Så blir du glad, stolt och bildbäst på Facebook, och sen lite gladare ändå

Mittemellan jobb och tvätt och after guldägssvernissage (en tyvärr väldigt tråkig sådan – inte så mycket på grund av bidrag som på grund av hur riktigt, förlåt, pissigt de presenterades) passar jag på att berätta om fyra grejer som idag gjort mig 1.glad 2.till en potentiellt bättre Facebookare 3. stolt och 4. hahaha-glad.

Så då rullar vi:

1. Den fantastiska nyhetsappen Omni har betalanserat sin webbversion.

2. Sajten InsideFacebook har släppt en guide för olika bildstorlekar i det nydesignade Facebookflödet (som jag utöver uppdaterade typsnitt för övrigt är långt ifrån vän med). Stjärnmärker tills jag lärt mig utantill (yeah, right). Och tackar Annika för tipset.

3. Mona har skrivit den apbra bloggposten ”Fyra enkla YAY för krishantering i sociala medier”. Bra skit hälsningar stolt kollega. Som för övrogt tycker och tänker cirka precis likadant kring det här.

4. Hahaha. Hahahahahahaha:

Det här är inlägg 27 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig som sagt även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.

En sekund från att överlåta min blogg

Kom äntligen PRECIS in på min blogg igen efter x antal timmars total nedgång på webbhotellet. Det jag var bokstavligt en sekund från att istället posta på Facebook idag var det här:

Det var i alla fall nära...

Eftersom min blogg ligger nere (faktiska samtliga mina bloggar – inte alltid en fullträff att lägga allt på ett och samma webbhotell, men som man bäddar får man ligga…nere), överlåter jag dagens inlägg åt Fejjan så länge. Vill ju inte falla ur #blogg100 på grund av webbhotellstrassel liksom.

Egentligen skulle jag nog ha skrivit om något annat, men nu får det handla om det här mest aktuella, och frustrerande: att förlora sin digitala plattform (vilket är hundra gånger värre än det jag bloggade om nyligen, att glömma iPhonen hemma en dag).

En gång förut har det hänt mig att jag verkligen förlorat en hel blogg. Lång historia kort: den låg lite för länge på en tjänst jag “bara skulle testa” och jag slarvade lite för länge med backupen och så gick det åt himlens motsats och hela bloggen bara försvann. Typ väldigt många blogginlägg jag aldrig får igen.

Har försökt att inte gräma mig mig alltför mycket över det, tänkt att det säkert fanns någon mening med förlusten och så vidare (ni vet, de klassiska knepen för att hantera jävligheter). Men kan säga att jag därefter sett till att det aldrig av någon rimlig anledning ska kunna hända igen. Med andra ord, jag försöker alltid se till att ha backuper på mitt skrivna, på ställen som inte är beroende av att just min Mac fungerar eller att min lägenhet inte får inbrott.

Nu ligger förhoppningsvis thejennie.se (och alla andra Binero-domäner…) bara tillfälligt nere.  Och inget innehåll bör ha gått förlorat. Men sånt här, att inte komma åt det man digitalt är beroende av – vare sig det gäller privat bruk eller å exempelvis en kunds vägnar – väcker tankar. Samma tankar som jag ibland brukar leka med att utveckla när tjänster som Facebook och Twitter och annat som faktiskt kommit att fylla relativt viktiga funktioner (löjligt eller ej) i mitt  liv, ligger nere.

Oh the otillgänglighet...

Vad skulle vi göra om Facebook från en dag till annan bara gick upp i rök? Var skulle vi ta vägen? Vad, om något, skulle gå förlorat? Vad skulle vi sakna mest? Och – hur enkelt eller svårt skulle det vara att få till exempel alla Facebookanvändare att välja att i samlad trupp gå över till en annan, men samma tjänst? Skulle de flesta samlas på Google+, splittras mellan lokala och mer nischade alternativ eller skulle vi söka oss till den som erbjöd en tjänst så lik Facebook som möjligt?

Lite i dessa filosofiska banor gick förresten senaste poddavsnittet av Maktministeriet, som bland annat handlade om webbens kyrkogårdar. bit.ly/Y7yRXC (dock att även deras webbhem verkar ligga nere nu.).

