Sevärt om världens mest ambitiösa webbprojekt

Det sena lördagstipset för seriösa hemmasittare (that’s me) är att vika 52 minuter till att kolla på gårdagens K special, om Google och det litterära världsarvet.

K Special beskrivs av SVT som ”kvalitativa, spännande och kunskapsspäckade kulturdokumentärer med kända kulturpersonligheter” – och det sammanfattar också väldigt bra den här dokumentären av Ben Lewis, en berättelse om ”det mest ambitiösa projekt som genomförts på Internet”. Det vill säga, Googles ambition att genom systematisk skanning skapa ett monsterbibliotek innehållande varenda bok i hela världen som någonsin existerat, av förklarliga skäl en inte helt okomplicerad sak.

Det här är bloggpost 81 i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad. 

 

Nej, jag har INTE flyttat #GooglePlus

Efter att Google+ tycks ha tagit åtminstone den early-adopterande webbosfären med storm, har fler och fler profilbilder i mitt Facebook-nätverk byts ut mot en sådan här:

I have moved

Det är smart om man vill visa sitt nätverk att man inte längre finns tillgänglig på en viss plattform och att man, om tillhör det nätverket som nyttjar just den plattformen, inte kan förvänta sig vare sig svar eller aktivitet.

Och jag har full förståelse för att människor utan att blinka hoppar av en tjänst till förmån för en annan om den andra tjänsten har funktioner och användarvänlighet som bättre motsvarar deras önskemål och behov.

Men*. Och innan jag vidareutvecklar invändningsordet, ska jag vara helt ärlig och säga att jag, trots invite, vare sig haft tillräckligt med tid eller lust för att fullt ut testa Google+ och därför inte kan säga varken bu eller bä om huruvida det utklassar Facebook eller ej.

*Trots att jag i de flesta fall, särskilt webbrelaterade, ser mig själv som en ”early adopter”, som gärna snabbt testar och nyttjar nya smarta webbtjänster och uppskattar rörelse och utveckling, har jag mycket svårt att bara hux flux överge ett så gigantiskt ”mainstreamnätverk” som Facebook. Anledningarna är flera, men den främsta är att en stor och viktig del av mitt nätverk (till exempel alla mina privata, nära vänner) inte är ”early adopters” och, om jag ska lita på mitt eget siande, inte kommer att överge Facebook i första taget. Dessutom kan inte ens alla – även om de skulle vilja det – lämna Facebook-plattformen eftersom Google+ fortfarande endast fås genom invite, och dessa är fortfarande begränsade.

Så, att i nuläget säga tack och hej och nu drar jag och jag skiter i om du inte hinner följa med känns för mig väldigt underligt. När jag får lite mer tid ska jag definitivt aktivera mig fullt ut på Google+ (för visst, det ligger säkert något i det här), men så länge stora delar av mitt nätverk på Facebook fortfarande är där vill jag inte lämna dem och deras statusuppdateringar som, hur banalt det än må låta, faktiskt kommit att bli en både nyttig, rolig och betydande del av min sociala vardag.

Dessutom, som konsult inom sociala medier känns det aningen märkligt att så starkt signalera att jag överger världens största sociala plattform – särskilt som den fortfarande attraherar och fyller funktioner för företag som i alla fall jag inte lyckats uppfatta att Google+ gör.

Resonerar jag konstigt och konservativt? Och ni som dragit upp flyttskylten – hur resonerar ni?

 

Ikväll ska det Superbrandas – gala o glamour…

Jodå, ikväll bjuds det upp till varumärkesdans, eller något liknande.

Det är hur som dags för Superbrands Awards, en gala jag har maestro Jardenberg att tacka för biljetten. Och jag kommer således garanterat hålla både huvudet högt och klänningen i rörelse för Mindparks bloggteam.

Klockan 18 kickar festligheterna på Berns igång, med bland annat galapinglan Tilde de Paula och talarna Rui Brites de Sousa, VD på hitta.se, och Camilla Wallander, marknadschef hos NK, på scen.

Först klockan 21 avslöjas årets topp 100 Superbrandslista och Sveriges Superbrand numero uno. De nominerade till årets mästartitel är redan publika och kampen om om bli ”Superbrand B2C 2010″ står mellan Marabou (off-topic-bonus: tokmysig tv-spelsinspirerad musik på sajten!) , Google, Apoteket, Orrefors och IKEA.

Har egentligen för dålig koll på urvals- och bedömningskriterierna för att komma med en välgrundad åsikt kring vem som borde vinna. Men utifrån ett konsumentperspektiv diggar jag alla kandidater, framförallt för att strävan efter en god företagspolicy (både internt och externt) tycks vara en gemensam nämnare. Och jag kommer troligen applådera varmt vem än som ställer sig på prispallen (även om förstås Google ligger mig snäppet varmare om hjärtat än exempelvis Orrefors…).

