Skönhetsskisser som gör skillnad – Dove gör det igen

Det är ganska sällan en pre-roll på Youtube fångar mig, säkert 9 av 10 gånger väljer jag att klicka bort annonsklippet så fort jag ges chansen, eftersom det allt som oftast står i vägen för det jag verkligen vill se. Men så finns det undantag.

Den här fick mig alltså att frivilligt (nåja, mer eller mindre) vänta dryga 3 minuter extra på att se det jag egentligen skulle se (en betydligt mycket mer nonsens-sägande historia…) – en ganska stor bedrift i min värld.

Jag har hyllat Dove förut, och jag gör det gärna igen. Vet få som är så duktiga på att kommunicera ut budskap som fastnar. Sunda dessutom. Och uppenbarligen tycker fler som jag.

Det här är bloggpost 89  i #blogg100 – en utmaning att skriva minst ett inlägg om dagen, hundra dagar i rad.

A brave new world it is

Så ett samtalsämne och skörden är din?

Den här veckan är det, som så många vet, guldäggsvecka på Rival. Reklambranschen gottar sig i priser och allmänheten bjuds på seminarier. Rätt kul för den som vill inspireras och frottera sig med någon slags medial grädda.

Idag på eftermiddagen var det Berghs school of communication som intog scenen under seminarietemat ”Brave new world”. I fokus låg Word of Mouth (”buzz”)och frågan vad som krävs för att orden ska gå din väg – hur man ska förstå kraften i sharing och digitala nätverk.

Det sades mycket klokt och talarna andades humor – alltid ett plus när något effektivt ska kommuniceras (vill du bara ha koll på den bästa – gå direkt hit i inlägget).

Leo Rayman, strategisk planner på Weber Shandwick, var först ut att prata om ”Brand Advocacy” – konsten att få kunden lika engagerad i ditt varumärke som du är.  Kärnan i hans presentation var att lyssna mer på konsumenten och förstå att konsumenter i sin tur lyssnar mer på varandra än på företag och reklam när det kommer till att fatta köpbeslut (old news, men alltid värt att nämna).

Dessutom underströk han att  ”recession increases reliance of word of mouth! – det vill säga, att det i lågkonjunktur lönar sig extra mycket att inse vikten av virala budskap.
Här kan ni bläddra igenom hans presentation:

Gabriel Sundvist från Pronto var näste man upp för att tala om word of mouth i praktiken. Hur man gör.  Ledorden var identifiera och lyssna , erbjud kunskap och nätverk och tillhandahåll verktyg för att sprida budskapet.

Med sig på scen hade han Klaus Salminen från Electrolux, en kund som kunde bekräfta att Pronto kan sin sak och att buzzmetodiken faktiskt kan fungera. Och som samtidigt underströk att det genuint viktigaste alltid är att ha en passion bakom ditt budskap.

Tydligen ska det gemensamma projektet Electrolux design lab ha hjälpt Electrolux att gå från ett slutet företag där finfina affärsidéer och visioner hållts innanför stängda dörrar, till en öppen organisation som utvecklas och lönsamt sprider sitt varumärke tack vare allmänhetens input. Intressant…

Ännu mer intressant och mest inspirerande att lyssna till var dock siste man ut – David Orlic från den något udda men verkligen nytänkande byrån Volontaire (gå in på deras sida och läs så förstår ni). Han var inte där för att egentligen berätta något utan helt för att ställa frågor, få oss att tänka och ”sluta ljuga, för fan”.

Utan David, presentationen och scenen framför sig kan frågorna te sig något banala, men vem har sagt att banalt nödvändigtvis är är fel?  Här är ett urval:

  1. Har företag och organisationer makten över sina varumärken? (förväxlar företagen makt med ägande?)
  2. Är information = makt?
  3. Vilka ord kommunicerar vi med? (hur ofta”konsumerar” du en bok på tunnelbanan till exempel?)
  4. Vem kommunicerar vi med egentligen? (Är det inte så att konsumenter läser tidningsannonser medan människor lämnar barn på dagis…)
  5. Hur kommunicerar vi egentligen? (vad händer om vi slutar göra reklam och börjar kommunicera nytta istället?)
  6. Behöver Sverige ett budskap till eller behöver människor nånting att prata om? (tänk svensk väderkarta och Kalles kaviar banan…).

David tror inte på reklam i framtiden, och knappt på reklamare heller.
Jag tror på honom, och på de andra Volontairerna.