Att välja att snabbt eller gradvis lämna en tjänst eller plattform, själv eller tillsammans med andra, är dock en helt annan sak än att utan förvarning förlora den. Ungefär som med allt annat i livet alltså…

Det här är bloggpost 42 (tillfälligt utlagd på Facebook)#blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

Nej, jag har INTE flyttat #GooglePlus

Efter att Google+ tycks ha tagit åtminstone den early-adopterande webbosfären med storm, har fler och fler profilbilder i mitt Facebook-nätverk byts ut mot en sådan här:

I have moved

Det är smart om man vill visa sitt nätverk att man inte längre finns tillgänglig på en viss plattform och att man, om tillhör det nätverket som nyttjar just den plattformen, inte kan förvänta sig vare sig svar eller aktivitet.

Och jag har full förståelse för att människor utan att blinka hoppar av en tjänst till förmån för en annan om den andra tjänsten har funktioner och användarvänlighet som bättre motsvarar deras önskemål och behov.

Men*. Och innan jag vidareutvecklar invändningsordet, ska jag vara helt ärlig och säga att jag, trots invite, vare sig haft tillräckligt med tid eller lust för att fullt ut testa Google+ och därför inte kan säga varken bu eller bä om huruvida det utklassar Facebook eller ej.

*Trots att jag i de flesta fall, särskilt webbrelaterade, ser mig själv som en ”early adopter”, som gärna snabbt testar och nyttjar nya smarta webbtjänster och uppskattar rörelse och utveckling, har jag mycket svårt att bara hux flux överge ett så gigantiskt ”mainstreamnätverk” som Facebook. Anledningarna är flera, men den främsta är att en stor och viktig del av mitt nätverk (till exempel alla mina privata, nära vänner) inte är ”early adopters” och, om jag ska lita på mitt eget siande, inte kommer att överge Facebook i första taget. Dessutom kan inte ens alla – även om de skulle vilja det – lämna Facebook-plattformen eftersom Google+ fortfarande endast fås genom invite, och dessa är fortfarande begränsade.

Så, att i nuläget säga tack och hej och nu drar jag och jag skiter i om du inte hinner följa med känns för mig väldigt underligt. När jag får lite mer tid ska jag definitivt aktivera mig fullt ut på Google+ (för visst, det ligger säkert något i det här), men så länge stora delar av mitt nätverk på Facebook fortfarande är där vill jag inte lämna dem och deras statusuppdateringar som, hur banalt det än må låta, faktiskt kommit att bli en både nyttig, rolig och betydande del av min sociala vardag.

Dessutom, som konsult inom sociala medier känns det aningen märkligt att så starkt signalera att jag överger världens största sociala plattform – särskilt som den fortfarande attraherar och fyller funktioner för företag som i alla fall jag inte lyckats uppfatta att Google+ gör.

Resonerar jag konstigt och konservativt? Och ni som dragit upp flyttskylten – hur resonerar ni?

 

A nice slice of #pizzastrategi

T.G.I.F! Som i Thank God It’s Friday. Vill inte anspela så mycket på Friday’s dock. Däremot gärna på mat som är synonym med vad som erbjuds på deras meny (amerikanskt….hamburgare…snabbmat….pizza…ja, ni fattar).

Igår gjordes ett inlägg i min Facebooklogg som bara inte inte kan kommenteras och demonstreras. Som vän av humor och innovativa grepp – inte minst när de sker genom sociala medier – var det här det i särklass mest uppfinningsrika, roliga och (som Joakim Trolle påpekar) mest ambitiösa sätt som någon, någonsin frågat mig om jag vill äta pizza på!

Japp. Facebook blir vad man gör det till.

Och eftersom det ikväll vankas Tweetup Sthlm och imorgon kväll fest tror jag med bestämdhet att pizzan cashas in på söndag,

Trevlig helg!

Plötsligt händer det! #fb #brf

Det är inte speciellt jätteofta som ”Information från styrelsen i Brf Ordonnansen” får mig att bli eld och lågor. Antingen ska man informera om höjd avgift, om att vi måste bli bättre på att sortera våra sopor, om att vi borde byta ut våra lås, att det ska komma folk och installera något någon-gång-närsomhelst-mellan-jättetidigt-på-morgonen-och-supersent-på-kvällen, också vidare.