Superbrands förklarar sig i alla fall själva som ”en internationell och oberoende auktoritet inom varumärkesbyggande och marknadsföring, som i sina årliga publikationer beskriver historien om varumärken och företagen bakom dem”.

Kort sagt: Superbrands gillar varumärken och varumärken torde nog gilla dem eftersom organisationens huvuduppgift är att just premiera framgångsrika varumärken och att bidra till deras profilering. Dessutom ska de fungera som ett nätverk där tanken är att deltagande företag ska kunna bli lite bundis och ”dra nytta av  varandras erfarenheter”.

Stora är de hur som – idag finns Superbrands i totalt 86 länder, varav Sverige sedan 2004 är ett. Och liksom i övriga nationer genomför de här studier av landets starkaste varumärken inom B2B och B2C för att bland annat  ”främja kunskapen om framstående varumärken och deras betydelse på marknaden, samt lyfta fram och belöna Sveriges starkaste varumärken”.

Här kan du läsa mer om Superbrands och dess verksamhet och vill du ha kontinuerlig kläm på ”succesful branding” så spana in deras blogg.

Själv sticker jag, kvällen till ära, heller inte under stolen med att jag ser fram emot följande löften:

  • Mingle &  Goodie Bag
  • Cava and snacks will be served.

Ser också fram emot att, bland andra,  träffa  Mindparkarna @morris och @jennystrom liksom biljettvinnarna @lollalo (re-unionmys!) och @infoerik!

Någon annan som ska dit och dansa med varumärkesdansen?

Några ord om Le Web, realtid och bloggträff à la Handelskammaren

Jo. Idag skulle de franska breddgraderna sitta fint. Ska man tro på de siffror som stolt basuneras ut, samlar Le Web idag och imorgon inte mindre än 1800 webbintresserade människor under ett och samma tak i Paris. Mon Dieu vad jag önskar att jag vore en av dem!

Men har ju i alla fall förmånen att ha en finfin arbetsgivare som kommer vara där och mingla med tweet-eliten, så litar på att jag tids nog får ta del av det mest väsentliga i vilket fall :)

Temat är, precis som vi på Disruptive Media redan hunnit konferera kring tidigare i år, ”Real time web” och på speakerslistan finns många intressanta namn. Bland mina personliga favoriter (wanna-sees!) till exempel den halvgalna men toksköna entreprenören Gary Vaynerchuk (som bland annat ligger bakom Wine Library), Twitters grundare Jack Dorsey och Violet Blue (kaxig bio, fullgott vill-se-skäl!).

Här hemma i Stockholm hänger jag dock inte superläpp. Tuggar dagen till ära på en pepparkaka och ser fram emot kvällens bloggträff som arrangeras av Handelskammaren.

Så här löd inbjudan som får mig att längta:

”Spotify är en av Sveriges största innovationer, med miljoner användare världen över. Hur gick det till? Hur blev det ett sådant fenomen? Handelskammaren vill bjuda in dig till en bloggarkväll på temat innovation. Med oss har vi Andreas Ehn, Spotifys tidigare teknikchef som var med och byggde upp företaget från början. Hör honom berätta om hur Spotify gick från idé till den produkt och varumärke det är i dag. Medverkar gör även Nicklas Lundblad, Handelskammarens vice VD”.

Ehn handelserik kammarkväll i Stockholm får man hoppas. :P Och med all säkerhet en twitteristique dag i Paris…

Relaterat: När vi ändå pratar realtid så vore det väl dumt att inte (också här) påa mitt reportage om realtidswebbben som under hela denna vecka, dag för dag, portioneras ut på Internetworld. Här hittar du måndagens artikel med en guide till 15 stora realtidstjänster samt tisdagens intervju med Twinglys VD Martin Källström. Håll ögonen på IW för dagens lilla knäck och resterande resgten av veckan.

Sen vore det förstås om än ännu dummare att inte nämna Googles lansering av realtidssök häromdagen. Och när vi ändå snackar Google – deras lansering av personliga sökresultat (något som bland annat Simon Sundén konsekvensspekulerat kring). Och deras beta-lansering av Google Chrome för Mac igår…

Jodå. Det rör på sig. As we speak…

Google Founders’ Letter – ett brev som berör

Har precis suttit och läst Google’s ”2008 Founders’ letter” (postad av på ”The Official Google Blog”, förstås). Det är ganska långt, men jag rekommenderar det varmt.

