Att inte gå i mål – #Blogg79

Jag gick inte i mål. Kom inte ens halvvägs. Och det är skit för jag hatar att inte gå i mål, inte slutföra. Men så är det ju ”bara” Blogg100 det handlar om, det jag pratar om. ”Bara” för att när livet blir kritiskt måste man se det så: fokusera på bara det allra viktigaste just då. Som när det kommer till kritan oftast kokar ner till väldigt få saker.

Och det är det jag har gjort de senaste sisådär 21 dagarna. Det enda jag faktiskt kunnat göra. Vi har en enda riktigt obligatorisk regel på byrån jag är med och driver, och det är att hälsa och familj, oavsett allt, alltid ska gå först. Och det är den regeln jag helgat.

Nu är det lite mindre kritiskt det som var. Hunnit jobba ikapp det som ”helgetiden” kostade. Så nu hoppas jag kunna vidga det där som är viktigt, vilket innebär att åter göra sånt som, när det just kokar krita, är lite oviktigt (det gör jag ju redan). Som att blogga mer igen, även här. Inte oviktigt på det stora hela, inte alls, och det vet ni att jag tycker ni som känner mig, men allt är ju som det så vackert heter relativt.

Blogg100-loppet är ju lite kört, åtminstone enligt de reglerna. Men jag hoppar på här och nu igen. Och så hoppas jag att jag håller takten fram till allmän målgång. Blogg79 får jag väl kalla det – om jag räknar rätt – det jag härefter deltar i. Hoppas alltså fortsätta som vanligt, fastän mycket inte alls är som vanligt, i morgon igen.

Det här är inlägg *60 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ även mig och mina fina kollegor på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014, och där vi fortfarande inte missat en enda inlägg. 

*typ.