Men så igår, nästan sist i det analoga infobladet, läser jag ”Hemsida på Facebook”.

Min bostadsrättsföening har gått och blivit socialt digital! Eller i alla fall påstår de det. Att, som man uppmanas, ”söka efter gruppen Brf Ordonnansen” ger inte ett enda resultat, varken på Facebook eller Google. Men jag väntar i vilket fall med spänning på hur de tänker använda den ”nya” kanalen, och om jag får anledning eller inte att sända dem en offert eller ej. ;) Samt om den digitala satsningen kan utökas till att exempelvis kunna boka tvättstuga online… (högst tvivelaktigt, men ändå).

Hur som är de knappast Sveriges första bostadsförening som tänker att Fejjan kan vara ett schysst häng. En googlesökning ger hyfsat många resultat. Det jag lite funderar över är vilken typ av information som en sådan typ av organisation egentligen kan gå ut med publikt. Är ju knappast lägligt att informera om vilka dagar man kommer att ha hantverkare i huset, om och när och varför eventuella inbrott kunnat begås, vad den nya portkoden är och annat som rimligtvis borde vara intressant för fler än de som bor i huset…

Bor du i en bostadsrättsförening och finns de på Facebook? Berätta i så fall gärna vad de använder kanalen till och på vilket sätt!

Tre trendtips om du har 33, 3 eller 0,33 minuter…

Onsdagssolen till ära får det bli en kort och koncis (nåja, allt är relativt) post om tre trendrelaterade webbgrejer du just nu inte bör missa (samt hur lång tid det tar att inte missa dem).

1. Om du har 33 minuter…

Slå dig ner någonstans bekvämt och följ med i den intressanta och utomordentligt avslappnat, trevliga trädgårdsintervjun med trendanalytikern/författaren/föreläsaren Göran Adlén (@trendspanaren) och konsulten/digital media-proffset/CD:n/reklamaren/innovatören/entreprenören (du kunde inte klämt in en titel till? :P) Johan Ronnestam (@ronnestam), som efter ett år mötts upp igen i TrendTV för att snacka webbtrender och framtidens kommunikation.

Förutom att man blir smått avundsjuk på Ronnestams trädgård (…) serveras riktigt intressanta och roliga spaningar kring allt från hur Facebook och dess användare kommer utvecklas och vilken impact bloggar och video framöver kommer ha, till hur organisationer alltmer anammar open source och hur och varför devicer som iPad kommer slå (just när jag åter igen hade fått för mig att jag kanske, kanske inte behöver en trots allt, lyckades ett par TrendTV-minuter få mig att återigen känna ”men jooooo”..).

Plus för sjukt snygg produktion (Robin Danehav bakom kameran) och en väldigt söt, smörgåsätande Ronnestamsdotter som mot slutet hoppar in i debatten!

2. Om du har 3 minuter…

Läs Fredrik Stenbecks (@stenbeck) post ”State of the internet” som ger tips kring var du hittar uppdaterad Facebookstatistik för både hela världen och Sverige specifikt, samt ”status på Internet” i stort. Och ja, du kan vara lugn – det handlar inte om radder av små och större siffror, utan sköna och lättöverskådliga grafer!

Relaterat tips: Tänkte, med tanke på att Fredrik Stenbeck jobbar med Silverbakk, ett avancerat verktyg för att bevaka och analysera sociala medier, att jag också kunde passa på att tipsa om Twinglys färska bloggpost där de steg för steg förklarar hur man använder Twingly för detsamma (är väl kanske fler än jag som i sitt dagliga arbete ibland behöver förklara det för kunder…).

Bör kanske också tillägga att jag för övrigt både gillar Silverbakk och Twingly och även är sjukt nyfiken på Simon Sundéns (@joinsimon), Thérèse Mannheimers (@teddschen) och Entertainity AB:s gemensamma projektsatsning Lissly (som fortfarande är i Alphastadie) – och tror/hoppas att den ena tjänsten inte nödvändigtvis behöver utesluta den andra eller tredje (smak efter målgruppsbak…?).