Sagan om Google (vilket i sig är en saga om internets utveckling) är fascinerande. Läs bara det här lilla inledande stycket i Googles årsbrev…

Google_Founders_letter

"Based on a true story"

…så vill du läsa fortsättningen!

Man må tycka vad man vill om Google (en aktör som ensam dominerar allt mer av en viss marknad – vilken alla dessutom är hänvisade till – bäddar alltid för befogad skepsis). Men man (ja, jag skriver man) kan inte låta bli att bli imponerad.

Google kan, och deras konstanta utveckling är en att hylla.

Avslutar med Sergeys Brins egna avslutande ord (retoriska, visst, men likväl optimistiskt vackra):

”When I was a child, researching anything involved a long trip to the local library and good deal of luck that one of the books there would be about the subject of interest. I could not have imagined that today anyone would be able to research any topic in seconds. The dark clouds currently looming over the world economy are a hardship for us all, but by the time today’s children grow up, this recession will be a footnote in history. Yet the technologies that we create between now and then will define their way of life”.

Gooooogle

Sum-up: Branschdag Medieteknik 09

kth_branschdag_medieteknik

Jo. Jag har haft uppkoppling. Och ström. Men ibland måste man väga utbud mot efterfrågan och nej, en heldags livebloggande från KTH glädjer nog knappast min läsande majoritet.

Därmed inte sagt att utbudet brast, tvärtom. Och just därför – här ger jag grova små smulor från några utav dagens talare:

Sorosh Tavakoli, vd och grundare Videoplaza:

Videoplaza hjälper etablerade tv-bolag att tjäna pengar på sin webb-tv genom att erbjuda en teknisk plattform för annonsformat. Här är Sorosh råd för hur du lyckas med ditt nystartade bolag:
* Hitta ett problem som du brinner för
* Ha ett bra team
* Fokusera på första kunden – hon är viktig
* Skaffa riskkapital – ”jobbigt som fan” men nödvändigt för att växa snabbt.
* Sälj, sälj, sälj! Det är kritiskt för bolagets verksamhet och bör ta upp minst 50% av den tid man investerar i sitt bolag. Bra sälj är viktigare än produkten – i slutändan är det säljet som ger intäkterna.

Lisa Ekström, Kamoja

Lisa drar ihop brödfödan genom föreläsningar och konsulttjänster åt företag ”i nöd”. Hennes huvudbudskap, vilket också är Kamojas punchline, lyder:
”Ta från det bästa och gör det ännu bättre
”.
Stina var för övrigt grym ( hon har tidigare fått ordentlig fason på SAS kundrelationsavdelning) och är tryggt värd att anlitas av alla som behöver förbättra och effektivisera sitt teamarbete internt och externt!

Magnus Ahxner, affärsutvecklare digital-tv, Teracom:

– Framtiden för tv är antagligen att  HD blir standard-tv, men jag är tveksam till  om mobil-tv kommer att slå. Däremot kommer det behöva dyka upp fler bra  broadcasttjänster som möter dagens och framtidens trådlösa krav.
Helt otippat (?) ledde Teracoms lite väl tekniktunga föredrag till dagens näst mest engagerande publikdebatt efteråt. Och här uttalades också dagens mest fantastiska citat:
- Men jag vill ju inte ens idag kolla på Idol eller se Linda Rosing jaga ny pojkvän, och jag vill definitivt inte göra det i HD”
.

Jonas Hobert, vd och grundare, Jaycut:

Jaycut erbjuder ett verktyg som möjliggör videoredigering direkt i webbläsaren. Här är Jonas tips för lönsamt entreprenörskap:

* Våga, var kreativ och kom ihåg kärnan -  håll ett stenhårt fokus på den!
* Grundstenen för att tjäna pengar på en produkt är att ta betalt för den (Jonas: ”jo, jagär något utav en kapitalismens fanbärare”)
* Lyssna och du kommer att höra – det finns fantastiskt mycket oupptäckta idéer
* Prata om dina idéer – folk kommer inte sno dem, du får bara nyttig feedback!
* Kom ihåg mantrat: ”Cashflow is more important than your mother”
* Underskatta inte CSN som riskkapitalist ;)

Mikael Haglund, svensk teknologichef , IBM

Coolt att se en skäggig (men välansad), glasögon- och kostymklädd medelålders man vara så pro sociala medier och ny teknik. Han sa mycket värt att digga flera gånger om, men  kärnan i hans budskap var tydligt: Utnyttja den teknik som finns tillgänglig och var för sjutton social på webben! Jag bjuder på ett av alla klockrena citat:
- Om chefen på företaget förbjuder chatt, vänd i dörren”.
Word!

Här hittar ni Bambusning från dagens avslutande och kanske mest intressanta talare, Andreas Liffgarden, affärsutvecklingschef på Spotify (tack till AlexZ som filmat):

Branschdagens Twitterkommentarer hittar du här.

