Viralgranskaren – based on a true story

Igår skrev teknikbloggaren Tommy K Johansson om hur vi, bland annat enligt en artikel hos Bufferapp, har en större benägenhet att vilja dela länkar som gör oss glada. Glad fakta i tid då jag tror att många kanske upplever att det är mycket ”neggande” i sociala medier (ungefär som att det är lätt att uppleva att medier som dagstidningar och andra nyhetsredaktioner bara lyfter allt det tråkiga och negativa som sker i världen).

Det jag funderar mest över är dock inte i huvudsak om det som delas är positivt eller negativt, utan oavsett – om det är sant. En sak är att sprida något där man inte kunnat veta bättre. Än annan är att inte kolla källan och dela vidare bara för att någon annan gjort det. Men som programmet Kobra lyfte häromdagen, och som jag också bloggade om, är det inte alltid så lätt att veta vad som är sant och inte. Även om man råkar ha för vana att försöka ta reda på bakgrunden.

Därför tror jag att Metros senaste social-mediesatsning Viralgranskaren med redaktörerna Jack Werner (heja Jack! och ja, jag är ”partisk” här: stolt över att känna och ha jobbat med), Linnea Jonjons och Åsa Larsson i spetsen, kommer i helt rätt tid och verkligen fyller sin plats som källkritisk kompis för alla som känner sig vilse i vad vi ska ”gå på” och ej.

Den korta beskrivningen av Viralgranskaren lyder att ”vi hjälper dig reda ut om storyn som sprids på sociala medier är sann. Låt oss granska innan du delar”.

Den ganska mycket längre men mycket välskrivna och tänkvärda varianten, säger så här:

”Antagligen tänker du inte på det, men varje gång du delar en länk, skriver en status eller instagrammar en bild berättar du en liten historia. Om dig själv, om din samtid, om Sverige. Tack vare nätet berättar vi i dag fler historier än någonsin förut. Vi berättar om vår omvärld, och därigenom formar vi den.

Inte sällan får dessa historier stor spridning. En Facebookstatus som börjar delas kan plötsligt ha nått tusentals människor, och leda till löpsedlar och heta debatter. Men eftersom över 4,7 miljoner svenskar har Facebook kan texter delas tiotusentals gånger utan att någonsin passera en journalists flöde. Och det är ett problem. För när en berättelse om något känsligt eller viktigt, något som placerar sig mitt i samtidens strömningar, läses av många människor formar de inte sällan sin verklighetsbild efter den. Oavsett om det är sant.

Detta har hänt många gånger, och några gånger har vi lyckats upptäcka det. Den helt påhittade historien om Marcia Karlsson som skulle ha mördats av sin expojkvän till exempel, ett fall som påstods ha blivit nedtystat eftersom han bodde på en flyktingförläggning. En annan efterlysning på Facebook visade sig leda till att en kvinna med skyddad identitet fick sin nya hemort röjd. Ett tredje rykte om en pojke som hade flytt hemifrån visade sig vara taget helt ur luften, i själva verket satt han hemma och pluggade.

Hur många missade att storyn Marcia Karlsson var påhittad, och tror nu att media inte får rapportera om brott, bara för att de begåtts av flyktingar? Hur många vet att en delning kan leda till att en hemlig identitet röjs? Hur många tror att Simon fortfarande är borta? Ingen vet.

Men vi vet att journalisters uppdrag är att ta reda på sanningen och berätta den. 2014 är ett valår, och det är många som vill övertyga svenskarna om att just deras agenda är den bästa. Vi i media vet att det är hos folket vår lojalitet ligger, och i en tid då era berättelser så tydligt formar samtiden är det vår plikt att granska dem. Att hitta felen, och kunna berätta vad som gäller. Att i stort och smått ge en så sanningsenlig bild av Sverige som det bara går.

Därför lanserar Metro nu Viralgranskaren, en ny fast punkt i tidningen och på Metro.se, och ett löfte om att vi kommer hålla ögonen på detta. Men det är också en utsträckt hand till er läsare. För att detta ska fungera måste vi nämligen ha er hjälp. Vi vill kunna granska de historier som passerar era flöden, gå igenom dem och berätta vad som är sant, så därför ber vi er läsare att tipsa oss om dem.

Det är en fascinerande tid vi lever i, och att alla kan berätta sin historia är av godo. Men när falska uppgifter sprids och formar andras uppfattning av verkligheten är det viktigt att någon kliver in och granskar. Någon som har betalt för att göra det, någon vars plikt det är att göra det. Med Viralgranskaren fokuserar vi på Metro på att göra journalistik där ni läsare faktiskt finns. Låt oss granska innan ni delar”.

Vid sidan om Viralgranskaren passar jag avslutningsvis också på att pusha för socialanyheter.se som hjälper dig hålla koll på vilka nyheter – sanningsenliga eller ej – som delas mest i sociala medier. Schysst tjänst att få ett dagligt mail från, om du frågar mig.

Det här är inlägg 16 i #Blogg100 – en numer årlig utmaning i att publicera minst ett blogginlägg om dagen, hundra dagar i rad. Följ mig även på Bloggbyråbloggen, som också är en del av Blogg100 2014.