3. Om du har 0,3 minuter…

…se till att tima in dem imorgon torsdag klockan 20.00. För med tanke på hur det var sist, är det väl i runda slängar så lång tid du kommer ha på dig för att lyckas knipa en biljett i Sweden Social Webcamps andra biljettsläpp som går av stapeln då (och #SSWC – ja, trendigt värre!).

Ps. Du har väl inte missat att loggan ovan kommer att bytas ut i år och att det just nu pågår en logotävling där vinnaren får en biljett?! Deadline på bidrag imorgon midnatt!

Ny rapport om svenskarna och internet, men inte minst #dcode!

Det är (som vanligt…) lite brådar dagar på jobbet. Mycket analys och strategi, kundmöten och planering, konferensförberedelser och gud vet allt (eller nej, det gör han nog inte). Kan inte säga för mycket om för mycket, förutom att jag äntligen tvingas lära mig mer om bland annat Facebook och hur du som företag kan dra mest nytta av denna inte alltid helt enkla ”webbvärld” (har du inte läst Jesper Åströms bloggpost kring hur man som företag ska välja mellan grupp, community- eller fanpage, så rekommenderar jag att du gör det!).

Disruptive CodeJo, och så lanserade vi idag vår nya sajt Disruptive Code (liksom twitterprofilen @disruptivecode och hashtagen #dcode) helt tillägnad höstens stora konferens med samma namn, som jag fastän jag på alla sätt och vis är jävig i fallet, tror kommer bli ett höjdarevent för alla som är intresserade av det coolaste inom webbutveckling.

Men, för att lämna ”mitt” en stund, tänkte jag egentligen bara tipsa om att World Internet Institute idag kommit ut med en ny rapport kring svenskar och internetvanor (Svenskarna och Internet 2009). Eller snarare (vilket jag fick bekräftat efter att ha ringt och hört efter) – siffrorna bygger på samma undersökning som lade grunden till den rapport med samma namn som publicerades i november, men den som släpps nu innehåller cirka 70-80 % hittills helt opublicerad statistik.

Har bara knappt hunnit panikögna igenom, men vet av erfarenhet att det som presenteras brukar vara relativt intressant. Så har du mer tid än jag, ladda ner och läs på (vilket jag förstås också kommer att göra, bara inte precis just nu).

Så här sammanfattar i alla fall .se rapporten i sitt pressmeddelande (samma text som du hittar på WII:s sajt):

”Stora skillnader i internetanvändning
Den socioekonomiska bakgrunden avgör hur tidigt barn lär sig att använda Internet, visar rapporten Unga svenskar och Internet från World Internet Institute, .SE och Medierådet. Trots att nästan alla barn har tillgång till Internet i skolan, är det i hemmet som barn lär sig använda nätet – först i gymnasieåldern används datorer dagligen i skolan. Barn till välutbildade föräldrar kommer till skolan väl förberedda för att använda Internet, medan många barn till mindre välutbildade föräldrar börjar skolan utan större erfarenheter av nätet.

– Det är viktigt att man i skolan uppmärksammar dessa stora skillnader i interneterfarenhet bland barnen, säger Olle Findahl, forskningsledare vid World Internet Institute.

Barn börjar allt tidigare att använda Internet – idag använder varannan fyraåring nätet. Det innebär att många barn har erfarenhet av Internet och datorer redan innan de börjar skolan men  interneterfarenheter skiljer sig åt beroende på föräldrarnas utbildningsbakgrund. Bland barn till högutbildade föräldrar är det sju av tio (67 procent) som använder Internet åtminstone någon gång i veckan medan motsvarande andel vardagsanvändare är en av fyra (25 procent) bland barn till lågutbildade föräldrar.

Internet finns i skolan men används inte
Trots att 92-99 procent av alla skolbarn uppger att de har tillgång till dator och Internet i skolan, används inte datorn i skolan dagligen förrän eleverna är i övre tonåren (18-19 år). Elever får mycket sällan skoluppgifter som inkluderar internetanvändning, det är därmed inte något lärarna anser viktigt för skolarbetet. Ungdomarna däremot använder Internet på fritiden i hemmet och som ett hjälpmedel för skolarbetet genom att skaffa information relaterat till det.

