrigt hittade texten ovan) som innehåller tänkvärda kommentarer till lagen liksom länkar till fler, framförallt entreprenörer, som bloggat kring samma ämne!

Och håller du med om att det här är något att fira och pusha för, följ uppmaningen och gör ett inlägg!


Fortsatt prylkoll – har recenserat #XperiaX10minipro

Yupp.

Idag har jag gjort det igen – recenserat Sony Ericssons senaste mobil på Prylkoll.se.

Den här gången handlar det om Xperia X10 mini pro, som landat i svenska butiker idag, och har du funderat på om det är värt att lägga några hundralappar mer på pro-versionen än på ”bara minin”, tycker jag absolut du ska ta en scroll genom min recension! :)

Prylkoll...

Pro:n på midsomrig äventyr...

Tre rappa apptips

Trots att jag just nu saknar iPhone och Appleappar och mest bara Androidar 24/7, kan jag inte låta bli att gå igång på och tipsa om ett gäng nya iPhone-appar som borde kunna intressera dig som fortfarande har din (iOS 4-uppgraderade??) Applelur i behåll.

Så varsågod – här är tre stycken ”kanske värda att prova”-appar (och du som gör det, provar alltså, delge mig gärna om de är värda en nedladdning den dagen som den dagen kanske får lov att också komma till mig…).

  1. Toyota släpper idag kampanjappen ”A glass of water” som är kopplad till sajten nollutsläpp.se och en tävling tänkt att hjälpa svenska bilister att köra lugnare, mer planerat och framförallt sänka sin bränsleförbrukning till förmån för en koldioxidfattigare miljö. Frågan som ska trigga engagemang lyder: ”Vad skulle hända om du ställde ett glas vatten på instrumentbrädan när du sätter dig i bilen idag?” och A Glass of Water är enligt beskrivning ”ett digitalt vattenglas som registrerar körsträcka, körtid, bränslekonsumtion, stillastående tid och spillt vatten. Efter avslutad körning kan du se hur du kört och var du har spillt på en karta, så att du kan förbättra dig till nästa gång. Resultaten laddas automatiskt upp på nollutsläpp.se och jämförs med dina medtävlande. Det går naturligtvis lika bra att mata in sina värden manuellt, utan app, och delta i utmaningen”. Mer om hela grejen kan du läsa i den här FAQ:n, eller på den Vattenglaset-dedikerade Facebooksidan.

    Nu har jag ju själv förutom iPhone heller inte någon bil, så för mig känns inte appen högprioriterad. Men –  jag tycker det är skönt att ett bilföretag vill ta liiitegranna miljöansvar, och roligt när man försöker förena nyttan och allvaret med nöje och teknik i tiden.

  2. Taxi Stockholm (som förövrigt tydligen finns både på Twitter,  Facebook och Youtube)  blev redan för några dygn sedan med egen app där man som kund ”snabbt och enkelt ska kunna beställa en bil direkt till den plats där man befinner sig utan att behöva prata med växeln”. Kan som sagt tyvärr inte säga exakt hur och framförallt om det funkar – men om det gör det låter det ju grymt! I vilket fall lär den redan ha laddats ner x antal tusen gånger och lyckats rycka tredjeplatsen i listan över mest nedladdade rese-applikationerna, så att efterfrågan finns råder ju inget tvivel om… (ping @ alla-konkurrenter….).
  3. Headweb som jag gillat ända sedan de drog igång (entreprenörsandan och drivet ”bakom kulisserna” inte minst), bjöd igår på en förhandstitt av sin kommande app. Är man Headweb:are borde den kännas välkomnad (ping @ myself!) – men den som vill välkomna får samtidigt lov att vänta. Tydligen vill inte Headwebteamet släppa appen förrän den känns ”perfekt” (förståeligt) och vill man vara med och ”perfa till den” – med andra ord betatesta -  lär det tydligen vara här man pingar sitt intresse: beta@headweb.com..

Och med det sagt – apport…