Branschmys på KTH – medieteknik für alle

Nope. Iz no joke.

Idag hänger jag på KTH för att ta del av Branschdag Medieteknik 2009:

”ett årligt evenemang som anordnas av Näringslivsgruppen på Sektionen för Medieteknik. Syftet är att skapa en mötesplats för studenter, företag, aktörer och profiler inom mediebranschen. Målet är att skapa ett evenemang som är långt mer än en vanlig arbetsmarknadsdag – inte bara en möjlighet för företag och aktörer inom mediebranschen att göra sig synliga och attraktiva för studenterna under deras utbildning, utan även ett forum för diskussion, utveckling och inspiration kring aktuella och relevanta frågor för mediebranschen”.

På speakerslistan finns bland andra Videoplazas vd Sorosh Tavakoli (vars kollega jag tidigare  intervjuat här), Googles svenska vd Stina Honkamaa, Spotifys ”business development manager” Andreas Liffgarden och Jaycuts alltid lika trevliga entreprenörspjuver Jonas Holmbert.

medieteknik_09

Som vid de flesta sådana här event hoppas jag på inspiration, kunskap och fysiska möten med molnetfolk och andra . Liksom givetvis – gratis mat*.

Har jag bättre uppkopplingslycka än sist hoppas jag på dagsrapport under dagen. I värsta fall får det bli en sum-up senare i veckan (då även morgondagens inplanerade SIME Open Breakfast och Artic Evening lär ha gått av stapeln)

*frukost, lunch, middag och efterfest ingår. Kan inte låta bli att älska när konceptet free tar fysisk form och kliver in i den analoga världen.

Vill du betala för Google?

Det är lite ironiskt. Imorse när jag slog på den lilla rosa för att insupa min morgondos av uppdateringar, möttes jag – i klicket mot min Gcal – av det här:

Google_Error

Senast inatt hade jag en semifilosofisk diskussion kring Googles existens. Joakim målade upp ett scenario där Google helt plötsligt en morgon ”inte fanns”, utan hade ersatt alla sina  sidor med vita fönster och en paypal-knapp. Frågan vi ställde oss var hur mycket vi skulle vara beredda att betala för att få tillgång till deras tjänster igen. Skulle vi vara beredda att betala alls?

Förutsatt att konkurrensläget inte hade ändrats (det vill säga att ingen annan gjorde ungefär samma sak lika bra och inom lika många områden) så är mitt svar ett definitivt ja. Jag skulle lugnt betala för ett Google-abonnemang ,det trots att jag varje gång lider en aning för att det grafiska gränssnittet i de flesta ”grundtjänsterna” – Gmail, Calender, Reader, Docs etcetera – är så ”men-det-är-ju-koden-som-är-det-viktiga”-fult (nej, jag har heller aldrig fallit för WordPress oneliner ”code is poetry”…).

På sätt och vis förvånar jag mig själv. Vi lever i en gratisera, jag är uppvuxen med vanan att allt på nätet ska vara tillgängligt och fritt. Och jag håller med Chris Anderson i mångt och mycket – free is the way to go.

Samtidigt värnar jag om de tjänster jag gillar (och jag förstår att företag till slut måste hitta affärsmodeller för att casha in – modeller som bygger på annat än trötta bannerannonser).  Och för rätt tjänst, till rätt pris, är jag nog beredd att lägga en slant. Däremot tror jag att det är ytterst viktigt för den som tar betalt att väga den slanten i en guldvåg. Är det någonstans priset måste motiveras extra väl och utbudet vara ett kvitto som verkligen bekräftar mina förväntningar, är det på Internet.

Att Storytel tar 150 kr/ljudbok (eller 49 kr/vecka för obegränsat antal nedladdningar) känns inte värt. Jag laddar inte ner en enda, trots att tjänsten som sådan känns klockren. Skulle de sänka det till 50 kr exemplaret däremot, skulle jag lugnt klicka hem både en och två och kanske flera.

Spotify betalar jag inte för, men skulle göra det om jag inte hade något val (och om Sofia mer ofta var så påträngande).

Jag skulle kunna fortsatta rabbla längs listan. What’s Next rapporterar idag att Last FM blir betaltjänst utanför Storbritannien, USA och Tyskland. Skulle jag betala? Kanske. Skulle du betala för det? Eller hellre vara utan?

Vilka tjänster skulle du vara beredd att betala för? Varför? Och framförallt, hur mycket? Vad är tillgängligheten till Google värd? Eller Facebook? Om du möttes av en paypal-knapp där imorgon, skulle du öppna din plånbok med ett klick?

Money makes the world go round?