Flickor mer aktiva än pojkar på nätet
Flickor använder Internet på ett mer varierat sätt än pojkar och de börjar sin användning tidigare. De chattar, bloggar, följer och kommenterar varandras bloggar, kommunicerar via instant messaging (IM), är medlemmar på sociala nätverkssajter samt laddar upp videos och foton tidigare och i större utsträckning än vad pojkar gör. Trots flickornas större internetvana och mer avancerade användning rankar pojkar sig själva som tekniskt kunniga i högre grad än flickor.

– Det är anmärkningsvärt att flickorna trots sitt mindre intresse för teknik och nya tekniska prylar har erövrat Internet och i många avseenden är mer aktiva och flera år före pojkarna när det gäller användandet av Internet. En orsak är säkerligen att de själva producerar det innehåll som intresserar dem, säger Olle Findahl forskningsledare vid World Internet Institute.

I åldern 12-13 år skriver var femte flicka på en blogg och kring 20-årsåldern är mer än hälften dagliga bloggare. Till dessa kommer sedan de som tidigare skrivit på en blogg men inte gör det längre. Det sammanlagda resultatet blir att fyra av tio unga kvinnor skriver eller har skrivit en egen blogg. Sju av tio läser andras bloggar. Bland ungdomar 12-15 år, är också flickorna mer aktiva i de sociala nätverken; här utgör de två tredjedelar av medlemmarna.

Pojkar och spel
Spel på Internet utgör för många barn den första kontakten med nätet och är en dominerande aktivitet hos både pojkar och flickor upp till skolåldern. Då minskar flickornas spelande och ersätts av andra kommunikativa aktiviteter. Hos pojkarna däremot utgör det dagliga spelandet en dominerande aktivitet genom hela tonårstiden och två av tre pojkar spelar åtminstone 1-3 gånger i veckan ända upp i 20-årsåldern.

Hoppas återkomma med tankar så fort jag haft tid att odla några!


It’s alive! Bloggen alltså – och social computing likaså.

Nu duggar det glest mellan inläggen här och det ber jag om ursäkt för. Men jag har, så att säga, fått prioritera andra publiceringsplattformar ett tag. Till exempel bloggen på Disruptive Media, där vi igår rapporterade om Twinglys nya wikitjänst mediebevakare.se – en sajt som enkelt, koncist och – tack vare användarnas egna input – relativt objektivt ska presentera och beskriva de olika bevakningsverktyg för sociala medier som marknaden idag erbjuder. Värd att spana in och sprida ordet om!

Har även blivit en del bloggande i samband med nya internetkunskapsfilmer. I onsdags publicerades en med Mattias Östmar om att enkelt hitta lagliga bilder på nätet (7 minuter du inte bör missa!), och veckan innan dess drygt 8 minuter med Peter Sunde som ger en riktigt bra lektion i spårning på nätet.

Ja, just det, och så har jag berättat mer om det riktigt stora och spännande projekt vi sedan några månader tillbaka (bland andra uppdrag) sysselsatt oss med – webbstrategi och sajtimplementation åt FiskarsGroup (något jag förövrigt också oundvikligt tänker på hemma morgon och kväll när jag plockar fram mina hållbara(!) Iittalamuggar…).

Den projektfas vi är i nu stavas ”mycket WordPress”, och det är kul – riktigt kul! Dels för att jag älskar att hjälpa företag gå mot bättre och framför allt öppnare lösningar (vilket jag ju mer än en gång förtydligat förr…), och dels för att vi i just detta projekt haft äran (jo, det är faktiskt en ära) att jobba med Tord Daniel Hedengren- en WordPressguru av rang (kan vara bra att känna till om du letar efter en).

Öppna lösningar är förövrigt något som både Disruptive Media och andra företag i branschen stödjer – och det gäller såväl i den externa kommunikationen som i den interna. Igårmorse var jag till exempel på ett både smarrigt och inspirerande frukostseminarium hos JMW där temat just var ”social computing internt”.

Inbjuden att prata kring det var Eva Fors, Affärsområdeschef för Information Worker och Microsofts expert på social computing (som även på Office-bloggen nyligen skrivit ett par rader om att hitta rätt kompetens inom sin organisation). Och fastän jag inte kunde relatera till allt hon sa (i mångt och mycket står Microsoft i min mening fortfarande mycket för stängda plattformar och system…) var essensen i det hon ville förmedla bra, och viktig.

Hon talade om värdet av den interna kompetensen och om vikten av att förvalta och framför allt sprida den vidare – både inom och utom organisationen. Att inte stänga in kunskap i låsta rum och vara prestigefullt dum nog (mitt ordval, inte hennes) att försöka uppfinna hjulet varje gång, utan att både vilja släppa ifrån sig egen kunskap och samtidigt våga låna av andra. Hon talade helt enkelt väldigt gott om värdet av att dela (sånt jag gillar, ni vet ;)) och om att kunskap ligger i nätverken - att den går kors och tvärs åt alla håll, och inte hierkiskt går att kontrollera från någon ledningstopp.

Och det är viktigt att tala om för det finns mycket inom det här området att göra – något man ganska snabbt blir varse om när man jobbar med kommunikation. Samtidigt har jag också stark tilltro till att mycket kan göras och kommer att hända nu - inte minst för att företag och organisationer i allt högre grad blir tvingade till det.

Precis som Eva nämnde kan inte en organisation fullt ut kontrollera kommunikationen bland sina anställda längre eller styra över vad som stannar och inte stannar i ett visst rum. I en tid där, som Brit Stakston uttryckte det, ”varje anställd har sin egen publiceringsplattform”, är det omöjligt (”what-happens-in-Vegas”-principen fungerar liksom inte längre – mina ordval, inte Brits…). Och det är en omöjlighet som i mitt huvud rymmer fantastiskt många möjligheter!

Nåja. Frukostksammankomsten begränsade sig inte bara till att handla om organisationer internt och hur ny tid, teknik, atmosfär och inställning påverkar dem i nya riktningar.

JMW:s Brit Stakston inledde med att tala om hela 2.0-begreppet och dess inverkan på samhället i stort – hur till exempel ”traditionella medier” närmar sig ”nya medier” (och vice versa) och hur nya medier, med allt vad det innefattar, i sin tur påverkar företag, konsumentbeteenden och samhällsstrukturer.

Precis som det igår morse var för kort om tid för att på djupet gå in på begrepp som Gov 2.0 (kort sagt: mer tillgänglig och demokratisk politik – typ opengov.se) och Health 2.0 (mer tillgänglig och demokratisk vård – typ omvård.se), tänker jag inte heller här göra overkill av ett redan tillräckligt långt inlägg.

Men, precis som Brit, kan jag verkligen rekommendera att googla begreppen och läsa på. För de är riktigt intressanta att lära sig mer om. Och när man väl gör det ökar också förståelsen för vilken faktiskt otrolig inverkan internet och dess sociala fundament har på allt som formar den tid vi lever i nu.

Brit tog även upp sådana siffror som kan kännas uttjatade men likväl tåls att upprepas (därför att varje gång man hör dem, sjunker de lite längre in):

  • Sommaren 1997 fanns det 35 ooo svenskar på Facebook. Idag är vi drygt 3,3 – miljoner.

Med de sista veckornas Facebookinvasion på nätet (allt från gillaknappar överallt till samarbeten och integration med företag som Spotify), kan man också på allvar börja undra om JMW:aren Björn Mellstrands spanande fråga ”Håller Facebok på att bli internet? ligger närmare sanningen än man vågar tro?

Själv är jag långt ifrån en hängiven Facebookare (för att vara den jag är och jobba med det jag gör, kan man nog våga påstå att jag hänger där i nästan skamligt lagom liten dos). Och som företag har de inte helhjärtat vunnit mitt bultande organ (varken godhet eller öppenhet har ju hittills definierat Facebook i någon större utsträckning). Men det finns en sak som Zuckerberg och hans utvecklingsgrabbar (jo, det är mest grabbar) verkligen förstått, och det är vikten av det som också Eva Fors pratade om – nätverken.

Där det finns goda förutsättningar att odla nätverk – där odlar vi människor nätverk. Där vi har stöd att utveckla och dra nytta av dessa nätverk, där gör vi det. Och när vi smärtfritt kan flytta med våra nätverk, låta dem osynligt flyta över olika gränser, träda in i nya sammanhang och dela våra upptäckter och erfarenheter även där, då gör vi gärna även det.

Det gäller på Facebook, det gäller inom organisationer och det gäller i samhället i stort. Nu handlar det bara (eh…”bara”) om vilka som är snabba och kloka nog att förstå sig på och våga välkomna de vertyg som gynnar dessa nätverks existens och alla de kunskaper som flöder där inom.

Nedräkning

Den här veckan har det det offentliggjorts flera riktigt spännande saker att vänta på och min sammanfattning blir inledningsvis kort och koncis – det råder rejäl nedräkning nu (på flera plan)!

Få har väl missat att Apple’s iPhone snart får en efterlängtad uppföljare - iPhone 3G S. Snabbare proccesor, bättre kamera (bland annat med stöd för video och redigering), kraftfullare batteri, röstkontroll, digital kompass med mera och tillgänglig på marknaden den 19 juni (i Svedala något senare, förstås).  Finns mycket skrivet om den (och om det nya, uppdaterade operativsystemet för iPhone,  OS 3.0, och om de nya mac-modellerna), så ska spara in på mina egna tecken och låta dig frivilligt vraka bland länkarna här.

Eller spana in följande hashtagar på Twitter: #apple, #wwdc, #iphone, #Iphone3gs (där du också kommer att upptäcka en och en annan fulsmart Tweet-tävling där företag lottar ut telefoner bland nya followers som dessutom retweetar dem…).

follow_and_retweet

Follow and retweet to win?

Innan dess är det dock lördag 13 juni klockan 06:01 (svensk tid) som kan vara värd en ”set alarm”. Som ingen frekvent Facebookare kan ha undgått att notera kommer du då  att ”kunna välja ett användarnamn för ditt Facebook-konto så att du enkelt kan visa din profil för släkt, vänner och kolleger”. Det vill säga, Facebook släpper personliga url:er och det är som det så ofta är – först till kvarn får skörda. Eller som Techcrunch skönt uttrycker det: ”Choose wisely or you’re screwed” (det namn du väljer, till exempel facebook.com/geek, går nämligen inte att ändra i efterhand). Nedräkningen i realtid följer du här. Och behöver du läsa in dig mer på vad som är grejen och hur man hanterar den, gå direkt till källan (Facebook-bloggen).

På ett betydligt mer personligt plan räknar jag dock nu först och främst de fjuttiga timmar det är kvar till bubbel och betyg. Imorgon klockan 14 är jag  och mina cirka 30 klasskamrater nyutexamminerade ”kommunikatörer” (slash ”informatörer” slash ”PR-konsulter” slash ”webbdesigners” slash ”webbredaktörer” slash ”copywriters” slash ”sociala medie-strateger” slash ”omvärldsbevakare” slash en massa andra mysiga titlar…). Och för egen del betyder det bara en enda sak:

jobbsearch

(Mitt färska CV hittar du här. Ta gärna en titt. Plocka gärna hem. Dela gärna ut)

Earth Hour – släck ner och tänk till

”It’s as simple as a flick of the switch”

thejennie_switchoffVill bara passa på så här dagen innan att påminna om morgondagen. Om drygt ett dygn inträffar nämligen Earth Hour – den där timmen (20.30-21.30) när man helst ska fimpa all belysning och andra ”onödiga, eldrivna ting” för att visa att man tänker på vår sköra moder jord och hennes framtid. Eventet är av global karaktär och man räknar med att uppemot 100 miljoner människor i över 35 länder vid ett och samma klockslag släcker ner för att spara energi, minska växthusgaserna och framförallt, för att visa att de bryr sig.

Earth Hour startade på Australiensk mark 2007, men har alltså snabbt fått viral spridning. Du kan läsa mer om hela projektet på den officiella hemsidan och varför inte gå med i den svenska Facebookgruppen (där du även hittar intressanta applikationer som ” Earth Hour Zerofootprint calculator” – manicken som räknar ut hur mycket koldioxid din livsstil genererar på ett år (själv hamnar jag på 3.5 ton CO2/år – och då bor jag ändå litet, kör ingen bil och flyger knappt alls….).

På Facebook hittar du förövrigt också applikationen Earth Hour Switch Off, skapad av den digitala reklambyrån Projector. Installera den och ta del av ”the dark side” – den gör nämligen din Facebookprofil mörk imorrn!

Som sagt, flick of a switch!